ANNONS:
Till Di.se
TISDAG 24 OKT Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS & MARKNAD
Start Debatt Debatt

Tobias Wikström: Tiden har mognat för nygammal M-politik

  • NY LEDARE. Ulf Kristersson inledde sin första moderatstämma som ordförande. Men den nya M-inriktningen skulle ha kommit även om partiet inte hade bytt ledare. Foto: Jonas Eng

LEDARE. Det är rätt tillfälle för Moderaterna att lägga om sin arbetsmarknadspolitik, som kan få lite mer gammelmoderat inriktning igen. M-stämman, som inleddes i går torsdag, kan därmed bli lika omvälvande som stämman 2005.

Då, för tolv år sedan, stadfästes det målmedvetna arbete som Fredrik Reinfeldt och hans närmaste team hade arbetat med i flera år – de Nya Moderaterna. I huvudsak handlade det om att göra det möjligt för en större grupp väljare att rösta på M. En del hinder behövde röjas bort, som det problematiska förhållandet till facket och motståndet till delar av arbetsrätten. Och allt tjat om höga marginalskatter som Fredrik Reinfeldt inte bedömde som viktigt för den breda väljarkåren.

Själva stämman bjöd på minnesvärda pekoral som när vice partiordförande Gunilla Carlsson sa: ”Jag har kommit att bli kollektivavtalsfantast.”

Arbetssättet för de Nya Moderaterna var att tydligt tala om vad som är nytt, och därmed lika tydligt ta avstånd från det gamla. En hel del moderater kände inte igen sig i den snabba omläggningen. Någon fick finna sig till rätta som Europaparlamentariker i stället för i inrikespolitiken. Och några tycktes vilja revoltera.

Samma dag som alliansregeringen tillträdde 2006 sa den nyutnämnde utrikesministern Carl Bildt att arbetsrätten måste luckras upp och värnskatten avskaffas. Det blev hans sista inrikespolitiska uttalandet på många år.

I går torsdag rapporterade Di om att den pågående M-stämman kommer att behandla förslag från partiledningen om att turordningsreglerna vid uppsägning bör justeras om så att kompetens väger tyngre och anställningstid lättare. M kommer också att gå till val på ”instegsjobb” som innebär lägre ingångslöner och en rundning av parterna på arbetsmarknaden. Partiet vill också göra förändringar i arbetsmarknadspolitiken och begränsa strejkrätten.

Men man gör det enkelt för sig om man tolkar detta som gammelmoderaternas revansch. Omsvängningen sker inte för att det är ett självändamål att ta avstånd från allt det som Fredrik Reinfeldt står för.

Snarare är det ett sätt att anpassa partiet till en förändrad verklighet och till den förskjutning som har skett i opinionen. 2017 är inte 2005.

Det utanförskap som Moderaterna identifierade för tolv år sedan handlade i stor utsträckning om personer i sjukskrivning. I dag gäller det nyanlända med mycket bristfälliga kvalifikationer. Det vore märkligt om samma politiska svar skulle ges nu som då.

Och framför allt finns en stor medvetenhet om det nya utanförskapet och en oro för att det inte ska kunna avhjälpas på många år. Denna oro finns i breda lager och det torde finnas en betydligt större förståelse nu än för tolv år sedan för att andra grepp behövs.

På stämman 2005 sa partistyrelseledamoten och företagaren Gustaf Douglas: ”Jag har startat 26 företag från scratch. Många av dem har bara blivit bleka fisar i natten, men det har inte berott på arbetsrätten.”

Många företagsledare har vittnat om att turordningsreglerna inte har ställt till bekymmer för dem. Och de har rätt, eftersom arbetsrätten i Sverige på ett övergripande plan är rätt tillåtande. Med åren har dessutom anställningsformer tillkommit som gör det möjligt med visstidsanställningar.

Men arbetsrätten har inte främst varit ett hinder vid uppsägningar, utan ett betydande problem vid anställningar. Det handlar om oron för att inte kunna styra på det sätt man önskar över vilken personal man ska ha kvar. Att chefer för stora företag säger att det inte är några problem att säga upp minskar inte oron hos de mindre företag som ska stå för jobbtillväxten. Även mentala hinder för anställningar är verkliga hinder.

Arbetsrätten är inte det enda problemet för anställningar. Oro för kostnader i samband med sjukskrivningar är ett annat. Det stora totala åtagandet vid anställning har bidragit till att bemanningsföretag har blivit ett mycket vanligt inslag på arbetsmarknaden. Att anställa har blivit en bransch i sig.

Turordningsreglerna vid uppsägning är flexibla – om facket är med på det. Blir det däremot konflikt med facket kan det bli dyrt. Därför är det rätt av Moderaterna att justera sin inställning i den här frågan. Det lär tilltala företagare som anser att fackets makt bör balanseras. Och stora delar av allmänheten, kanske mest de som står utanför arbetsmarknaden.

Tyck till