ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Den frispråkige Wallenbergaren

  • Peder Sager Wallenberg. Foto: Filip Erlind

Född utanför äktenskapet har Peder Sager Wallenberg levt hela sitt liv i skuggan av den mäktiga finansfamiljen.
Från köket i sitt gods på Ingarö berättar nu den engagerade, frispråkige och mångsysslande 78-åringen sin historia.

Det finns otaliga sätt att presentera och beskriva den äldre man som tar emot oss i strumplästen och bjuder på kaffe och bulle i köket. Arkitekt, stadsplanerare, affärsman, friskoleägare, konstsamlare, godsägare, filantrop och åttabarnspappa är bara några av de epitet man kan sätta på Peder Sager Wallenberg. Men det som präglar honom mest är till syvende och sist att han är en Wallenbergare.

Peder Sager Wallenberg är son till ”den gamle” Jacob Wallenberg, som tillsammans med brodern Marcus ”Dodde” Wallenberg styrde det mäktiga familjeimperiet i flera decennier. Bland de nu levande frontfigurerna i familjen är Peder kusin med åldermannen Peter ”Pirre” Wallenberg och en generation före den nuvarande ledartrojkan Marcus, Jacob och Peter Jr Wallenberg.

Peder Wallenberg har dock bara sporadisk kontakt med den styrande familjekretsen – han har egentligen aldrig känt sig välkommen bland dem. Han föddes under mamman Madeleine Sagers kortlivade äktenskap med den excentriske miljonären Henry Sager. Att Jacob Wallenberg var hans far fick han veta först på sin 18-årsdag.

”Det var min mamma som sa att det var dags för mig att få reda på sanningen. Men det kom inte som någon chock, jag såg redan på Jacob som en fadersfigur. Under min uppväxt kom han och firade jul, vi seglade ihop och han besökte mig på Lundsberg där jag studerade. Jag tyckte mycket om honom och han tyckte om mig”, berättar Peder Sager Wallenberg.

I vuxen ålder adopterades han av sin far och lade då till Wallenberg i sitt efternamn.

Jacob Wallenberg var mån om att sonen, som var hans enda barn, skulle fostras in i familjeimperiet. Peder följde fadern under flera resor och så småningom fick han själv ta plats i styrelsen för bland annat Astra och Tändsticksbolaget, där han också var anställd under ett par år.

”Min pappa var en stor företagsledare. Han var ordförande i 32 olika bolag (bland annat SEB, Scania och Astra) och jag lärde mig mycket från honom. Alla beundrade pappa, jag med.”

Accepterades inte

Den övriga släkten accepterade dock aldrig Peder som en fullvärdig familjemedlem. När Jacob Wallenberg dog 1980 blossade det upp en strid om arvet, där den mäktige Marcus ”Dodde” Wallenberg gjorde sitt bästa för att göra sitt brorsbarn arvlöst – utan att lyckas.

”Min pappa höll mig för sig själv. I slutet av hans liv var jag den enda som han lyssnade på. Det gillade inte hans bror, som var en stridbar man.”

Efter faderns död tvingades Peder Wallenberg lämna alla styrelseuppdrag i sfären och kusinen Peter ”Pirre” Wallenberg blev ensam herre på täppan. Peder Wallenberg hade som tur var annat att falla tillbaka på. På tvärs mot faderns rekommendationer hade han utbildat sig till arkitekt på KTH och med det som grund gav han sig på fastighetsutveckling i Stockholm.

Affärerna gick bra, men när han lyxrenoverade fastigheter på Östermalm och ville göra om dem till bostadsrätter hamnade han i ett offentligt bråk med Hyresgästföreningen.

”’Karusellen på Karlaplan’ stod det på kvällstidningslöpet, men jag var bara före min tid, jag var först i Sverige med bostadsrätter.”

Bråket och mediedrevet fick Peder Wallenberg att flytta utomlands. Först bodde han i London och därefter i Florida, där han parallellt med att vara arkitekt och fastighetsutvecklare började investera i it- och hightechbolag.

”Jag är själv hopplös på teknik och kan egentligen inget om it, men det går ju att tjäna pengar på det ändå. Fast mitt främsta gebit är att vara arkitekt. Det är vad jag är utbildad till, och jag har ritat byggnader hela mitt liv.”

Startade Junibacken

Av alla de byggnadsprojekt som Peder Wallenberg har varit med att utveckla och finansiera är Junibacken det mest berömda och älskade. Sagohuset på Djurgården invigdes 1996 i närvaro av Astrid Lindgren och kungaparet efter att Peder Wallenberg stått för finansieringen på över 100 miljoner kronor.

”Jag hittade en tom fastighet på Djurgården och eftersom jag känner kungen, som ägde tomten, så gick jag till honom och berättade om planerna. Jag fick köpa tomten för 1 krona, men sedan kostade det ju många miljoner att bygga och finansiera driften i början.”

Sedan ett par år tillbaka är Junibacken en lönsam historia. 2012 omsatte bolaget, som ägs av Peder Wallenberg, Staffan Götestam och Fredrik Uhrström, 68 Mkr och gjorde en vinst på 8 Mkr.

”Överskottet kanaliseras vidare till andra projekt för barn, bland annat till Astrid Lindgrens Solkatten. Det är fantastiskt kul att Junibacken är så populärt bland barn, med över 400 000 besökare per år.”

En annan kulturinstitution som Peder Wallenberg står bakom är Eric Ericsonhallen, ett kultur- och körcentrum inhyst i Skeppsholmskyrkan i Stockholm, som invigdes 2009.

”Målet med Eric Ericsonhallen är att utveckla svenska och internationella musikaliska möten. Eric Ericson (1918–2013) var en nära vän till mig och han ansåg att konst och musik skapar glädje, samhörighet och social tillhörighet.”

Dessa, liksom många andra barn- och kulturprojekt, finansieras genom den välgörenhetsstiftelse som Peder Wallenberg grundade i början av 1990-talet. Han lade då över merparten av sin förmögenhet – enligt tidningsuppgifter från den tiden rörde det sig om cirka 700 Mkr – i stiftelsen The Peder Wallenberg Charitable Trust, som under sig har stiftelsen Carpe Vitam. Via stiftelserna har Peder Wallenberg de senaste decennierna engagerat sig i en rad olika utbildnings- och kulturprojekt såväl här hemma i Sverige som i utvecklingsländer som Pakistan, Tanzania, Egypten och Burundi.

”Alla projekt jag går in i har några gemensamma värdegrunder, som respekt för andra, medkänsla, tolerans, hållbarhet och socialt ansvar”, säger han.

Utbildning är viktigt

Allt det här pratar vi om efter att vi har suttit flera timmar i hans kök på Lemshaga säteri, ett 700 hektar stort gods på Värmdö som han köpte i början av 1990-talet. Efter tre avslutade äktenskap bor han själv kvar på Lemshaga, men han är långt ifrån ensam. Genom fönstret hör vi skolbarnen ute på rast från Lemshaga akademi, en friskola med drygt 400 elever som han startade tillsammans med sin dåvarande hustru Helena Wallenberg 1996. Peder Wallenberg har själv ritat skolbyggnaden som ligger granne med hans eget hus.

Varifrån kommer ditt engagemang i barnkultur och utbildning?
”Om man som jag har åtta barn (i åldrarna 16 till 47 år) är det kanske inte så konstigt att man intresserar sig för barn. På ett mer allmänt plan tror jag att investeringar i utbildning och kultur är de bästa medel vi har för att överbrygga motsättningarna i dagens samhälle.”

Hjälp till flyktingar

Framför honom på köksbordet ligger en A4-utskrift med punkter och rubriken ”Budskap till Dagens industri om Time to Act-kampanjen”. Peder Wallenberg tittar aldrig ned på papperet. Men det är på grund av detta projekt som han har bjudit hem Di Weekend för en av de ytterst få intervjuer han har gett under sitt liv.

Jan Eliasson (förre utrikesministern som i dag arbetar för FN) ringde mig och berättade om den fasansfulla situationen för alla syrianska barn på flykt. Mer än tre miljoner människor, mer än hälften barn, bor i dag i överfulla flyktingläger och förfallna härbärgen i grannländerna. De flesta går inte i skolan, trots att det är varje barns rättighet.”

Viljan att hjälpa till mynnade ut i Time to Act, ett samprojekt mellan Carpe Vitam och FN:s flyktingorgan UNHCR. Syftet är att samla in pengar för byggande av skolor samt att stödja och utveckla barns möjlighet till skolgång. Peder Wallenberg står för grundplåten på 4 Mkr. Tidigare i år gjorde han en fältresa med UNHCR till det gigantiska flyktinglägret Zaatari i Jordanien.

”Det ligger precis vid den syrianska gränsen. På nätterna hör man bomberna falla. Du kan ju tänka dig hur det känns för den flicka som sett sin mamma dödas av en av de där bomberna. Hon sover inte så bra. Det är många trauman som måste behandlas. Nyckeln till en framtid för de här barnen är att de får gå i skolan. Utbildning ger inte bara kunskap utan ett bättre liv på alla sätt.”

På senare år har allt fler mecenater från näringslivet, med Bill Gates i spetsen, engagerat sig i sociala frågor. Peder Wallenberg applåderar utvecklingen, men säger att hans främsta inspirationskälla är hans egen far.

”Min pappa värnade den gamla bruksmentaliteten. Det handlade om att göra rätt för sig och ta hand om människorna, inte bara de anställda utan även deras familjer och hela samhället. Det är en syn som har helt gått förlorad i dag, vilket är väldigt sorgligt och roten till mycket av det som är illa i dagens näringsliv och samhälle. I dag är det girighet, bonusar och det kortsiktiga kvartalstänket som styr.”

Peder Wallenberg hyser inget hopp om att det ska bli bättre i närtid:

”Tyvärr tror jag att vår generation är lite körd. Men vi måste börja någonstans, och jag sätter mitt hopp till nästa generation. Det är därför jag är så fokuserad på att hjälpa dagens unga.”

Det är inte många 78-åringar som håller samma arbetstempo som du – hur orkar du?
”Ser jag något som behöver åtgärdas, då tar jag tag i det. Det är så jag fungerar. Jag tar initiativ och får saker att hända”, säger han, och blir sedan än mer konkret:

”Många i min ålder sysselsätter sig med jakt, golv och bridge, men det tilltalar inte mig. Jag har mycket kvar jag vill uträtta.”

Ståhej i medierna

Trots att han skulle kunna kallas medieskygg har Peder Wallenberg figurerat i medierna i de mest skilda sammanhang genom årens lopp. 2004 intervjuades han i Dagens Nyheter om sina planer på att skapa ett kulturcentrum på Skeppsholmen – och dra tunnelbana via Djurgården ut till Nacka (”Kulturcentrumet är halvvägs på plats och t-banan ut till Nacka är ju äntligen på gång nu”, kommenterar han i dag).

Långt innan dess var det löpsedlarna om karusellen på Karlaplan och arvstvisten efter faderns död.

Han försökte också, utan att lyckas, köpa Stockholms Auktionsverk i början av 1990-talet.

Mest ståhej har det blivit de gånger han uttryckt kritik mot hur hans släktingar har förvaltat familjeklenoden Investor och dess portföljbolag. ”Med stor sorg ser jag hur min kusin Peter skapat ett nätverk av beslutsfattare som tycks fokuserade på att skaffa sig personliga ekonomiska fördelar”, skrev han bland annat i en debattartikel i Expressen för fem år sedan. Han var också med som en kritisk röst i tv-dokumentären om familjen Wallenberg som sändes i SVT 2006.

Peder Wallenberg tycker att hans kritik ofta blivit feltolkad.

”Det jag framför allt har vänt mig mot är att de i familjen som är ansvariga för Wallenbergstiftelserna har tagit miljonarvoden, detta trots att det i urkunderna i samtliga stiftelser står att deras arbete ska vara oavlönat. Dessutom ska det inte i stiftelsen ligga aktier i förlustdrabbade bolag, dessa bör ligga i Investor och Providencia som har som uppdrag att förvalta stiftelsernas kapital.”

Hurdan är din relation med de andra i släkten i dag?
”Okej. Vi ses på jular och andra officiella sammanhang. Nu kommer jag nog att kontakta dem för att tigga pengar till Time to Act-kampanjen.”

Du har åtta barn med tre exfruar. Hur är sammanhållningen i den egna familjen?
”Jag var väl ingen vidare pappa när barnen var små, jag har alltid jobbat mycket, men i dag har jag jättebra kontakt med alla mina barn. Flera är engagerade i de projekt som jag arbetar med. Ena dottern Anna är volontär vid International Peace Corps i Marocko och min äldste son Fredrik sitter i styrelsen för Junibacken till exempel. Jag har även kontakt med alla mammorna och vi brukar fira midsommar tillsammans allihop. En exfru håller i dansen, en annan i smörgåsarna och den tredje i lekarna. Det funkar jättebra.”

Kungaparet på middag

När vi slutligen bryter upp från köksbordet visar Peder Wallenberg oss runt på corps de logiet från 1600-talet, som han lät totalrenovera till originalskick när han flyttade in. Tillbyggnaden, som bland annat hyser en inomhuspool och ett gym, har han ritat själv.

Vi går ut i den fantastiska trädgården. Vid den lilla konstgjorda sjön (”Det var bara ett träsk när vi flyttade hit”) står ett egenhändigt byggt lusthus.

”Här har både kungaparet och statsminister Persson varit på middag”, säger han.

Peder Wallenberg berättar att han går en och en halv timme varje dag för att hålla hälsan i skick. Han har tidigare drabbats av såväl prostatacancer som lymfcancer, och friskförklarades från det senare så sent som för ett halvår sedan.

”Jag har inte tid att vara sjuk”, viftar han bort den saken.

Är det inte ensamt att bo här?
”Nä, jag jobbar ändå hela tiden.”

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies