ANNONS:
Till Di.se

Laurent Leksell: »Man får en kick av att hjälpa«

  • "Det offentliga kan inte lösa alla de problem som finns", säger Laurent Leksell. Foto: Jesper Frisk

Laurent Leksell är uppvuxen på fashionabla Strandvägen i Stockholm. När han var 13 år förlorade han sin mor och hans pappa var sällan hemma.

För Di Weekend berättar börsjätten Elektas stenrike grundare om sin livsresa, som nu har lett honom till att starta ett nytt investeringsbolag inriktat på företag som vill göra gott i samhället.

Att samhället tenderar att bli tuffare för dem som inte har pengar, hälsa eller nätverk är en sanning som Laurent Leksell, huvudägare och styrelseordförande i Elekta, är väl medveten om. Sedan 2006 är han styrelseordförande för Stadsmissionen, och för två år sedan började han fundera på vad han privat kunde göra för att bidra till ett bättre och tryggare Stockholm.

Funderingarna har nu resulterat i Leksell Social Ventures, LSV, ett icke vinstdrivande bolag som ska investera i svenska företag och samhällsentreprenörer som vill göra nytta för samhället.

”Det måste vara rent vid vår egen tröskel, och Stockholm och Sverige är min tröskel. Det gäller att se till att det samhälle vi lever i är tryggt, socialt inkluderande och bärkraftig”, säger han.

Enligt Laurent Leksell är riskkapitaltillgången i Sverige extremt begränsad inom socialt entreprenörskap. Med LSV, som har tillgångar på 50 miljoner kronor från start, tredubblas tillgången på kapital, uppger han. Förutom kapital ska LSV bidra med kunskap och nätverk. Laurent Leksell med familj är den enda ägaren och har inte för avsikt att släppa in fler investerare. Däremot är han öppen för samfinansiering av projekt.

Rysk mormor i Rom.

Laurent Leksell är alltså uppvuxen på Östermalm i Stockholm, där han bodde med föräldrarna och fyra syskon. Hans pappa, Lars Leksell, var en framstående forskare och läkare, hans mamma var till hälften ryska och till hälften iranska. Mormor var rysk flykting som efter många turer hade bosatt sig i Rom.

”Varje sommar besökte vi babushka i Italien. Där fick vi möjlighet att exponera oss för andra kulturer och synsätt”, berättar han, och menar att familjens bakgrund gjorde att han och syskonen redan som små blev mångkulturella och fick lära sig respekt för individen.

När Laurent Leksell var 13 år dog hans mor. Hans far var uppslukad av jobbet och sällan hemma, vilket resulterade i att de fem syskonen tog hand om och uppfostrade varandra.

”Då och då, när det verkligen behövdes, försökte min far styra in något av oss barn som kanske hade seglat i väg. Men min far var akademiker och det var ett rätt hårt tryck på oss. Plugget gällde”, säger Laurent Leksell.

Du förlorade din mamma i en känslig ålder, blir man inte väldigt ensam?

”Man blir ensam, men man blir också mer självständig. Man tvingas till en viss självständighet.”

Hjälpte pappa.

Flera av Laurent Leksells syskon valde att gå samma väg som deras far och bli läkare. Själv sökte sig till Handelshögskolan.

”Läkare är ett fantastiskt jobb, men jag kände att det inte riktigt var min grej. Min tumme sitter mitt i handen och jag skulle vara en förskräcklig, rent av livsfarlig kirurg”, säger han och ger ännu ett skäl till varför han inte valde det yrket:

”Min pappa var en gigant inom vården både i Sverige och internationellt. Det var ju inte så kul att bli jämförd med honom, så det var lika bra att göra något annat.”

Redan 1972, under första året på Handelshögskolan, hjälpte Laurent Leksell sin far att starta ett bolag för hans forskningsverksamhet, det som senare kom att bli Elekta.

Var det ett sätt att komma närmare din pappa?

”Det blev så eftersom min far ville att jag skulle ta hand om bolaget medan han skötte sin forskning. I början skötte jag det lite med vänsterhanden, och Elekta var mycket litet. Vi kom varandra mycket nära tack vare Elekta.”

STARTADE KONSULTBOLAG.

Efter Handelshögskolan arbetade Laurent Leksell inom den akademiska världen under tio år. Bland annat som forskare och lärare på Handelshögskolan, på den internationellt högt rankade skolan Insead i Frankrike samt som gästforskare på Harvard Business school i Boston. Samtidigt var han vd för Elekta, något som tog runt 5 procent av hans tid.

”Mer behövdes inte, det var mest ett utvecklingsbolag som användes för att finansiera min fars forskning.”

Under den här tiden växte strålkniven fram, det som Elekta är mest känt för. Laurent Leksell, som kände sig klar med den akademiska världen, startade ett konsultbolag och fortsatte att driva Elekta med vänsterhanden. Snart var hans konsultbolag uppe i över 100 personer. Samtidigt växte Elekta.

Faderns livsverk.

1986 gick Lars Leksell bort och Laurent Leksell ställdes inför ett tufft val. Skulle han fortsätta att driva konsultbolaget eller skulle han ägna sig på heltid åt Elekta? Precis före Lars Leksells bortgång hade Elekta lanserat strålkniven och den första hade börjat användas på ett sjukhus i USA. Strålkniven var revolutionerande eftersom man nu kunde operera sjukdomar i hjärnan utan att kirurgen behövde öppna skallbenet och göra fysiska ingrepp.

”Strålkniven var min fars livsverk och så dog han. Kvar stod jag med sex anställda. Vi hade lanserat strålkniven och det var en jättesatsning. Jag tänkte, vad tusan gör vi nu? Nu måste Elekta ha en heltids-vd.”

Till sist bestämde sig Laurent Leksell för att satsa på Elekta.

”Det var ett svårt beslut. Jag och min hustru Marianne hade precis fått vårt första barn och som konsult tjänar man rätt bra. Men jag tänkte att jag satsar på det här.”

Marianne Leksell, som arbetade som sjuksköterska, stöttade honom. Det var avgörande för att han skulle kunna ta jobbet, berättar han. Paret fick i snabb följd fyra barn och Marianne Leksell slutade arbeta som operationssköterska för att ta hand om familjen på heltid. Det var en förutsättning för att familjen skulle kunna fungera eftersom Laurent Leksell hade runt 280 resdagar per år.

”Marianne har varit ett enormt stöd under hela tiden och hon har betytt mest för mig i mitt liv. Hon har osvikligt omdöme, vilket behövs när man har svåra frågor som man stöter på i livet. Som, vad är rätt och fel? Vad är bra eller dåligt? Det är inte så lätt att sortera ut det alla gånger, och det är därför många kör i diket, även inom näringslivet”, säger Laurent Leksell och fortsätter:

”Jag har bara haft en chef och det är Marianne. Hon är tydlig och vill ha det på ett visst sätt. Om jag seglade i väg eller jobbade för mycket var det bara pang, hon satte ned foten. Utan henne skulle vi aldrig ha en så funktionell familj som vi har, där har hon dragit det tyngsta lasset.”

Kan du ångra att du var borta så mycket när barnen var små?

”Jag tror att våra barn tar vad de behöver av den ena eller andra föräldern. Visst kan jag önska att jag hade haft mer tid, men det är mest för min egen skull. Nu går småbarnsåren så fort. De blixtrar förbi och man kommer inte ihåg alla stunder och det kan jag känna en viss saknad efter. Men jag har aldrig haft dåligt samvete. Jag försökte alltid göra vad jag kunde för familjen och familjens utveckling.”

Vad är du mest stolt över i din karriär?

”Vi har gjort en otrolig resa med Elekta. Från en omsättning på runt miljonen 1985 till där vi är i dag. Nu behandlar vi nästan en och en halv miljon människor varje år. Då talar vi om riktigt svåra sjukdomar som neurologiska sjukdomar och cancer.”

Nu omsätter Elekta över 10 miljarder kronor, gör en vinst på över 1,5 miljarder och har ett börsvärde på drygt 30 miljarder kronor.

Livskrisen.

Men vägen dit har inte varit spikrak. I slutet av 1990-talet genomgick företaget ett stålbad i samband med Asienkrisen. 45 procent av omsättningen kom från Asien och börsvärdet föll dramatiskt.

Företagets kris blev också något av en livskris för Laurent Leksell. På det personliga planet märkte han att vissa i bekantskapskretsen drog sig undan.

”Jag frågade Marianne hur jag skulle göra, om jag skulle fortsätta som vd. Det tyckte hon absolut att jag skulle göra. Hon sa att jag skulle gå under om jag inte fortsatte.”

Hur kände du?

”Man blir ju lite ångestfylld. När du får ett medietryck på dig börjar du till slut tveka. Men å andra sidan är det en sporre att fixa till allt. Det var en stark drivkraft.”

”Sedan var jag totalt stressad. Jag var tvungen att göra andningsövningar, vaknade på nätterna och sov konstigt. När man väl hamnar i livskriser är det viktigt att ha ett nätverk omkring sig för att kunna sortera ut och systematisera hur man ska gå vidare.”

Du funderade aldrig på att ge upp?

”Nej, jag tyckte att problemet var mitt ansvar. Jag ville rädda Elekta, och så kände jag stödet från styrelsen, kolleger och inte minst från Marianne.”

I dag menar Laurent Leksell att han och Elekta kom starkare ur krisen. Han tror inte att företaget hade lyckats så bra under 2000-talet om det inte hade varit för den tuffa tiden under 1990-talet.

2005 avgick Laurent Leksell som vd för Elekta och blev i stället arbetande styrelseordförande.

”När jag kom på att jag var Stockholmsbörsens näst längst sittande börsbolags-vd tänkte jag att det var helt galet. Högst upp var Leif Östling på Scania. Jag tror till och med att jag frågade honom: ’Du, känns inte det här fel, du och jag?’. Då bestämde jag mig för att lägga av och blev arbetande styrelseledamot i stället. Nu är jag ordförande.”

Nöden under ytan.

När han året efter blev styrelseordförande för Stadsmissionen blev Laurent Leksell för första gången varse omfattningen av de sociala problem som finns i Stockholm.

”Jag var van vid att se fattigdom och misär i utvecklingsländer, men det var inte så bra här heller. Det finns en nöd under ytan, fattigdom, utanförskap, ungdomar på vift, äldre som är ensamma och isolerade och de som är hemlösa. Stadsmissionen har stor betydelse för dem som står utanför”, säger Laurent Leksell.

Han berättar att han nästa år lämnar ordförandeposten i Stadsmissionen, helt enligt planerna.

”Vi har lagt stadgarna så. Du ska inte kunna bli omvald. Vi gör så för att få förnyelse.”

Varför är du emot arvoden för styrelseuppdrag i välgörenhetsorganisationer?

”Jag tycker att det är nys, de som tycker annorlunda och säger att man inte kan attrahera tillräckligt kompetens till styrelserna. Det är struntprat. Om man säger att man ska ha betalt så säger man att mitt jobb är viktigare än alla de frivilliga och volontärer som jobbar för organisationerna.”

Laurent Leksell beskriver sig själv som intresserad av andra människor och som en fritänkare som alltid har nya idéer.

”Intresset för människor är min styrka. Att ha respekt för individen. Jag avskyr arrogans och uttalanden som särskiljer människor.”

Många tycker att de betalar tillräckligt till välgörenhet genom att betala skatt, vad tycker du om det?

”I grunden tänker vi på det sättet så länge vi har förtroende för det offentliga välfärdssystemet. Men vi ser ju själva vad som händer runt omkring oss, det kan handla om våra föräldrar i åldringsvården. Att betala skatt räcker inte”, säger Laurent Leksell och fortsätter:

”Det offentliga välfärdssamhället har till viss del passiviserat samhället. Jag tycker att det ska ändras. Samhället är större än staten. Det offentliga kan inte lösa alla de problem som finns.”

Bland annat anser han att ungdomsarbetslösheten och integrationspolitiken är ett misslyckande för Sverige och att det i stort handlar om en rad strukturella problem.

”Vi kommer att ha en enorm brist på arbetskraft inte minst inom vård och omsorg om ett par år när sådana som jag har traskat ur systemet. Vi pratar om 300 000–400 000 årsarbetare. Bland annat därför ska vi vara enormt tacksamma för alla som vill invandra.”

Minst 5 miljoner kronor.

Det är mot den bakgrunden som han har startat Leksell Social Ventures. Socialt entreprenörskap behövs eftersom det i Sverige saknas modeller för att möta brister som uppstår i samhället, enligt grundaren. Ofta har den offentliga sektorn begränsade möjligheter och den ideella sektorn saknar kapital och modeller för att samverka med andra.

”Ingen av aktörerna, vare sig de privata eller de offentliga, kommer att kunna fixa de utmaningar som finns”, säger Laurent Leksell.

”Välfärdssystemet ska vara lika för alla, men det är det inte i verkligheten. Den offentliga sektorn har heller inte fokus på innovationer.”

Tanken är att de företag och projekt som LSV engagerar sig i ska vara bärkraftiga ekonomiskt och ha en tydlig samhällseffekt. Investeringarna kan uppgå till 5 Mkr.

”Kan jag och min familj bidra till ett bättre Sverige, att göra skillnad, tycker jag att det är väldigt meningsfullt. Och det är kul också. Man får en kick av att hjälpa.”

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies