1515
Annons

Vägnätet i Sverige förfaller i snabb takt

Var tionde statlig väg i landet är i mycket dåligt skick. En tredjedel av 90-talets motorleder är i dåligt skick. Vägarna på landsbygden förfaller. Fram till 2025 kommer 425 mil väg få sänkt hastighetsgräns på grund av dåligt underhåll. Det krävs dubbla anslag till vägnätet, skriver Marcus Dahlsten och Tina Thorsell, Transportföretagen.

VART ÄR VI PÅ VÄG? Så länge underhållsbehovet är större än resurserna politiken tilldelar underhållsanslaget så innebär det för varje år som går att gapet mellan stad och land vidgas, skriver företrädare för Transportföretagen.
VART ÄR VI PÅ VÄG? Så länge underhållsbehovet är större än resurserna politiken tilldelar underhållsanslaget så innebär det för varje år som går att gapet mellan stad och land vidgas, skriver företrädare för Transportföretagen.

2030 kommer underhållsskulden på vägnätet vara 42 miljarder kronor. Det krävs att underhållsanslaget till vägarna ökar med mer än två miljarder per år om vi inte vill att vägarna ska försämras ytterligare. Det visar Transportföretagen i en rapport som presenterats i dagarna.

Under årtionden har det svenska vägnätet tillåtits att gradvis förfalla. Och för varje år som gått utan att tillräckliga medel har avsatts till drift- och underhåll har underhållsskulden ökat. 

Det svenska vägnätet är en central del av vår samhällsbärande infrastruktur som byggts upp av flera generationers arbete och investeringar. Att förvalta och underhålla detta arv är en förutsättning för ett hållbart samhälle. Väl fungerande vägar är dessutom avgörande för trafiksäkerheten, den svenska konkurrenskraften och garanterad tillgänglighet i hela landet. 

Tyvärr tvingas vi konstatera att Sverige inte förvaltat arvet särskilt väl. Svensk väginfrastruktur knakar i fogarna. Transportföretagen presenterar i dag en unik rapport i vilken vi låtit kartlägga både tillståndet på de svenska vägarna i dag, hur stor dagens underhållsskuld är och beräknat hur stor den kommer att vara 2030 om ingenting görs. Det är första gången någon har beräknat underhållsskuldens storlek om tio år. 

Resultatet av analysen är nedslående:

•12,7 procent av de statliga vägarna i landet är i mycket dåligt skick, alltså mer än var tionde väg.

•Sämst är situationen i Gävleborgs län där nästan 25 procent av vägarna är i mycket dåligt skick. Men inte heller Jämtland, Gotland, Norrbotten och Dalarna har så mycket att glädjas över med runt 20 procent av vägarna i mycket dåligt skick.

•Underhållsskulden beräknas till 19,7 miljarder kronor, vilket ligger i paritet med Trafikverkets egen bedömning. Men om inte betydligt ökade resurser tilldelas till drift- och underhåll kommer underhållsskulden växa till 42 miljarder kronor 2030.

Den nuvarande budgeten för vägunderhåll räcker inte på långa vägar för att upprätthålla vägarnas nuvarande skick (ett skick som dessutom lämnar en hel del övrigt att önska). 

För att stoppa underhållsskulden från att fortsätta öka och bibehålla vägnätets nuvarande kvalitet, det vill säga att cirka 13 procent av vägarna är i mycket dålig kvalitet, skulle pengarna som går till beläggningsunderhåll behöva öka med mer än två miljarder per år, från dagens cirka 2,9 miljarder till 5,4 miljarder. Men då har vi inte ens börjat betala av på skulden. Vill vi dessutom att vägnätet ska bli i bättre skick än vad det är i dag behövs det 7,4 miljarder kronor per år. Med 7,4 miljarder kronor per år accepteras att omkring en procent av vägnätet fortsatt är i mycket dåligt skick. Önskar vi eliminera underhållsskulden helt så krävs det en årlig underhållsbudget på omkring 8,1 miljarder kronor.  

Så länge underhållsbehovet är större än resurserna politiken tilldelar underhållsanslaget så innebär det för varje år som går att gapet mellan stad och land vidgas. Trafikverket tvingas prioritera underhållet av vissa vägar. Högst prioritet har högtrafikerade storstadsvägar och vägar som bildar viktiga, sammanhängande stråk genom Sverige. Vägarna i landsbygd kommer alltså fortsatt tillåtas förfalla. Det senare är ingen nyhet men förtjänar att upprepas. Vi får ett allt mer polariserat vägnät. 

Men det är inte bara i landsbygden som vägnätet knakar i fogarna. Analysen visar också att så mycket som 33 procent av landets motorvägsnät är i dåligt skick. Av 2+1 vägarna, som började anläggas på 90-talet, är redan 32 procent i dåligt skick. Om ingenting görs kommer de motorvägar och de 2+1 vägar som i dag är i dåligt skick snart befinna sig i mycket dåligt skick. Vägnät som klassificeras i mycket dåligt skick kan bäst beskrivas som vägar som passerat underhållsstandardens gränsvärden och där åtgärder är nödvändiga för att vägen på sikt ska vara farbar. I studien definieras detta som underhållsskuld. 

Trafikverket är själva tydliga med att delar av vägnätet förfaller. Transportföretagen är bekymrade över att sänkta hastighetsgränser, oftast från 90 till 80, verkar utvecklas till en universalmetod i trafiksäkerhetsarbetet. Fram till 2025 kommer 425 mil väg få sänkt hastighetsgräns. Sänkta hastighetsgränser är en sniklösning. Drabbade kommuner och regioner efterlyser trafiksäkerhetshöjande åtgärder istället men pratar för döva öron. 

De delar av landet som drabbas, är inte sällan delar av landet där många kämpar med negativa befolkningstrender och vikande skatteunderlag. När de ropar efter trafiksäkerhetshöjande åtgärder och möts av en 80 skylt istället för en 90-skylt upplevs det fullt förståeligt som ett slag i ansiktet. 

Att satsa mer på underhåll handlar om att rädda människoliv.  Transportföretagen lät WSP 2019 djupstudera alla dödsolyckor med lastbil inblandad 2018. Resultatet är entydigt: de flesta dödsolyckor med lastbil inblandad inträffade på regionala vägar där sikt- och vägförhållanden lämnade en hel del övrigt att önska. Hastigheten var oftast lägre än den skyltade 70 eller 80. 

Om parollen Hela Sverige ska leva inte bara ska förbli tomt prat behövs det kraftfulla satsningar på vägunderhåll. Transportföretagen har sedan länge efterfrågat en långsiktig och finansierad underhållsplan för vägnätet. Det är nu hög tid att göra slag i saken. 

Vår tydliga uppmaning till våra riksdagsledamöter är denna: samla er. Huruvida vägarna är farbara eller ej kan rimligen inte vara en ideologisk fråga. Det finns inga trafiksäkerhetsargument att anföra emot ökade resurser till vägunderhåll, inte heller några miljöargument. Varken miljön eller trafiksäkerheten gynnas av att vi skumpar fram på vägarna. Tvärtom.

Med vår rapport har vi nu svart på vitt vad som krävs: minst årligen dubblerade underhållsanslag till vägnätet om vi ska stoppa vägnätet från att försämras ytterligare. Allt annat är detsamma som att låta kommande generationer betala för att vi tillät svenskt vägnät att förfalla. 

Marcus Dahlsten, vd Transportföretagen.

Tina Thorsell, samhällspolitisk chef Transportföretagen.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debatt: Reformer nästa regering måste prioritera

En ny regering måste efter valet lösa en rad reformer. Patrik Wahlén, styrelseordförande Volati, listar de fem områden där reformbehovet är störst.

Foto:Jack Mikrut

Sverige är fantastiskt men vi kan inte blunda för misslyckad integration, skenande brottslighet, låg tillväxt och en minst sagt svajig energiförsörjning. Att få bukt med dessa problem är en förutsättning för att Sverige ska utvecklas i rätt riktning – med möjligheter för högre tillväxt och därmed fungerande välfärd, men minst lika mycket för alla i Sverige skall få en fungerande vardag. 

Oavsett vilken statsminister Sverige får efter valet, finns en rad reformer som hans eller hennes regering måste ta tag i. Här är de fem områden där reformbehovet är störst.

Bidragen. Många företag har svårt att hitta personal. Samtidigt är det enligt Statistiska Centralbyrån 800 000 personer som lever på bidrag i Sverige. Höjd a-kassa, lägre krav i sjukförsäkringen, mer generösa villkor för förtidspension och Nooshitillägget i pensionssystemet är alla exempel på bidragshöjningar som gör det mindre lönsamt att arbeta. Tillsammans kostar de skattebetalarna miljarder och försvårar för företag att rekrytera och växa. 

Nu behövs en tydlig, sammanhållen självförsörjningspolitik. Bidragstak, krav på motprestation vid mottagande av försörjningsstöd och lägre kostnader att anställa genom lärlingsanställningar är några reformer som är helt nödvändiga. Både i Sverige och utomlands finns tydliga bevis på att detta fungerar för att mota utanförskapet. Det finns stora besparingar att hämta genom att med bättre kontroller minska det omfattande fusket.

Skolan. En välfungerande skola är grunden i ett civiliserat samhälle, både på samhällelig nivå och för den enskilde. I en fri marknadsekonomi kommer det alltid att finnas skillnader i utfall, men goda och likvärdiga möjligheter i livets början krävs för att alla ska få en chans. Då krävs en kunskapsskola med ordning och reda i centrum som klarar av att hantera det faktum att många elever inte har svenska som modersmål. 

Under Alliansregeringen så genomfördes framgångsrika reformer av både läroplaner och betygssystem. Det arbetet behöver fortsätta, med mer katederundervisning och en skärpt tillsyn av svenska skolor, oavsett huvudman. Ett återkommande sorgebarn, den svenska lärarutbildningen, behöver göras om i grunden med fokus på kognitionsvetenskap och praktisk metodik. Trots att vi vet mer än någonsin om hur hjärnan fungerar och hur barns inlärning går till, är inte all undervisning evidensbaserad. Flumpedagogiken, som saknar stöd i forskningen, har letat sig in i både läroplaner och på lärarutbildningen. 

Skatterna. Det som gör Sverige till ett av världens rikaste och mest framgångsrika länder är företagandet. Privat sektor finansierar sjukvården, polisen och försvaret. Som litet land i utkanten av Europa måste vi slå vakt om vår konkurrenskraft. Därför bör skatterna inte hämma ansträngning och ekonomisk tillväxt samtidigt som de bör underlätta omställning mot ett mer hållbart samhälle.

Borttagandet av värnskatten under mandatperioden var ett steg i rätt riktning, och nästa regering behöver fortsätta på samma väg. Sverige har fortfarande världens tredje högsta effektiva marginalskatt och även människor med relativt små inkomster betalar internationellt sätt mycket höga skatter. Ytterligare sänkta skatter på arbete skulle stärka drivkrafterna för människor i bidragsberoende att söka och ta ett jobb. Det vore också önskvärt med en rak kapitalbeskattning, enhetlig moms och en minskande omfattning av speciallösningar som ROT och RUT. 

Energi. För fyrtio år sedan hade Sverige ett av värdens bästa energisystem. Det fanns bara tre länder – Sovjetunionen, USA och Sverige – som utvecklade teknologi för lättvattenreaktorer. Tillsammans med rejäla satsningar på överföring och strategiskt belägna reaktorer i södra och mellersta Sverige ledde det till mängder av billig, ren och helt koldioxidfri el långt innan andra västländer.

Sedan 90-talet har utvecklingen gått i motsatt riktning. Kortsiktigheten i politiken har gjort att antalet reaktorer, kärnkraftskompetensen och överföringskapaciteten steg för steg har avvecklats. Idag har vi kraftigt varierande – och stigande – priser. För första gången någonsin riskerar vi till och med planerade strömavbrott. Läget är nu så pass illa att investeringar i tung industri i vissa delar av landet är helt uteslutna.

Att åter göra Sverige till ett energimässigt föregångsland kommer att ta tid – och kräva en uthållig politik. De juridiska hindren för ny kärnkraft måste tas bort och driftgarantier ställas ut så att den som vill investera inte avskräcks av risken för plötsliga avvecklingskrav. Staten, som ansvarar för den långväga elöverföringen, behöver också ta fram en effektiv prissättning av systemtjänster och slutligen begrava systemet med elcertifikat, som snedvrider marknaden mellan olika energislag. Billig och fossilfri el är avgörande för både klimatfrågan och konkurrenskraften.

Rättsväsendet. Sverige går just nu igenom en trygghetskris. Antalet dödsskjutningar har tredubblats och ungdomsrånen dubblerats sedan 2014. Det här drabbar även hederliga företagare, särskilt i utsatta områden. Enligt organisationen Företagarna uppger var femte företagare som utsatts för brott att de funderat på att lägga ner sin verksamhet på grund av brottsligheten. På bara ett år har siffran ökat från 13 till 19 procent. 40 procent uppgav att de blivit utsatta för brott de senaste fem åren, och fler än hälften av alla företagare uppgav att de upplever otrygghet som en konsekvens av låg polisnärvaro.

Politiken måste därför bli bättre på att klara sitt mest grundläggande kärnuppdrag, nämligen att upprätthålla lag och ordning. Det är självaste grunden i en liberal rättsstat. Även om den sittande regeringen gärna påstår sig ha genomfört förändringar, har Sverige fortfarande få poliser och låga straff för allvarlig brottslighet. Vi betalar bland de högsta skatterna i världen, men ändå får Sveriges domstolar och Åklagarmyndigheten mindre än vad de anser sig behöva. Då är det något fel i prioriteringarna.

Det är lättare att styra i högkonjunktur än under sämre ekonomiska tider. Nu blir svenskarnas plånböcker tunnare: bolåneräntor stiger, drivmedels- och energipriser ligger kvar på höga nivåer och den allmänna prisutvecklingen följer med. En politik för en återupprättad arbetslinje, en kunskapsskola i världsklass och tuffare tag mot kriminella – tillsammans med en återgång till Sveriges historiska energipolitik borde vara vägen framåt för en ny regering.

Patrik Wahlén, styrelseordförande Volati

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera