Många skolhuvudmän har varit snabba med att dra stora växlar på coronakrisens påtvingade fjärr- och distansundervisning. Så här skulle vi ju alltid kunna göra – utropas det på basis av ett fullskaleexperiment som inte ens är avslutat och än mindre utvärderat. En strävan efter lägre kostnader uttalas inte, men finns där mellan raderna.
Men hur påverkas elevernas lärande? Den frågan borde vara den centrala och viktigare än kortsiktiga kostnadsreduktioner i huvudmännens resultaträkning. Är det verkligen bra att på bredare front övergå till fjärr- och distansundervisning?
Ett rungande ja utropar fem utbildningschefer från Academedia, Nacka och Huddinge (Di 6/5). Ett rungande nej säger lärarna. En undersökning som Kantar Sifo gjort på Lärarförbundets uppdrag visar att sju av tio lärare uppger att utbrottet av det nya coronaviruset har gjort det svårt att lära eleverna det de ska. Det gäller särskilt lärare som gått över till digital undervisning.
Även eleverna ger en bild av betydande problem under krisen. Sveriges elevkårer har i en färsk undersökning visat att åtta av tio elever upplever att de helt eller delvis saknar tillräcklig information kring vad som förväntas av dem för att nå ett visst betyg när undervisningen sker på distans.
Lärarförbundet är sedan länge pådrivare för en modern skola och vi fortsätter driva på. Vi anser att digitalisering är en helt central fråga för framtidens lärande och för att bygga en likvärdig och bra skola för varje elev. Vi anser att SKR och Skolverkets handlingsplan #skolDigiplan på ett bra sätt pekar ut mål och åtgärder för fortsatt utveckling.
Vi anser också att fjärr- och distansundervisning behöver kringgärdas av tydliga regler för att inte rucka på utbildningens kvalitet. Den avvägningen har gjorts i den proposition som riksdagen väntas besluta om före sommaren. Att som artikelförfattarna föreslår istället öppna upp för fjärr- och distansundervisning mer än vad propositionen gör, vore en återvändsgränd. Webbkameror kan inte ersätta mötet mellan lärare och elev.
Undervisning inbegriper så många fler dimensioner än att föreläsa för eleverna via en skärm. Lärare behöver bygga en god relation till eleven, se elevens utveckling och samarbeta nära med övriga lärare kring eleven. Sådant som blir så mycket svårare att göra om man inte träffas fysiskt. Med fjärr- och distansundervisning riskerar också möten och förståelse mellan olika samhällsgrupper försvåras, vilket är ett viktigt uppdrag som åligger skolan.
Det finns varken forskning eller beprövad erfarenhet som visar att fjärr- och distansundervisning ger samma kvalitet som närundervisning. Svaren i den undersökning Lärarförbundet nyligen gjort visar att digital undervisning riskerar att öka likvärdighetsproblemen. I undersökningen svarar var fjärde gymnasielärare, som har elever till vårdnadshavare som lärarna bedömer har låg socioekonomisk status, att eleverna har mycket svårare än vanligt att lära sig under coronakrisen.
Vi håller med om att denna termins exceptionella situation kräver utvärdering. Men i ett helt annat syfte än kvintetten utbildningschefer. Regeringen bör göra en helhetsanalys med fokus på elevernas lärande och på lärarnas förutsättningar och arbetsmiljö.
Forskningen visar att lärarnas involvering i den digitala utvecklingen i skolan är en helt avgörande framgångsfaktor. Lärare måste ges utrymme att styra över de pedagogiska redskapen – även när de är digitala – samt ges utrymme att avgöra när man ska använda digitala lösningar, och när man inte ska göra det.
Jag anar att det nu finns dem som har stora förhoppningar om att kunna göra skolan billigare för kommunerna och ge större vinstmarginaler till skolföretagen, men att öppna upp för digital undervisning på bredare front riskerar att leda till sämre likvärdighet och fallande skolresultat.
Johanna Jaara Åstrand, förbundsordförande Lärarförbundet
Läs debattartikeln från Academedia m.fl. här.
