ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS
Valet 2018

Talmannen agerar oklart

  • Talman Andreas Norlén. Foto: Pontus Lundahl

DEBATT. När Andreas Norlén valdes som talman var han ett oprövat kort på den posten. När en första statsministeromröstning är nära förestående och därmed även hotet om extra val rycker närmare så är prövotiden över, skriver Joakim Nergelius, professor i rättsvetenskap vid Örebro universitet.

Talmannen Andreas Norléns besked i måndags att han på måndagen den 12 november kommer att föreslå M-ledaren Ulf Kristersson som ny statsminister är formellt och praktiskt intressant på åtminstone tre olika sätt.

För det första kan konstateras att detta är första gången sedan nuvarande grundlag infördes 1974 som talmannen till riksdagen lägger fram ett förslag till ny statsminister utan att vara rimligt säker på att förslaget kommer att gå igenom. Här får väl framtiden utvisa om detta var klokt eller inte, men oavsett vilket kan det nya i tillvägagångssättet framhållas.

I två andra avseenden kan talmannens agerande redan nu analyseras utifrån gällande regler och praxis, varvid bedömningen enligt min mening blir positiv i ett hänseende men mer osäker i ett annat. Talmannen gör utifrån den praxis som utvecklats sedan 1974 helt rätt när han före den kommande omröstningen avkräver Ulf Kristersson besked om vilka partier som ska ingå i den tänkta regeringen.

En statsministeromröstning kan i detta läge inte rimligen bara handla om en viss person, utan måste också gälla regeringens partipolitiska sammansättning.

Mer tveksamt är enligt min mening förfarandet avseende tidsplanering och tänkt datum för den stundande omröstningen. Alldeles bortsett från den ganska anmärkningsvärda oklarhet om datum som i detta spända läge präglade talmannens besked – ”vi får återkomma i den frågan” – så kan konstateras att talmannen här till synes i onödan lyckats skapa förvirring kring förhållandet mellan och samordningen av budgetpresentation, budgetdebatt, statsministeromröstning och budgetomröstning.

Det har sedan länge varit klart att en budget från övergångsregeringen ska läggas fram den 15 november, med åtföljande debatt, samt att omröstningen om denna budget ska äga rum senast den 12 december. Om nu talmannen haft någon klar idé om huruvida den kommande statsministeromröstningen bör äga rum före eller efter budgetpresentationen, vilket vi väl får utgå från, så hade han faktiskt ganska enkelt kunnat påverka valet av datum för statsministeromröstningen. Här är hans agerande oklart.

Som flera journalister på måndagens pressträff framhöll så kunde han lika gärna ha fört fram Kristersson som statsministerkandidat omedelbart, varvid omröstning hade ägt rum under innevarande vecka. Om han å andra sidan hellre ser att statsministeromröstningen äger rum efter budgetdebatten så kunde han ha väntat till på fredag eller måndag med den pressträff där han släppte nyheten om den kommande omröstningen.

Här har åtminstone jag svårt att förstå varför talmannen nu i stället valde att skapa oklarhet om i vilken ordning de olika frågorna ska behandlas i riksdagen; vet han inte själv hur han vill ha det, eller döljer vankelmodet någon okänd, men måhända briljant plan?

I en tidigare artikel på Di Debatt (”Regeringsformen borde förändras”, 10 september) diskuterade jag vissa brister i grundlagens regelverk vid regeringsbildning, vilka blivit allt tydligare sedan 2010. Att en ny regering som en tidig åtgärd kommer att ge en utredning i uppdrag att se över detta regelverk kan nog hållas för visst.

Samtidigt kan dock understrykas att problemen med regeringsbildning under de senaste två månaderna mer beror på politiska än konstitutionella låsningar. Grundlagen utgör ramen för partiernas agerande, men kan i övrigt inte lastas för hur enskilda partier ser på möjligheten att samverka med varandra.

Talmannen har enligt gällande regler en tydlig nyckelroll i den process som ska leda fram till en ny regering, varför hans agerande nu, när processen går in i ett avgörande skede, kommer att granskas in i minsta detalj.

Att en ny talman i ett helt nytt och oklart parlamentariskt läge föredrar att gå ut lugnt och försiktigt är inte ägnat att förvåna men nu, när en första statsministeromröstning är nära förestående och därmed även hotet om extra val rycker närmare så är prövotiden över. Nu är utrymmet för misstag eller oklara besked från talmannens sida helt enkelt mycket litet.

 

Joakim Nergelius, professor i rättsvetenskap, Örebro universitet, författare till bland annat boken Svensk statsrätt

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer