Sverigebilden i Tyskland är för evigt förändrad

Från att ha varit sinnebilden för ett bättre och mer rättvist samhälle har Tyskland fått en helt annan bild av drömlandet i norr. Den svenska coronapolitiken skapar nu bilden av ett anarkistiskt land där den enskilde står ensam med sina risker, skriver Thomas Steinfeld.

FORNSTORA DAR. Tjänstemannen från Folkhälsomyndigheten (redan beteckningen uppfattas som ett utbrott av byråkrati) har blivit sinnebilden för det goda samhällets oförmåga att ta hand som sig själv, skriver Thomas Steinfeld.
FORNSTORA DAR. Tjänstemannen från Folkhälsomyndigheten (redan beteckningen uppfattas som ett utbrott av byråkrati) har blivit sinnebilden för det goda samhällets oförmåga att ta hand som sig själv, skriver Thomas Steinfeld.Foto:Claudio Bresciani/TT

Visserligen skall man inte resa under dessa dagar, inte heller till Tyskland. Blir man dock tvungen att ge sig iväg, och träffar man då folk som förstår att man kommit från Sverige, tycks en reaktion numera vara oundviklig: ”Jaså, men det hade vi aldrig trott.” Meningen syftar på Sveriges förment liberala hållning mot pandemin, på öppna restauranger och avsaknaden av munskydd på folk, som träffas på gatan, och på skolor som aldrig stängdes. Och det är inte bara en förvåning som står bakom denna mening, utan någonting allvarligare. Sverige framstår som ett land som inte förstått lägets allvar. Och mer än det: man är djupt besviken på att landet, som för många tyskar står för en bättre, mera rättvis och framför allt trygg variant av den egna nationen, tycks vara berett att offra sina gamla och svaga, på grund av slapphet eller inkompetens eller till och med på grund av ett missförstånd gällande den enskilda människans förmåga att bete sig ansvarsfullt mot andra.

I våras dröjde det inte länge innan den tyska pressen hittat ett ord för Sveriges skenbart så avvikande beteende: ”der schwedische Sonderweg”, ”den svenska särvägen”. Ett tyngre, mera laddat uttryck skulle man inte kunnat hitta. Dittills hade ordet ”Sonderweg” stått för Tysklands förmenta fördröjning på vägen till ett modernt samhälle: I stället för att steg för steg utveckla demokratin, så som det skedde i Frankrike eller Storbritannien, höll Tyskland fast vid ett feodalt styre för att sedan, efter ett kort intermezzo, hamna in den mest auktoritära regeringsformen av alla, i fascismen. En ”Sonderweg” är alltså en politisk företeelse av epokala mått. Vilken betydelse en idealisk föreställning om Sverige måste ha haft för många tyskar, över en lång tid, kan utmätas av besvikelsen som de upplevde, när de svenska dödssiffrorna bara sprang iväg. Denna besvikelse är uppenbarligen någonting personligt: Det är som om den svenska staten hade bedragit sina främsta beundrare, var och en för sig själv.

Förgäves försökte några experter att minska jämförelsernas dramatik genom att visa att Sveriges sätt att bekämpa pandemin inte avvek alltför mycket från andra europeiska länders metoder, från hårda distansregler till minskningen av kollektivtrafiken till mer eller mindre informella reseförbud. Och det hjälpte inte heller, när bekämpningsförsöken så småningom började likna varandra, även på områden, där avvikelsen i början var störst, i behandlingen av daghem och skolor till exempel. Föreställningen om en svensk ”Sonderweg” dröjde kvar, och den är kvar än i dag, och likaså lever besvikelsen kvar. Folk kan hetsa upp sig över öppna skidbackar i Schweiz eller över avsaknaden av kontroller vid nästan alla europeiska gränser. Men upprördheten når aldrig upp till förfasandet över grannlandet i norr, och när Sverige ”äntligen” övergår till att stifta en lag för bekämpningen av pandemin, så betraktas det politiska initiativet som en skuldbekännelse som kommer alldeles för sent.

Upprördheten är så stor och så oberoende av kunskap eller erfarenhet, att man blir misstänksam. Kan det hända, att den i slutänden inte har så mycket med Sverige att göra? Kan det inte vara så, att den tyska besvikelsen över den svenska ansvarslösheten bara är en omväg för att fundera över det egna samhället? Den tyska beundran för Sverige har en lång historia. Den går tillbaka till det sena 1800-talet, och den består sedan dess framför allt i tron att Sverige står för en enastående förbindelse mellan natur och modernitet. Efter andra världskriget har denna tro fått en genomgående socialdemokratisk prägel. Sverige tycktes vara det goda landet: ett samhälle som befriade människan från livets risker – sociala risker, moraliska risker, säkerhetspolitiska risker, vad som helst. Ingen ekonomisk kris, inget politikermord, inget sammanbrott inom Svenska Akademien förmådde att rubba denna tro. Sedan kom ett virus, och Sverige tycktes inte längre vara immun.

Det tyska tvivlet på det goda samhället bär ett ansikte: Självklart vet folk vem Christian Drosten är, virologen från Berlin som agerar som den tyska regeringens främsta rådgivare. De känner dessutom till Anthony Fauci, immunologen som uppfyller en likadan funktion i Förenta Staterna. Få människor torde dock veta hur de motsvarande experterna heter i Italien eller Frankrike, i Storbritannien eller i Brasilien. Annorlunda är det med Anders Tegnell. Han är ökänd i Tyskland, både hans namn och tröja. Tjänstemannen från Folkhälsomyndigheten (redan beteckningen uppfattas som ett utbrott av byråkrati) har blivit sinnebilden för det goda samhällets oförmåga att ta hand som sig själv. Byråkratin förutsätter stabilitet och långsiktig planering. Elementära utmaningar däremot kräver förmågan att överföra vetenskapens indikeringar och ofta flertydiga undersökningsresultat till klara handlingsanvisningar. Anders Tegnells tålamod och försiktighet, alla hans hänvisningar till statistik och forskning talar i många tyskars öron inte bara mot honom, utan också mot en politik som försöker att dölja sig bakom en expert.

I Tyskland finns det numera gott om demonstrativt beslutsamma politiker som Markus Söder, ministerpresidenten i delstaten Bayern, som drar föredelar av folkets längtan efter en hård och framgångsrik kamp mot pandemin. Men där finns också en motsatt reaktion på den allmänna mobiliseringen mot sjukdomen, och även den har en anknytning till Sverige: ”Querdenker” kallar de sig själva, ”tvärtemottänkare””. De räknas i många tusentals anhängare och finns framför allt i de östra delstaterna. För det mesta handlar det om radikaliserade högerpopulister, som uppfattar alla inskränkningar av rörelsefriheten som ett övergrepp på deras individuella rättigheter, utfört av en bara skenbart omtänksam stat som bär alltmer onda, totalitära drag. Svenska flaggan är en återkommande företeelse på ”tvärtemotänkarnas” demonstrationer, som en hyllning till en stat som i deras ögon ännu respekterar individens rätt att förfoga över sig själv. Det goda, i grunden socialdemokratiska samhället, som Sverige ännu för drygt ett år sedan stod för, har i detta fall genomgått en förvånande karriär. ”God” betyder numera inte längre att samhället befriar den enskilde människan från livets alla risker, utan tvärtom: att varje människa får ta alla risker som hon vill, även på bekostnad av många andra. 

Frågan om Sverige kan vara en förebild för andra länder, är ett återkommande inslag i den svenska offentligheten. Innan man försöker svara på denna fråga borde man numera slå fast ett obestridligt faktum: Framför allt är Sverige en fantom.

Thomas Steinfeld

Författare och tidigare kulturredaktör på Süddeutsche Zeitung i München.


Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Innehåll från RegSmart Life ScienceAnnons

Stort behov av regulatorisk kunskap inom läkemedelsindustrin

Marie Gårdmark, Farm Dr, vd och grundare och Agneta Larhed, Farm Dr, senior konsult och grundare, RegSmart Life Science.
Marie Gårdmark, Farm Dr, vd och grundare och Agneta Larhed, Farm Dr, senior konsult och grundare, RegSmart Life Science.

En möjliggörare med gedigen regulatorisk grund från både myndighet och industri. Så beskriver RegSmart Life Science grundare, Marie Gårdmark och Agneta Larhed, bolaget som hjälper både företag och forskare med allt från produktutveckling till regulatoriska frågor. 

Det var redan på apotekarutbildningen vid Uppsala universitet som Marie Gårdmark och Agneta Larhed lärde känna varandra. I dag har Marie en bred bakgrund inom läkemedelsutveckling och regulatoriska frågeställningar och Agneta har stor erfarenhet inom formuleringsutveckling av läkemedel – en riktigt bra kombination enligt de själva: 

– Vi kommer båda från tjänster på Läkemedelsverket. Jag var chef för tillståndsverksamheten rörande läkemedel och Agneta var vetenskapligt ansvarig inom området farmaci och bioteknologi. Under våra år på myndigheten såg vi att det fanns ett stort behov av regulatorisk kunskap inom industrin, framförallt bland småföretagare och forskare. Det sådde fröet till RegSmart. När erbjudandet kom att starta ett bolag tillsammans med Center for Translational Research så kändes det som ett enkelt beslut, säger Marie Gårdmark, Farm Dr, vd och grundare. 

– Det som gör oss unika på marknaden är vår bredd. Vi balanserar regulatoriska, vetenskapliga och kommersiella behov och förutsättningar vilket är värdefullt i arbetet med så väl tidig utveckling som inför marknadsgodkännande. Jag och Marie kompletterar varandra och vi har ett bra helhetsperspektiv med fokus på företagens mål, tillägger Agneta Larhed, Farm Dr, senior konsult och grundare. 

Använda riktlinjer på rätt sätt

Just helhetsperspektivet är extra viktigt poängterar Marie Gårdmark. Det gäller att utgå från vilka produkter som bolaget faktiskt vill ha ut på marknaden i slutändan – något som mindre företag inte alltid tänker på: 

– De blir lätt uppslukade av den fas som de befinner sig i just nu och inför de problem de möter dagligdags. Genom att istället ha ett klart affärsmål med sin produkt från start, blir det lättare att förstå vad man behöver göra för att nå dit. Här är det viktigt att veta hur man kan ta hjälp av riktlinjer och regler under resans gång för att uppnå sina kommersiella intressen, säger Marie Gårdmark. 

Men, det handlar inte bara om att läsa riktlinjer – det  gäller också att förstå sammanhanget, säger Agneta Larhed. RegSmarts roll är att vara lösningsfokuserade och deras arbete går snarare ut på att förstå syftet med riktlinjerna, och hjälpa kunden att förstå vart lagstiftningen är på väg. 

– Då får man bättre koll på vad man behöver eller inte behöver göra, och kan se både närliggande risker och möjligheter i utvecklingsarbetet. Vi har tre ledord som vi utgår från: vetenskaplighet, regulatorisk relevans och fit for purpose. Fit for purpose innebär att man utgår ifrån det man vill uppnå och därefter bestämmer vilka studier eller tester man ska göra istället för att bara hålla sig fast vid en riktlinje och göra som man alltid har gjort, säger Marie Gårdmark. 

Stort engagemang och framåtanda 

I augusti firar bolaget ett år och utvecklingen har varit över de båda grundarnas förväntan. De har nyligen rekryterat tre nya spetskompetenser som ska täcka upp inom dels det medicintekniska området, dels inom läkemedelstillverkning. 

– Det är väldigt roligt att få ta del av så många spännande idéer från företag och forskare som jobbar med alla dessa fantastiska utvecklingsprojekt inom läkemedel och medicinteknik. Det finns ett sådant engagemang och en stark framåtanda, vilket är härligt att kunna vara en del av! säger Agneta Larhed.

– För oss är det viktigt att bidra till utvecklingen av life science-sektorn i Sverige och det är något som vi gör på olika sätt. Det kan till exempel handla om att hjälpa små forskande företag med regulatorisk kunskap så tidigt som möjligt i utvecklingsprocessen. Det regulatoriska behöver inte förhindra eller försvåra – det gäller bara att fokusera på sin produkt och se möjligheterna, avslutar Marie Gårdmark.

Fakta RegSmart Life Science
RegSmart Life Science AB bildades i augusti 2019. Företaget är en del av koncernen Center for Translational Research tillsammans med Clinical Trial Consultants, Lablytica och ClinSmart. I dagsläget har företaget fem anställda och kontor i Uppsala. RegSmart täcker regulatoriska frågeställningar för både läkemedel och medicintekniska produkter och har en global inriktning med fokus på den europiska och amerikanska marknaden.
EXTERN LÄNK: Läs mer här 

Mer från RegSmart Life Science

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med RegSmart Life Science och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?