1515
Annons

Upprop: Den ökade regelbördan är ett hot mot företagen

DEBATT. I dag träffar näringsminister Ibrahim Baylan (S) OECD för att ta del av Sveriges resultat i flaggskeppsrapporten Regulatory Policy Outlook. Det är ingen munter läsning och vi uppmanar nu regeringen att bjuda in till konkreta samtal om hur vi får bukt med det skenande regelkrånglet, skriver 22 näringslivsföreträdare.

Ett konkurrenskraftigt svenskt näringsliv är av avgörande betydelse för tillväxt och välstånd i Sverige. Med rätt förutsättningar och långsiktighet kan företagen möta de utmaningar och möjligheter som globaliseringen, digitaliseringen och den tekniska utvecklingen innebär. 

Ett av de största hindren för ett konkurrenskraftigt företagsklimat i Sverige just nu är den kraftigt ökade regelbördan och ineffektiviteten i de regelverk som omgärdar företagandet i Sverige. 

Vidare hamnar regelförbättring är alltid topp tre av de frågor som företagen pekar ut som de största tillväxthindren.  Det är med andra ord ett område som måste finnas med om man vill bedriva en seriös näringspolitik. 

På inbjudan av Näringslivets Regelnämnd NNR besöker i dag OECD Sverige och träffar den svenska näringsministern för att redogöra för de svenska resultaten i sin undersökning Regulatory Policy Outlook 2018. 

Undersökningen, som handlar om arbetet med regelförbättring och styrning i samtliga OECD-länder och EU, visar att Sverige halkar efter i regelförbättringsarbetet och att inga förbättringar skett sedan förra undersökningen 2015. 

I Sverige har regelbördan för företagen över tid ökat explosionsartat. Tillväxtverkets mätningar visar att företagens administrativa kostnader har ökat (netto) med sex miljarder kronor på fem år. 

Under åren 2016 och 2017 uppgick den sammanlagda nettoökningen av företagens totala kostnader till följd av nya och förändrade regelverk till tio miljarder kronor. 29 procent av tillfrågade företagare upplever dessutom att det har blivit krångligare att följa statliga regler jämfört med för ett år sedan. 

Som jämförelse kan vi nämna att endast 2 procent anser att det har blivit enklare (NNR/SKOP 2018). Detta är ett underbetyg. 

Regelrådets granskningar visar att en stor del av konsekvensutredningarna beträffande förslag till nya eller förändrade företagsregler håller låg kvalitet. 

Samtidigt konstaterar ESO i sin rapport ”Tänk efter före” om samhällsekonomiska analyser från 2018, att den svenska regeringen valt att ställa sig vid sidan av det utvecklingsarbete för metodutveckling och implementering av samhällsekonomiska konsekvensanalyser som EU och OECD driver. 

Många företag upplever också en överimplementering eller annorlunda tillämpning av EU:s regelverk i Sverige jämfört med hur det är i andra länder. Detta leder till ökade kostnader och i förlängningen dyrare produkter och tjänster. 

Undertecknade har genom Näringslivets Regelnämnd NNR presenterat flera konkreta regelförbättringsförslag på systemnivå för regeringen, som skulle förbättra företagsklimatet och främja svensk tillväxt och därmed konkurrenskraft. 

Dessa berör bland annat principer om kostnadseffektivitet vid regelgivning, systematisk utvärdering av regelverk, komplettering och återremittering av bristfälliga konsekvensutredningar, tidiga samråd med näringslivet och tydliggörande av överimplementering vid genomförande av EU-lagstiftning. 

Vidare bör regeringen ta fram mål för minskning av regelbördan och skapa en process för att förenkla och förbättra befintliga regler. 

Därtill har vi också tagit fram 72 konkreta regelförbättringsförslag av befintlig lagstiftning inom 17 olika områden och föreslagit hur myndigheterna kan involveras i regelförbättringsarbetet genom skrivningar i regleringsbreven.

Vi uppmanar nu regeringen att bjuda in näringslivet till samtal om hur vi ska kunna vända det skenande regelkrånglet. 

Vi behöver diskutera vilka åtgärder och förslag som näringslivet och OECD lämnat som regeringen kan och vill ta tag i först och skapa ett forum för återkommande dialog mellan regeringens ministrar och näringslivet i denna fråga. Det är med andra ord dags för konkret handling och prioritering av regelförbättringsfrågan. 

På så vis kan vi skapa konkurrenskraftiga och förutsägbara regelverk och bli ett ännu mer attraktivt land för företagande, kompetens och investeringar. 

Anna-Karin Hatt, vd Almega

Reinhold Lennebo, vd Fastighetsägarna Sverige

Lars Zacharoff, vd Finansbolagens Förening

Fredrik Nordström, vd Fondbolagens Förening 

Günther Mårder, vd Företagarna

Palle Borgström, ordförande Lantbrukarnas Riksförbund

Björn Hellman, vd Livsmedelsföretagen

Andrea Femrell, vd Näringslivets Regelnämnd NNR

Peter Thörn, ordförande Småföretagarnas Riksförbund

Andreas Hatzigeorgiou, vd Stockholms Handelskammare

Isabella de Feudis, vd SVCA

Karin Brynell, vd Svensk Dagligvaruhandel

Karin Johansson, vd Svensk Handel

Joakim Norlén, vd Svensk Industriförening

Hans Lindberg, vd Svenska Bankföreningen

Urban Funered, vd Svenska Fondhandlareföreningen

Ulf Svahn, vd Svenska Petroleum och Biodrivmedel Institutet

Caroline af Ugglas, vice vd Svenskt Näringsliv

Catharina Elmsäter-Svärd, vd Sveriges Byggindustrier

Klas Wåhlberg, vd Teknikföretagen

Mattias Dahl, vd Transportföretagen

Jonas Siljhammar, vd Visita


Debatt: För lite och för sent

Nyligen fattade regeringen beslut om ”satsningar på det civila försvaret och krisberedskapen”. Det är bra och helt nödvändigt eftersom myndigheterna till stor del har varit handlingsförlamade så länge som förutsättningar för ansvar, ledning och samordningar varit oklara, skriver den strategiska rådgivaren Freddy Jönsson Hanberg.

Foto:jack Mikrut

Ansvarsprincipen har länge varit kritiserad, främst för att den skapar svåra gränsdragningar, något som blev övertydligt under pandemins inledning 2020. Närhetsprincipen innebär också gränsdragningsproblematik, vilket blev särskilt tydligt under skogsbränderna 2014, men fungerade lite bättre under bränderna 2018. Likhetsprincipen har hittills endast prövats i små, lokala och regionala kriser, och här kommer den viktigaste utmaningen – ingen vet hur dessa principer fungerar vid större nationella kriser eller krig. 

Mitt under pågående pandemi utredde Barbro Holmberg just dessa frågor och fick möjligheten att i realtid följa de svåra utmaningar som ansvariga myndigheter ställdes inför. Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och MSB skulle sinsemellan hitta samverkansformer, samtidigt som de skulle samverka med länsstyrelser, regioner, kommuner och även Försvarsmakten. Och utan stöd från det privata näringslivet gick det inte att få tag på skyddsutrustning. Den som undrar hur det gick kan läsa rapporterna från Corona-kommissionen.

När Barbro Holmberg utredde dessa frågor var dock inte direktivet att hantera stora nationella kriser i fred utan att organisera civilt försvar. Det finns dock en tydlig styrning från regeringen att använda krisberedskapen där det är tillämpligt för att etablera det civila försvaret.

Den 24 februari i år anföll Ryssland Ukraina i ett fullskaligt väpnat angrepp. Trots att rysk upprustning pågått sedan början av 2000-talet, Ryssland angrep Georgien 2008, annekterade Krim 2014 och har ägnat sig åt lågintensiv konflikt i östra Ukraina sedan dess – har regeringen inte agerat på det här viktiga området förrän nu. Det är bra att det görs ”under galgen” men har man någon som helst grundläggande kunskap om det aktuella området så vet man att det tar många, många år att bygga upp försvarsförmåga. Det underlättas inte av det sätt man nu agerar. Jag ser tre stora utmaningar i spåren efter regeringsbeslutet:

Beslutet omfattar perioden fram till och med 2025 och omfattar drygt 4 miljarder. Fördelar man pengarna på 290 kommuner, 21 regioner, 21 länsstyrelser, 60 beredskapsmyndigheter och 10 sektorsmyndigheter så blir det 10 miljoner per myndighet. Jag har då inte räknat med näringslivets stöd – jag återkommer till det nedan. Inte heller har jag räknat med frivilligrörelserna och övriga civilsamhället.

Som jämförelse kan nämnas att Stockholms stad årligen betalar 123 miljoner till Stockholm Business Region AB. Siffran ovan är alltså för hela försvarsbeslutsperioden. Inget ont om Stockholm Business Region AB, bara som jämförelse och för att visa att det finns pengar om man vill och om man prioriterar. Som Morgan Johansson sade, om civilt försvar, på presskonferensen nyligen: ”Det är faktiskt en av statens mest grundläggande uppgifter. Vad skall man annars med en stat till om den inte finns där när invånarna faktiskt behöver den?”

Beslutet som fattats träder i kraft 1 oktober. Statsrådet var tydlig med att arbetet skall påbörjas omgående. I realiteten kommer det dock avvaktas av rädsla för att göra fel, en mycket vanlig åkomma i offentlig förvaltning. Räkna inte med att arbetet på allvar börjar förrän 2023. Då genomförs också en övning i civilt försvar, SAMÖ 23, det torde bli den praktiska utgångspunkten.

Att myndighetsstrukturen är på plats har inget att göra med förmåga, det är först när intressekonflikter uppstår och man tvingas prioritera som förmågan sakta börjar byggas upp. Det kräver i sin tur övning, övning och åter övning. 

Vad händer till exempel om ett behov överlappar mellan sektorer och civilområden samtidigt som det krockar med Försvarsmaktens behov? Vem dömer av? Vem prioriterar? Det finns säkert svar på dessa frågor men man kan inte säkert veta förrän man prövat systemet.

Ett annat statsråd, jordbruksminister Sätherberg, sade nyligen i en intervju att vi kan räkna med att försörjningsberedskapen är på en rimlig nivå 2025. I det fallet finns ju alla aktörer (näringslivet) redan. I fallet med civilt försvar skall det mesta byggas upp nu och framåt. Det finns i dag inga civilområdeschefer, deras staber skall etableras. Beredskapsmyndigheterna, sektorsmyndigheternas, länsstyrelsernas, regionernas och kommunernas staber skall byggas upp (de är gravt underbemannade i dag) och alla dessa skall kunna kommunicera säkert och dela lägesbilder.

Det är också oklart när det omtalade näringslivsrådet skall inrättas och det tycks också som att man avvaktar Birgitta Böhlins utredning om försörjningsberedskapen. Räkna inte med att näringslivets roll klarläggs och kan omsättas i praktiken förrän tidigast 2025. 10 år efter att totalförsvarsplaneringen återupptogs. Anmärkningsvärt.

Det refereras ständigt till Finland i de här sammanhangen men tyvärr haltar den jämförelsen betänkligt. Finland har aldrig avvecklat sitt civila försvar, de har en helt annan lagstiftning till exempel undantagstillstånd, de har ett samarbete mellan näringsliv och stat som vi skulle benämna korporativism och inte konkurrensneutralt enligt vår definition, staten har ägaroptioner in i nyckelföretag. Finland har inte alls i samma grad som Sverige ett internationaliserat ägande. Det är en nostalgisk dröm att tro att vi kan kopiera Finland.

Det för mig till Morgan Johansson mest anmärkningsvärda ståndpunkt, nämligen att det är ”dags för företagen att göra sin värnplikt”. Har statsrådet missat att riskkapitalbolag köper svenska vårdföretag där stora sjukhus ingår? Johansson riskerar att få ytterligare en nostalgisk flashback när han ungefär som Göran Persson i början av 1990-talet fick stå till svars inför ”flinande finansvalpar”. Regeringen lider av okunnighet eller ointresse av ägarförhållanden i det svenska näringslivet. 

Morgan Johansson avslutade med att citera JFK: ”fråga inte vad ditt land kan göra för dig, fråga vad du kan göra för ditt land”. Samtidigt ser vi nu i Ukraina att krig inte behöver innebära att hela landet är involverat i det som under 1900-talet benämndes ”totalt krig”. Så även om vi har ett totalförsvar så är det mycket sannolikt att endast delar av det är engagerat i kriget. Det är dessutom än mer sannolikt att ett angrepp på Sverige snarare handlar om ett hybridangrepp där endast en mindre del av angreppsformerna är militära. Det innebär business as usual för de flesta företagen i ett land som är i krig. Hur ser Johansson på det? Hur skall dessa företag kunna verka så att samhället som är beroende av dem inte kollapsar? Skall de verkligen själva betala för den beredskapen?

Att med hjälp av Kalla kriget-romantik försöka skjuta över betalningsansvar på privata företag som inte ens är inbjudna till samtal är magstarkt. Men inte bara det, det är okunnigt och arrogant mot dem som faktiskt sitter på hela lösningen.

Freddy Jönsson Hanberg, Strategisk rådgivare


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?