1515
Annons

Svensk tillväxt ska bli koldioxidfri

DEBATT. Initiativet ”Fossilfritt Sverige” väcker uppmärksamhet runt om i världen. Indiens största cementtillverkare och Tysklands största stålkoncern har anslutit sig till en internationell motsvarighet, som lanserades på FN:s klimatmöte. Ekonomin måste riggas så vi klarar omställningen, skriver Isabella Lövin, miljö- och klimatminister (MP).

Sedan den industriella revolutionen har vi sett på tillväxt som ett mått, inte bara på vår ekonomiska utveckling, utan också som ett mått på vårt välstånd. I dag krävs en mer nyanserad förståelse av tillväxten.

Tillväxt har historiskt ofta inneburit att medborgare får bättre köpkraft, att fler har ett arbete att gå till, att lönekuvertet växer lite varje år och att skattekassan expanderar. Så länge det finns tillväxt finns nya möjligheter att förbättra våra skolor, anställa fler i sjukvården, forska mer och bygga nya vägar eller lägga ny räls. Det är inte konstigt att tillväxten hållits högt och till sist blivit ett kodord för allt som är gott.

Men jämsides med framstegen har också sopbergen växt, ozonskikt tunnats ut och arter utrotats. Redan på 1960-talet blev människan på allvar varse att vi skapar miljöförstöring som för med sig katastrofala konsekvenser för vatten, luft, djurliv och oss själva. Redan då fanns tydlig empiri som pekade på att mängden naturresurser människan förbrukade skulle få förödande konsekvenser de kommande decennierna, om inte sättet vi bygger våra samhällen ändras. 

För över 30 år sedan bildades Miljöpartiet ur just denna insikt, att människans välstånd är beroende av hur väl vi vårdar vår livsmiljö, och att det krävs en systemförändring så att vi inte sågar av den gren vi sitter på. Med tiden har forskningsframsteg gjort att denna grundläggande förståelse av världen kan kläs i nya ord. Det nu etablerade begreppet planetära gränser beskriver de fysiska förutsättningar på jorden som våra samhällen är beroende av, och forskare larmar om att vi överskrider fyra av planetens nio gränser. 

Denna insikt finns nu mycket bredare i samhället än hos bara Miljöpartiet och våra väljare. Det är uppenbart att ett slit- och slängsamhälle – på en planet där vi snart har tio miljarder människor och mer plast än fisk i haven – inte är hållbart, eller önskvärt för någon. Sakta men säkert vaknar politiker i flera läger, och inte minst näringslivet och industrin upp.

Klimatkrisen är mänsklighetens absolut största utmaning. Vi är den första generationen som vet om de oerhörda konsekvenserna av en allt varmare planet, och vi är den sista som kan göra något för att hindra det. Ska vi klara av denna gigantiska uppgift måste vi alla hjälpas åt. Regeringar, kommuner, regioner, företag eller enskilda kan inte göra detta var för sig. Vi behöver hjälpas åt, och vi behöver tydliga ekonomiska och politiska styrmedel så att vi alla drar åt samma håll.

Därför har Miljöpartiet i regering drivit på för en svensk klimatlag som likt budgetlagen sätter stabila ramar och mål. Vi ska ha netto-nollutsläpp i Sverige om 25 år, det gäller alla verksamheter. Vi förstår att det innebär oerhörda utmaningar inte minst för den tunga, kraftigt utsläppande industrin vars produkter skapar ett välstånd i samhället. Dessa behöver ställa om sin produktion. Vissa behöver göra omvälvande tekniksprång för att sänka sina utsläpp och därför har Miljöpartiet drivit igenom ett brett medfinansieringsprogram, Industriklivet, som 2020–2022 dubbleras till 600 miljoner kronor per år, och är tänkt att löpa till 2040.

Vi förstår att samhället behöver tänka nytt, på så många plan. Konkurrenter behöver samarbeta och starta ett ”race-to-the-top”, inte ”race-to-the-bottom”. Därför har vi lanserat plattformen Fossilfritt Sverige, där branscher, akademin och det offentliga, kan samverka.

Resultatet är hittills fantastiskt. Tretton branscher, däribland gruvor, stålindustri, digitaliseringsbranschen, flyget och detaljhandeln har själva tagit fram sina färdplaner mot nollutsläpp 2045, och sju nya färdplaner är på väg.

Initiativet väcker uppmärksamhet över hela världen, och nyss var jag i FN i New York där Sverige tillsammans med Indien lanserade en Leadership group for Industry Transition, med stöd av World Economic Forum, och där Fossilfritt Sverige tjänar som en inspirerande modell. Redan har Indiens största cementtillverkare Dalmia och Tysklands största stålkoncern Thyssen Krupp anslutit sig. SSAB, LKAB och Vattenfalls gemensamma miljardsatsning på Hybrit, fossilfritt stål stöds av just Industriklivet.

Det behövs samtidigt otaliga lokala insatser för att minska de miljoner enskilda utsläppskällor. Därför har vi satsar på det viktiga stödet Klimatklivet, som stöttat tusentals företag och kommuner i att minska sina utsläpp, alltifrån att göra biogas till bussar från ruttna potatisar, till världens första klimatpositiva datahall i Falun.

Utsläppen har inte minskat i tillräcklig takt de senaste åren i Sverige – det beror på en mängd faktorer. Kanske främst att vi haft en högkonjunktur och ökade utsläpp inom industrin och de tunga transporterna; samtidigt som andra utsläpp faktiskt har gått ned.

Globalt har utsläppen också börjat öka igen och allt fler klimatforskare ger upp hoppet om att vi ska lyckas frikoppla tillväxten från höjda utsläpp. Det är en befogad varning, men jag ser också en risk med en förenklad debatt för eller emot ett tillväxtbegrepp som alla sedan decennier är överens om är trubbigt och kan innehålla allt ifrån utgifter för krig och kärnkraftsolyckor till investeringar i järnvägar, skolor, sjukhus, återbruk och konstmuseer.

Det viktigaste är forskarnas entydiga budskap till oss som lever nu: vi har tio år på oss att ställa om. Låt oss då prata om hur vi skapar verkligt och hållbart välstånd. Låt oss prata om hur vi får ett samhälle som håller ihop, hur vi skapar en cirkulär ekonomi där vi sluter kretsloppen och gör dem gift- och utsläppsfria, hur både vi och vår planet ska må bättre.

Regeringen har därför på Miljöpartiets initiativ infört nya sätt att mäta samhällsutvecklingen och människors livskvalitet. Sedan 2017 redovisas detta i regeringens budget inom ett antal alternativa välfärdsmått, bland annat sysselsättningsgrad, hushållens skuldsättning, vattenkvalitet, utsläpp av växthusgaser, utbildningsnivå, mellanmänsklig tillit och självskattad allmän hälsa.

Det är ett steg på vägen i en mer nyanserad debatt, och valet av mått kan diskuteras. Men de mått som inte går att diskutera om är halterna av koldioxid i atmosfären, PH-värdena i våra hav eller artutrotningen. Utsläppen måste bort, planeten måste skyddas och ekonomin måste riggas så vi klarar av den omställningen.

Därför välkomnar jag Dagens industris initiativ att som hittills första ekonomitidning i världen redovisa ett CO2-index för företagen. En viktig information till aktieägare som inte vill sitta med ”stranded assets” när världen nu på allvar ska ställa om.

Isabella Lövin, språkrör (MP)


Debatt: Näringslivet måste inse att det är hotat

Omfattande kriminella strukturer har etablerats i Sverige och dessa utgör ett hot mot det offentliga såväl som näringslivet. Många företag underskattar dock riskerna och vidtar inte adekvata förebyggande åtgärder, skriver kriminologen och före detta polisen Fredrik Kärrholm.

Foto:Christine Olsson/TT

Sverige har på några få decennier förvandlats från ett sammanhållet högtillitssamhälle med en marginell organiserad brottslighet till ett av Europas mest utsatta länder. Utvecklingen har gått så fort att många inte korrigerat sin verklighetsbild, trots en lång rad larmrapporter från myndigheter, fackföreningar och journalister. 

Vid årsskiftet konstaterade en docent och två professorer i statsvetenskap (DN 28/12 -21) att den offentliga korruptionen och organiserade brottsligheten i Sverige kan liknas vid situationen i södra Italien. Denna samhällsutveckling påverkar i högsta grad även företag.  

Brottslighet som drabbar företag genererar dock sällan tidningsrubriker, aldrig blåljusutryckningar och oftast lägger drabbade bolag locket på. Problemen är i stor utsträckning osynliga. Statistiken är desto tydligare och polisanmälningar för relaterad brottslighet uppgick förra året i tiotusental: utpressning, förskingring, trolöshet mot huvudman, tagande av muta, behörighetsmissbruk, penningtvätt med mera. Samtidigt är det bara en mindre del av brottsligheten som avslöjas och anmäls.

Varje år publicerar Polismyndigheten tillsammans med elva andra myndigheter en lägesbild över den organiserade brottsligheten. I den senaste rapporten konstateras att problemen fortsätter att öka. Företag utsätts för utpressning, korruption och infiltration. Syftet kan vara att ingå avtal, få investeringar, tvätta pengar eller tillskansa sig värdefull information. 

Fokus kan vara olika och flera: kapital, kunder och krediter. Målet är ekonomisk vinning, på bekostnad av det utsatta företaget.  

Utpressning kan ske på olika sätt. Det kan drabba såväl enskilda medarbetare som den samlade ledningsgruppen. Riskerna ökar om kopplingar finns till kriminella aktörer, om anställda av sociala eller ekonomiska skäl är sårbara eller om affärsrelationer finns till bolag som kontrolleras av kriminella nätverk. Det finns många mellanformer där utpressningsliknande situationer leder till att företaget på annat sätt utnyttjas. 

Korruption kan uppstå både när det finns relationer sedan tidigare eller genom en medveten rekrytering av en tidigare okänd person. Vanligen inventerar nätverk bekantskaper för att hitta ingångar och anpassar brottsupplägget därefter; i Sverige i dag finns många, även högutbildade, som har förbindelser till grovt kriminella, genom skolgång, släktskap eller annat. 

Det förekommer även mer utstuderad målsökning: först hittas ett brottsobjekt, sedan identifieras relevanta personer och därefter inleds en kontaktfas mot den eller dem som uppfattas mottagliga för påverkan. Är personal ekonomiskt sårbar eller generellt inte pålitliga från säkerhetssynpunkt, ökar risken för bestickning och dylikt. 

Infiltration kan ske både kortsiktigt och långsiktigt. Oftast syfte infiltration till att insidern ska bistå gärningspersonerna med råd och dåd. Mindre sällan är målet att ta över eller på annat sätt utöva kontroll över bolag, men sådana ambitioner finns.

Den organiserade brottsligheten är multikriminell och har hög adaptiv förmåga. Polisen använder begreppet projektbaserad brottslighet, för att beskriva tillfälliga konstellationer som skapas för att genomföra olika brottsupplägg. Den övergripande trenden är att kriminella nätverk blir mer professionella. I en IFFS-rapport från 2018 identifierades över 5 000 grovt kriminella som hade bolagsengagemang.

Dessvärre underskattas riskerna. Detta avspeglas i de summor som företagen investerar i säkerhetsåtgärder. Totalt satsas det miljardbelopp på fysisk säkerhet och bevakningstjänster, men en bråkdel så mycket på personalsäkerhet och bakgrundskontroller. Det bygger på felaktiga uppfattningar om risk.

Till exempel anmäldes i fjol 2 186 inbrott på kontor, att jämföra med 13 911 fall av förskingring och andra trolöshetsbrott. För det senare är alltså sannolikheten större – och konsekvenserna ofta allvarligare – men ändå investeras betydligt mindre i personalsäkerhet jämfört med inbrottsskydd.

För över fem år sedan, 2016, publicerade Brottsförebyggande rådet (Brå) rapporten Kriminell infiltration av företag. I rapporten understryks vikten av att förebygga och motverka denna form brottslighet. Sedan dess har problemen förvärrats ytterligare, men alltjämt släpar säkerhetsåtgärder efter. Fler i näringslivet måste uppdatera sin analys avseende hotbild och risker.

Fredrik Kärrholm

Kriminolog, tidigare polis och VD för Svensk Bakgrundsanalys 

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?