1515
Annons

Vår ekonomi behöver säkra och fria farleder

Sjöfarten är en central del av en globalisering som bidragit till kraftigt ökat välstånd. Sverige är starkt beroende av denna sjöburna export och import för tillväxt och folkförsörjning, skriver Niklas Granholm, FOI.

Lagerhållningen har flyttat ut i ett pärlband av fartyg ute till havs. Tillverkning sker i komplexa produktionskedjor, också de beroende av precisa sjötransporter, skriver Niklas Granholm.
Lagerhållningen har flyttat ut i ett pärlband av fartyg ute till havs. Tillverkning sker i komplexa produktionskedjor, också de beroende av precisa sjötransporter, skriver Niklas Granholm.

Pandemin rasar över världen och slår brett, genererar monumental osäkerhet och en rad svåröverskådliga följdeffekter. Några av dem har ännu inte slagit till, men kommer att påverka oss alla. Hur sjöfart ska säkras i kris och krig aktualiseras i ett Sverige där havets roll för välstånd och försörjning oftast tas för given eller ignoreras – sjöblindheten är utbredd. Krisen aktualiserar en rad både civila och sjömilitära svagheter som behöver åtgärdas. 

Den globala handeln hålls igång av cirka 50 000 större handelsfartyg och runt 300 miljoner containrar. Sjöfarten, liksom övrigt transportarbete, har ökat år från år och allt mer av det som tillkommer läggs till havs. Sjöfarten är en central del av en globalisering med en mycket lång historia som bidragit till kraftigt ökat välstånd, inte minst under de senaste 20 åren. Sverige, med relativt långa avstånd till marknaderna för avsättning, är starkt beroende av denna sjöburna export och import för välstånd och folkförsörjning.

Tillverkning av varor och produkter drivs i dag i ett just-in-time-system där insatsvaror anländer med kort varsel för produktion och konsumtion. Lagerhållningen har flyttat ut i ett pärlband av fartyg ute till havs. Tillverkning sker i komplexa produktionskedjor, också de beroende av precisa sjötransporter. Systemet är effektivt, men samtidigt sårbart för störningar, trots viss inbyggd flexibilitet. Samhällets sammanlagda sårbarhet ökas ytterligare av att vi har gjort oss av med den krockkudde som beredskapslager av vissa insatsvaror för tillverkning och folkförsörjning tidigare utgjorde. Ett aktuellt exempel är narkosmedel som måste importeras från Norge och operationer i Sverige som nu måste utföras med lokalbedövning i stället för under narkos.

Krisförloppet utspelas mot bakgrund av ett allt sämre säkerhetspolitiskt klimat. En snabb omfördelning av relativa resurser för makt och inflytande i det internationella systemet pågår och stormaktsmotsättningarna ökar. Det har skett en tydlig försvagning av de multilaterala arrangemang för fred, säkerhet och handel som sattes upp efter andra världskrigets slut och som uppdaterades efter det kalla krigets slut.

Pandemins utbrott påverkade sjöfarten tidigt, på olika sätt och i olika faser. När tillverkningsindustrin i Kina stängdes ner för en tid, stoppades den transoceana sjöfarten nästan helt och viktiga delar av tillverkningsindustrin i Sverige stannade med någon månads fördröjning. Färjetrafiken stängde ner många linjer helt eller begränsade trafiken kraftigt. Bulktrafiken med export av träprodukter, olja och kemiska produkter med mera påverkades inledningsvis i mindre grad. Minskad efterfrågan kommer på sikt att följa, vilket sannolikt drabbar Sverige med de långa avstånden till marknaderna för vår export.

Pandemin har också lett till att sjöfarten får svårt att genomföra besättningsbyten. Karantänsbestämmelser och nedstängda flygförbindelser gör att över hundratusen sjömän fått stanna ombord tills vidare. Visserligen kommer smitta då inte in i besättningarna, men psykosociala faktorer gör att detta inte kan pågå länge till – det arbetas frenetiskt på en lösning. Med återtagen rörlighet ökar i sin tur risken för att smittan kommer ombord, med ytterligare störningar för sjöfarten och för vår försörjning som följd. 

Den här gången är krisen genererad av en pandemi. Det hotet saknar aktör – naturen slår hårt och brett mot samhället, likt en storm eller en översvämning. I nästa kris kan en kalkylerande aktör stå bakom – statlig eller icke-statlig. Insikten är alltmer spridd om att svensk organisation, samverkan och resurser inte är tillräckligt är anpassade till sådana hastigt uppkommande och betydligt mer krävande situationer.

Så kallade gråzonsoperationer – påverkan under nivån öppen konflikt med en dold och kalkylerande aktör bakom – har uppmärksammats mycket under senare år. Gråzonsoperationer kan vara mycket utdragna. En öppen konflikt kan följa på en sådan utveckling och därmed har den marina hot- och uppgiftsbilden breddats.

Försvarsmakten agerar för att möta denna problematik. Skydd av sjöfarten ingår i den nyss avslutade marina övningen SWENEX 20. Övningen genomförs trots pågående pandemi och med försiktighetsåtgärder för att skydda soldater och sjömän. Vår modesta marin är dock inte i dag anpassad för att agera i en gråzonssituation under någon längre tid. Den totala kapaciteten är otillräcklig och påverkar de operativa val som måste göras i en gråzonzkris och vid öppen konflikt: antingen verka i Östersjön eller i Västerhavet. En storlek på marinen liknande den som vi hade fram till försvarsbeslutet 2004 vore ett lämpligt mål på sikt, där teknikutvecklingen bör tas till vara för att få ut mer effekt av nu existerande struktur.

Med en nedmonterad krisberedskap, en inre marknad i EU som visat sig problematisk att hålla fast vid i kristider och en i dag otillräcklig förmåga till skydd av sjöfarten är det ingen avundsvärd situation vi befinner oss i. Övriga nordiska länder är dessutom starkt beroende av svenska farleder, hamnar och transportvägar för sin försörjning. Göteborg är Norges största hamn, stora delar av Finlands import går via svenska hamnar och även övriga östersjöländer är beroende av att den omfattande sjöfarten i regionen kan upprätthållas. Sverige kan uppfattas som ett underskottsområde avseende maritim säkerhet när läget fortsatt försämras, vilket kan utnyttjas av en motståndare i fred, kris och krig.

För att bättre klara kommande kriser behöver en rad åtgärder på flera olika områden vidtas:

•En beredskapshandelsflotta bör inrättas med kontrakt för att upprätthålla samhällskritiska och samhällsviktiga transporter under kris- och krigsförhållanden. Om centrala sjöförbindelser störs eller slås ut ska systemet kunna aktiveras med kort varsel. En större svenskflaggad handelsflotta ger också från början fördelar i dessa avseenden.

•Strukturer för samverkan mellan havsgående civila och militära myndigheter samt näringslivet för gråzonen, behöver förbättras och ett modernt system med beredskapslager upprättas för att få till stånd ett sammanhängande system för bättre resiliens.

•Ett starkare och moderniserat sjöförsvar med tillräcklig kapacitet för att kontinuerligt kunna verka i samtliga svenska farvatten behövs. Den bör samtidigt bättre hänga samman med relevanta civila myndigheters uppgifter.

Åtgärderna behövs för bättre motståndskraft – de kan inte vänta till en avlägsen och oklar framtid. Pandemin illustrerar de svagheter vi kan göra något åt redan i dag.

Niklas Granholm

Ledamot av Kungl. Örlogsmannasällskapet, Kungl. Krigsvetenskapsakademin, till vardags verksam som forskningsledare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Innehåll från HuaweiAnnons

Så ska samverkan och innovation lösa klimatutmaningen

Drygt 98 procent av den el som produceras i Sverige är fossilfri. Men i takt med klimatomställningen ökar också vårt energibehov kraftigt. Det innebär en stor utmaning – men också en möjlighet att tänka nytt och innovativt.

Teknik kan förändra världen och driva den gröna omställningen framåt. Men då behövs fler samarbeten och möjligheter att diskutera och utväxla erfarenheter. Därför arrangerade Huawei ”Green Summit 2022” i Stockholm i början av juni. Målet var att i en svensk kontext skapa långsiktiga möjligheter till nya innovativa lösningar på miljöproblemen.

Under en förmiddag diskuterade representanter från politik, myndigheter, näringsliv och akademi klimatutmaningarna ur olika perspektiv. Tekniska lösningar och innovationer från flera branscher lyftes fram och representanter från solenergibranschen berättade om hur utvecklingen där går i rasande takt med hjälp av ny smart teknik. 

Debatter och diskussioner

Publiken fick också höra om gröna startups vars syfte är att genom innovation bidra till minskade utsläpp. Ett exempel är Plaant, som har utvecklat ett smart växthus för inomhusbruk – utan jord. Därtill fanns myndighetssverige representerat genom Energimyndigheten som berättade om det växande elbehovet och vad som behövs för att Sverige ska klara den nya elektrifieringsvågens behov. 

Under ett panelsamtal enades representanter från Energimyndigheten, Huawei och Plaant att Sverige generellt sett har ett bra utgångsläge för att nå våra gemensamma hållbarhetsmål. Vi behöver dock rikta blicken mot framtiden. Att Sverige i dag ligger i framkant ska inte tas för givet. Det paneldeltagarna önskade från regeringen var att digitalisering ska bli en topprioritet eftersom en ökad digitalisering kan bidra till att bemöta många av de utmaningar vi står inför. Därtill önskades tydligare mål och ett skiftat fokus, bort från samhällets intressekonflikter till ett ökat samarbete vad gäller behovet av olika typer av energislag.

Sätter bollen i rullning 

Målet med dagen var att skapa förståelse för hur teknik och innovationer kan bidra till att lösa många av de utmaningar som finns för att Sverige ska nå de högt uppsatta klimatmål som regeringen beslutat om. 

Under Green Summit diskuterade talarna också hur vi tillsammans kan driva på hållbar innovation från den snabbt växande solenergisektorns perspektiv. Talare från Soltech Energy Solutions, branschorganisationen Svensk Solenergi, CheckWatt och hållbarhetskonsultbyrån Ethos berömde Sveriges goda klimat för entreprenörer. 

Dock framfördes synpunkter på politikens beslutsförmåga när det kommer till prioriteringar av miljöfrågor och det är ett hinder för nya innovativa företag. Ett exempel som lyftes var trubbiga miljöprövningar som istället för att se till energibehovet på systemnivå begränsar de aktörer som har gröna och innovativa lösningar för att bidra till att skapa en grön och hållbar energiproduktion.

 

Världsledande inom teknik för solenergi 

Det var första gången Huawei arrangerade Green Summit i Sverige och tanken är att plattformen ska växa till att bli en allt större arena för samarbeten. Planen är att arrangera motsvarande konferenser i Norge och Finland senare i år. 

– Den här typen av arena saknas i dag, så det var väldigt värdefullt. Här träffades myndigheter, politiker, näringsliv, innovatörer och entreprenörer – vi delade åsikter och erfarenheter och diskuterade de hinder som finns på ett öppet sätt. Jag fick flera nya insikter och är mycket nöjd, säger Christoffer Caesar, CEO på Soltech Energy Solutions. 

De flesta kanske förknippar Huawei med mobiltelefoner och nätverksutrusning, men företaget är också ett av världens ledande inom teknik för solenergi. Huawei driver redan i dag flera olika innovationsprojekt tillsammans med Soltech Energy Solutions. Bland annat har Soltech tagit hjälp av Huaweis lösning för batterilagring av energi på sin laddstation för Scanias ellastbilar. Laddplatsen ska minska de långa laddningstider som hittills bromsat en ökad användning av elektrifierade fordon.  

Öppnar för fler samarbeten

Under eventet presenterades dessutom Soltech Energy Solutions som Huaweis strategiska partner inom affärsområdet Digital Power. De två företagen har nyligen påbörjat ett ytterligare samarbete för att fortsätta driva utvecklingen inom solenergi och smarta energilösningar.

– Vi är imponerade över Huaweis höga innovationsnivå och kvalitén i deras produkter och lösningar. Med detta samarbete kan vi dra nytta av varandras styrkor och skapa ett ännu bättre erbjudande i den svenska solenergibranschen, säger Christoffer Caesar. 

Ytterligare några av Huaweis samarbeten i Norden är bland annat ett med det innovativa solcellsföretaget GruppSol, som bygger VillaZero – Sveriges första koldioxidneutrala villa. 

Med samarbetspartners har Huawei också utvecklat en innovativ AI-lösning för att i norska älvar sortera ut och stoppa invasionen av puckellax som utgör ett stort hot mot den lokala faunan. Förhoppningen är att Green Summit ska bidra till fler samarbeten.  

– Under dagen samlade vi många olika kompetenser och aktörer. Vi hoppas att det kan öppna upp för fler samverkans- och innovationsprojekt. Den kraften är avgörande för att skapa ett hållbart samhälle, säger Kenneth Fredriksen.

Mer från Huawei

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Huawei och ej en artikel av Dagens industri

Debatt: Den generösa flyktingpolitiken

HÄLLEFORSNÄS. I Sveriges övergivna bruksorter kan man följa vårt lands ekonomiska utveckling. Ekonomhistorikern och författaren Jan Jörnmark har rest till det djupaste Bergslagen. Detta är den tredje delen av Di Debatts sommarföljetong.

Foto:Jan Jörnmark
Foto:Jan Jörnmark
Foto:Jan Jörnmark
Foto:Jan Jörnmark

På golvet inne i det stängda kommunhuset i Hällefors står en lång målad fresk. När den gjordes i slutet av femtiotalet var den en tidsresa från de gamla hammarsmedjorna fram till rekordårens sagolika triumf. På de sista bilderna går de självmedvetna och välbetalda arbetarna till fabriken, samtidigt som deras barn tränar för nästa fotbolls VM. Det är en bild av gränslös framtidstro, gjord exakt i det ögonblick när efterkrigstidens svenska självbild av landet som inte kunde göra något fel kulminerade. Hur verkligheten skulle se ut kunde ingen föreställa sig. 

En bild av den obegränsade framtidsoptimismen.
En bild av den obegränsade framtidsoptimismen.Foto:Jan Jörnmark

Drömmen om framtiden gick mot sitt slut redan ett decennium efter att målningen sattes upp första gången. Sysselsättningen i Bergslagen kulminerade, och befolkningen började minska och åldras i ännu högre takt. Överallt i de svenska bruksbygderna, stod de nybildade storkommunerna uppenbart med en större kostym än de behövde. Till en början var överkapaciteten mest synlig i bostadshusen. Där fanns det larm om tomma lägenheter redan under sjuttiotalet, men trots det fortsatte subventionerna till nyproduktionen. Under åren efter 1985 intensifierades till och med byggandet, vilket skapade stora problem när nybyggena kom ut på marknaden. Under nittiotalet ledde det till att flera stödprogram för att klara kommunernas och de allmännyttiga bostadsbolagens problem skapades. Stödprogrammen gick under begreppen ”bostadsakuten” och ”kommunakuten”.  De bidrog till att cirka 20 000 lägenheter försvann, men det fanns absolut ingen övergripande planering av processen för att krympa bruksorterna.

Nu återstår bara rivningarna. Den här bilden från Säffle.
Nu återstår bara rivningarna. Den här bilden från Säffle.Foto:Jan Jörnmark

Men det fanns också ett annat sätt att lösa efterfrågeproblematiken på lägenheterna och redan 1992 skrev DN att… ”Det stora behovet av flyktingförläggningar, som nu gör att invandrarverket hyr över 1 000 tomma lägenheter av allmännyttan runt om i landet, förbättrar uthyrningssiffrorna väsentligt…” Fenomenet som DN tog upp var det som skulle bli början på en lång utveckling av flyktingmottagande. Den generösa migrationspolitiken blev ett strukturellt drag, där stora mängder tomma allmännyttiga lägenheter blev en starkt bidragande orsak till föreställningen om att det fanns gott om plats i landet. Mängder av politiker tog chansen att göra affär av dom tomma lägenheterna genom att hyra ut till migrationsverket samtidigt som man fick statliga etableringsstöd för flyktingarna.

Lägenheterna har slutat att vara tillgångar i flyktingpolitiken.
Lägenheterna har slutat att vara tillgångar i flyktingpolitiken.Foto:Jan Jörnmark

Den situationen var åtminstone kortsiktigt hållbar så länge antalet migranter till Sverige höll sig på en någorlunda stabil nivå, vilket den gjorde fram till den stora flyktingkrisen 2015-16. Då tredubblades på kort tid mängden människor som ansökte om asyl och som vanligt fanns möjligheterna att skaffa fram någon form av bostäder i de överdimensionerade bostadsbestånden i bruksbygderna. Som syns i figuren ledde det till att andelen av befolkningen med utländsk bakgrund ökade kontinuerligt i kommuner som Filipstad och Hällefors. Eftersom den svenskfödda befolkningen dessutom sedan länge åldrats var utvecklingen ännu starkare bland det yngre. I skolåldrarna sex till femton år gick andelen med utländsk bakgrund från cirka 5 procent år 2000 till en dryg tredjedel 2015-2016. 

Kombinationen av ett hårt tryck mot skolorna och en mycket stark ökning av försörjningsstöden gjorde slutligen situationen ohållbar i glesbygdskommunerna. Till sist hade de tomma bostäderna tagit slut och det som återstod var närmast olösbara integrationsproblem och jättelika kostnader. För att lätta på trycket i glesbygden genomfördes bosättningslagen och kommunkvoterna under 2016. I grunden var det en typisk svensk ”sopa under mattan lösning”. Genom att tvinga fram en fördelning av asylsökande och bostäder minskade de synliga svårigheterna. Men när de två åren som bosättningsgarantin gällde gick ut återkom problemen med ännu större kraft. 

På andra håll står hela skolor tomma och förfaller.
På andra håll står hela skolor tomma och förfaller.Foto:Jan Jörnmark

Det nya fenomen som snabbt växt fram under de tre senaste åren har fått namnet social dumpning. Det innebär att de starkare kommunerna i framför allt Stockholmsregionen aktivt letat efter tomma bostäder i glesbygden som man sedan försöker förmå sina ekonomiskt svagaste invånare att flytta till. Bland glesbygdskommunerna är bitterheten stark, men det som pågår är bara den logiska slutliga kollapsen för både den bostads- och migrationspolitik som bedrivits i Sverige alltsedan de tomma lägenheterna i glesbygden blev drivande för att ta emot tiotusentals nya invånare.

Det är en bild av hur drömmen från femtiotalet tog slut.
Det är en bild av hur drömmen från femtiotalet tog slut.Foto:Jan Jörnmark

I en rapport till kommunfullmäktige i Hällefors beskriver förvaltningen hur den sociala dumpningen slår, både ekonomiskt och genom att göra arbetssituationen ohanterlig:

”Det blev en stor skillnad efter flyktingvågen 2015. Det är inte ovanligt att nyinflyttade individer aktualiseras vid socialtjänsten kort efter inflyttning och att situationen då redan är så allvarlig att frågan om heldygnsvård aktualiseras kort därefter. Skulle inte inflyttningen ske på det sätt som sker i dag skulle kostnaderna för placeringar med största sannolikhet mer än halveras…. en inflyttad familj bestående av föräldrar och fem barn rendera kostnader för förvaltningen upp till 4,5 miljoner årligen... så kallad social dumping genererar hög arbetsbelastning och höga kostnader i förvaltningen. Den centrala konsekvensen för förvaltningen är dock att ökade vårdkostnader inom socialtjänsten i nuläget dels bedöms vara en utveckling som accelererar och dels att förutsägbarheten och förebyggande av dessa kostnader är i stort sett obefintlig.”

Vandaliseringarna är bruksbygdens egen variant av Broken Windows teorin.
Vandaliseringarna är bruksbygdens egen variant av Broken Windows teorin.Foto:Jan Jörnmark

Situationen har blivit ohållbar, och inflyttningen av socialt och ekonomiskt utarmade medborgare har det senaste året återigen fått fart på rivningarna runt om i landet. I kommuner som Hällefors, Filipstad, Säffle, Bengtsfors, Östra Göinge och många fler planeras det nu åter för att ta bort betydande mängder lägenheter. Den utvecklingen kommer att påskyndas av att många hyreshus som byggdes mellan 1955-1975 nu nått slutet på sin tekniska livslängd. Det var de lägenheterna som utgjorde motorn i det stora flyktingpolitiska experimentet, men nu räcker det ofta med att gå in i trappuppgångarna för att inse att de är stenhårt slitna och att bara rivning återstår. Glesbygdens allmännyttiga företag har inte ekonomiska resurser att genomföra renoveringar och alternativet att sälja till privata aktörer framstår som omöjligt på grund av risken för social dumpning. Det enda alternativ som återstår i de svenska småkommunerna är i dag uppenbart en planerad krympning av deras bostadsbestånd, vilket i bästa fall också kan göra dem attraktiva för både nya företag och resursstarkare medborgare.

Jan Jörnmark

Ekonomhistoriker och författare

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera