1515
Annons

USA:s sanktioner är en växande risk för företag

USA överanvänder sanktionsinstrumentet på ett sätt som saknar motstycke i västvärlden. De utfärdas ofta på ett nyckfullt och rättsosäkert sätt, men att bryta mot dem är inget alternativ eftersom kostnaden kan bli så stor, skriver ANDERS LEISSNER, advokatbyrån Vinge.

Gasledningsprojektet Nordstream 2 förefaller sakna anknytning till USA varför sanktionerna framstår som egendomliga.
Gasledningsprojektet Nordstream 2 förefaller sakna anknytning till USA varför sanktionerna framstår som egendomliga.Foto:Bernd Wuestneck

För inte så länge sedan var sanktioner något som endast angick företag som handlade med udda varor och länder. Så är inte längre fallet. Idag riskerar alla internationellt verksamma företag – i synnerhet de som handlar i amerikanska dollar – att träffas av svårförutsebar sanktionslagstiftning. Regelefterlevnaden har ett högt pris. USA:s sanktioner mot Iran (vilka inte erkänns av svensk lag) har medfört att den tidigare betydande exportintäkten för svenska företag från Iran har sjunkit med över 90 procent. Dessutom skapar rädsla för sanktionsbrott en överdriven försiktighet i banksektorn med stora betalningsproblem som följd.

Allt oftare läser vi om hur sanktioner påverkar länder och enskilda företag. Ett av de senare exemplen är USA:s beslut att införa så kallade extraterritoriella sanktioner mot europeiska företag som arbetar med den ryska gasledningen Nord Stream 2. Gasledningsprojektet förefaller sakna anknytning till USA varför sanktionerna framstår som egendomliga. Än mer märkligt blir det då man betänker att sanktioner egentligen är ett folkrättsligt instrument som är tänkt att användas för att trygga fred, säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter.

USA tenderar att använda extraterritoriella sanktioner på ett mer omfattande sätt än andra länder. På 1970-talet stiftade USA flera lagar som gav presidenten stor befogenhet att utfärda sanktioner med hänvisning till att nationellt nödläge föreligger. Sedan 1976 har USA:s president utlyst nationellt nödläge 58 gånger. Som jämförelse utfärdar EU i princip endast sanktioner som beslutats av FN och sanktionerna gäller endast inom EU:s gränser.

Konflikten mellan USA:s och EU:s synsätt är en svår nöt att knäcka. I ett försök från EU:s sida att motverka USA:s extraterritoriella sanktioner har man utfärdat en blockeringsförordning från 1996 som förbjuder europeiska företag att följa extraterritoriell lagstiftning från USA. Tanken må vara god men hur skall svenska företag agera? Att bryta mot USA:s sanktioner är sällan ett bra alternativ. Konsekvenserna kan mycket väl äventyra ett företags existens, till exempel om företaget blir uppsatt på USA:s sanktionslista med följden att man blir utestängd från USA:s finansiella marknad. Dessutom kan brott mot USA:s sanktioner medföra mycket höga böter. Den franska banken BNP Paribas träffade i juni 2014 en uppgörelse om 80 miljarder kronor med USA:s myndigheter efter påståenden om att banken i strid mot sanktionslagstiftning medverkat vid transaktioner med Iran, Kuba, Burma och Sudan.

Välkända exempel för svensk del är Telia, Swedbank och Ericsson som alla blivit föremål för USA:s ”förlängda jurisdiktion”. Läxan att lära är att om en handling har den minsta anknytning till USA:s territorium såsom en dollarbetalning eller att ett email passerar en mailserver i USA så aktualiseras en stor portion amerikansk lagstiftning. Exemplet med Telia illustrerar ytterligare en problematik; det är en besynnerlig signal till folks allmänna rättsmedvetande när ett svenskt företag frias i svensk domstol för mutbrott men betalar 8,7 miljarder kronor i straffavgifter till amerikanska myndigheter för samma påstådda brott. 

USA:s extraterritoriella sanktioner mot Iran har haft mycket stora ekonomiska konsekvenser för svensk export. Iran var tidigare en av Sveriges viktigaste utomeuropeiska exportmarknader – 2005 uppgick exporten till 7,8 miljarder kronor. Förra året var siffran 541 miljoner. Utvecklingen är anmärkningsvärd då det enligt svensk lagstiftning är fullt möjligt att bedriva handel med Iran förutsatt att man inte befattar sig med vissa specifika varor eller sektorer såsom vapen och kärnteknik. 

Noterbart är att svenska banker vägrar medverka i några transaktioner som har den minsta anknytning till Iran. Inte ens USA:s sanktioner förbjöd sådana transaktioner åren 2015-2018 när kärnenergiavtalet gällde fullt ut förutsatt att transaktionerna inte skedde i amerikanska dollar. Bankerna tillämpade emellertid extra försiktighet av rädsla för sanktionsbrott. Den överdrivna försiktigheten medförde att även en på alla sätt fullt laglig handel – även ur ett amerikanskt perspektiv – förhindrades. Samma sak ser vi hända i dag gällande fullt lagliga betalningar till och från exempelvis Ryssland.

På samma tema kan man notera att Nynas, som delvis ägs av det av USA sanktionsbelagda venezuelanska oljebolaget PDVSA, har stora betalningsproblem på grund av kopplingen till PDVSA. Nynas är därför föremål för rekonstruktion. Situationen är svårförståelig då USA uttryckligen har undantagit Nynas från sanktionslagstiftningen.

Svenska politiker uppmanas verka för lösningar för att skydda svenska företag mot alltför ensidiga och mot folkrätten stridande sanktioner. I skrivande stund pågår arbete inom EU att skapa en handelskanal till Iran för undvikande av USA:s extraterritoriella sanktioner. Sinnrikt utformade handelskanaler är kanske den enda möjligheten att stävja lagens arm, som i en globaliserad värld inte förefaller vidkännas folkrättens begränsningar. I mellantiden bör svenska företag öka kunskapsnivån om utländsk sanktionslagstiftning. Detta behövs för att kunna hantera sanktionsrisken på ett rimligt och konstruktivt sätt. Att efterleva förbud som inte finns gör ingen glad.

Anders Leissner

Sanctions, Shipping & Insurance Expert, Advokatfirman Vinge.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Innehåll från RekomoAnnons

Tänker andra hand i första hand

Fler och fler företag och organisationer inser fördelarna med att tänka begagnat i stället för nytt när de gör om sina kontor. Rekomo hjälper företag att inreda med återbrukade och prisvärda möbler.

– Vi köper, säljer och hyr ut begagnade kontorsmöbler över hela Sverige, förklarar Jonas Åström, VD Rekomo. Vi erbjuder allt från hela arbetsplatser med bord, stolar, skärmväggar, förvaring men även möbler till övriga utrymmen som lounger, fikarum och konferensrum.

Helhetslösning

Jonas Åström menar att det inte är svårare att köpa in begagnad kontorsinredning än att köpa helt nytt.

– Vi är som vilket annat inredningsföretag som helst. Vi har ett stort utbud av återbrukade kvalitetsmöbler och köper in stora kvantiteter så vill man ha en enhetlig möblering löser vi det.

Rekomo hjälper till med allt från att komma med inredningsförslag till leverans och montering.  Dessutom kan de köpa och hämta de gamla möblerna för återanvändning hos andra företag. 

– Många kontorsmöbler och annan inredning är av väldigt bra kvalitet och håller länge. Sådana möbler köper vi gärna in. Även om fler och fler tänker andra hand i första hand slängs det tyvärr fortfarande alldeles för mycket möbler. Är en stolsdyna sliten så kan vi klä om stolen i ett nytt fräscht tyg i den färg kunden vill ha, säger Jonas Åström.

Nytt kontor till halva priset

Ofta går det knappt att se att möblerna är begagnade och många hade nog blivit förvånade om de visste att all inredning i det splitternya kontoret faktiskt är återbrukat. Prislappen för en kontorsrenovering med begagnad inredning brukar hamna på ungefär hälften av vad det hade kostat att köpa in helt nytt. Men även om ekonomin är viktig så är miljöbesparingen den största vinsten.

Attraherar arbetskraft

Många företag har idag hållbarhet som ledstjärna och då ska det naturligtvis även inbegripa kontorsrenoveringen. Och den ökade miljömedvetenheten märks, intygar Jonas Åström.

– Förr köpte man begagnat för att det var billigare, idag har det svängt och nu köper många begagnat främst för att det är bättre för miljön. För många företag är det också ett medvetet val för att locka yngre miljömedvetna medarbetare som vill arbeta på ett företag som tar miljön och hållbarhetsfrågan på allvar. 

På senare tid har även flera offentliga verksamheter genom ramavtal fått förutsättningar att inreda sina lokaler med begagnade möbler. Det är ett stort steg framåt.

Flerårsgaranti och leasingmöjligheter

Marknaden för begagnade kontorsmöbler har utvecklats mycket de senaste åren och Rekomo erbjuder alltid minst två års garanti även på begagnade kontorsmöbler. Det finns också möjlighet att hyra eller leasa möbler.

– Kunden kan välja om man vill hyra en månad eller över en längre period. Företagen får en ökad flexibilitet och kan anpassa sitt kontor efter olika behov, säger Jonas Åström.

Om Rekomo
Rekomo säljer, köper och hyr ut begagnade kontorsmöbler till kontor i hela landet och har erbjudit återvunna och prisvärda kontorsmöbler sedan 1992. Grunden i affärsidén är hög kundnöjdhet och låg miljöpåverkan – det är lika viktigt att kunden ska bli nöjd med sitt kontor som att rädda miljön. 

Läs mer på rekomo.se

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Rekomo och ej en artikel av Dagens industri

Debatt: Därför blir Soho House vårt nästa Clubhouse

Just nu pågår rekryteringsprocessen till den exklusiva medlemsklubben Soho House som öppnar i en gammal kyrka i Stockholm. Men risken är stor att etableringen av Soho House i Sverige kommer att bli ett nytt Clubhouse, skriver Viggo Cavling, chefredaktör på Travel News.

Foto:Jack Mikrut

Just nu pågår rekryteringen till Stockholms första Soho House. Det hela är ett slags pyramidspel. Befintliga medlemmar ska locka in nya medlemmar. Jag gissar att det blir någon form av kickback om jag tackar ja till att blir medlem. 23 000 kronor kostar det att bli medlem i samtliga hus. Alltså då får jag access till Soho House globala utbud. 13 000 kostar det att bli medlem bara i huset i Stockholm och är jag under 27 år är samma siffror 10 500 kronor och 3 000 kronor.

Det första Soho House öppnade i London 1995. Verksamheten var ett barn av sin tid. Ord som var heta då var credd, indie, arty och cool. Folk (jag) skrattade åt Glenn Killing i Manegen för man vågade inget annat. Den tidens humor var obegriplig, men kunde förklaras med ett enda ord: ironi. Inget var någonsin på riktigt och det fulaste som fanns var folklighet. Jag tänker på detta när jag hör en intervju i P1 med Nina Persson, sångerska i det extremt heta nittiotalsbandet The Cardigans. När koftorna från Småland var på toppen fick de vara husband i världens största tv-serie Beverly Hills. Och hur kändes det då? Jo, bandet skämdes, de ville ju vara indie.

Nu tjugofem år senare ångrar sig Nina. Hon borde ha omfamnat uppskattningen i Hollywood och blivit genuint glad. 

När Soho House öppnade var det samma ideologi som präglade affärsidén. Vi väljer ut de absolut coolaste kreativa människorna och samlar dem i en lokal. Finansmänniskor är tråkiga så de får absolut inte bli medlemmar. Verksamheten var hand i handske med tidsandan och rullade på. Det blev fler hus i New York, Los Angeles och Berlin. Men någonstans på vägen hann verkligheten ifatt grundaren Nick Jones. Verksamheten gick med förlust. Coola människor är tyvärr ofta väldigt dåliga på att tjäna pengar. Följaktligen är de snåla och ja tyvärr fattiga. Lösningen blev att Soho House fick en ny delägare i riskkapitalbolaget Yucaipa. Och vi vet alla hur dessa bolag tjänar pengar: extrem tillväxt är enda vägen fram. Nu efter corona ska Soho House öppna tjugo nya hus och ett av dem ska alltså bli verklighet i en gammal kyrka på Östermalm i Stockholm. Tyvärr tror jag att tiden har sprungit ifrån Soho House för länge sedan. 

Till att börja med så har Stockholm redan en uppsjö av hippa kontorshotell. Vore jag ung och cool i dag skulle jag i första hand söka mig till Klarnagrundaren Niklas Adalberths företagskuvös Norrsken i Spårvagnshallarna. Här kan du både bli miljardär och rädda världen samtidigt. Näst hippast tycker jag att Epicenter på Malmskillnadsgatan är. Här pågår fortfarande den digitala revolutionen för fullt och du kan få ditt medlemskort inopererat som ett chip i handen. Inte många meter bort på samma gata finns amerikanska We Work, kontorshotellet som gick upp som en sol och ner som en pannkaka på bara några år. Själv skriver jag dessa rader i kontorshotellet Convendums lokaler på Vasagatan, en av runt tjugo enheter i Stockholm. Det är inte det minsta hippt, men sofforna är sköna och foajén ser ut som en internationell hotellounge.

Den andra anledningen att jag inte tror på detta är att Stockholmarna inte gillar att vara trea på bollen. Globala koncept imponerar sällan på nollåttorna. Starbucks, världens största kafékedja, blev inte en hit i The Capital of Scandinavia. Trots drömläge och magiska kaffedrinkar finns knappt en enda enhet kvar innanför tullarna.

Inte heller världens mest lönsamma restaurangkoncept Eataly har blivit en framgång i grandiosa lokaler på Biblioteksgatan mitt i huvudstaden. Övervåningen är redan nedsläckt och onda tungor tror att Stureplansgruppen snart tar över det som finns kvar på bottenplan.

Men den tredje och viktigaste anledningen att jag är skeptisk är att ett sällskap utan människor med pengar är helt ointressant hösten 2022. I vår digitala era är siffror allt. Två av vår tids hetaste människor är Bianca Ingrosso och Jan Emanuel Karlsson. De är framgångsrika inte för att de lever upp till orden credd, indie, arty och cool utan för att de äger på sociala medier. Och de är riktigt rika. Det är sådana människor som vår tids kreativa elit vill ha kontakt med. De flesta på Stureplan har en startup i bakfickan som bara väntar på sin första såddinvestering. Den lär ingen hitta på Soho House på Östermalm.

Nej, risken är stor att etableringen av Soho House i Sverige kommer att bli ett nytt Clubhouse. Ni kanske minns pod-appen som ”alla” lyssnade på i en vecka och sen fejdade ut lika snabbt som vi kan säga hipp hajp.

Viggo Cavling, chefredaktör på Travel News, Nordens största affärstidning för reseindustrin

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera