ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Ta lärdom från New York i att utbilda lärare

  • Foto: Bertil Ericson / TT

Att klaga på lärarutbildningen har blivit en svensk tradition. Under de senaste fyra decennierna har såväl lärare, fackförbund, politiker som myndigheter regelbundet framfört kritik mot utbildningarna.

Ofta har kritiken handlat om att andelen lärarledd undervisningstid är för låg och att utbildningens koppling till klassrumspraktiken för svag. Det är relevanta synpunkter, men jag menar att problemen med de svenska lärarutbildningarna går mycket djupare än så.

När den nya lärarutbildningen infördes 2011 var det med en ambition om att forma utbildningar i världsklass. Genom att höja kvaliteten skulle man skapa en lärarutbildning som inte hade behovet av att återkommande reformeras.

I utredningen framkom hård kritik mot de tidigare lärarutbildningarna. För att komma till rätta med det irrelevanta innehållet formulerade man nu skrivningar om att en ny lärar-utbildning måste få ”en fast grund av vetenskapligt baserade kunskaper om människan som biologisk, social och kulturell varelse”.

Man menade att för att det ska vara möjligt ska lärarutbildningen innehålla inslag från modern hjärnforskning, kognitiv psykologi och pedagogisk psykologi.

Trots detta fick vi en lärarutbildning som tycks totalt ignorera modern kognitionsforskning. Bland annat därför – och trots otaliga reformer av lärarutbildningarna – lever de gamla problemen kvar och frodas än i dag.

Reformer utifrån har visat sig inte leda till konkreta förändringar inuti utbildningarna. Kurser och inslag må ha bytt namn, men det är i huvudsak samma högskolepedagoger som verkar inom lärarutbildningarna.

Som bekant är definitionen av galenskap att göra samma sak igen och igen och förvänta sig andra resultat. Ännu fler ytliga reformer av lärarutbildningarna kommer inte att adressera problemen i en tillfredsställande omfattning. Det krävs helt enkelt nytänk.

Gott om internationella exempel bevisar att det faktiskt går att ta fram lärarutbildningar som skapar skickliga lärare. Det sker genom att rusta dem med kunskap om hur inlärning sker i den mänskliga hjärnan och konkret klassrumsmetodik om hur man skapar bra lektioner där eleverna lär sig ämnesstoffet.

Ett exempel är Relay Graduate School of Education i New York. I deras lärarutbildning fokuserar man på evidensbaserad kunskap, praktisk övning och återkoppling från erfarna lärare. Innan studenterna kan påbörja en sådan utbildning måste de ha läst undervisningsämnena vid ett universitet.

Detta säkerställer att studenterna besitter en adekvat nivå av ämneskunskap – vilket är fundamentalt för att de ska kunna bedriva undervisning av god kvalitet.

Sverige står inför västvärldens största lärarbrist och studier har visat att allt sämre rustade studenter söker sig till lärarutbildningarna. Det har många orsaker, varav läraryrkets bristande attraktivitet är den gemensamma kärnan.

En viktig pusselbit för att öka yrkets attraktivitet är att den utbildning som leder till yrket har en hög status och mycket god kvalitet. Det vill säga allt annat än de lärarutbildningar som blivande lärare i dag tvingas genomlida.

Sverige bör ta lärdom av internationella exempel. Politikerna måste helt enkelt öppna upp möjligheterna för fristående aktörer att tillhandahålla lärarutbildningar för akademiker med universitetsexamina i undervisningsämnen.

Sådana utbildningar bör ha högt ställda antagningskrav och vara korta men intensiva. Det hade i sin tur även underlättat för akademiker som vill utbilda sig till lärare, men som i dagsläget avskräcks av den nuvarande lärarutbildningens irrelevanta och stundtals flummiga innehåll.

 

Isak Skogstad

gymnasielärare och skoldebattör

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies