ANNONS:
Till Di.se
SÖNDAG 22 OKT Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS & MARKNAD
Start Nyheter

Omstridda knuffar mot ett friskare liv

  • RASKA STEG. Nudging är ett sätt att diskret påverka människor att omedvetet göra saker som kan vara till nytta för till exempel hälsan. Som att välja trappan i stället för hissen. Foto: Lotta Ekström

Vad skulle du tycka om smart förpackad politik som får dig att äta mer morötter, dricka mindre läsk och träna mer? Amerikanerna får räkna med mer sådant sedan trenden med så kallad nudging nu på allvar nått Vita huset.
De svenska förespråkarna hoppas på en liknande utveckling här, men alla jublar inte över fenomenet.

Boken ”Nudge”, som etablerat begreppet i samhällsdebatten, är skriven av beteendeekonomen Richard Thaler och juridikprofessorn Cass Sunstein. De argumenterar där för hur nudging – att försiktigt ”putta” människor i en annan riktning än de annars skulle ha tagit – ofta är ett mer effektivt sätt att ändra folks beteende än mer uttalade piskor och morötter.

Politisktär nudging intressant, inte minst på folkhälsoområdet. Det finns gott om konkreta exempel på hur kunskap om beslutsfattande kan användas för att påverka människor – och hur enkla förändringar kan få stora effekter.

I vissa länder måste du aktivt meddela att du vill bli organdonator. Andra länder har system där det motsatta gäller, du behöver aktivt tacka nej för att gå ur donationsregistret. Trots att valet är fritt i bägge fallen så är andelen donatorer mångdubbelt större i länder där standardvalet är att bli organdonator.

Ett annat exempel är nya sätt att arrangera maträtter i amerikanska skolmatsalar som bland annat ökar konsumtionen av morotsstavar på bekostnad av pommes frites.

Ytterligare en typisk nudge på hälsoområdet är den lag som har antagits i New York om att större snabbmatskedjor tydligt och på framskjuten plats måste ange hur många kalorier rätten innehåller – något som enligt policymakarna förhoppningsvis ska ”putta” matgästerna i riktning mot en mer hälsosam matkonsumtion.

Richard Thaler, Cass Sunstein och deras idéer om nudging har fått stort politiskt inflytande. Thaler har varit rådgivare i en särskild så kallad nudge unit hos brittiska premiärministern David Cameron och Sunstein har arbetat för USA:s president Barack Obama. Nyligen presenterade Vita huset en så kallad executive order med en punktlista på hur myndigheter bättre ska jobba med evidensbaserad beteendevetenskap för att förbättra allt från folkhälsa till miljö och för att ”bättre tjäna det amerikanska folket”.

MarieBjörnstjerna är psykolog, entreprenör och en av grundarna till Beteendelabbet, ett företag som i olika former ägnar sig åt nudging. Hon är entusiastisk över Obamas ”executive order”.

”Obama skickar en tydlig signal om beteendevetenskapens potential inom politiken. Traditionella politiska styrmedel har ofta utgått ifrån att vi människor är nyttomaximerande, medan över 40 år av psykologisk forskning pekar på att så inte alltid är fallet. Vi påverkas till stor del av vad andra människor gör, våra tankemässiga genvägar och kanske framför allt, vår brist på tid och energi att sätta oss in i alla möjliga val som vi dagligen utsätts för. Vi lever inte alltid som vi skulle vilja”, säger hon och fortsätter:

”Man kan tycka att det är på tiden att våra politiker tar till sig dessa kunskaper. För att underlätta för människor att leva i linje med sina värderingar.”

Hon hoppas att den egna firman ska ha en roll i utvecklingen på området i Sverige.

”Beteendelabbet jobbar tillsammans med organisationer som i sitt uppdrag har någon typ av förändringsarbete där den mänskliga faktorn spelar en betydande roll, exempelvis inom hälso- och miljösektorn där man ofta ser ett glapp mellan människors vilja och handling. Med avstamp i psykologisk och beteendeekonomisk vetenskap hjälper vi våra uppdragsgivare att överbrygga det glappet genom att hitta smarta designlösningar.”

Fenomenetnudging har inte stått fritt från kritik, som exempelvis har handlat om att det är fel att manipulera människors beslut. Mer specifikt kan kritiken handla om hur transparent en nudge är, det vill säga det moraliskt tveksamma i en åtgärd där avsikten inte är tydlig för dem som påverkas, eller att människor ”puttas” att ta omedvetna snarare än genomtänkta beslut. Ett sådant exempel kan vara mindre tallrikar vid lunchbuffén, som gör att gästerna oreflekterat tar mindre mat.

Kritiken om transparens har förespråkarna bland annat bemött med argumentet att andra verktyg för att driva igenom politik, som skatter, inte heller alltid är särskilt tydliga. Vem har exempelvis koll på vilka skattesatser som gäller för alla produkter i ett snabbköp?

Ensom inte är imponerad av nudging är debattören Mattias Svensson som tycker att det för tankarna till vanligt förmynderi – det vill säga att policymakarna lägger sig i folks liv för mycket.

”Det är inget nytt, utan ett annat namn för vad staten har ägnat sig åt sedan länge”, säger han.

Kritiken mot att nudging skulle vara ett uttryck för gammeldags statlig paternalism slår ”Nudge”-författarna ifrån sig. De hävdar att vi ändå inte står fria från påverkan – och hänvisar till forskning som visar att vi människor styrs av omedvetna beslut i större utsträckning än man tidigare har trott. Lätta knuffar i situationer där vi har bibehållen valfrihet handlar i deras perspektiv om att ge oss bättre möjlighet att undvika dåliga beslut. Detta utan att ta ifrån oss rätten att välja, som förbud skulle innebära. Om människor kan bli friskare och leva längre finns starka moraliska skäl att ge en knuff i rätt riktning, enligt författarna som beskriver sitt synsätt som ”libertariansk paternalism.”

Marie Björnstjerna på Beteendelabbet håller med om att nudging inte är värre än andra typer av styrning, tvärtom.

”Trots att nudginginsatser har visat på kraftfulla resultat så är det i grunden en mjuk metod. Möjligheten att undvika det ’nudgade’ valet ska vara enkelt och får per definition aldrig inskränkas – till skillnad från att använda hårdare former av styrning såsom lagar och regleringar. Att påverka människors beteenden är inte något nytt, det är något som marknadsförare har gjort i alla tider. En skillnad här är att man vill uppnå ett gott syfte”, säger hon.

Tyck till