ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Sverige måste stärka det marina försvaret

  • EFTERSATT. Sverige är starkt beroende av sin sjöfart. Trots detta förmår den svenska marinen i dagsläget inte skydda landets försörjning via sjövägarna i händelse av öppen konflikt, skriver Bo Rask. Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

DEBATT. Medan försvarsberedningen lägger krut på armén riskerar andra stridskrafter att försummas. Omvärldsläget visar på nödvändigheten av en utökad marin mitt i konfrontationszonen mellan Västeuropa och Ryssland, skriver Bo Rask, sekreterare Kungliga Örlogsmannasällskapet och kommendör.

Strax före julhelgen rapporterade media att försvarsberedningen i sin slutrapport kommer att föreslå en storsatsning på armén under kommande försvarsbeslutsperiod. 

Kungl. Örlogsmannasällskapet anser att varje investering i Försvarsmakten är välkommen i nuvarande säkerhetspolitiska läge. Vårt lands storlek med flera strategiskt viktiga områden, gör att det är hög tid att vi skapar starkare och mer relevanta arméstridskrafter för den händelse att krig bryter ut på svenskt territorium. Kraven på höjda försvarsanslag har uttryckts under en längre tid och återspeglar det nya säkerhets- och försvarspolitiska läge vårt land befinner sig i. 

Den amerikanska administrationen skapar osäkerhet. Gamla sanningar och långsiktigt stabila allianser verkar inte längre ligga i fokus för amerikansk politik. Den bilaterala relation som Sverige har skapat med USA kan därför inom kort vara helt utan betydelse. Vi kan bara spekulera i hur Ryssland kommer att tolka och utnyttja den svaga amerikanska administrationen. Sannolika ryska handlingsalternativ är slugt avvaktande och ett fortsatt opportunistiskt agerande för att metodiskt bryta sönder den europeiska säkerhetsordningen och sammanhållningen. 

Vårt säkerhetspolitiska problem är att det nordiska och baltiska området med Östersjön och Västerhavet nu utgör konfrontationszonen mellan Västeuropa och Ryssland. Det pågår en omfattande rysk modernisering och upprustning både av konventionella militära förmågor och kärnvapen i närområdet. Sverige kan tidigt i förebyggande syfte komma att dras in i en konflikt mellan Nato och Ryssland. Det utövas en hård retorik från Ryssland – inte minst kring bruket av kärnvapen – och nya vapen är snart operativa. Men det handlar inte bara om upprustning och retorik. I handling har Ryssland annekterat Krim och har nyligen genom händelserna vid Kertjsundet, även brutit mot havsrätten och internationella överenskommelser. Den europeiska säkerhetsordningen har därmed brutit samman.

Genom operationerna kring Kertjsundet förnekas Ukraina att utnyttja den fulla kapaciteten av sina viktiga hamnar i Azovska sjön. Åtgärderna har skapat allvarliga konsekvenser för den ukrainska ekonomin genom att exporten av järn och stål samt produkter från den kemiska och tekniska industrin i regionen har försvårats. 

Det ryska agerandet visar på potentialen av gråzons- eller hybridkrigföring. En marin operation mot vår import och export via Göteborgs hamnar skulle snabbt leda till stora konsekvenser och slå mot hela vårt samhälle. Om operationen i likhet med agerandet i östra Ukraina under lång tid dessutom kan hållas under den nivå där krigshandlingar bryter ut, skulle vi drabbas hårt. Göteborg är Skandinaviens viktigaste hamn. Störningar i hamnens kapacitet skulle omgående påverka Natoländerna Danmark, Norge samt de Baltiska länderna. En dålig situation skulle snabbt kunna eskalera till något ännu värre.  

I detta svåra läge förbereder Sverige för ett nytt försvarsbeslut. I Försvarsberedningens första rapport lyftes försörjningsfrågorna och landets uthållighet fram. Sverige är ett land helt beroende av sin sjöfart. Utan jämna och förutsägbara leveranser och utskeppningar för vår import och export och en kontinuerlig kustsjöfart inklusive förbindelserna till Gotland, riskerar Sverige prövningar som omedelbart äventyrar vår försörjning och därmed hela vårt samhällsbygge. I förlängningen också vår försvarsvilja. Genom värdlandsavtal och solidaritetsförklaring måste vi dessutom hålla våra hamnar öppna för att i praktiken kunna ta emot och ge militärt stöd. 

Marinen har en nyckelroll i skyddet av dessa centrala förutsättningar för landets försvarsförmåga. Sveriges långa kust med ett 50-tal viktiga hamnar kan grovt räknas in i tre operationsområden, i väst, syd och ost. Försvarsmaktsövningar och spel visar att marinen med nuvarande förmåga under kort tid och med en begränsad uppgift endast klarar att samtidigt verka i ett av dessa tre områden. Kungl. Örlogsmannasällskapets slutsats av ovanstående är att marinen behöver trefaldigas. 

Hur Sverige organiserar sitt marina försvar och skyddar sin försörjning via sjövägarna vid en öppen konflikt som inte längre kan uteslutas, är en fundamental uppgift för landet. Vi kan och bör självklart samverka med andra länder, men vi kan aldrig överlåta till andra nationer att utföra de uppgifter till sjöss som folkrätten kräver av oss. 

De förmågor marinen behöver för att klara sina uppgifter har eftersatts under lång tid. Återuppbyggnaden av marinen är tidskritisk därför att flera marina fartygssystem inom kort faller för åldersstrecket. I debatten nämns att nya dyra ytstridsfartyg skulle kunna ersättas med sjöminor och kustrobotar, då risken att uppträda till sjöss under krig anses vara för hög. Det är ett synsätt som tyder på bristande kunskaper och insikter om kvalitén och förmågan hos våra fartyg samt hur sjöstridskrafterna taktiskt utnyttjas över hela konfliktskalan. Defensiva sjöminor och kustrobotar har absolut en plats i ett väl utbyggt sjöförsvar och kan komplettera, men aldrig ersätta de mer mångsidiga ytfartygssystemen. 

Fartyg är framtunga investeringar, men är personalsnåla och har lång livslängd vilket gör att livstidskostnaden är väsentligt lägre än för andra mer personaltunga system. Marinen omfattar flera tekniktunga system. Det är gynnsamt för försvarsindustrin och passar Sverige väl som ett högteknologiskt land. Många av våra marina system, ytstridsfartyg och ubåtar, ligger i teknikens absoluta framkant. Produktion inom landet av dessa innovativa fartygssystem har både skapat arbetstillfällen och ökad ingenjörskompetens. Fartyg kan även helt eller delvis anskaffas tillsammans med andra länder.

Våra örlogsfartyg har den unika fördelen att effektivt kunna verka på alla konfliktnivåer. Denna flexibla förmåga i hela det marina spektrets tjänst har andra östersjönationer insett och agerar därefter. 

Precis som en modern och relevant armé kräver brigadstrukturer i norr, mitt och syd kräver en relevant och modern marin en förmåga att uppträda samtidigt till sjöss såväl i ost, i syd som i väst. Omvärldsläget visar på nödvändigheten av en utökad marin mitt i konfrontationszonen mellan Västeuropa och Ryssland. Något annat skulle omedelbart noteras av våra grannländer och ett alltmer skeptiskt USA.

En allsidigt sammansatt marin är en fortsatt förutsättning för ett oberoende Sverige i fred, kris och krig.

Bo Rask, sekreterare Kungl. Örlogsmannasällskapet och kommendör

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies