ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS MARKNADSNYTT BEVAKNINGAR
ANNONS

USA:s sanktioner är en växande risk för företag

  • Gasledningsprojektet Nordstream 2 förefaller sakna anknytning till USA varför sanktionerna framstår som egendomliga. Foto: Bernd Wuestneck

USA överanvänder sanktionsinstrumentet på ett sätt som saknar motstycke i västvärlden. De utfärdas ofta på ett nyckfullt och rättsosäkert sätt, men att bryta mot dem är inget alternativ eftersom kostnaden kan bli så stor, skriver ANDERS LEISSNER, advokatbyrån Vinge.

För inte så länge sedan var sanktioner något som endast angick företag som handlade med udda varor och länder. Så är inte längre fallet. Idag riskerar alla internationellt verksamma företag – i synnerhet de som handlar i amerikanska dollar – att träffas av svårförutsebar sanktionslagstiftning. Regelefterlevnaden har ett högt pris. USA:s sanktioner mot Iran (vilka inte erkänns av svensk lag) har medfört att den tidigare betydande exportintäkten för svenska företag från Iran har sjunkit med över 90 procent. Dessutom skapar rädsla för sanktionsbrott en överdriven försiktighet i banksektorn med stora betalningsproblem som följd.

Allt oftare läser vi om hur sanktioner påverkar länder och enskilda företag. Ett av de senare exemplen är USA:s beslut att införa så kallade extraterritoriella sanktioner mot europeiska företag som arbetar med den ryska gasledningen Nord Stream 2. Gasledningsprojektet förefaller sakna anknytning till USA varför sanktionerna framstår som egendomliga. Än mer märkligt blir det då man betänker att sanktioner egentligen är ett folkrättsligt instrument som är tänkt att användas för att trygga fred, säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter.

USA tenderar att använda extraterritoriella sanktioner på ett mer omfattande sätt än andra länder. På 1970-talet stiftade USA flera lagar som gav presidenten stor befogenhet att utfärda sanktioner med hänvisning till att nationellt nödläge föreligger. Sedan 1976 har USA:s president utlyst nationellt nödläge 58 gånger. Som jämförelse utfärdar EU i princip endast sanktioner som beslutats av FN och sanktionerna gäller endast inom EU:s gränser.

Konflikten mellan USA:s och EU:s synsätt är en svår nöt att knäcka. I ett försök från EU:s sida att motverka USA:s extraterritoriella sanktioner har man utfärdat en blockeringsförordning från 1996 som förbjuder europeiska företag att följa extraterritoriell lagstiftning från USA. Tanken må vara god men hur skall svenska företag agera? Att bryta mot USA:s sanktioner är sällan ett bra alternativ. Konsekvenserna kan mycket väl äventyra ett företags existens, till exempel om företaget blir uppsatt på USA:s sanktionslista med följden att man blir utestängd från USA:s finansiella marknad. Dessutom kan brott mot USA:s sanktioner medföra mycket höga böter. Den franska banken BNP Paribas träffade i juni 2014 en uppgörelse om 80 miljarder kronor med USA:s myndigheter efter påståenden om att banken i strid mot sanktionslagstiftning medverkat vid transaktioner med Iran, Kuba, Burma och Sudan.

Välkända exempel för svensk del är Telia, Swedbank och Ericsson som alla blivit föremål för USA:s ”förlängda jurisdiktion”. Läxan att lära är att om en handling har den minsta anknytning till USA:s territorium såsom en dollarbetalning eller att ett email passerar en mailserver i USA så aktualiseras en stor portion amerikansk lagstiftning. Exemplet med Telia illustrerar ytterligare en problematik; det är en besynnerlig signal till folks allmänna rättsmedvetande när ett svenskt företag frias i svensk domstol för mutbrott men betalar 8,7 miljarder kronor i straffavgifter till amerikanska myndigheter för samma påstådda brott. 

USA:s extraterritoriella sanktioner mot Iran har haft mycket stora ekonomiska konsekvenser för svensk export. Iran var tidigare en av Sveriges viktigaste utomeuropeiska exportmarknader – 2005 uppgick exporten till 7,8 miljarder kronor. Förra året var siffran 541 miljoner. Utvecklingen är anmärkningsvärd då det enligt svensk lagstiftning är fullt möjligt att bedriva handel med Iran förutsatt att man inte befattar sig med vissa specifika varor eller sektorer såsom vapen och kärnteknik. 

Noterbart är att svenska banker vägrar medverka i några transaktioner som har den minsta anknytning till Iran. Inte ens USA:s sanktioner förbjöd sådana transaktioner åren 2015-2018 när kärnenergiavtalet gällde fullt ut förutsatt att transaktionerna inte skedde i amerikanska dollar. Bankerna tillämpade emellertid extra försiktighet av rädsla för sanktionsbrott. Den överdrivna försiktigheten medförde att även en på alla sätt fullt laglig handel – även ur ett amerikanskt perspektiv – förhindrades. Samma sak ser vi hända i dag gällande fullt lagliga betalningar till och från exempelvis Ryssland.

På samma tema kan man notera att Nynas, som delvis ägs av det av USA sanktionsbelagda venezuelanska oljebolaget PDVSA, har stora betalningsproblem på grund av kopplingen till PDVSA. Nynas är därför föremål för rekonstruktion. Situationen är svårförståelig då USA uttryckligen har undantagit Nynas från sanktionslagstiftningen.

Svenska politiker uppmanas verka för lösningar för att skydda svenska företag mot alltför ensidiga och mot folkrätten stridande sanktioner. I skrivande stund pågår arbete inom EU att skapa en handelskanal till Iran för undvikande av USA:s extraterritoriella sanktioner. Sinnrikt utformade handelskanaler är kanske den enda möjligheten att stävja lagens arm, som i en globaliserad värld inte förefaller vidkännas folkrättens begränsningar. I mellantiden bör svenska företag öka kunskapsnivån om utländsk sanktionslagstiftning. Detta behövs för att kunna hantera sanktionsrisken på ett rimligt och konstruktivt sätt. Att efterleva förbud som inte finns gör ingen glad.

Anders Leissner

Sanctions, Shipping & Insurance Expert, Advokatfirman Vinge.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer