Utklassning: Sverige–EMU 6-0

Det är inte helt lätt att skilja på fakta och åsikter i valrörelsen. Oppositionen betonar att arbetslösheten ökat under de åtta åren av alliansstyre, medan regeringen lyfter fram den högre sysselsättningen som bevis på att strategin är och har varit den rätta.

Det paradoxala är att väldigt få jämförelser görs med andra länder, nästan som om Sverige vore en isolerad ö och inte den öppna ekonomi som det i själva verket är. Den ekonomiska utvecklingen kan knappast utvärderas genom att se på svenska siffror allena. Allt måste göras i jämförelse med andra länder.

Vi har valt ut sex parametrar som tillsammans täcker in en stor del av det som väljarna bör beakta ur ett strikt ekonomiskt perspektiv, med allt från produktion till hur bra livet anses vara på hemmaplan. Dessutom adderas framtidsorienterade aspekter som näringslivsklimat i jämförelse med resten av Europa. Sverige vinner i alla grenar.

1. BNP-tillväxten är långt högre i Sverige. Världsekonomin har präglats av extrema utmaningar sedan 2007. Först lamslog Lehmankraschen större delen av världen hösten 2008. Ett par år senare kom den europeiska skuldkrisen. Som exportberoende nation drabbades Sverige hårt med fallande orderingång och i slutändan stigande arbetslöshet. Men i relation till resten av Europa lyckades Sverige dämpa BNP-fallet bättre och samtidigt återhämta sig snabbare. I euroområdet som helhet är exempelvis BNP lägre i dag än 2009, medan den svenska produktionen är cirka 10 procent högre.

2. Sysselsättningsökningen i Sverige är unik. Sedan valet i september 2006 har sysselsättningen i Sverige ökat med 300 000 personer. Det kan jämföras med euroområdet som under samma period har tappat en halv miljon jobb.

3. Arbetslösheten har ökat mer i euroområdet. I september 2006 var den europeiska arbetslösheten 8,2 procent. I dag är den 11,5 procent. I Sverige har arbetslösheten under samma period ökat från 7,0 procent till 7,1 procent eller 7,7 procent i säsongsrensade termer.

Jämförelsen med resten av Europa ter sig smickrande för Sverige, men verkligheten är faktiskt ännu mer gynnsam. Bakom arbetslöshetssiffrorna döljer sig en kraftig ökning av den svenska arbetskraften som faktiskt maskerar hur stark utvecklingen på arbetsmarknaden egentligen har varit. I resten av Europa har deltagandet i arbetskraften minskat eftersom många känner sig uppgivna och helt enkelt kastar in handduken till förmån för pensionering eller något annat. Allt annat lika sänker det de europeiska arbetslöshetssiffrorna. I Sverige har det rakt motsatta skett när fler väljer att ställa sig till arbetsmarknadens förfogande.

4. Statsskulden faller i Sverige, medan den accelererar i EMU. I den ekonomiska debatten utmålas Anders Borg som ansvarslös, en finansminister som lånar till konsumtion och skattesänkningar. Det stämmer inte. Den svenska statsskulden har sedan 2006 fallit från 50 procent av BNP till dagens 40 procent. Samtidigt har euroområdets upplåning ökat dramatiskt, vilket har lyft skuldsättningen till 93 procent, från 70 procent 2006. Inget annat europeiskt land har lyckats med den svenska bedriften.

5. Förutsättningarna är bättre i Sverige, enligt Världsbankens näringslivsranking. Sverige placerar sig på plats 14 i världen, långt bättre än Europas motor Tyskland som återfinns på plats 21. År 2006 låg Sverige också på plats 14, men det svenska försprånget till euroländerna har ökat sedan dess när de har fallit samtidigt som några tillväxtländer tagit sig in på topplistan.

6. Livet är bättre här. Samarbetsorganisationen OECD fångar ganska väl tillståndet i olika nationer i sitt Better Life Index, som baseras på elva parametrar som täcker fastighetsmarknad, utbildning, miljö, livslängd, kriminalitet med mera. Så mycket bredare kan det inte bli.

Sverige får här en bronsmedalj i världsmästerskapet, slaget enbart av Australien och Norge. Medianlandet i Europa ligger långt under Sverige. Och på de flesta punkter utom utbildning (Pisautvärderingen) rapporterar OECD om svenska framgångar, samtidigt som euroområdet halkar ned.

Ur ett ekonomperspektiv råder det inget tvivel om att alliansen har lyckats alldeles förträffligt med den ekonomiska politiken. Inget annat land i Europa kan stoltsera med samma utveckling. Om ekonomen själv får välja borde debatten därför koncentreras till annat än pajkastning och ifrågasättande av vad som varit. Att Sverige har klarat de senaste åtta åren bra råder det ingen som helst tvekan om. Om det sedan belönas av väljarna är en helt annan sak.

Uppenbarligen tror varken Anders Borg eller Fredrik Reinfeldt att historiska meriter ska leda till valseger. I stället för att lyfta fram sitt cv väljer regeringen att sänka tillväxtprognoserna ytterligare och åter profilera sig som krishanterare, trots att Sverige går bra och fullständigt utklassar övriga Europa.

Enligt Anders Borgs nya prognos ska svensk BNP växa med 3,0 procent nästa år. Han kallar det ”strama ekonomiska villkor”. I resten av Europa skulle det betraktas som högkonjunktur.