Annons

Sverige måste anpassas till sin nya demografi

Rätt hanterat skulle Sverige kunna dra stor nytta av att vara ett mångkulturellt samhälle. Men integrationspolitiken har varit ett monumentalt misslyckande, vilket visar sig genom att landets strukturella problem accentuerats på en rad samhällsområden. Situationen kräver att S och M måste komma över sin oförmåga att samarbeta, skriver Gabriel Urwitz.

Gabriel Urwitz.
Gabriel Urwitz.Foto:Jesper Frisk

Sverige är i dag ett helt annat samhälle än det var för 30–40 år sedan. Sverige är det land inom EU och Storbritannien som har högst andel utlandsfödda av sin befolkning (år 2020).

 

Till detta ska tilläggas att drygt 600 000 barn i Sverige har föräldrar som båda är utlandsfödda. Med andra ord är cirka 25 procent av Sveriges befolkning antingen utlandsfödd eller har utlandsfödda föräldrar.

Förändringen i Sverige är dramatisk. Andelen utlandsfödda har de senaste 40 åren utvecklats enligt tabellen nedan.

 

Utvecklingen är mer dramatisk än i något annat EU-land. Jag skulle tro att förändringen gått snabbare här än i något annat land i världen under hela efterkrigstiden, möjligtvis med undantag för Israel. Jag tror också att den kulturella spännvidden och därmed de kulturella utmaningarna varit större i Sverige än i något annat EU-land under de senaste 20 åren. Med andra ord handlar det om en mycket dramatisk utveckling som fundamentalt stöpt om Sverige.

Man kan tycka vad man vill om detta. Själv ser jag i grunden positivt på utvecklingen, även om den har gått snabbare än det svenska samhället hittills har klarat av. Rätt hanterat kan invandringen långsiktigt skapa goda förutsättningar för ekonomisk tillväxt – särskilt i ett samhälle med åldrande befolkning och skapa positiv dynamik. Men då måste den hanteras av våra politiker, något som de hittills allvarligt har misslyckats med.

Hela integrationspolitiken är ett monumentalt misslyckande. Det finns självklart personer som har kommit till Sverige under de senaste 20–30 åren som har lyckats väl i det svenska samhället. Men det har skett trots, snarare än tack vare, integrationspolitiken.

Jag ser inte förändringen av Sverige till ett mer mångkulturellt samhälle som något negativt – tvärtom. Varför älskar så många svenskar att åka till New York? Sannolikt bland annat för att få uppleva och känna dynamiken och kraften i det mångkulturella samhälle som New York i högsta grad är. Även Sverige kan rätt hanterat dra stor nytta av att vara ett mer mångkulturellt samhälle.

Det går inte att önska sig tillbaka till ett Sverige som inte längre finns. Det verkar inte politikerna ha förstått eller accepterat. Sverige lider av flera strukturella problem, som exempelvis i skolan, inom sjukvården, inom polis och kriminalvård, bostadssektorn, välfärdssystemet och i pensionssystemet. Dessa problem fanns redan innan integrationsproblematiken tog fart, men har allvarligt accentuerats av den dramatiskt stora invandringen och den totalt misslyckade integrationspolitiken. Det gäller för nästan samtliga ovan nämnda områden.

Förändringen av Sverige kräver en total genomgång av hela den svenska modellen. På många områden krävs fundamentala förändringar för att anpassa Sverige till den nya demografiska situationen. Det är pinsamt att den politiska debatten just nu har handlat om att släppa hyrorna fria i nyproduktion, något som är en petitess i sammanhanget. Inom skola och sjukvård fokuseras debatten på privatiseringens effekter – som om detta är huvudorsaken till de nuvarande problemen.

PM Nilssons ledare om kriminaliteten i Di den 5/7 och debattinlägget av Stella Cizinsky och Mats Alvesson samma dag om svensk sjukvård i SvD är två exempel som visar det svenska politiska systemets totala misslyckande.

Den nuvarande regeringen antingen duckar vissa av problemen eller rör sig alldeles för långsamt, men även övriga partier har samma problem. Sverigedemokraterna har, precis som Donald Trump, tagit tag i vissa viktiga frågor. Men samtidigt längtar partiet tillbaka till ett Sverige som inte längre finns, aldrig kommer att finnas eller aldrig har funnits. Partiet har dessutom en högst obehaglig människosyn och vill lämna den toleranta, liberala samhällsmodell som är en grundpelare för Sverige. Vänsterpartiet ifrågasätter marknadsekonomin som grundpelare för svensk ekonomi, trots att detta varit grogrunden för Sveriges starka ekonomiska framgångar i en alltmer globaliserad värld.

Det må vara en naiv tanke, men Sverige skulle behöva en ny Lindbeck-kommission som gick igenom de stora politikområdena och analyserade vilka förändringar som krävs med hänsyn till Sveriges nuvarande situation.

Enda sättet för att anpassa Sverige till dagens demografiska situation är att få till en riksdag och en regering som har verklig kraft att skapa förändring och åtgärda de problem som Sverige brottas med. Dagens situation med en svag regering kommer inte att kunna skapa lösningen. Våra ledande politiker, inte minst vår statsminister, talar gärna om att ”ta ansvar för Sverige”. Men om man menar allvar med att ta ansvar för Sverige så måste både socialdemokrater och moderater släppa politisk prestige och populistiska ideologiska låsningar. Det är nödvändigt att de två största partierna skapar ett realpolitiskt samarbete, det vill säga att socialdemokrater och moderater samarbetar för att lösa de stora problem som finns. Dagens utmaningar är av närmast krigsliknande dignitet och då krävs samarbete, i synnerhet mellan de två största partierna, inte minst för att se till att Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet inte får något stort inflytande över politiken.

Historiskt har detta skett under andra världskriget och i samband med finanskrisen i början på 1990-talet. Dagens situation är av samma dignitet när det gäller utmaningen för det svenska samhället. Om de stora problemen inte rättas till under de närmaste åren kommer utanförskapet i det svenska samhället att fortsätta växa. Det skulle ytterligare göda de existerande spänningarna i Sverige och med stor sannolikhet fortsätta att gynna ytterlighetspartierna. De två stora partierna måste komma över sin oförmåga att realpolitiskt samarbeta.

Gabriel Urwitz, ordförande, AB Segulah

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera