ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Ta mer skog i bruk

  • SKOGEN FÖR TRÄDEN. Flera av de verktyg som skogsbruket förmodligen kommer att behöva använda i framtiden, som gödsling, förädling med moderna genetiska metoder, kloning, och så vidare, är kontroversiella men sannolikt nödvändiga, skriver Björn Hägglund. Foto: Ruud, Vidar

DEBATT. För att möta klimatförändringarna krävs att Sverige ökar sin skogsproduktion – både för att binda koldioxid och för att ersätta fossilbaserade produkter med biobaserade, skriver Björn Hägglund, tidigare generaldirektör för Skogsstyrelsen och vice koncernchef Stora Enso.

Skogspolitiken har sedan 1980-talet allt mer kommit att handla om att bevara den biologiska mångfalden, allt mindre om att producera skog.

När denna omorientering kom var den väl motiverad, men som så ofta i skogsbruket svänger pendeln gärna för långt när den kommit i rörelse. Och nu står vi inför nya problem som kräver nya attityder och lösningar.

Klimatförändringarna och deras effekter är de mest uppenbara. Och visst har de uppmärksammats, men än så länge handlar det mest om läpparnas bekännelse. Det är svårt att se något konkret skogspolitiskt initiativ som tydligt fokuserar på skogsproduktionens betydelse för att motverka klimatförändringarna.

Förra årets heta sommar ökade verkligen engagemanget i klimatfrågan. De flesta är överens om att vi måste göra vad vi kan för att bromsa uppvärmningen av jorden.

För oss i Sverige spelar skogen en viktig roll i det arbetet. Vi ska bygga fler trähus, köra bilar och flygplan på biobränsle, byta oljebaserad plast mot biobaserad, bygga biokraftverk och så vidare. Det finns dock ett problem: Den svenska skogen är redan nu nästan fullt utnyttjad.

En grundbult i ansvarsfullt skogsbruk är att inte avverka mer i dag än att våra efterkommande har minst samma tillgång till skog som vi. Så har svenskt skogsbruk drivits i över 100 år, och så bör vi agera också i framtiden. Och därmed har vi nu slagit i taket för hur mycket som kan avverkas.

Hur kommer då detta sig? En viktig orsak är att vi tagit så mycket skog ur produktion. Av Sveriges drygt 28 miljoner hektar skogsmark brukas i dag cirka 19 miljoner hektar. De cirka 9 miljoner hektar som inte brukas är till drygt hälften lågproduktiva så kallade ”impediment”, medan den andra hälften är produktiv mark som inte brukas av naturvårdsskäl.

Här ingår nationalparker, reservat, frivilliga avsättningar, så kallade nyckelbiotoper (delvis) och skog som sparas vid avverkning, med mera.

Tillväxten i den svenska skogen jämförs ofta med avverkningen. Då ter det sig som om tillväxten är cirka 120 miljoner kubikmeter medan avverkningen bara är omkring 90 miljoner. Men tillväxten mäts på 27 miljoner hektar, avverkningen på 19. Så siffrorna är inte jämförbara.

Mertillväxten återfinns till stor del på mark som tagits ur produktion. Även om denna mertillväxt innebär kollagring så avtar den när skogen blir äldre. Och mycket virke som kunde ha använts för att ersätta fossilbaserade produkter ruttnar bort.

Det pågår en ganska förvirrad, för att inte säga tendentiös, debatt om hur mycket mark som egentligen är ”skyddad” från skogsbruk. Det framförs ofta att mark inte har ett tillfredsställande skydd om den inte överförts till statlig ägo.

Jag blandar mig inte i den diskussionen utan konstaterar bara att förutom impediment är drygt 4 miljoner hektar eller 18 procent av den produktiva skogsmarken tagen ur produktion.

En konservativ värdering av denna skog landar på 200–300 miljarder kronor. Rimligen beror kvarstående behov av att säkra den biologiska mångfalden inte på resursbrist. Det handlar om brist på kunskap, svag styrning av var mark tas ur produktion, oklara prioriteringar med mera.

För att möta klimatförändringen krävs att vi ökar skogsproduktionen för att lagra in mer kol i ved och därmed också byta ut större volymer fossilbaserade produkter mot biobaserade.

Men vi måste också lära oss att anpassa skogsbruket till ett successivt varmare klimat. Vi tar sakerna i tur och ordning. För att producera mer skog kan vi:

Öppna för mer produktionshöjande åtgärder i skogsbruket. Gödsling, bättre skogsvård, mer utnyttjande av förädlade träd är uppenbara möjligheter.

Ta tillvara mer av träden och stabilisera marknaden för grenar och toppar. Men en hel del av detta material måste lämnas i skogen så att marken inte utarmas.

Utnyttja nedlagd jordbruksmark för produktion av biomassa med snabbväxande trädslag som förädlad björk, poppel och hybridasp.

Prioritera om inom ramen för de resurser som nu tagits ur produktion för att bevara den biologiska mångfalden. I bästa fall leder detta både till att man bevarar mångfalden bättre och att man höjer skogsproduktionen.

Den andra frågan, hur man säkrar skogens framtida utveckling i ett successivt varmare klimat, har hittills fått alltför liten uppmärksamhet. Själv vandrar jag nu i min skog som stormen Alfrida fällt och går också över mina skogsplanteringar som torkade ihjäl i somras.

Dessa två händelser är indicier bland många på att de skogar som nu planteras och ska leva en mansålder kommer att möta nya omständigheter som vi på allvar måste ta hänsyn till.

Vi måste öka skogens produktion och bevara den biologiska mångfalden i ett varmare och våldsammare klimat. Detta är en utmaning av rang som kräver positiv samverkan mellan samhälle och näringsliv.

Regeringsförklaringen innehöll lovande formuleringar vad gäller skogsägarnas rätt att bruka sin egen skog, en förutsättning för att man ska våga göra de investeringar, till exempel i bättre skogsvård, som krävs.

Den uttryckte också en positiv syn på skogsproduktionens betydelse för välfärd och miljö, en viktig politisk signal. Det är bara att hoppas att dessa formuleringar omsätts i praktisk politik, inte bara i riksdagen utan hela vägen ut i myndigheterna.

Att investera i grundläggande biologisk forskning är en viktig del av att rusta sig för framtiden. Men minst lika viktigt är täppa till gapet mellan forskningens resultat och tillämpningen av dem. Här krävs utvecklingsarbete och försöksverksamhet där skogsnäringen själv spelar en viktig roll.

Näringen måste också ta tag i en hel del praktiska frågor. Man har talat mycket om mer skonsamma skogsmaskiner, men när får vi se dem i stor skala? Är året runt-drift med minimala lager en hållbar arbetsmodell om vintrarna blir en enda lång tjällossning? Är de skogsbestånd vi anlägger tillräckligt tåliga mot vind, brand och skadegörare?

Till slut: Flera av de verktyg som vi förmodligen måste använda i framtiden är i dag kontroversiella, exempelvis gödsling, förädling med moderna genetiska metoder, kloning, och så vidare. Vi måste göra en saklig analys av metoderna, klarlägga var eventuella risker finns och minimera dem. Men den största risk vi kan ta är att tåga in i framtiden utan att rusta oss på bästa sätt för den.

Björn Hägglund, tidigare generaldirektör för Skogsstyrelsen och vice koncernchef Stora Enso

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies