ANNONS:
Till Di.se

Vinstfrågan visar S sämsta sida

  • Civilminister Ardalan Shekarabi (S) och Ilmar Reepalu. Foto: Fredrik Sandberg

Under torsdagen ska riksdagen rösta om regeringens förslag på vinsttak för välfärdsföretagen. Jag har svårt att tro att S-ledningen skulle vara omedveten om förslagets konsekvenser efter den fleråriga debatten och alla remissvar som är inlämnade, skriver entreprenören Dan Olofsson.

Ilmar Reepalus förslag är utformat så att resultatet i ett välfärdsföretag maximalt får uppgå till drygt 7 procent av det så kallade operativa kapitalet. Vad operativt kapital betyder är okänt för de flesta. Väsentlig information i detta sammanhang är att det operativa kapitalet ligger kring noll för de flesta välfärdsföretagen. Det betyder att sju gånger noll är lika med noll. Förslaget innebär därför i praktiken ett vinstförbud.

Jag har under åren hyst respekt för delar av Socialdemokraternas politik och också för en del av partiets företrädare. Debatten om vinster i välfärden har dock lyft fram de sämsta sidorna hos socialdemokratin.

Den mest negativa kampanjen har ansvarig minister stått för. Med inspiration av Karl Marx blir vinst stöld enligt civilminister Ardalan Shekarabi. Detta synsätt är ett angrepp på hela den fria företagsamheten och marknadsekonomin som lyft miljarder människor ur fattigdom och som har gagnat Sverige.

För företagare är vinst ett kvitto på att de långsiktigt har lyckats kombinera nöjda kunder med ett överskott så verksamheten kan utvecklas.

Analyser av revisionsfirman PWC (Di Debatt 25/10 2017) visar att fyra av fem välfärdsföretag får sitt resultat sänkt med mellan 80 och 100 procent av förslaget. Startpunkten är att branschen i dag har en sund och måttlig rörelsemarginal på cirka 5 procent av omsättningen.

Privata företag har som regel inga garanterade intäkter kommande år så denna marginal behövs för att bygga reserver och skapa trygghet i jobben. Marginalen behövs också för att driva utveckling och ge avkastning till dem som har valt att investera. Allt detta är positivt och angeläget, vilket gör att företagen kan drivas ansvarsfullt.

Ändå intar regeringens ministrar den besynnerliga hållningen att man långsiktigt kan driva och utveckla välfärdsföretag utan något överskott. Inte ens ideella välfärdsföretag kan göra detta, vilket har föranlett regeringen att undanta dessa – det visar på orimligheten i förslaget. Om regeringen hade utfärdat ett direktiv att förslaget skulle gälla för näringslivet som helhet hade den svenska ekonomin havererat.

Vad förslaget innebär är att de ansvarsfulla marginalerna ska utraderas genom att företagen ska ta på sig några procent mer i kostnader, vilket gör att vinsterna försvinner. Därmed elimineras möjligheterna att bygga reserver. Vidare skapas inga resurser för investeringar och utveckling. Slutligen kan inget kapital attraheras för de ofta kostsamma uppstarterna av ny verksamhet. En död hand läggs över branschen.

Den andra kampanjen från Socialdemokraterna som har upprört mig står statsminister Stefan Löfven och utredaren Ilmar Reepalu för. De hävdar att nästan inga företag påverkas av förslaget. Det är uppenbart efter gjorda analyser, att de flesta företagen påverkas och att de påverkas mycket väsentligt.

Ändå har jag svårt att ta till mig att S-ledningen skulle vara omedveten om förslagets konsekvenser efter den fleråriga debatten och alla remissvar som är inlämnade. Att de trots detta driver frågan beror sannolikt på att de tror sig vinna röster på förslaget och att de har köpt Vänsterpartiets lojalitet genom att driva förslaget. De vet dock att majoriteten i riksdagen kommer att rösta ned förslaget, varför de slipper ta politiskt ansvar när exempelvis populära skolor läggs ned med åtföljande protestmarscher. Det finns ingen ryggrad i detta sätt att agera.

Socialdemokraterna gick till val senast på att kvalitet var det viktiga och att vinsttak inte fungerade. Det vi har sett efter valet är det motsatta. Nu ska företagen avvecklas genom vinsttaket och utformning av bra kvalitetssystem har ingen prioritet. För SD har resan varit den omvända. De är nu mot ett vinstförbud och för valfrihet. Nu kritiseras SD för att de har ändrat sig samtidigt som S blundar för att de gjort samma sak, i omvänd riktning. S har följt Vänsterpartiet medan SD har följt Alliansen.

Sverige har en växande och åldrande befolkning, sjukvårdsköerna ökar och pensionsavgångarna är stora kommande år. Att möta denna stora utmaning med att samtidigt avveckla större delen av de privata väl fungerande företagen i välfärdssektorn med 230.000 anställda är ansvarslöst.

Lika ansvarslöst är det att varken Ilmar Reepalu eller regeringen har gjort någon konsekvensanalys av betydelse kring vad förslaget leder till för de privata företagen, vilket också lagrådet kritiserar.

Också efter valet torde det finnas en stabil majoritet i riksdagen som anser det viktigt att värna valfrihet för oss medborgare. Frågan om vinstförbud kan då avföras från dagordningen. Förhoppningsvis kan vi i stället få en mer konstruktiv dialog om hur välfärdens kvalitet och resursanvändning kan utvecklas där såväl offentliga som privata aktörer bidrar.


Dan Olofsson, entreprenör

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies