Utsläppen från tung industri måste minska

Med onsdagens Klimaträttsutredning slipper den tunga industrin undan igen. Naturskyddsföreningen kräver nu att regeringen omedelbart ser till att alla tillstånd omprövas så att krav på minskningar av utsläpp från tung industri kan införas, skriver Johanna Sandahl.

STOPP. Vi kan inte vänta på att industrins utsläpp ska minska inom ramen för det regelverk som finns i dag, menar Johanna Sandahl.
STOPP. Vi kan inte vänta på att industrins utsläpp ska minska inom ramen för det regelverk som finns i dag, menar Johanna Sandahl.

Sverige har högt satta klimatmål, men utsläppen av växthusgaser minskar alldeles för långsamt. Än finns betydande hinder för omställningen, inte minst i lagstiftningen. Därför jublade vi på Naturskyddsföreningen när vi såg punkten i januariavtalet: All relevant lagstiftning ses över så att det klimatpolitiska ramverket får genomslag. 

Den så kallade Klimaträttsutredningen tillsattes 2019, och i direktiven till utredningen sägs att en översyn av miljöbalken bör prioriteras, i synnerhet de delar som gäller prövning av verksamheter som ger upphov till utsläpp av växthusgaser i Sverige: Vi jublade igen - politikerna visade att de tog klimatfrågan på allvar!

På onsdagen presenterade Klimaträttsutredningen sitt delbetänkande. Utredningen har visserligen kommit en bit på vägen, men det saknas tyvärr förslag i den avgörande frågan; att minska utsläppen av växthusgaser. 

Vi hade hoppats att utredningen skulle presentera skarpa förslag på hur de verksamheter som i dag står för hälften av Sveriges utsläpp skulle få skärpta krav. Men dessa verksamheter, som innefattar den tunga industrin i Sverige, slipper fortsatt undan. 

Utsläppen av växthusgaser måste ner, och det måste ske mycket snabbare än det gör i dag. Sverige har som målsättning att bli världens första fossilfria välfärdsland med nettonollutsläpp till år 2045. För att uppfylla målet måste utsläppen av växthusgaser minska med minst 6 - 10 procent per år. 

Om hänsyn togs till våra stora konsumtionsbaserade utsläpp utomlands och vårt globala ansvar att gå före som rikt land skulle siffrorna varit ännu högre. Minskningen från 2018 till 2019, det senaste året med statistik från Naturvårdsverket, landade på 2,4 procent. Under pandemin bedöms utsläppen ha minskat mer, men endast tillfälligt. Sammantaget går det alldeles för långsamt. 

Hälften av Sveriges utsläpp av växthusgaser kommer från verksamheter som behöver tillstånd enligt miljöbalken. Det handlar om industrier som järn- och ståltillverkning, avfallshantering samt el- och fjärrvärmeproduktion och dessa verksamheters användning av arbetsmaskiner och inrikes transporter. 

Klimatpåverkan från dessa verksamheter regleras bland annat genom prissättning av utsläppen, via utsläppshandel och koldioxidskatter. EU-rätten sätter på grund av utsläppshandeln stopp för gränsvärden för utsläpp av växthusgaser i tillstånden för dessa verksamheter. 

Men Sverige har tolkat EU-reglerna som att det inte heller går att ställa andra typer av krav som leder till utsläppsminskningar i tillståndsprövningen. Det gör att krav på exempelvis energieffektivisering, byte av bränsle eller byte till bästa möjliga teknik i syfte att få ner klimatutsläppen lyser med sin frånvaro i tillstånden för de verksamheter som står för hälften av alla utsläpp av växthusgaser i Sverige. Men det vänds nu upp och ner. 

Utredningens delbetänkande som presenteras i dag innehåller flera bra förslag. Bland annat föreslås en precisering av begreppet hållbar utveckling i miljöbalken, vilket förutsätter att människans påverkan på klimatet minimeras. Men utredningens största förtjänst är att den, efter en gedigen rättslig analys, landar i att EU:s utsläppshandel inte hindrar Sverige från att ställa olika typer av krav som leder till utsläppsminskningar, tvärtemot den praxis som utvecklats i Sverige. 

I motsats till svensk praxis går det alltså att ställa krav på energieffektivisering eller bränslebyte i industriernas tillstånd. Sverige har enligt utredningen tolkat EU-rätten för hårt, det enda EU-rätten hindrar är att gränsvärden för utsläpp av växthusgaser regleras i tillstånden. 

Därför föreslår utredningen att reglerna i miljöbalken om bästa möjliga teknik och resurshushållning ändras så att tillståndsprövningen enligt miljöbalken ska leda till minskade utsläpp. 

Trots dessa välkomna ändringar kommer dock utredningens förslag inte leda till de utsläppsminskningar som krävs för att industrins utsläpp ska minska tillräckligt mycket och tillräckligt snabbt.  

Anledningen är att dessa ändringar bara får effekt när en verksamhet tillståndsprövas eller omprövas. Och utsläppen kommer från verksamheter som redan har tillstånd, och svenska tillstånd är inte tidsbegränsade; de gäller som huvudregel för evigt. Dessutom kan en verksamhet som vill expandera göra det utan att det befintliga tillståndet ses över i sin helhet. Genom ändringstillstånd kan prövningen nämligen begränsas till att avse förändringen och i övrigt kan verksamheten fortsätta att drivas utan nya klimatkrav. 

I stället för att minska nuvarande utsläpp, som hela tiden bidrar till klimatkrisen, fokuserar utredningens förslag alltså på att begränsa utsläppen från hypotetiska nya anläggningar. 

Förslaget löser inte dagens problem men undviker eventuellt nya problem längre fram. Utredaren hade en möjlighet att föreslå ändringar kring både omprövning av tillstånd och tidsbegränsning av dem. Men i stället föreslås en ny utredning. 

Idag är det nästan omöjligt att tidsbegränsa tillstånd och utredningens förslag ökar inte incitamenten för verksamhetsutövarna att själva ansöka om nya tillstånd som ersätter de gamla. 

För myndigheterna är det ytterst resurskrävande att initiera processer för att ställa moderna miljökrav på eller tidsbegränsa en befintlig verksamhet. Det är inte hållbart. 

För att nå våra mål om nettonollutsläpp till 2045 måste kraftfulla åtgärder sättas in som ställer nya krav på den tunga industrin. Vi kräver att:

•Den nya utredningen om omprövning och tidsbegränsning av tillstånd till den tunga industrin tillsätts omedelbart

•Utredaren får i uppdrag att ta fram en nationell omställningsplan för omprövning av tillstånden

•Alla tillstånd till alla verksamheter som ger upphov till utsläpp av växthusgaser upphör att gälla senast 2030, därefter krävs dispens först då kan klimatmålen tas på allvar

Vi kan inte vänta på att industrins utsläpp ska minska inom ramen för det regelverk som finns i dag. Vi är övertygade om att det krävs kraftfulla styrmedel för att få ner utsläppen. Lagstiftningen måste uppdateras snarast så att störst press på omställning sätts på de som släpper ut mest.

Johanna Sandahl

Ordförande i Naturskyddsföreningen.

Läs replik från Svenskt Näringsliv här


Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?