ANNONS:
Till Di.se

Med löpning som hjärtefråga

  • PIONJÄR. Hjärtläkaren Peter Schnohr har studerat riskerna med löpning under flera decennier men har inte alltid hållit sig till sina egna råd om måttlighet. På 1970-talet arrangerade han flera 100-kilometerslopp kring Köpenhamn. Foto: Jonatan Bylars
För mycket löpning förkortar livet lika mycket som stillasittande. Nyheten kablades ut i februari och fick stort genomslag.
Men kan man verkligen dö av att springa?
Di sökte upp mannen bakom larmet, hjärtläkaren Peter Schnohr. Han är själv gammal elitidrottare, upphovsman till Danmarks mest kända motionslopp.

Rubrikerna gick på samma tema: ”Forskare: Farligt att jogga för ofta”, ”Jogga måttligt och lev längre”, ”Forskare: Jogga inte för mycket”.

För de flesta var det nog ett välkommet budskap som trumpetades ut i allehanda medier i vintras: löpare som idkar måttlighet vad gäller hastighet, frekvens och distans får de största hälsovinsterna. Att springa för ofta, för snabbt och mer än två och en halv timme per vecka är lika potentiellt livsförkortande som att inte springa alls.

Nyheten kom från rapporten ”Dose of joggning and long-term mortality”, som hade publicerats i den ansedda medicintidskriften Journal of the American college of cardiology.

I studien jämfördes löpare med personer som inte motionerade alls, och resultaten tydde på att risken att dö i förtid var lägst för den grupp av löpare som sprang lugnt och som ägnade 60–144 minuter i veckan åt löpningen, fördelat på två eller tre tillfällen. De kunde se fram emot att leva ungefär sex år längre än sina stillasittande kamrater.

”Han var helt vild”

För dem som sprang mer, oftare och snabbare uppmättes knappt någon skillnad mot soffpotatisarna.

Som sagt: en glad nyhet för de flesta. Men några blev upprörda, däribland Johan Renström, som bloggar för den svenska upplagan av tidningen Runner’s World.

”Det finns någonting ruttet i det danska riket, sa Hamlet. Det skulle han ha sagt om den danska studien”, dundrade han.

”Han var helt vild. Helt vild. Jag skrev till Runner’s Worlds amerikanske chefredaktör och bad honom läsa vår rapport en gång till”, säger Peter Schnohr, som just har tryckt fram varsin kopp starkt Nespressokaffe åt oss.

Den 73-årige hjärtläkaren arbetar fortfarande tre dagar i veckan, men inte på tisdagar. Så nu sitter han vid köksbordet i sin och hustrun Britts gigantiska Köpenhamnsvåning och berättar mer om sitt intresse för fysisk aktivitet och dess effekter på hälsan.

Som ung var han sprinter, bland de tio snabbaste i Danmark, och gjorde som bäst hundra meter på elva sekunder blankt. Men kamraten Svend W Carlsen, på den tiden en av Danmarks främsta längdskidåkare, lockade över honom till skidspåret. Och det var där, någonstans mellan Sälen och Mora, som allt började. Året var 1967, Peter Schnohr åkte sitt första Vasalopp och fick en idé om hur han skulle få fart på de föga motionsintresserade danskarna.

”Jag tänkte att jag skulle dra i gång en dansk motsvarighet till Vasaloppet. Men vi har ju ingen snö i Danmark, så det blev Eremitageloppet i Dyrehaven i stället.”

Startade redan 1969

Eremitaget är ett kungligt lustslott som uppfördes 1734–1736 åt Kristian VI. Det ligger i Dyrehaven, Köpenhamns Djurgården om man så vill, ett drygt 1.000 hektar stort skogs- och parkområde strax norr om stan. I början av oktober, när de gamla ekarna glöder som allra vackrast, går starten för vad som enligt Peter Schnohr är Europas, kanske världens, äldsta motionslopp.

I det första Eremitageloppet, 1969, var det 2.344 löpare som ställde upp. Och då inträffade det som fick Peter Schnohr att utveckla en besatthet av farorna med löpning.

”En av löparna, en 46-årig sjöofficer, dog några timmar efter loppet. Han fick hjärtattack, ventrikelflimmer”, berättar han och visar med handen hur en av hjärtats kamrar inte pumpar som den ska utan bara står och darrar.

”Och jag, som hade hittat på det hela, jag undrade om jag hade satt i gång något som tog livet av folk.”

Forskningsprojekt över lång tid

Från början hade han hoppats att kungen, Frederik IX, skulle skjuta startskottet, men denne hade förhinder. Statsministern Hilmar Baunsgaard var också upptagen så i stället gick det ärofulla uppdraget till professor Anders Tybjærg Hansen, då chef för Rigshospitalets hjärtavdelning.

”På kvällen efter loppet ringde jag honom och frågade om vi skulle lägga ned det. Han svarade: ’Nej, det ska vi inte, doktor Schnohr’.”

Men Peter Schnohr släppte inte taget om sin fråga. 1976 inledde han och en kollega ett omfattande forskningsprojekt, Copenhagen city heart study, där de började undersöka nästan 20.000 Köpenhamnsbor för att ta reda på hur man bäst förebygger hjärtkärlsjukdomar och stroke. Ett antal uppföljande studier har gjorts under åren och flera läkare och medicinska infallsvinklar har tillkommit, men för Peter Schnohr har det hela tiden handlat om hur hälsan påverkas av fysisk aktivitet.

Uppmärksammad världen över

Han har granskat Köpenhamnsbornas cykel- och promenadvanor och risken för elitidrottare att dö i förtid. Han har vridit och vänt på löpningens effekter. Han har citerats flitigt i pressen förr, men aldrig lika mycket som i samband med den senaste rapporten, om att för mycket löpning kan förkorta livet.

”Tidningar över hela USA har plockat upp den, och även medier i Europa, som BBC. Och den var den mest lästa och uppskattade artikeln på (det medicinska internetforumet) Medscape”, säger han och ser glad ut.

Kritikerna har pekat på att antalet dödsfall – två stycken – bland de mest nitiska löparna i studien är för litet för att det ska gå att uttala sig om kopplingen till själva löpningen. Peter Schnohr håller med, men hävdar ändå att trenden är tydlig: ju mer löpning över en viss gräns, desto mindre vinst i form av ökad livslängd jämfört med stillasittande.

”Dessutom kom det nyligen två jättestudier, en brittisk på över en miljon kvinnor* och en amerikansk på drygt 660.000 män och kvinnor**, som visar precis samma sak”, säger han.

”Risk för rytmrubbningar”

En annan invändning har gått ut på att Peter Schnohr och hans kolleger inte har använt en objektiv skala för att dela in löparna i olika grupper. De intervjuade själva har fått skatta graden av ansträngning.

”Det hade inte gått att göra på något annat sätt, eftersom de intervjuade är i alla åldrar. Att springa en kilometer på fem minuter är ingenting för en 20-åring. Men en 80-åring skulle bli blå i ansiktet”, säger Peter Schnohr.

Så vad kan man säkert säga om löpning och dödsrisk utifrån din forskning?
”Huvudbudskapet är: Spring långsamt, varannan dag, en halvtimme eller så åt gången. Så lever du längre. Men det finns kanske en övre gräns.”

Vad är det som kan hända om man springer för mycket?
”Höger kammare i hjärtat, den pumpar ut det ’gamla’ blodet i lungorna, där det syresätts och skickas tillbaka in i hjärtat. Om man utsätter sig för kraftig ansträngning kan den utvidgas, vilket kan ge upphov till ärrbildning. Och det i sin tur kan utlösa rytmrubbningar.”

Men är det inte bra för hjärtat att tränas?
”Jo, men löpning är väldigt ansträngande. När du vilar pumpar hjärtat runt fem liter blod per minut i kroppen. En badkarskran som är uppvriden till max sprutar ut tio liter vatten per minut. När du springer pumpar hjärtat 15–20 liter per minut. Så vi kanske ska begränsa oss lite.”

Du har själv åkt elva Vasalopp och sprungit tio maraton och tre 100-kilometerslopp i ditt liv. Avråder du kategoriskt andra från långlopp?
”Nej, inte alls. Tål man hög puls är det ingen fara. Men om du är över 40 och aldrig har tränat bör du undersöka dig innan du sätter i gång”, säger Peter Schnohr och berättar att hans dotter Christina Schnohr, tidigare framgångsrik friidrottare, har börjat springa maraton.

Är du orolig för henne?
”Nej, vi har undersökt henne. Och hon springer inte varje dag.”

I Sverige pratas det mycket om ’träningshets’ just nu, är det samma sak i Danmark?
”Det börjar nog komma här också. Vissa, som till exempel lägger 20 timmar per vecka på att träna för triatlon, glömmer fru, barn och sina riktiga jobb. Det har inget med min forskning att göra, men jag konstaterar att det inte är nyttigt.”

Sex dödfall på 600.000 löpare

När Peter Schnohr tog initiativet till Eremitageloppet var det bara några tusen danskar som ägnade sig åt löpning. I dag har siffran stigit till 1,3 miljoner. Över 600.000 har hittills sprungit Eremitageloppet. Sex personer – alla män – har dött i samband med tävlingen.

”Men vi har inte haft några dödsfall sedan 1985. Vi tror att det beror på att folk har blivit mer vältränade. Och att de avstår från att ställa upp om de har feber. Så var det inte förr”, säger Peter Schnohr.

Själv nöjer han sig numera med två löprundor i veckan. Det blir ett par kilometer vid Sjöarna, Köpenhamns gamla vattenreservoarer, som ligger helt nära hans bostad. Därutöver cyklar han till och från jobbet, och tar en kvart på crosstrainern då och då.

I oktober går den 47:e upplagan av Eremitageloppet. Men Peter Schnohr finns inte bland deltagarna.

”Nej, nu är det jag som startar loppet.”

 

Fotnoter:
* ”Frequent physical activity may not reduce vascular disease risk as much as moderate activity” (M E Armstrong et al)

** ”Leisure time physical activity and mortality” (Hannah Arem et al)

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies