Sverige är på väg att bli det första rökfria landet i världen. En ny undersökning från Novus visar att cigarettrökningen nu är nere i under fem procent av befolkningen. Enligt Folkhälsomyndigheten är det lika med ”endgame” – att vi är rökfria.
Detta är en stor och positiv nyhet som regeringen borde lyfta fram som en avgörande framgång för folkhälsan. Om vi exempelvis jämför med våra nordiska grannländer så blir bedriften slående: Danmark har mer än tre gånger så stor andel rökare (18 procent) Finland knappt tre gånger fler (14 procent), medan Norge ligger på dubbla andelen (10 procent).
Men från svenskt offentligt håll möts utvecklingen med tystnad. Anledningen till detta står att finna i samma Novusrapport. Där framkommer nämligen också hur det svenska rökavvänjningsundret uppkommit.
Av dem som slutat röka har mer än dubbelt så många tagit hjälp av snuset som av olika ersättningspreparat från apoteket, typ nikotinplåster, nikotintuggummi eller liknande. 22 procent mot nio procent. Om vi tittar på åldersgruppen 18-47 år, som har störst framtida exponeringsrisk av rökandet slutade 27 procent med hjälp av snuset. Med tanke på att vår regering och våra myndigheter har varit mycket tydliga med att de inte vill att snuset ska användas som rökavvänjningsprodukt så är alltså siffrorna förenade med en för dem oönskad brasklapp: Detta har skett trots våra myndigheters rekommendationer, inte tack vara desamma.
Den absoluta lejonparten av våra rökare som lyckats sluta har gjort det utan ersättningsprodukter, 70 procent varav 59 procent slutade direkt och 11 procent lyckades med hjälp av att successivt trappa ned konsumtionen. Av kvarvarande 30 procentenheter rökfria säger sig alltså 22 procentenheter ha lyckats sluta röka med hjälp av snuset, drygt två av tre.
Extra spännande blir dessa siffror om man tillför att den totala andelen snuskonsumenter i Sverige över tid, sedan 2006, enligt Folkhälsomyndigheten legat relativt konstant på 11 procent av den vuxna befolkningen. Användandet av snus för att sluta röka har alltså inte påverkat den totala snuskonsumtionen, snuset verkar fungera under en övergångsfas och inte skapa nya långtidskonsumenter.
Regeringens och myndigheternas farhåga för att nikotinkonsumtionen ska förbli konstant, i sig en märklig inställning då det inte är nikotinet som utgör någon primär hälsorisk i sammanhanget, kommer alltså på skam.
Återstår då risken för att snusare ska övergå till cigarettrökning, det som brukar kallas gatewayproblematiken. Om den risken finns så skulle myndigheternas ovilja att se snusets fördel som rökavvänjningsprodukt ändå vara logisk. Avvänjningen skulle kunna ätas upp av en nyrekrytering till cigaretterna via snuset.
Men hur förhåller det sig med det? Novusundersökningen ger ett tydligt svar: 96 procent av alla rökare började röka cigaretter direkt, endast tre procent började med snus för att sedan övergå till rökning. Denna gatewayproblematik är snudd på obefintlig. Däremot finns ett tydligt samband i andra riktningen där hela 56 procent av snusarna började med rökning och övergick till snus.
Det går alltså inte att komma ifrån snusets betydelse för att vi i Sverige röker i betydligt mindre utsträckning än våra annars så jämförbara nordiska grannländer. Att Norge ligger på andra plats är också tydligt snusrelaterat. Där motsvaras dock ännu så länge nedgången i rökning av en jämförbar uppgång i snuskonsumtionen, vilket naturligtvis ändå är att föredra av folkhälsoskäl. Finlands och Danmarks av EU beslutade snusförbud visar sig vara kostsamt ur ett folkhälsoperspektiv.
Att två av tre som behöver hjälp vid rökavvänjningen väljer snuset som medel för detta trots att vår regering och våra myndigheter uttryckligen motsätter sig detta riskerar att få spridningseffekter och därmed bli ett större samhällsproblem. Sviktar tilltron i någon del försvagas den snart i andra. Där är vi inte ännu och där vill vi inte hamna. Dessutom kan det väl inte vara alltför svårt att bara säga som det är:
Om våra myndigheter började tala klarspråk om hur det ser ut med de relativa hälsoriskerna för rökning jämfört med snusning så skulle vi kunna komma ned mot den riktiga nollgränsen för svenskarnas rökande. Det är Snuskommissionens ambition. Fem procent är ändå 400 000 vuxna individer som riskerar att få sina liv förkortade i onödan.
Anders Milton, ordförande för Snuskommissionen, fd vd och ordförande för Läkarförbundet och tidigare regeringens psykiatrisamordnare.
Kinna Bellander, ledamot Snuskommissionen, tidigare verksam på bland annat MTG AB och TV4.
Karl Fagerström, ledamot Snuskommissionen, docent, forskare kring tobak och nikotin.
Göran Johnsson, ledamot Snuskommissionen, fd ordförande för IF Metall, fd ledamot i Socialdemokraternas VU.
