1515
Annons

Vd-uppropet: SAS-avtalet hotar hela avtalsrörelsen

DEBATT. Parterna i SAS-strejken påstår att piloternas lönehöjningar är i linje med industrimärket. Det är grovt felaktigt och riskerar att elda på lönekraven från andra grupper i den kommande avtalsrörelsen, skriver vd:arna för industrins samtliga arbetsgivarorganisationer.

BLAND MOLNEN. SAS, lett av vd:n Rickard Gustafson (bilden), och Svensk pilotförening sprider missvisande information i medier och har föregripit nästa års avtalsrörelse med löneavtal för åren 2020 och 2021 som är helt orimliga, skriver bland andra Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten och Teknikföretagens vd Klas Wåhlberg.
BLAND MOLNEN. SAS, lett av vd:n Rickard Gustafson (bilden), och Svensk pilotförening sprider missvisande information i medier och har föregripit nästa års avtalsrörelse med löneavtal för åren 2020 och 2021 som är helt orimliga, skriver bland andra Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten och Teknikföretagens vd Klas Wåhlberg.Foto:Fredrik Persson/TT

Den kostsamma pilotstrejken är äntligen över. Förra veckan nådde SAS SAS -10,21% Dagens utveckling och Svensk pilotförening ett treårigt avtal – ett avtal med betydligt högre löneökningar än vad som tidigare har förhandlats fram på den övriga arbetsmarknaden.

Direkt efter överenskommelsen spreds uppgifter i media om att avtalet ”ryms inom industrins lönemärke”. Detta är inte bara anmärkningsvärt, utan direkt felaktigt.

Utgångspunkten för lönebildningen på svensk arbetsmarknad är att det är den exportberoende industrins konkurrenskraft som är avgörande och att industrin därför sätter ett lönemärke som övriga på arbetsmarknaden sedan följer.

Den här ordningen fick vi efter att lönebildningen havererade under sjuttio-, åttio- och nittiotalet med allvarliga följder för både konkurrenskraften och arbetstagarnas reallöneökningar.

Den så kallade lönekapplöpningen – fackliga parter som i förhandlingar söker övertrumfa varandra – var en starkt bidragande orsak till det dåliga resultatet för samhällsekonomin.

Sedan drygt tjugo år tillbaka har vi nu haft en välfungerande modell med industriavtalet som grund för lönebildningen. Den har gett oss både stabilitet och förutsägbarhet och bidragit till positiva effekter för hela den svenska ekonomin.

Som representanter för arbetsgivarna inom industrin ser vi därför ytterst allvarligt på avtalet mellan SAS och Svensk pilotförening som är högre än märket 2019 och de högst orimliga nivåer man har förhandlat fram för de kommande två åren. Vi är starkt kritiska till påståendet att avtalet skulle ligga på märket och anser det nödvändigt att bemöta detta.

För det första är utgångspunkten att industrin normerar löneökningarna och att detta sedan ska gälla hela den svenska arbetsmarknaden. Företag eller branscher som inte följer den etablerade ordningen kan inte räkna med industrins stöd i arbetsmarknadskonflikter.

För det andra är industrins märke 2,3 procent för 2019 och det styr därmed löneökningarna på hela den svenska arbetsmarknaden. Avtalet mellan SAS och Svensk pilotförening är betydligt högre än så och medger löneökningar på 3,5 procent i år enligt uppgift från parterna och kan därmed inte sägas ”ligga på märket” som bland andra SAS hävdar.

För det tredje har SAS och Svensk pilotförening redan ingått avtal för åren 2020 och 2021 som dessutom är helt orimliga. Det är därför både viktigt och nödvändigt att påminna om att det för dessa år ännu inte finns någon framförhandlad lönenivå för den övriga arbetsmarknaden. Det märkessättande avtalet inom industrin sluts först i slutet av mars nästa år.

Som ett litet exportberoende land i Europas utkant måste vi värna vår internationella konkurrenskraft. Det gäller naturligtvis inte bara industrin – utan även övriga sektorer som numera verkar på en global marknad. Det gäller handeln, tjänstesektorn men också stora delar av transportsektorn – inte minst flyget.

Avtalet ger helt enkelt en skev bild av löneökningar på den svenska arbetsmarknaden och riskerar att elda på lönekrav från andra grupper. Sverige har bland de högsta arbetskraftskostnaderna i världen och löneökningstakten är högre än i flera av våra konkurrentländer. Vi måste fortsätta växla ned löneökningstakten för att inte tappa i internationell konkurrenskraft och förlora jobb till andra länder. Det torde även gälla flyget.

Jonas Hagelqvist, vd IKEM – Innovations- och kemiindustrierna

Björn Hellman, vd Livsmedelsföretagen 

Per Hidesten, vd Industriarbetsgivarna 

David Johnsson, vd Trä- och möbelföretagen 

Ravindra Parasnis, vd Grafiska företagen 

Lena-Liisa Tengblad, vd Gröna arbetsgivare 

Klas Wåhlberg, vd Teknikföretagen 


Debatt: Ny politik behövs för att fler utlandssvenskar ska rösta

Utlandssvenskars valdeltagande kan avgöra vem som får bilda regering. De partier som inkluderar utlandssvenskarna har stor potential inför årets riksdagsval, skriver juristen och företagaren Magnus Dahl, bosatt i Portugal.

Historiskt bevandrade borgerliga politiker och opinionsbildare drömmer sig gärna tillbaka till 1979 när de sist inkomna utlandsrösterna ändrade utgången av riksdagsvalet några dagar efter valdagen. Dessa röster flyttade ett mandat från S till M. Med 175 borgerliga riksdagsplatser mot 174 socialistiska kunde regeringen Fälldin II bildas och det mest långtgående S-förslaget till löntagarfonder stoppas. Det borgerliga självförtroendet stärktes av att vinna återval efter tre turbulenta år med Fälldin- och Ullstenregeringarna.

Sedan dess har mycket hänt. Numera räknas de flesta utlandsröster redan på valnatten vilket gör det osannolikt att de i årets val ska få lika dramatisk roll, men utlandsrösternas antal ökar för varje val. De är i år betydligt fler än 1979 även om valdeltagandet i sig är lågt. Av 660.000 utlandssvenskar är 170.000 registrerade i röstlängden, men endast 40 procent av dessa, cirka 70.000 utlandssvenskar, röstade 2018. Det finns därför enorm potential att vinna väljare hos dem som inte nyttjar sin rösträtt eller ännu inte har registrerat sig i röstlängden.

Utlandssvenskar är ingen homogen grupp, utan fördelad över alla ålders-, utbildnings- och inkomstgrupper spridda över hela världen. SOM-undersökningen från 2014 visar att den ideologiska profilen på utlandssvenskar generellt är mer borgerlig och höger än hos Sverigeboende, men även att MP har starkare stöd. Tydligast är att M är klart starkare och S markant svagare än bland väljare i Sverige.

Bland utlandssvenskar återkommer flera förklaringar till det låga valdeltagandet. Den förda politiken verkar syfta till att exkludera utlandssvenskar från Sverige, vilket sänker det politiska engagemanget, men bidragande är även den bristande uppskattning som utlandssvenskar möter i svensk offentlighet. Aktivt odlade myter och direkta felaktigheter tillåts att sätta bilden av svenskar i utlandet, vars betydelse för svenskt välstånd ofta förtigs och förvanskas till att göra oss till svikare som lämnat Sverige och inte gör rätt för sig.

Längst i sin fientliga retorik riktad mot svenskar som bosatt sig i södra Europa gick dåvarande finansminister Magdalena Andersson (S) när hon i mars 2021 presenterade uppsägningen av dubbelbeskattningsavtalen med Portugal och Grekland. Andersson beskrev oss som samvetslösa parasiter som utnyttjar välfärdssystemen för egen nytta utan att själva bidra till dessa. De enda svenska politiker med civilkurage att invända mot denna oanständiga vrångbild var de borgerliga riksdagsledamöterna Boriana Åberg (M) och Gulan Avci (L). I övrigt blev det knäpptyst. Ingen svensk journalist faktagranskade Anderssons påståenden. Den av regeringen nyligen tillsatta utredningen om utflyttningsskatt bekräftar S negativa inställning till svenskar som flyttar utomlands.

S är emellertid inte ensamma om sin negativa retorik mot utlandssvenskar. Friskoleentreprenören Peje Emilsson lanserade i Dagens Industri 2018 det absurda förslaget att Portugalsvenskar som återvänder till Sverige skulle betala en särskild inflyttningsskatt för att åter omfattas av den allmänna sjukvården. Emilsson hade helt missat att Portugal- och andra utlandssvenskar är en rejäl vinstaffär för svenska staten. Utlandssvenskarna förser varje år den svenska statskassan med åtskilliga miljarder kronor utan att omfattas av många av de välfärdstjänster som invånarna i Sverige åtnjuter.

Svenskar bosatta i utlandet betalar varje år flera miljarder kronor i inkomstskatter i Sverige på statliga, kommunala och privata pensioner liksom på tjänstepensioner, samt avkastningsskatt på dessa. Utdelning från svenska bolag beskattas med upp till 30 procent. Många utlandssvenskar arbetar i eller leder svenskägda dotterbolag som årligen sänder många miljarder kronor i vinstmedel till sina svenska moderbolag som i sin tur betalar svensk bolagsskatt. Vid besök i Sverige bidrar utlandssvenskar till svenska konsumtionsskatter. Vi betalar fastighetsavgift på sommarhus i Sverige, men saknar rätt till RUT- eller ROT-avdrag på inkomster. 

Utlandssvenskarnas bidrag till Sverige är emellertid inte endast ekonomiskt. Få bidrar så mycket till Sveriges positiva anseende och till den av media och det politiska styret omhuldade Sverigebilden som just utlandssvenskar. I vardagen, på arbetsplatser, universitet och i grannskap, stärker utlandssvenskar dagligen bilden av svenskar som ett arbetsamt, pålitligt och innovativt folk. Det är något som alla svenskar har glädje av och som underlättar svenska företags möjligheter globalt.

Partier som på allvar är intresserade av att öka utlandssvenskarnas valdeltagande, och förtjäna vårt förtroende, måste inse att det inte räcker med att vart fjärde år skicka ett brev där de utlovar sänkt SINK-skatt. Fokus måste också flyttas från att handla om regler för eventuell flytt tillbaka till Sverige och i stället läggas på att skapa engagemang hos utlandsboende för Sveriges utveckling medan dessa bor utomlands.

Det krävs politiska initiativ för att inkludera utlandssvenskarna och engagera oss i Sverige. Intresset att rösta i riksdagsvalen kan öka om egen riksdagsvalkrets skapas för utlandssvenskar (lika stor som 

Blekinges!), men också med tydligare regler för antal dagar som kan tillbringas i Sverige, möjlighet att ta styrelseuppdrag i svenska bolag för att kunna bidra med erfarenheter från utlandet, rätt att öppna ISK-konto och vara aktiv sparare i Sverige, sänkt kupongskatt till 15 procent när dubbelbeskattningsavtal saknas, möjlighet till RUT- och ROT-avdrag mot inkomster från Sverige, samt att Sveriges regering tar initiativ till nya dubbelbeskattningsavtal med länder där sådana saknas.

Om fler utlandssvenskar röstar kan våra röster flytta mellan 15 och 20 riksdagsmandat. Det kan avgöra vem som får bilda regering. För de partier som på allvar visar att de vill föra en politik som inkluderar utlandssvenskarna i det svenska samhället finns därför stor potential inför årets riksdagsval.

Magnus Dahl

Jurist och företagare bosatt i Portugal  

 

 

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?