1515
Annons

Sveriges attityd till EU har chockat oss alla

Det som förvånat andra länder mest är Sveriges och Nederländernas bristande solidaritet. Sveriges attityd har chockat också oss. Vi känner inte igen vårt land, skriver Olle Wästberg, Anders Wijkman med flera.

SNÅL. Det som gör Sveriges position särskilt anmärkningsvärd är att Tyskland nu har svängt och är beredd att acceptera ett historiskt stort stödpaket och till betydande del som bidrag.
SNÅL. Det som gör Sveriges position särskilt anmärkningsvärd är att Tyskland nu har svängt och är beredd att acceptera ett historiskt stort stödpaket och till betydande del som bidrag.Foto:Francisco Seco

Det blåser upp till strid i EU. I ena ringhörnan finns Sverige och Nederländerna vars primära mål är att hålla nere EU:s budget. I den andra tätt befolkade ringhörnan finns övriga medlemsländer som i stället prioriterar en snabb återhämtning av EU:s ekonomi genom rejält stöd till dem som drabbats hårdast av pandemin och som vill se ett EU med en framtidsvision som spjutspets i bland annat klimatpolitiken och utvecklingen av artificiell intelligens. För den svenska EU-nämnden tycks dock inte begrepp som Solidaritet och Framtidsvision ingå i vokabulären. 

Det som förvånat andra länder mest är kanske Sveriges och Nederländernas bristande solidaritet. Sveriges attityd har chockat också oss. Vi känner inte igen vårt land. Danmark och Österrike som varit i vår ringhörna har nu signalerat kompromissvilja, troligen för att de tagit till sig av kritiken. Övriga medlemsländer menar att EU måste hjälpa dem som drabbats hårdast av solidaritetsskäl men också för att vi alla tjänar på att hela EU återhämtar sig så snabbt som möjligt. Vi är alla varandras största handelspartners. Många experter befarar att den nedstängning som skett av våra samhällen kan resultera i en lång och djup recession om inte EU och medlemsländerna agerar. Det har Sverige också gjort, men alla har inte de finansiella musklerna efter finanskrisen och behöver vår hjälp   

Det återhämtningspaket som EU-kommissionen lagt på bordet är unikt, både till storleken och till formen - en blandning av lån och bidrag. Sverige vill bara gå med på stöd i form av lån och ifrågasätter storleken. Det som gör positionen särskilt anmärkningsvärd är att Tyskland - som brukat gå längst i kraven på återhållsamhet – nu har svängt och är beredd att acceptera ett historiskt stort stödpaket och till betydande del som bidrag. Angela Merkel inser att vare sig Italien, Grekland eller Spanien klarar att återhämta sig på egen hand. De åtstramningar de tvingades till efter finanskrisen - och som bl.a. innebar att Grekland inte kunde upprätthålla den allmänna sjukvården – har lämnat djupa sår. Merkel har insett att de inte tål fler stålbad. Att Tyskland bytt fot är ett bevis på hur viktig sammanhållningen i EU är för tyskarna.

Det borde den vara också för oss. Samtidigt som svenska politiker för en osolidarisk EU-politik, och dessutom säger sig vara beredda att använda Sveriges vetorätt för att stoppa hjälppaketet, så är stödet för EU i Sverige uppe på rekordnivåer. Svenskar i gemen verkar vara klokare än sina valda politiker. De vet att vi i Europa behöver varandra för att möta framtidens utmaningar. Högst upp på listan står den ekonomiska krisen som följt på COVID-19. Parallellt finns de ökande riskerna för ett alltmer instabilt klimat, utarmade ekosystem och förlusten av biologisk mångfald. Allt fler börjar också inse att det finns kopplingar mellan klimatförändringen, den ekologiska krisen och pandemin. Människorna och de vilda djuren har kommit allt närmare varandra när skogar skövlas. Ett varmare klimat gör att nya sjukdomar gör entré i vår del av världen. 

EU är den enda ledande kraften i den globala klimatpolitiken efter det att USA på Trumps initiativ lämnat Parisavtalet. Kina ökar trots en del positiva initiativ sina utsläpp. Mer än någonsin en behövs en kraft med muskler som visar vägen mot den omställning av våra ekonomier som är nödvändig. Fortsatt utbyggnad av sol och vind, utveckling av lagringsteknik för el, elektrifiering av transporterna, tilläggsisolering av byggnader, bygga i trä istället för betong, cirkulära materialflöden, klimatsmart jordbruk samt ersättning av fossila råvaror med råvaror från de gröna näringarna. Potentialen finns hos EU men då måste också de finansiella musklerna finnas. 

Parallellt pågår en utveckling av artificiell intelligens med potential att radikalt förändra våra samhällen. Till bilden hör biomedicinska och kvantfysiska revolutioner med intima kopplingar till utvecklingen av AI. De positiva effekterna är många. Men som med all teknik har AI en baksida. EU behövs för att få på plats ett regelverk som tämjer teknikens potentiellt negativa sidor - som riskerna för ett utökat kontrollsamhälle, manipulering av demokratin och allmänna val, vapensystem utan mänsklig kontroll, förlusten av tiotals miljoner jobb samt utvecklingen av s k superhumans. EU måste vara i forskningens frontlinje. Och för detta krävs muskler.

Det borde vara i Sveriges intresse att EU ökar sina insatser inom dessa och andra centrala områden, så avgörande för vår framtid. Men i stället för att engagera sig i EU:s framtida inriktning så använder Sverige allt sitt inflytande för att hålla nere EU:s budget till max 1,03 procent av BNP. Det budskap som sänds både till EU och till våra medborgare är att Sverige egentligen inte tycker att medlemskapet är särskilt viktigt. 

Det finns aktiviteter inom EU:s budget som är tveksamma. Dit hör stöd till jordbruk och boende i glesbygd som inte når fram till dem som verkligen behöver det utan går till fel mottagare eller försvinner på vägen. EU:s revisorer slår år efter år larm, men inget händer. Sverige borde kräva mer kraftfulla åtgärder mot den på sina håll utbredda korruptionen. Det gäller inte bara dysfunktionella Ungern och Polen. 

Sverige borde också sätta tryck på Euro-länderna att utveckla den finansiella union som är avgörande för att Eurozonen skall fungera. Det innebär att de länder som förlorar på en högt värderad valuta får finansiellt stöd från de länder som är klara vinnare. I klartext en överföring av en del av Tysklands och Nederländernas vinster till Medelhavsländerna. Det skulle minska de senares behov av stöd från EU:s budget, men det är något som Sverige av närmast obegripliga skäl motsätter sig.

EU bildades för att trygga freden i Europa och behövs fortfarande i rollen som fredsskapande konfliktlösare. Nu på global nivå.  Donald Trump ägnar mycken kraft åt att rasera de institutioner av samarbete som mödosamt byggdes efter andra världskriget. Världshandelsorganisationen tänder har dragits ut och WHO liksom Unesco förlorat betydande delar av sina budgetar. Och nu vill Trump tillintetgöra den Internationella Brottsdomstolen. EU måste bli en mer aktiv försvarare och utvecklare av den globala rättsordningen. Världen behöver inte det nya kalla krig Trump startat och inte heller en anarki där auktoritära ledare spelar ut oss mot varandra.

I detta kritiska läge är sammanhållningen inom EU viktigare än någonsin. Det känner och vet det svenska folket. Det är dags för politikerna att lyssna på sitt folk.

Ulf Dahlsten, Ordförande Framtidssmedjan Elders, tidigare statssekreterare

Lars-Göran Engfeldt, Tidigare ordförande Transparency Int´l Sverige och ambassadör

Ruth Jacoby, tidigare ambassadör Berlin och Rom

Anders Ljunggren, tidigare statssekreterare och ambassadör

Kristina Persson, grundare tankesmedjan Global Utmaning, tidigare statsråd

Anders Wijkman, ordförande Climate-KIC, tidigare Europaparlementariker

Olle Wästberg, Ordförande Stiftelsen Isak Hirschs Minne, tidigare generaldirektör Svenska Institutet

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debatt: Värna den svenska modellen, låt friskolorna ta ut vinst

Socialdemokraterna borde värna den svenska modellen med en skola som är tillgänglig och kostnadsfri för alla , skriver entreprenören Dan Olofsson, appropå Socialdemokraternas hållning i frågan om att ta ut vinst i skolan. 

Foto:Jenny Leyman

Statsminister Magdalena Andersson sa nyligen följande till ombuden på Lärarnas riksförbunds årsmöte: ”Målet för aktiebolag är att skapa vinst. Det står inget där om elevers lärande och likvärdighet och att svenska barn har rätt till en bra utbildning”.

Med detta tycks Magdalena Andersson mena att det enda som styr privata aktiebolag är att prioritera vinst på bekostnad av allt annat. Men är det verkligen så?

Betyder det inget att en privat skola behöver nöjda elever och föräldrar för att kunna fortsätta att driva sin skola? I annat fall får de ju inga elever.

Betyder det inget att lärare under många år tycker att skolledningens fokus på kvalitet och pedagogisk utveckling är större hos privata skolor än hos kommunala?

Betyder det inget att också privata skolor har att följa skollagen, skolmyndigheternas direktiv och läroplaner? Det är ju här samhället formulerar kraven på skolor, inte i aktiebolagslagen.

Med sitt uttalande tycks Magdalena Andersson vilja skapa en bild av att privata skolor som drivs i aktiebolagsform inte omfattas av samhällets krav på skolor och inte heller har ett intresse av nöjda elever och föräldrar. Enda intresset är vinsten.

Så är det självfallet inte. Vinst över tid är ett resultat av att man skött verksamheten bra och genom att den stora merparten av vinsterna i privata skolor stannar kvar i verksamheten fås resurser till utvecklingen framåt.

Vidare ställde Magdalena Andersson frågan:

”Varför ska vi betala utländska riskkapitalister som driver svenska skolor och ger dem ersättning för uppgifter som de inte har, det är ju helt orimligt.”

Denna frågeställning rymmer en rad felaktiga utgångspunkter. Fristående skolor får i dag en lägre skolpeng än kommunala skolor och denna skolpeng går till den enskilda skolan.

Vi betalar inte utländska riskkapitalister någon särskild ersättning för uppgifter de inte har. Magdalena Andersson försöker få folk att tro att stora belopp av skattebetalarnas medel försvinner till utländska riskkapitalister. Detta ska uppenbarligen vara det stora problemet i skolan. Det är inte sant.

I grova drag är det så att vi skattebetalare tillför ca 300 miljarder kronor per år till skolan. Av detta går 0,1 procent, dvs ca 300 - 400 Mkr, i utdelning till ägarna för att de tillhandahållit kapital för skolornas utbyggnad, huvudmannaskap och ofta också pedagogiska koncept för verksamheten. Också staten vill ha avkastning från de investeringar staten gör i sina bolag, så detta är inga konstigheter och nivåerna är inte på något sätt anmärkningsvärda för de privata skolorna.

Av dessa 0,1 procent i utdelning är det endast en liten bråkdel, vi talar om storleksordningen en tiondels promille av den summa vi skattebetalare tillför skolan, som går till utländska riskkapitalbolag i utdelning. Vi vet också att det ofta är pensionsförvaltare som investerar i riskkapitalbolagens fonder, och vi kan inte begära att pensionsspararna inte ska ha rätt till någon avkastning.

Så det är denna tiondels promille som enligt Magdalena Andersson är det stora problemet i svensk skola.

Alla som värderar dessa storleksordningar inser att det är nonsens. I stället är det så att de ständiga attackerna på de privata skolorna är till för att Socialdemokraterna inte vill ha valfrihet och att föräldrar inte ska ha ett inflytande över vilka skolor deras barn ska gå i. Alltså en klassisk konflikt mellan en frihetlig och en kollektivistisk politik.

Socialdemokraterna tillämpar sin gängse taktik att skylla på någon annan i stället för att inse sina egna misslyckanden i skolan under de senaste åtta år de regerat. Exempelvis är det för mig obegripligt att vi inte verkställt att den genomsnittliga betygsättningen i en klass direkt ska styras av externt rättade nationella prov. Det skulle ju ta udden av frågan om betygsinflation.

Den frihetliga politiken brukar ibland kritiseras för att plånboken styr. Det fina med den svenska skolpolitiken är att just detta inte är fallet. Flickan från ett förortsområde präglat av gängkriminalitet har samma möjligheter och rättigheter, som pojken från välbärgat område, att välja skola. Det är viktigt att alla får fullödig information om dessa möjligheter.

Friskolorna har varit det självklara valet och i många fall räddningen för de ca 300 000 elever som för närvarande går i en grund- eller gymnasieskola med denna driftsform.

Friskolor finns över hela världen men för att gå i dessa får föräldrarna betala dyrt.

Ett statligt beslut om vinst- eller utdelningsförbud för friskolor är likartat med statlig konfiskation av privat ägande. Som rättsstat har vi ett skydd för äganderätten, och ett sådant beslut torde leda till skadestånd på tiotals miljarder kronor och att många av våra bästa och mest uppskattade skolor avvecklas.

I stället för detta resursslöseri borde Socialdemokraterna tillsammans med andra partier värna den svenska modellen som är tillgänglig för alla utan kostnad för föräldrarna, och bidra till att den utvecklas för att kunna fortsätta hjälpa elever till en bättre skola.

Ibland kan man få höra en trosviss Socialdemokrat säga att vi ändå kan ha valfrihet även om vi får bort de privata skolorna. Det påminner mig om massproducenten av bilar Henry Ford, som en gång sa att Du får vilken färg du vill på bilen, bara den är svart.

Dan Olofsson

Entreprenör

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera