1515

Sverige behöver en ny försörjningsberedskap

Regeringen behöver ge anvisningar om hur Sverige ska klara en större eller längre kris för livsmedelsförsörjningen. Att enbart förlita sig på marknad och köpkraft räcker inte, menar Freddy Jönsson Hanberg, grundare av Totalförsvarsstiftelsen.

ENERGI. Det är alldeles uppenbart att den nuvarande ordningen inte är tillräcklig. Det beror på den aktuella pandemin, den åtföljande ekonomiska krisen, på att oljemarknaden förändrats i grunden och nya geopolitiska risker inklusive handelskrig, skriver Freddy Jönsson Hanberg.
ENERGI. Det är alldeles uppenbart att den nuvarande ordningen inte är tillräcklig. Det beror på den aktuella pandemin, den åtföljande ekonomiska krisen, på att oljemarknaden förändrats i grunden och nya geopolitiska risker inklusive handelskrig, skriver Freddy Jönsson Hanberg.Foto:Claudio Bresciani / TT

Debatten om svensk livsmedelberedskap har åter hamnat i fokus sedan de upparbetade imperfektionerna i amerikansk livsmedelsindustri lett till att delar av landet drabbats av brist samtidigt som producenter kasserat livsmedel i andra delar av landet. 

I samband med att WHO gav Covid19-epidemin status som pandemi träffade den svenska regeringen representanter för livsmedelsindustrin och gav även sin syn på riskerna i livsmedelsförsörjningens leveranskedjor. 

I den vevan nämnde landsbygdsminister Jennie Nilsson i en tidningsintervju att hushållen bör överväga att ha ett matförråd motsvarande 1–2 veckor hemma. Detta uttalande avviker kraftigt från det som myndigheterna hittills har rekommenderat. Till dags dato finns endast en officiell rekommendation från myndighetshåll och det är MSB:s rekommendation att hushåll skall klara upp till 72 timmar utan stöd från samhället. Med det avses utöver mat även vatten, värme, ljus och möjligheten att inhämta myndighetsinformation (till exempel via en batteridriven radio).

Försvarsberedningen föreslog i rapporten ”Motståndskraft” i december 2017 att hushållen skulle behöva klara sig i en vecka och att Sverige bör klara en total avspärrning under tre månader. Detta är än så länge bara förslag, ett beslut därom skulle kunna ingå i försvarsbeslutet som fattas i december i år.

Med anledning av den aktuella pandemin har landsbygdsministern åter nyligen låtit sig intervjuas och refererar då intressant nog till regeringens livsmedelsstrategi som publicerades i februari 2017. Den enda tidsram som anges där är att livsmedelsförsörjningen baseras på att möjliggöra att lösa uppgifter i krig under 5–10 dagar. Resten av texten är mycket löst hållen och ger inga inriktningar för att styra ekonomi och resurser. Det har därefter publicerats fler dokument inom ramen för livsmedelsstrategin men de innehåller inga inriktningar avseende beredskap.

I en av intervjuerna talar ministern och hennes medarbetare om ransonering och att Sverige saknar system för det. I samma artikel förs det resonemang om landets självförsörjningsförmåga. Det verkar över lag som att det saknas insikt om hur de olika åtgärderna samspelar i praktiken. Det beror sannolikt på att det är mycket länge sedan det var aktuellt att fundera över begreppens innebörd.

Förbrukningsdämpning används främst inom energiområdet men också på läkemedelsområdet. Det är en fullt möjlig metod även på livsmedelsområdet. Förbrukningsdämpning handlar om att få konsumenten (privatpersoner eller företag) att förbruka mindre än normalt. Det sker i första hand genom informationskampanjer som riktar sig mot konsumenter men också distributörer och återförsäljare. Det finns inga förbud eller restriktioner utan man manar till förändrat beteende. Det påminner om förhållningssättet under den aktuella corona-krisen.

Ransonering däremot innebär att myndigheterna stryper utbudet och fördelar förnödenheter enligt fastställda regelverk. Livsmedel ransonerades under perioden 1940–1951 och oljeprodukter ransonerades under oljekrisen 1973. Även el ransonerades under 1970-talet. Vid vattenbrist kan bevattningsförbud införas.

Beredskapslagring innebär att förnödenheter lagras av staten i särskilda utrymmen. Lagren bekostas och omsätts genom statens försorg. Lager för såväl olja som läkemedel och livsmedel är sedan 2009 helt avvecklade i Sverige. Att återuppbygga dem skulle bli mycket kostsamt. Tanken har sedan 1995 varit att behovet av beredskapslager hanteras av marknaden i kombination med EU-mekanismer.

Det är alldeles uppenbart att den nuvarande ordningen inte är tillräcklig. Det beror på den aktuella pandemin, den åtföljande ekonomiska krisen, på att oljemarknaden förändrats i grunden och nya geopolitiska risker inklusive handelskrig. Världen har förändrats i grunden på några år och systemet måste uppdateras.

Inhemsk produktion kan leda till högre självförsörjningsgrad. Den 16 mars i år fattade regeringen beslut i syfte att säkra tillgången på skyddsutrustning till sjukvården med anledning av corona-pandemin. I det beslutet ges Socialstyrelsen uppdraget att se över och främja förutsättningarna att skyndsamt få igång produktion av material inom Sverige för att på kort och lång sikt säkra tillräcklig produktionskapacitet. Detta är ett bra exempel på hur regeringen kan stimulera inhemsk produktion för att säkerställa tillgång på kritiska förnödenheter. I det fallet handlar det om skyddsmaterial och det är ont om tid men det finns möjlighet att göra samma sak med livsmedelsproduktion – gärna innan det blir ont om tid.

Självförsörjningsgraden av livsmedel är låg; cirka hälften av de livsmedel som konsumeras, produceras i Sverige. Men siffran bygger på att vi fortsätter att i kris äta som vi gör när det inte är kris. Det kan ju vara så att vi i händelse av importstopp på grund av kris kan avstå italiensk skinka eller ananas. Därmed ökar självförsörjningsgraden i procent. Ett bättre begrepp för att mäta robusthet är ”försörjningsförmåga” som Livsmedelsverket föreslog för regeringen nyligen.

Det är också så att svensk livsmedelsproduktion är beroende av import för att kunna producera. Det handlar om till exempel diesel, utsäde, konstgödsel eller andra insatsvaror som krävs för att kunna bedriva ett modernt och produktivt jordbruk. Det är i sin tur produkter som lämpar sig bättre för lagring. Det krävs alltså en mix av åtgärder som kan sättas in vid en mildare kris, andra åtgärder och verktyg som kan användas vid en allvarlig kris och krig.

Sverige bör införa en särskild försörjningsberedskap som är skild från begreppet ”höjd beredskap”. Försörjningsberedskapsgraden skall kunna höjas utan att det föreligger hot mot Sverige. Försörjningsberedskapsgraderna skall kopplas till uppbyggnad av lager men också vägas mot hur produktionen ser ut när kris inte föreligger. 

Om den normala beredskapstrappan kan anses ha 2 eller 3 beredskapsgrader så kan försörjningsberedskapen behöva ha 5 eller 7 grader. Detta för att ge politikerna större handlingsutrymme samtidigt som riskerna, främst de ekonomiska, reduceras.

Vid lägre beredskapsgrader bör främst tillfälliga beredskapslager etableras genom att en viss procentandel av kritiska varor avdelas - högre procentandel vid högre beredskapsgrad. Samtidigt skall krisavtal kunna utlösas där i förväg identifierade företag ställer om produktion. Det finns också goda möjligheter att använda sig av stödbrev där staten ger utfästelser om särskild ersättning mot att företag upprätthåller produktion utöver normal nivå i kris och krig. Slutligen kan lager- och transportfrågor i dag lösas synnerligen kostnadsrationellt genom att utrymmen delas vilket gör beredskapslösningar ekonomiskt försvarbara.

Staten måste bygga upp en verktygslåda för försörjningsberedskapen som nyttjar samtliga verktyg: beredskapslagring, självförsörjning, förbrukningsdämpning och ransonering och som är flexibel längs hela krisskalan. 

Freddy Jönsson Hanberg

Försvarslogistiker, strategisk rådgivare och grundare av Totalförsvarsstiftelsen.


Innehåll från SalesforceAnnons

Så når de framgång i den nya digitala världen

Handelsbanken, Volvo Cars och andra framgångsrika storföretag avslöjade sina framgångsrecept under ett livestreamat event. ”90 tempofyllda minuter.” 

I dag arbetar vi var som helst, vi leder på distans, utvecklar tillsammans och samarbetar över gränser och tidszoner. Vad krävs egentligen för att lyckas i en digital värld? Svaren fick vi på ett livestreamat event den 6 maj, där Sveriges främsta experter tillsammans med programledare Peter Settman diskuterade hur vi skapar förutsättningar för nya former av tillväxt och framgång.  

Eventet Salesforce Live arrangerades av kundrelationsjätten Salesforce, vars Sverigechef Dan Bjurman säger:  

– Under 90 tempofyllda minuter inspirerades vi av nya sätt att tänka, och tog del av konkreta framgångsfaktorer för att agera i den nya digitala världen. Tillsammans med bland andra Handelsbanken, Volvo Cars, Sandvik, MatHem, Trustly och Stadsmissionen fick vi skarpa exempel från olika branscher, och spaningar om framtiden från professor Micael Dahlen och futurologen Ashkan Fardost.  

Från Handelsbanken deltog Catharina Belfrage Sahlstrand, Group Head of Sustainability och Stephan Erne, Chief Digital Officer i en breakout-session. De berättade om bankens resa inom digitalisering och hållbarhet, var man står idag samt hur de ser på framtiden.  

Liksom i andra branscher har pandemin satt ytterligare fart på digitaliseringen inom banksektorn och medfört nya prioriteringar. Salesforce undersöker varje år vilka frågor som är viktigast bland beslutsfattare inom finansbranschen globalt. Den senaste rapporten ”State of Finance 2020” med 

2 800 respondenter pekar på stora skillnader före och efter pandemins utbrott.

Ladda ned State of Finance 2020 här  

– Finansiella aktörer i Norden har helt stuvat om bland sina prioriteringar. Ökad personalisering av banktjänster ses nu som den enskilt viktigaste frågan, följt av ökad automatisering av processer, säger Rob Klomps, CTO Financial Services EMEA på Salesforce, och tillägger:

– Vi ser också en brytpunkt i att en majoritet av kunderna nu föredrar digital rådgivning framför fysisk. Handskakningar och personliga samtal anses inte längre som avgörande för att bygga förtroende. Men en bank som sällan eller aldrig träffar sina kunder måste jobba mer datadrivet för att förutse deras behov och möta dessa. 

Algoritmdrivna finansiella tjänster 

För att lyckas med detta måste bankerna skaffa sig en 360-gradersvy av sina kunder. 

– De måste bli bättre på att samla in, förstå och agera på kunddata på ett intelligent och konsekvent sätt. Och de behöver känna till kundens ekonomiska milstolpar och mål.

Digital rådgivning och andra automatiserade och AI-stödda banktjänster blir allt smartare. Rob Klomps lyfter fram algoritmdrivna finansiella tjänster som fattar beslut eller genomför uppdrag för kundens räkning, som ett framtidsområde. 

Varför har bankerna inte kommit längre inom digitala tjänster?   

– Därför att de sitter fast i föråldrade IT-strukturer och system som inte är så lätta att koppla ihop och därför att deras organisation speglar produkterna och inte kunderna. Deras digitalisering har utgått från produkter som utlåning, betalningar, sparande. Men kunderna tänker inte ”vilken produkt kan lösa mina problem”, de ser sin finansiella ställning och sina behov. Produktapproachen måste bort och ersättas av kundfokus.

Bankens medarbetare var tidigare kundernas primära kontaktyta, men nu är digitala kanaler minst lika viktiga och upplevelsen av dessa behöver förbättras. De som lyckas bäst med det blir vinnarna på den nya digitala bankmarknaden, menar Rob Klomps.

Mer från Salesforce

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Salesforce och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?