ANNONS:
Till Di.se

Kungamålaren vände blad

  • Catrine Näsmark har målat både kungligheter och politiker. Foto: Joey Abrait

Hon har sökt jobb som hovnarr, gråtit floder, övervägt att ta sitt liv, skaffat HD-hoj, man och barn samt målat i hela sitt liv.
”Livet är för kort för att inte ha peruk”, säger konstnären Catrine Näsmark.

Det tog sin tid innan hon förstod att något var fel. Faktiskt flera år. Men när botten väl var nådd räckte det med en natt för att hitta vägen upp.

”Jag drömde att jag susade fram på en motorcykel över limefärgade kullar med en rosa sjal svepande i vinden. Jag, som inte ens hade tittat åt en mc!”

Morgonen därpå lade Catrine Näsmark sitt halvdana förhållande, ett missfall och sina dittills 30 levnadsår bakom sig, gick raka vägen ned på gatan, stegade in på närmaste trafikskola – alltjämt iförd pyjamas – och skrev upp sig för mc-kort.

Sedan dess har hon kört Kawasaki Zephyr, Triumph Speed Master, Harley-Davidson 1200 Sportser samt BMW-värstingen S1000RR över fler kullar än hon kan räkna, och blivit en så framgångsrik konstnär att hon kan leva på det.

”Men vad jag fick slita, jag missade inte bara en utan tre uppkörningar. Garagevändningen, utan att sätta ned foten ...”, minns Catrine Näsmark när vi ses på hennes porträttutställning av riksdagens partiledare under Almedalsveckan i Visby.

Även hennes formella efternamn Selin har sitt ursprung i en motorcykel, eller snarare två, vid en refug på Sveavägen i Stockholm.

”Jag väntade på grönt ljus när en mc-kille körde upp bredvid. Han blinkade åt mig, gav mig sitt visitkort och rätt snart var vi sambo på ett underbart 200 ton tungt schabrak till husbåt med tre våningar och ateljé högst upp.”

Några år senare gjorde enäggstvillingarna Ernst och Jacob entré.

Goda affärer

Pojkduon hänger på gatan utanför utställningen som 7-åringar gör och försöker sälja hembakta muffins, uppradade på moderns motorcykel.

Det går sådär. Folk hastar mest förbi, på väg till eller från något, och har inte utrymme för att fånga dagen, än mindre några barnbakade muffins – hur mycket förhoppningar och entreprenörskap de än rymmer.

Catrine Näsmark är däremot mycket för att fånga stunden, och hennes affärer går allt bättre. Hon målar det mesta utifrån egna idéer men gör även beställningsverk, i snitt ett tiotal per år. Ett porträtt som år 2000, när hon blev konstnär på heltid, kostade 15.000 kronor går numera på 70.000 kronor och uppåt.

Fast vad drottning Silvia fick betala för porträttet av kungen är en bilateral hemlighet.

Det började 2003 med att den då okända Catrine Näsmark målade drottningen till utställningen Kungar, drottningar och annat löst folk. Hovet fick nys om saken och efter att ha skådat verket blev drottningen så förtjust att hon beställde ett likadant porträtt av maken. Båda tavlorna hänger i Jubileumsrummet på Stockholms Slott.

Det är även Catrine Näsmarks penslar bakom det 50 kvadratmeter stora All time high med den världsberömda kvinnliga pilotpionjären Amelia Earhart vid Bromma flygplats och det nästan lika stora verket Oh my God som ställdes ut i Katarina kyrka i Stockholm 2011.

Zlatan Ibrahimovic, Peggy Bruzelius och Gabriel Urwitz är andra storheter som fastnat på hennes dukar.

Hon målar så gott som alltid i akryl, hellre stort än litet, inte sällan med ett foto som förlaga och ofta spetsat med en tygbit, ett loppisfynd eller några väl valda ord.

När till exempel Saddam Hussein och George Bush den äldre fick maka ihop sig på samma målning blev titeln Pilutta dej.

”Resultatet blir så mycket intressantare om verket är stort i både format och tanke”, resonerar konstnären.

”Jag har ett snabbt temperament och gillar när det händer något, och det gör det med kontraster. Ytterligheter kan tillsammans bli väldigt avslöjande på ett roligt sätt, och humor är livsviktigt.”

”Jag kan koderna”

Fäblessen för kontraster föddes i barndomens Djursholm, ett av Stockholms fashionabla områden. Pappa var läkare, mamma journalist, huset stort, bilarna två och den blivande konstnären mellanbarn i en skara på tre.

”En trygg uppväxt i en väldigt segregerad miljö. Jag kan koderna, som att man inte pratar om pengar eller status, de bara finns där, som självklarheter. Men bristen på kontraster gjorde att jag sökte mig till helt andra världar och känner mig lika hemma i dem.”

Catrine Näsmark återkommer till vikten av att leka nästan lika ofta som till vikten av frihet och oberoende. Men hur oberoende är en konstnär som vid sidan av sitt fria skapande sponsras av företag som Audi, BMW, Swedavia och NK, för att nämna några uppdragsgivare genom åren?

”Jag tackar nej till massor och alltid när upplägget krockar med mitt krav på frihet. Men exakt var gränsen går går inte att säga. Den bara känns i magen.”

Catrine Näsmark är inte rädd för att gå utanför boxen. Hon kastar sig snarare ur den.

Som när hon i 30-årsåldern sökte jobb som hovnarr. Hon skrev ansökan på rim och draperade pappersarket i ett sidenband.

”Hovet har fortfarande inte återkommit, men när jag för några år sedan fick förmånen att träffa drottning Silvia över en lunch undrade hon försynt vilket slott jag hade skickat ansökan till.”

Närmast på tur står Midnattsrallyt och debuten som kartläsare åt tävlingsproffset Annie Steel.

Du är mer rädd för att misslyckas än för att dö. Vad är att misslyckas?

”Att ingen tycker om det jag gör längre. Jag har fått sparken från alla tidigare jobb – på krogen, som receptionist, i butiker… men längtan efter att få se bilderna som jag har i huvudet är så stark, det är den som driver mig, och med två barn är det bra om man kan betala hyran också.”

Catrine Näsmark vill inte stå i tacksamhetsskuld till någon, inte ens sin man.

Sönerna har fortfarande inte fått sålt en enda muffins. Och än har ingen nappat på någon av partiledarna à 7 000 kronor stycket.

”Vem vill ha en 100 x 100 cm målning av Reinfeldt på väggen? Fast jag sålde Göran Persson en gång, ett porträtt på 150 x 100 cm med rosa bakgrund och titeln Min nya kille.”

Vem köparen var förtäljer inte historien.

Konstnärens eget politiska härad ligger åt Kristdemokraterna till. För partiets syn på familjen.

Peruker och änglavingar

Catrine Näsmarks intresse för mc, peruker och andra utklädningsattiraljer har med åren blivit något av hennes signum.

Hur kommer perukerna in i bilden?

”Pappas död. Han var min stora idol och jag har aldrig gråtit så mycket som när han gick bort i cancer 2008. Några månader senare blev jag bjuden till en smokingfest. Jag var helt slut, men köpte en blå peruk på Buttericks för 200 spänn. På det viset placerade jag både mitt och omgivningens fokus på peruken i stället för på sorgen, och fick en vilopaus från alltihop.”

Upptäckten fick henne att omedelbart köpa en peruk till. I dag äger hon över 30 stycken:

”Livet är för kort för att inte ha peruk. Eller för den delen köra mc med änglavingar utanpå skinnjackan.”

Catrine Näsmark tror på änglar men inte på Gud. Hennes pappa var en av de mest övertygade ateister som gått i ett par skor, enligt läkardottern.

”Pappa trodde att det bara var lallare som gick i kyrkan, men när han låg på sin dödsbädd tog han min hand och sa: ’Lilla gumman, jag tror inte på skapelseberättelsen men det finns nog något där ändå.’ De orden bär mig än.”

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies