Det är en självklarhet att en skatteförändring på 6 miljarder endast marginellt kommer påverka fördelningen av hushållens totala inkomster på 2 000 miljarder kronor.
Med detta sagt måste slopad värnskatt följas av andra skattehöjningar för höginkomsttagare.
Den rikaste procenten i Sverige har sedan början av 1980-talet ökat sin andel av inkomsterna från 2,5 till 9 procent.
Orsaken är framför allt växande kapitalinkomster.
Den senaste skatterapporten från ESO visar att det finns ett starkt samband mellan höga löner och höga kapitalinkomster. Kapitalägarna är alltså inte, som Svenskt Näringsliv antyder, i huvudsak ”pensionärer som säljer en bostad”.
Utvecklingen beror på en kombination av ökade bostadspriser, stigande börser och förmånliga skatteregler för delägare i fåmansbolag (läs konsulter, advokater och läkare). Reformeringen av fastighetsskatten och slopandet av förmögenhets- och arvsskatten har gjort sitt till.
Det är svårt att förstå att författarna lyfter en skattelättnad för de mest välbeställda som ett sätt att öka den sociala rörligheten. Om de vill diskutera metoder för att öka rörligheten borde de vända blicken åt annat håll.
Forskningen visar att det som framför allt skapar mer rörlighet är jämlika uppväxtvillkor. Det finns ett tydligt mönster där länder med små inkomstskillnader också har den högsta sociala rörligheten.
Under de senaste årtiondena har inkomstskillnaderna ökat snabbare i Sverige än i något annat OECD-land. OECD och IMF har båda i återkommande rapporter uttryckt oro för de ökande inkomstskillnaderna i rika länder. Inte minst då de ser tecken på att ökade skillnader innebär lägre tillväxt.
Det är oroande att Svenskt Näringslivs ekonomer vägrar ta till sig att detta är ett allvarligt samhällsproblem.
Anna Almqvist och Åsa-Pia Järliden Bergström, LO-ekonomer
Läs tidigare inlägg:
