1515
Annons

Tunnelbana till Danmark bättre än höghastighetståg

DEBATT. Höghastighetståg skulle kosta Sverige för mycket och gynna klimatet för lite. Det slår Stockholms Handelskammare fast i en utvärdering som publiceras på onsdagen. Satsa hellre på laddstolpar, tunnelbana till Köpenhamn och en utbyggnad av stamnätet, skriver vd:n Andreas Hatzigeorgiou.

SLUTSTATION. Höghastighetsbanorna behöver 25–30 år för att bli klimatneutrala från de utsläpp som själva byggnationen medför. För klimatet och miljöns skull bör banorna därmed inte byggas, skriver Andreas Hatzigeorgiou.
SLUTSTATION. Höghastighetsbanorna behöver 25–30 år för att bli klimatneutrala från de utsläpp som själva byggnationen medför. För klimatet och miljöns skull bör banorna därmed inte byggas, skriver Andreas Hatzigeorgiou.Foto:ERIC LAURENT, Systra

Tåg har byggt Sverige och bidragit till att vi i dag tillhör några av världens mest konkurrenskraftiga och hållbara länder. Det har lagt grunden till att göra Stockholm till en global framgångsstad vad gäller företagande, forskning och innovation. Utan exempelvis stambanorna och tunnelbanan hade vi inte varit där vi är i dag.

Internationellt hårdnar konkurrensen och de intensifierade handelskonflikterna pressar Sverige att göra mer för att förbättra de inhemska förutsättningarna för hållbar tillväxt och utveckling.

Behovet av strategiskt smarta investeringar – inte minst vad gäller infrastruktur – är därför större än på mycket länge.

I en ny rapport som publiceras i morgon onsdag presenterar Stockholms Handelskammare sin analys och slutsats gällande höghastighetsbanorna. Vi har granskat de miljömässiga, regionala och ekonomiska konsekvenserna av förslaget och låtit utföra en helt unik beräkning av höghastighetsbanornas alternativkostnad.

På så vis kan vi för första gången presentera en konkret lista med alternativa investeringar som tillsammans motsvarar kostnaden för nya höghastighetsbanor i Sverige.

Vi har genom arbetets gång noggrant studerat flera erkända studier och underlag på området, involverat forskare och intervjuat såväl oberoende experter som andra aktörer i frågan.

Vår övertygelse är och har hela tiden varit att tåg är ett bra, kapacitetsstarkt och dessutom trivsamt transportmedel.

Trots detta kan vi inte annat än säga nej till förslaget om nya höghastighetsbanor.

Det gör vi främst av följande skäl:

Risken för evig klimatskuld är för hög. Klimatutmaningen är en av vår tids största utmaningar. All diskussion om framtiden måste förhålla sig till hur vi bäst ska ställa om mot ett hållbart samhälle.

Höghastighetsbanorna skulle troligen behöva hela 25–30 år för att bli klimatneutrala från de utsläpp som själva byggnationen medför.

Det skulle kunna innebära att projektet, om det färdigställs enligt planen år 2045, når klimatneutralitet först kring år 2075. Det förutsätter också bland annat att målet om en fossilfri fordonsflotta till år 2030 inte nås.

Mycket tyder på att det tekniksprång vi befinner oss i har potential att påskynda omställningen mot grönare transporter i betydligt högre takt än vad en höghastighetsbana förmår göra.

Svenska företag driver på denna gröna revolution. Scania och Volvo är exempel är exempel på företag med en ambitiös plan för elektrifiering.

Nyligen fick vi se konkreta exempel på hur en ny svensk paradgren i industriellt företagande håller på att växa fram genom finansieringen av Northvolts megabatterifabrik. Även flyget kan och måste bli hållbart, och utvecklingen går snabbt framåt även här.

Teknikskiftet innebär att tågets relativa klimatvinst minskar – och att höghastighetsbanorna riskerar att medföra en evig klimatskuld. För klimatet och miljöns skull bör banorna därmed inte byggas.

Fördelarna är för små för att motivera kostnaden. Kostnaden att bygga höghastighetsbanorna är 230 miljarder kronor. Trots den enorma prislappen inkluderar den inte de anslutningsspår, stationshus, bangårdar, nya tåg och annat som krävs för att banan ska kunna användas.

Tidsbesparingen är så marginell att den inte kan motivera kostnaden. Redan i dag genomförs investeringar för att korta restiderna. Om dessa beaktas blir tidsbesparingen med höghastighetståg som färdas i 320 kilometer per timme och stannar på vägen endast 23 minuter mellan Stockholm och Göteborg, eller cirka 14 procent.

Sverige som land karaktäriseras av stora arealer men en relativt liten befolkning. Det är en ofördelaktig kombination som avsevärt försvårar idén om fördelaktiga långväga höghastighetsbanor.

Götaland och Svealand, som enligt förslaget kommer att vara hemvist för de nya banorna, har en befolkningstäthet på 53 invånare per kvadratkilometer. År 2070 beräknas samma område ha ungefär 68 invånare per kvadratkilometer.

Spanien, ett land med höghastighetsbanor, har redan i dag en betydligt högre befolkningstäthet än vad Götaland och Svealand beräknas ha om 50 år. Trots det misslyckas de spanska höghastighetstågen med att locka tillräckligt med passagerare.

Vi bedömer risken som betydande att Sverige kommer att stå med fina men tomma eller halvtomma höghastighetståg – om banorna byggs.

Det finns bättre framtidssatsningar att göra. Vi gav det internationella konsultbolaget WSP i uppdrag att identifiera alternativa satsningar till höghastighetsbanorna.

Det tog fram en större lista från vilken Stockholms Handelskammare sedan gjort urval. Exempelvis går det att satsa 56 miljarder på att bygga ut det befintliga stamnätet för att förbättra kapaciteten och öka punktligheten.

För 29 miljarder kan vi bygga tunnelbana mellan Malmö och Köpenhamn. För 25 miljarder kan vi bygga dubbelspår mellan Gävle och Sundsvall. För 17 miljarder kan vi dessutom bygga dubbelspår mellan Göteborg och Oslo – samt för 64 miljarder kan vi på riktigt koppla samman vår egen huvudstad med Norges och kapa restiden med omkring hälften. För 16 miljarder kan vi färdigställa Norrbotniabanan från Skellefteå till Luleå.

Det är till och med möjligt att göra ytterligare framtidssatsningar bortom järnväg utan att komma upp i summan för höghastighetsbanorna. För omkring 20 miljarder kan vi bygga en östlig förbindelse så Stockholm får en komplett ringled med väg- och spårförbindelse.

För tre miljarder kan vi subventionera 150 000 laddstolpar i hela landet med 50 procent av sin investeringskostnad.

Tåg kan under rätt förutsättningar vara viktiga för att skapa tillväxt och bygga ihop regioner. Smarta satsningar främjar tillväxt och utveckling, försäkrar att arbetspendlingen sker på ett hållbart sätt och ökar punktligheten på svenska spår. Men då måste pengarna prioriteras rätt. Idén om höghastighetståg måste snart nå sin ändstation.

Andreas Hatzigeorgiou, vd Stockholms Handelskammare


Replik: S-jurister har missförstått konceptet liberal demokrati

Det har länge saknats en djupgående debatt i Sverige om den offentliga maktanvändningen och den konflikt som finns mellan lag och folkstyre. Timbros Frida Jansson och Adam Danieli svarar på S-juristernas replik. 

Foto:ERIK JOHNSSON

”Liberal demokrati innebär att juridiken politiseras”. Ungefär så kan man sammanfatta den slutsats som S-jurister drar i sin replik den 29/6, som svar på våra förslag om ökad maktdelning och starkare rättighetsskydd. Vi uppskattar i allt väsentligt S-juristers inlägg, framför allt eftersom det under lång tid i Sverige saknats en djupgående debatt om den offentliga maktanvändningen och den konflikt som finns mellan lag och folkstyre. Tyvärr finns ett antal missförstånd i S-juristernas resonemang. 

Artikelförfattarnas tanke om att den liberala demokratins krav på rättighetsskydd och maktdelning i praktiken innebär att jurister ska avgöra svåra politiska frågor är i grunden felaktig. Den stora frihet som givits domare i länderna som författarna tar upp, har föga gemensamt med konceptet liberal demokrati, där juridik och politik kompletterar varandra. Konstitutioner, den liberala demokratins grund, kanaliserar makt. De skapar förutsättningar för beslut och bör konstrueras för att ge insyn, bidra med tröghet och säkerställa likabehandling mellan medborgare. Men detta ska inte missförstås som att grundläggande politiska avvägningar ska göras av domare. 

Enbart i vissa uppenbara fall, såsom det absoluta förbudet mot tortyr och omänsklig behandling, kan sådana hinder ställas upp. I andra fall bör den offentliga makten istället förses med motvikter och försiktighetsmått. Frågan om hur omfattande yttrandefriheten eller skyddet för privatlivet ska vara måste besvaras av politiker, men varje gång möjligheten att yttra sig eller skyddet för privatlivet riskerar att inskränkas måste särskilda mekanismer till. 

Vi föreslår en rad åtgärder för att stärka maktdelningen och den enskildes rättigheter i Sverige. Det innebär i praktiken att granskningen och förutsägbarheten för mycket långtgående ingrepp i den enskildes rättssfär ska bli bättre. Ett tydligt exempel är vårt förslag om att väsentliga ingrepp i äganderätten ska ha stöd i lag, stiftad av folkvalda, snarare än genom myndighetsföreskrifter. Stora ingrepp från det offentliga är möjligt för politiken att driva igenom, men ska förenas med stor transparens och förutsägbarhet för den enskilde. 

”Även i ett land som Sverige, som inte har någon politisk majoritet för tortyr, sker återkommande överträdelser av Europakonventionens tortyrförbud.”

S-jurister verkar inte heller ta höjd för att politikens beslut inte alltid tillämpas på det sätt som avses. Även i ett land som Sverige, som inte har någon politisk majoritet för tortyr, sker återkommande överträdelser av Europakonventionens tortyrförbud. När det offentliga försummat sitt uppdrag, tar genvägar eller överskrider sitt demokratiska mandat, måste individen ha vissa garantier. 

Vidare verkar S-jurister mena att maktdelning får konsekvensen att juridik och politik blandas ihop. Det är en udda beskrivning, långt ifrån den liberala tanken att lagstiftning och tillämpning faktiskt är olika saker. Maktdelning innebär att institutioner verkar vid sidan av och oberoende av varandra. Politiker dömer inte. Riksbanken och riksrevisionen är oberoende. Beslut på statliga myndigheter får inte beslutas av regeringen. 

Ett exempel på motsatsen, där maktdelningen är för svag och denna sammanblandning faktiskt sker, är den av Socialdemokraterna omfamnade modellen med korporativa domstolar. I exempelvis Arbetsdomstolen sitter socialdemokratiska företrädare, från LO, och dömer enskilda. S-studenters kritik om sammanblandning mellan politik och juridik kan med fördel riktas mot denna institution.

”Det goda kan aldrig konserveras i juridik” skriver S-jurister. Det stämmer. Det viktigaste värnet mot missbruk av den offentliga makten är alltjämt att folkvalda hålls ansvariga i allmänna val. Juridiken kan inte hindra ingripande beslut om människor vill ha dem. Det är heller inte vad liberal demokrati innebär. Däremot kan vi säkerställa att dessa beslut fattas med särskild varsamhet, att tillämpningen av dem sker transparent och att den enskilde ges verktyg när mandatet överskrids. 

 

Frida Jansson

Jurist och rapportförfattare vid Stiftelsen Fritt Näringsliv/Timbro

Adam Danieli

Jurist och rapportförfattare vid Stiftelsen Fritt Näringsliv/Timbro


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?