ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Svensk tillväxt ska bli koldioxidfri

  • AGERA MED INDUSTRIN. Isabella Lövin i samband med FN:s klimatmöte i New Yor i september. Där lanserade Sverige och Indien en ”Leadership group for Industry Transition”. Foto: Pontus Lundahl/TT

DEBATT. Initiativet ”Fossilfritt Sverige” väcker uppmärksamhet runt om i världen. Indiens största cementtillverkare och Tysklands största stålkoncern har anslutit sig till en internationell motsvarighet, som lanserades på FN:s klimatmöte. Ekonomin måste riggas så vi klarar omställningen, skriver Isabella Lövin, miljö- och klimatminister (MP).

Sedan den industriella revolutionen har vi sett på tillväxt som ett mått, inte bara på vår ekonomiska utveckling, utan också som ett mått på vårt välstånd. I dag krävs en mer nyanserad förståelse av tillväxten.

Tillväxt har historiskt ofta inneburit att medborgare får bättre köpkraft, att fler har ett arbete att gå till, att lönekuvertet växer lite varje år och att skattekassan expanderar. Så länge det finns tillväxt finns nya möjligheter att förbättra våra skolor, anställa fler i sjukvården, forska mer och bygga nya vägar eller lägga ny räls. Det är inte konstigt att tillväxten hållits högt och till sist blivit ett kodord för allt som är gott.

Men jämsides med framstegen har också sopbergen växt, ozonskikt tunnats ut och arter utrotats. Redan på 1960-talet blev människan på allvar varse att vi skapar miljöförstöring som för med sig katastrofala konsekvenser för vatten, luft, djurliv och oss själva. Redan då fanns tydlig empiri som pekade på att mängden naturresurser människan förbrukade skulle få förödande konsekvenser de kommande decennierna, om inte sättet vi bygger våra samhällen ändras. 

För över 30 år sedan bildades Miljöpartiet ur just denna insikt, att människans välstånd är beroende av hur väl vi vårdar vår livsmiljö, och att det krävs en systemförändring så att vi inte sågar av den gren vi sitter på. Med tiden har forskningsframsteg gjort att denna grundläggande förståelse av världen kan kläs i nya ord. Det nu etablerade begreppet planetära gränser beskriver de fysiska förutsättningar på jorden som våra samhällen är beroende av, och forskare larmar om att vi överskrider fyra av planetens nio gränser. 

Denna insikt finns nu mycket bredare i samhället än hos bara Miljöpartiet och våra väljare. Det är uppenbart att ett slit- och slängsamhälle – på en planet där vi snart har tio miljarder människor och mer plast än fisk i haven – inte är hållbart, eller önskvärt för någon. Sakta men säkert vaknar politiker i flera läger, och inte minst näringslivet och industrin upp.

Klimatkrisen är mänsklighetens absolut största utmaning. Vi är den första generationen som vet om de oerhörda konsekvenserna av en allt varmare planet, och vi är den sista som kan göra något för att hindra det. Ska vi klara av denna gigantiska uppgift måste vi alla hjälpas åt. Regeringar, kommuner, regioner, företag eller enskilda kan inte göra detta var för sig. Vi behöver hjälpas åt, och vi behöver tydliga ekonomiska och politiska styrmedel så att vi alla drar åt samma håll.

Därför har Miljöpartiet i regering drivit på för en svensk klimatlag som likt budgetlagen sätter stabila ramar och mål. Vi ska ha netto-nollutsläpp i Sverige om 25 år, det gäller alla verksamheter. Vi förstår att det innebär oerhörda utmaningar inte minst för den tunga, kraftigt utsläppande industrin vars produkter skapar ett välstånd i samhället. Dessa behöver ställa om sin produktion. Vissa behöver göra omvälvande tekniksprång för att sänka sina utsläpp och därför har Miljöpartiet drivit igenom ett brett medfinansieringsprogram, Industriklivet, som 2020–2022 dubbleras till 600 miljoner kronor per år, och är tänkt att löpa till 2040.

Vi förstår att samhället behöver tänka nytt, på så många plan. Konkurrenter behöver samarbeta och starta ett ”race-to-the-top”, inte ”race-to-the-bottom”. Därför har vi lanserat plattformen Fossilfritt Sverige, där branscher, akademin och det offentliga, kan samverka.

Resultatet är hittills fantastiskt. Tretton branscher, däribland gruvor, stålindustri, digitaliseringsbranschen, flyget och detaljhandeln har själva tagit fram sina färdplaner mot nollutsläpp 2045, och sju nya färdplaner är på väg.

Initiativet väcker uppmärksamhet över hela världen, och nyss var jag i FN i New York där Sverige tillsammans med Indien lanserade en Leadership group for Industry Transition, med stöd av World Economic Forum, och där Fossilfritt Sverige tjänar som en inspirerande modell. Redan har Indiens största cementtillverkare Dalmia och Tysklands största stålkoncern Thyssen Krupp anslutit sig. SSAB, LKAB och Vattenfalls gemensamma miljardsatsning på Hybrit, fossilfritt stål stöds av just Industriklivet.

Det behövs samtidigt otaliga lokala insatser för att minska de miljoner enskilda utsläppskällor. Därför har vi satsar på det viktiga stödet Klimatklivet, som stöttat tusentals företag och kommuner i att minska sina utsläpp, alltifrån att göra biogas till bussar från ruttna potatisar, till världens första klimatpositiva datahall i Falun.

Utsläppen har inte minskat i tillräcklig takt de senaste åren i Sverige – det beror på en mängd faktorer. Kanske främst att vi haft en högkonjunktur och ökade utsläpp inom industrin och de tunga transporterna; samtidigt som andra utsläpp faktiskt har gått ned.

Globalt har utsläppen också börjat öka igen och allt fler klimatforskare ger upp hoppet om att vi ska lyckas frikoppla tillväxten från höjda utsläpp. Det är en befogad varning, men jag ser också en risk med en förenklad debatt för eller emot ett tillväxtbegrepp som alla sedan decennier är överens om är trubbigt och kan innehålla allt ifrån utgifter för krig och kärnkraftsolyckor till investeringar i järnvägar, skolor, sjukhus, återbruk och konstmuseer.

Det viktigaste är forskarnas entydiga budskap till oss som lever nu: vi har tio år på oss att ställa om. Låt oss då prata om hur vi skapar verkligt och hållbart välstånd. Låt oss prata om hur vi får ett samhälle som håller ihop, hur vi skapar en cirkulär ekonomi där vi sluter kretsloppen och gör dem gift- och utsläppsfria, hur både vi och vår planet ska må bättre.

Regeringen har därför på Miljöpartiets initiativ infört nya sätt att mäta samhällsutvecklingen och människors livskvalitet. Sedan 2017 redovisas detta i regeringens budget inom ett antal alternativa välfärdsmått, bland annat sysselsättningsgrad, hushållens skuldsättning, vattenkvalitet, utsläpp av växthusgaser, utbildningsnivå, mellanmänsklig tillit och självskattad allmän hälsa.

Det är ett steg på vägen i en mer nyanserad debatt, och valet av mått kan diskuteras. Men de mått som inte går att diskutera om är halterna av koldioxid i atmosfären, PH-värdena i våra hav eller artutrotningen. Utsläppen måste bort, planeten måste skyddas och ekonomin måste riggas så vi klarar av den omställningen.

Därför välkomnar jag Dagens industris initiativ att som hittills första ekonomitidning i världen redovisa ett CO2-index för företagen. En viktig information till aktieägare som inte vill sitta med ”stranded assets” när världen nu på allvar ska ställa om.

Isabella Lövin, språkrör (MP)

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer