1515
Annons

Taxonomin ska beaktas i bankernas kreditgivning

Vi vill med åtgärderna som presenteras i denna färdplan säkra att finansieringsfrågor inte ska utgöra ett hinder, utan underlätta, för näringslivets klimatomställning, skriver Hans Lindberg, vd Svenska Bankföreningen.

När bankernas färdplan för att bidra till att Sverige ska nå målet om netto-noll utsläpp nu sjösätts nås slutet på början till ett omfattande arbete där bankerna kommer att integrera klimataspekter i hela sin kärnverksamhet, skriver Hans Lindberg, vd Svenska Bankföreningen.
När bankernas färdplan för att bidra till att Sverige ska nå målet om netto-noll utsläpp nu sjösätts nås slutet på början till ett omfattande arbete där bankerna kommer att integrera klimataspekter i hela sin kärnverksamhet, skriver Hans Lindberg, vd Svenska Bankföreningen.Foto:Håkan Flank

Världen står inför en betydande utmaning med att bromsa den globala temperaturökningen till följd av koldioxidutsläpp. Trots att de svenska utsläppen endast utgör drygt en promille av de globala har Sverige en stor roll att spela – och bankerna blir centrala för att lyckas. Därför presenterar vi i dag vår klimatfärdplan för den svenska bankbranschen, där bankerna åtar sig att anpassa sin verksamhet för att bidra till att Sverige når klimatmålet om netto-noll koldioxidutsläpp år 2045.

I en globaliserad värld färdas goda idéer och effektiva lösningar snabbt. Sverige som nation är på god väg att bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. På vägen dit spelar bankerna en central roll. Sunda investeringar, understödda av bankerna, kan få företag med stora utsläpp att ställa om till fossilfritt utan att förlora i konkurrenskraft. En sådan resa kan inspirera både europeiska grannländer och länder i övriga delar av världen. På så vis kan Sverige spela en global roll i klimatomställningen och färden till fossilfritt kan bli vår nästa stora exportframgång.

För att lyckas med detta krävs omfattande investeringar. Internationella bedömningar pekar på ett ytterligare investeringsbehov på mellan 1 – 2,5 procent av Sveriges BNP per år fram till åtminstone 2030. Det innebär årliga investeringar på mellan 50 och närmare 130 miljarder kronor om året. Stora summor men möjliga att uppnå inom ramen för dagens finansiella system.

Investeringsbehovets storlek kan sättas i relation till att bankerna och andra finansinstituts utlåning till företag ökade med närmare 90 miljarder kronor till omkring 2 400 miljarder kronor under 2019, före coronapandemins utbrott. Storleken på de klimatinvesteringar som behövs motsvarar alltså mellan halva och hela den årliga ökningen av bankernas företagsutlåning under ett normalt år. Med andra ord behöver den årliga mängden nya investeringar, om de finansieras via banklån, närmast dubbleras som komplement till övriga näringslivsinvesteringar. Likaledes kräver investeringsbehovet att bankerna klarar av att både riskbedöma och prissätta gröna investeringar och lån korrekt. Även investeringar som sker redan i dag behöver ske med större klimathänsyn – såsom till byggnation och produktion.

Därför har Svenska Bankföreningen tillsammans med sina medlemsbanker tagit fram en klimatfärdplan för bankbranschen. Vi vill med åtgärderna som presenteras i denna färdplan säkra att finansieringsfrågor inte ska utgöra ett hinder, utan underlätta, för näringslivets klimatomställning.

Färdplanens viktigaste mål är att bankbranschen ska bidra till att Sverige ska nå målet om netto-noll utsläpp senast år 2045. Det innebär ett omfattande arbete där bankerna åtar sig att integrera klimataspekter i hela sin kärnverksamhet. Svenska Bankföreningen kommer underteckna det globala FN-ledda initiativet Principer för hållbar bankverksamhet och uppmanar de medlemsbanker som ännu inte gjort det att de skriva under. Därmed åtar sig de undertecknande bankerna att följa ett ramverk för att genomföra klimatåtgärder för största möjliga klimatnytta och att redovisa arbetet där målet är att bankens kunder ska bidra till att nå Parisavtalets mål och det nationella klimatmålet. Arbetet bedrivs utifrån tre delmål:

2021–2022: Bankerna identifierar sina egna mest betydande positiva och negativa effekter på samhället, ekonomin och miljö inklusive klimatet. Detta omfattar bankernas direkta och indirekta påverkan på klimatutsläpp och investeringar för klimatomställningen, således även bankernas kunders agerande för att uppnå klimatmålen, inom ramen för tillgängliga data och schabloner.

2021–2024: Bankerna åtar sig att mäta koldioxidavtrycket i sina relevanta finansierings- och investeringsaktiviteter, inom ramen för tillgängliga data och schabloner för direkta och indirekta utsläpp (scope 1–3).

2023–2026: Bankerna åtar sig att inom ramen för sin egen affärsverksamhet och därmed faktorer de styr över, såsom incitament, målstyrning av investeringar, rådgivning och innovativa finansieringslösningar, bidra till förutsättningar för att Sverige ska kunna nå netto-noll utsläpp senast år 2045.

Men klimatarbetet startar inte från ruta noll. Bankerna i Sverige arbetar sedan flera år med att anpassa både sin rådgivning, kreditgivning och sina sparprodukter för att stötta projekt med hög klimatnytta och korrekt prissätta högre risk i form av negativa klimateffekter. Med färdplanen kompletteras bankernas befintliga arbete, och ambitionsnivån. Kreditgivningen och riskhanteringen kommer därför ytterligare inkludera klimataspekter med stöd av två internationella ramverk.

Taxonomin beaktas i kreditgivningen. För att kunna integrera hållbarhetsaspekter i kreditgivningen behövs både omfattande data och jämförelsenivåer för olika sektorer att styra mot. EU:s taxonomi betraktas som en viktig byggsten för hållbar finansiering och förväntas bli vägledande för EU:s arbete med att styra kapitalflöden. De svenska bankerna har därför som målsättning att i förväg börja beakta EU:s taxonomi i kreditgivningen.

Rekommendationerna i TCFD tillämpas i riskhanteringen. De svenska bankerna åtar sig att följa rekommendationerna från det globala initiativet Task Force on Climate-related Financial Disclosure (TCFD). TCFD-rekommendationerna om klimatrelaterade upplysningar ska underlätta för aktörer på den finansiella marknaden att förstå såväl sina klimatrelaterade risker som möjligheter.

När bankernas färdplan för att bidra till att Sverige ska nå målet om netto-noll utsläpp nu sjösätts nås slutet på början till ett omfattande arbete där bankerna kommer att integrera klimataspekter i hela sin kärnverksamhet. Finansieringsfrågor ska inte utgöra ett hinder, utan en påskyndare, för att nå klimatmålet. På så sätt kan Sverige spela en central roll i den globala färden mot att nå Parisavtalet och netto-noll utsläpp. Tillsammans kan vi göra skillnad.

Hans Lindberg

Vd Svenska Bankföreningen

Klimatfärdplanen presenteras på ett webbinarium torsdag kl 09.30-11.00.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debatt: Värna den svenska modellen, låt friskolorna ta ut vinst

Socialdemokraterna borde värna den svenska modellen med en skola som är tillgänglig och kostnadsfri för alla , skriver entreprenören Dan Olofsson, appropå Socialdemokraternas hållning i frågan om att ta ut vinst i skolan. 

Foto:Jenny Leyman

Statsminister Magdalena Andersson sa nyligen följande till ombuden på Lärarnas riksförbunds årsmöte: ”Målet för aktiebolag är att skapa vinst. Det står inget där om elevers lärande och likvärdighet och att svenska barn har rätt till en bra utbildning”.

Med detta tycks Magdalena Andersson mena att det enda som styr privata aktiebolag är att prioritera vinst på bekostnad av allt annat. Men är det verkligen så?

Betyder det inget att en privat skola behöver nöjda elever och föräldrar för att kunna fortsätta att driva sin skola? I annat fall får de ju inga elever.

Betyder det inget att lärare under många år tycker att skolledningens fokus på kvalitet och pedagogisk utveckling är större hos privata skolor än hos kommunala?

Betyder det inget att också privata skolor har att följa skollagen, skolmyndigheternas direktiv och läroplaner? Det är ju här samhället formulerar kraven på skolor, inte i aktiebolagslagen.

Med sitt uttalande tycks Magdalena Andersson vilja skapa en bild av att privata skolor som drivs i aktiebolagsform inte omfattas av samhällets krav på skolor och inte heller har ett intresse av nöjda elever och föräldrar. Enda intresset är vinsten.

Så är det självfallet inte. Vinst över tid är ett resultat av att man skött verksamheten bra och genom att den stora merparten av vinsterna i privata skolor stannar kvar i verksamheten fås resurser till utvecklingen framåt.

Vidare ställde Magdalena Andersson frågan:

”Varför ska vi betala utländska riskkapitalister som driver svenska skolor och ger dem ersättning för uppgifter som de inte har, det är ju helt orimligt.”

Denna frågeställning rymmer en rad felaktiga utgångspunkter. Fristående skolor får i dag en lägre skolpeng än kommunala skolor och denna skolpeng går till den enskilda skolan.

Vi betalar inte utländska riskkapitalister någon särskild ersättning för uppgifter de inte har. Magdalena Andersson försöker få folk att tro att stora belopp av skattebetalarnas medel försvinner till utländska riskkapitalister. Detta ska uppenbarligen vara det stora problemet i skolan. Det är inte sant.

I grova drag är det så att vi skattebetalare tillför ca 300 miljarder kronor per år till skolan. Av detta går 0,1 procent, dvs ca 300 - 400 Mkr, i utdelning till ägarna för att de tillhandahållit kapital för skolornas utbyggnad, huvudmannaskap och ofta också pedagogiska koncept för verksamheten. Också staten vill ha avkastning från de investeringar staten gör i sina bolag, så detta är inga konstigheter och nivåerna är inte på något sätt anmärkningsvärda för de privata skolorna.

Av dessa 0,1 procent i utdelning är det endast en liten bråkdel, vi talar om storleksordningen en tiondels promille av den summa vi skattebetalare tillför skolan, som går till utländska riskkapitalbolag i utdelning. Vi vet också att det ofta är pensionsförvaltare som investerar i riskkapitalbolagens fonder, och vi kan inte begära att pensionsspararna inte ska ha rätt till någon avkastning.

Så det är denna tiondels promille som enligt Magdalena Andersson är det stora problemet i svensk skola.

Alla som värderar dessa storleksordningar inser att det är nonsens. I stället är det så att de ständiga attackerna på de privata skolorna är till för att Socialdemokraterna inte vill ha valfrihet och att föräldrar inte ska ha ett inflytande över vilka skolor deras barn ska gå i. Alltså en klassisk konflikt mellan en frihetlig och en kollektivistisk politik.

Socialdemokraterna tillämpar sin gängse taktik att skylla på någon annan i stället för att inse sina egna misslyckanden i skolan under de senaste åtta år de regerat. Exempelvis är det för mig obegripligt att vi inte verkställt att den genomsnittliga betygsättningen i en klass direkt ska styras av externt rättade nationella prov. Det skulle ju ta udden av frågan om betygsinflation.

Den frihetliga politiken brukar ibland kritiseras för att plånboken styr. Det fina med den svenska skolpolitiken är att just detta inte är fallet. Flickan från ett förortsområde präglat av gängkriminalitet har samma möjligheter och rättigheter, som pojken från välbärgat område, att välja skola. Det är viktigt att alla får fullödig information om dessa möjligheter.

Friskolorna har varit det självklara valet och i många fall räddningen för de ca 300 000 elever som för närvarande går i en grund- eller gymnasieskola med denna driftsform.

Friskolor finns över hela världen men för att gå i dessa får föräldrarna betala dyrt.

Ett statligt beslut om vinst- eller utdelningsförbud för friskolor är likartat med statlig konfiskation av privat ägande. Som rättsstat har vi ett skydd för äganderätten, och ett sådant beslut torde leda till skadestånd på tiotals miljarder kronor och att många av våra bästa och mest uppskattade skolor avvecklas.

I stället för detta resursslöseri borde Socialdemokraterna tillsammans med andra partier värna den svenska modellen som är tillgänglig för alla utan kostnad för föräldrarna, och bidra till att den utvecklas för att kunna fortsätta hjälpa elever till en bättre skola.

Ibland kan man få höra en trosviss Socialdemokrat säga att vi ändå kan ha valfrihet även om vi får bort de privata skolorna. Det påminner mig om massproducenten av bilar Henry Ford, som en gång sa att Du får vilken färg du vill på bilen, bara den är svart.

Dan Olofsson

Entreprenör

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera