Annons

Utredarna fortsätter blanda bort korten

REPLIK. I en replik på mitt svar fortsätter representanter för utredningen ”En likvärdig skola” att hävda att ett skolpliktsavdrag i beräkningen av skolpengen är nödvändig. Detta trots att de tycks ge mig rätt på punkt efter punkt som de tar upp. De fortsätter samtidigt att ignorera flera delar av min rapport som visar att de har fel.

Gabriel Heller-Sahlgren.
Gabriel Heller-Sahlgren.

Vad gäller analysen av hur friskolorna anpassar sig till elevvariation från trend har jag redan påvisat problemen i utredningens analyser. De fortsätter dock påstå att jag endast studerar perioder ”då elevantalet hela tiden ökar” – och ignorerar mitt svar på den punkten.

Vi tar det en gång till: med utredarnas egen modell försvinner den relation de menar existerar om man studerar åren 1997–2008, då antalet elever nationellt sett både ökade och sjönk. Jag har även studerat perioder med startår 1997 och slutår upp till och med 2012 – och finner återigen ingen relation alls med utredningens valda modell. Om jag istället använder startåret 1999 och slutåret 2018 – och alltså inkluderar precis 20 år i modellen – försvinner även hela relationen genom att göra de andra modifikationerna jag diskuterar i rapporten.

Att utredarna nu försöker tona ned betydelsen av resultaten för just perioden 2009–2018 – som de i betänkandet tvärtom alltså framhållit som synnerligen viktiga – efter att jag funnit att friskolorna om något anpassade sig mer till elevvariationer under denna period är inte förvånande, men knappast förtroendeingivande. Hursomhelst kvarstår faktum: analysen är inte empiriskt robust.

Utredarnas påstående om att deras analys egentligen är överflödig eftersom slutsatsen är ”självklar” är i sig märklig – då empiri aldrig är självklar – och motbevisas även av deras eget agerande. Om analysen är överflödig undrar man nämligen varför de ägnar så stor del av repliken på att försvara den – och varför de ens hade med den i betänkandet.

Vad gäller mina beräkningar om likvärdigheten i finansieringen mellan huvudmännen tackar jag utredarna för att de nu medger att mina korrigeringar är rimliga – vilka alltså resulterar i att fristående skolor får mindre resurser i snitt. Skillnaden mellan mina och deras beräkningar motsvarar så mycket som 5800 kronor per elev över de tre åren som analyseras, eller cirka 5 procent av de kommunala skolornas kostnader. Detta gör att överfinansieringen av fristående skolor i utredningens beräkningar förvandlas till en underfinansiering.

Återigen väljer dock utredarna att blunda för detta faktum och påstår i stället att deras förslag inte baseras på analysen då den är osäker. Men i betänkandet används analysen för att rättfärdiga utredarnas påståenden om att kommunala skolor är underfinansierade över en hel demografisk cykeln på grund av skolpliktsansvaret – något som dessa siffror visar alltså inte stämmer. Och om dessa data är så osäkra undrar man återigen varför utredarna använder dem till stöd för sina slutsatser i betänkandet.

Jag håller med om att överslagsberäkningar av detta slag aldrig blir helt rättvisande – och det var bland annat därför jag valde att göra en mer noggrann empirisk analys av hur friskolorna påverkar kommunernas skolkostnader. Utredarna har valt att inte kommentera den undersökningen, som alltså indikerar att fristående skolor sänker kommunernas kostnader för grundskolan totalt sett.

Detta ger ytterligare stöd till argumentet att friskolorna underfinansieras i dagens system, även om sambandet också skulle kunna förklaras av att kommunerna blir mer effektiva på grund av konkurrens. Hursomhelst indikerar analysen att kommunerna tvärtemot utredningens implicita argument tjänar på att fristående skolor etablerar sig.

Utredarna menar till sist att jag inte presenterar några belägg för att merkostnaderna för ”elevansvaret i dag ryms inom myndighetsansvaret som kommunen redan i dag kan göra avdrag för”. De menar att de diskuterar denna aspekt i betänkandet och kommit till slutsatsen att den inte håller. Men de berör knappt frågan över huvud taget. Jag skrev heller inte att kommunen i dag kan göra avdrag – frågan är istället om de kommunala skolorna ersätts för merkostnaderna i praktiken.

Sedan 2010, då möjligheten att göra skolpliktsavdrag försvann, har skolpliktskostnaderna officiellt ingått som en del av myndighetsansvaret. Dessa kostnader ingår inte i beräkningen av skolpengen – och särredovisas inte heller i kommunens budget. I relation till frågan om skolpliktsavdrag menar samtidigt den största friskolekoncernen på marknaden att kommuner ofta hävdar ”att underskott som har uppstått är hänförliga till kommunernas kostnader för det övergripande myndighetsansvaret”.

Frågan är alltså inte om kommunerna gör avdrag för myndighetsansvaret i dag, utan om de ersätter sina skolor för merkostnader i den mån de uppstår under året – vilket utredningen alltså inte har analyserat. Eftersom kostnaderna för skolpliktsansvaret inte särredovisas är det oklart hur mycket pengar som läggs på detta i dag. Den icke-transparenta situationen ledde också till att Skolkostnadsutredningen för fyra år sedan föreslog att kostnaderna för myndighets- och huvudmannaansvaret tydligt ska specificeras och motiveras – en reform som dock aldrig genomfördes av den dåvarande rödgröna regeringen.

De faktiska data som finns tillgängliga över kommunala och fristående skolors finansiering tyder hursomhelst på att de kommunala skolornas resurser är mer än tillräckliga för att täcka de merkostnader för elevvariation som utredarna menar existerar.

Med tanke på ovanstående stämmer det såklart inte heller att utredarnas förslag till skolpliktsavdrag inte skulle få några reella konsekvenser, utan i stället enbart skulle fungera som ett klargörande av regelverket. Både de korrigerade överslagsberäkningarna och min analys av skolkostnaderna tyder som sagt på att friskolor redan i dag får mindre pengar än kommunala skolor – och risken är därför uppenbar att utredningens förslag skulle minska likvärdigheten i finansieringen såvida inte andra åtgärder vidtas. Några sådana åtgärder föreslår inte utredningen.

Mer allmänt har utredningen inte heller presenterat någonting som tyder på att deras förslag skulle bli mer rättvist än dagens situation plus en ordning där merkostnaderna för myndighets- och huvudmannaansvaret preciseras. Givet osäkerheterna i de faktiska merkostnaderna synes det mest rimligt att den kommunala skolan ersätts för dessa i efterhand men att de samtidigt specificeras i årsredovisningen.

Återigen drar jag därför samma slutsats: utredningen har inte gjort de analyser av skolfinansieringssystemet som krävs för att dra de slutsatser den gör om förändringar i utformningen av skolpengen. Man bör därför inte basera politik på analyserna i denna bemärkelse.

Gabriel Heller-Sahlgren, PhD vid Institutet för Näringslivsforskning och London School of Economics.

Läs Gabriel Heller-Sahlgrens första artikel här.  

Läs utredarnas svar till Gabriel Heller-Sahlgren här. 

Läs Gabriel Heller-Sahlgrens replik här. 

Läs utredarnas andra svar här. 

I författarens debattartikel som skickades in till redaktionen fanns en hänvisning till Svenskt Näringslivs hemsida, där rapporten också är publicerad. Denna hänvisning togs bort av Dagens Industri av utrymmesskäl.


Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?