ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS MARKNADSNYTT BEVAKNINGAR
ANNONS

Tidigare försvarsministern: S struntade i Lundin Oil när händelserna pågick

  • OLIKA ROLLER. Ett av målsägarbiträdena i en eventuell rättegång mot Lundin Petroleum är Thomas Bodström (S), justitieminister 2000–2006. I dag är han arvoderad för att fälla bolagets företrädare i den fråga där de utan framgång vände sig till regeringen för att få vägledning, skriver Mikael Odenberg. Foto: Erik Simander/TT

DEBATT. Socialdemokraterna ignorerade Lundin Oils förehavanden i Sudan i regeringsställning 1997-2003 men började göra stor sak av dem i opposition. Men är det rimligt att kräva ett kraftfullare politiskt agerande av ett företag än en regering? frågar sig tidigare försvarsminister Mikael Odenberg (M).

Topparna i Lundin Petroleum (tidigare Lundin Oil), som riskerar åtal för folkrättsbrott, anklagade nyligen ministrar i regeringen för jäv och förföljelser mot bolaget. Jag har svårt att se grunden för jävsanklagelserna och saknar uppfattning i skuldfrågan, men att ärendet länge haft politiska aspekter är uppenbart. 

Regeringen gav i oktober 2018 åklagaren tillstånd att åtala, vilket ska ske efter ”en lämplighetsavvägning utifrån omständigheter i det enskilda fallet … Vidare kan regeringen vid prövningen av frågan behöva göra folkrättsliga eller utrikespolitiska överväganden”. 

Frågan är hur denna lämplighetsavvägning har skett och vilka utrikespolitiska överväganden som gjorts? 

Ett eventuellt åtal kommer att omfatta 1997-2003, då vi hade en socialdemokratisk regering. Den förhöll sig passiv och tyst i frågan, till skillnad från Lundin Oil. 

Tvärtom skrev dåvarande styrelseordföranden Adolf Lundin i mars 2001 ett brev till utrikesminister Anna Lindh och sökte vägledning. Han hoppades att ”den svenska regeringen vill skaffa sig en uppfattning om de frågor som aktualiserats av Sudans framväxt som oljenation” och skrev att bolaget ”välkomnar ett aktivt svenskt och europeiskt engagemang både när det gäller humanitära insatser i landet och när det gäller att åstadkomma en stabil fred.” 

Avslutningsvis efterlyste Adolf Lundin ett engagemang från regeringens sida och framhöll att man ”skulle sätta stort värde på om Sveriges ambassadör till Sudan också skulle kunna besöka området nu för att på det sättet direkt kunna bedöma situationen.” 

Lundin fick nobben. Några råd var inte regeringens sak att ge. 

Desto större blev den socialdemokratiska aktiviteten när man förlorat regeringsmakten och Alliansen tillträtt med Carl Bildt som utrikesminister. Bildt hade nämligen varit styrelseledamot i Lundin Oil 2000-2006.

Dåvarande riksdagsledamoten Morgan Johansson skrev i maj 2007 en debattartikel i Sydsvenskan, där han hävdade att Lundin var ett företag med ”ytterst dåligt rykte när det gäller mänskliga rättigheter” och kopplade detta rykte till Bildts engagemang i styrelsen.

Och dåvarande riksdagsledamoten Peter Hultqvist skrev en debattartikel i Aftonbladet i juli 2010, där han kritiserade alliansregeringen för att inte ha utrett ”frågor som om Lundin Petroleum haft hjälp av sudanesiska militären eller om bönder drivits bort för att ge plats åt Lundins verksamhet” – en pikant anklagelse mot bakgrund av S-regeringarnas egen passivitet 1997-2003.

Ett av målsägarbiträdena i en eventuell rättegång är Thomas Bodström, socialdemokratisk justitieminister 2000–2006 och även han passiv när Adolf Lundin sökte stöd och råd. I dag är han arvoderad för att fälla de rådfrågande i den fråga där de utan framgång vände sig till regeringen för att få vägledning. 

I maj 2001 besökte EU:s ambassadörer i Sudan oljeområdena i landets södra delar (sedan 2011 Sydsudan). I en UD-promemoria den 23 maj 2001 redovisades slutsatserna, bland dem följande:

- ”Inga bevis kan läggas fram (för) att sudanesiska regeringstrupper tvingat människor att lämna sina byar i oljeområdena eller att Sudans regering söker genomföra en brända jordens taktik för att bereda väg för oljeindustrin.

- Flertalet av de anklagelser som gjorts av olika grupper och individer tycks således vara felaktiga och baseras på hörsägen snarare än oberoende och objektiva observationer.

- Oljebolagen har förbättrat infrastrukturen (framför allt vägar) i området, vilket i sin tur förbättrat lokalbefolkningens tillgång till marknadsplatser och hälsovård/vatten.

- Oljebolagen uppmanar regeringen att inte använda denna infrastruktur i militära syften, men inga garantier finns.”

När den här 18 år gamla promemorian nyligen begärdes ut från UD hemligstämplades den omedelbart. I den handling som gavs ut maskades den ovan citerade texten tillsammans med all text utom rubriken, ingressen och promemorians sista mening. Total mörkläggning alltså. Man kan fråga sig varför? Vilka skadas av att promemorian kommer fram? Såvitt jag kan förstå bara de som anser att rapporten är felaktig. Och dem hittar vi tydligen i Sveriges nuvarande regering.

Brott mot folkrätten ska beivras. Samtidigt måste man fråga sig om ett enskilt bolag ska känna till mer om utvecklingen i ett främmande land än regeringen? Är det rimligt att kräva ett kraftfullare politiskt agerande av ett företag än en regering?

I detta ärende har det funnits politiska och partipolitiska aspekter från början. Och det finns skäl att misstänka att den politiska dimensionen fortfarande påverkar ärendet. Den insikten fyller mig med obehag. 

Mikael Odenberg, tidigare försvarsminister (M)

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer