1515
Annons

Svensk basindustri: 6 åtgärder för att rädda Ringhals

LEDARE. Risken för effektbrist är på riktigt. Nu krävs krafttag för att säkerställa Sveriges elproduktion, bland annat genom att värna kärnkraft och klargöra vem som har det långsiktiga ansvaret för att det nationella elsystemet levererar, skriver företrädarna för Sveriges basindustrier.

Effektbrist hotar och skulle få allvarliga effekter för både jobben och klimatarbetet i Sverige. Enligt Svenska kraftnäts senaste kraftbalansrapport väntas effektunderskottet bli allvarligast i södra Sverige, där många av våra industrianläggningar finns. Det beror huvudsakligen på att Ringhals 1 och 2 tas ur produktion i år och nästa år, samtidigt som effektförbrukningen ökar.

Underskottet kan inte kompenseras med ökad överföring från Norrland – det hindras av begränsningar i stamnätets kapacitet – utan behöver lösas genom ökad import, tidvis med el från kolkraftverk.

På sikt kommer Sverige att behöva förlita sig på en mix av olika kraftslag.

Vi menar att politiken bör sluta att definiera vissa kraftslag som mer önskvärda än andra. Samtidigt kan vi konstatera att kärnkraften är en central del av lösningen av effektbristproblemet, på kort såväl som på lång sikt. Med detta i åtanke har SKGS tagit fram sex åtgärdsförslag för att säkra effektbalansen:

Värna befintlig kraft som stärker effektbalansen. De planerbara kraftslagen som producerar el med hög tillgänglighet blir extra viktiga i ett elsystem med mycket väderberoende kraftkällor.

Gör verklighet av Energiöverenskommelsens intentioner och värna vattenkraftens produktionsförmåga. Ge Vattenfall i uppdrag att analysera vad som krävs för fortsatt drift av Ringhals 1 och 2 efter 2020 och inled dialog med kärnkraftsägarna om villkor för att upprätthålla drift i befintliga reaktorer. Och värna kraftvärmen. Den föreslagna skattehöjningen från 1 augusti riskerar att leda till snabbavveckling av kraftproduktion som är särskilt viktig för storstädernas elförsörjning.

Inför inga nya subventioner som försämrar effektbalansen. I dag byggs landbaserad vindkraft som är konkurrenskraftig utan subventioner. Därför bör man fasa ut elcertifikatsystemet enligt plan och avstå från att utvidga eller förlänga stödet. Den havsbaserade vindkraften ska bära sina egna kostnader när den ansluts till elsystemet och inte befrias från den anslutningsavgift som belastar andra kraftslag.

Upphandla en större effektreserv. Inför varje vinter upphandlar Svenska kraftnät en effektreserv vars storlek regleras i lag. Upphandlingarna har inte nyttjat det utrymme som lagen medger. Det finns därför anledning att ge Svenska kraftnät i uppdrag höja beredskapen genom att upphandla en större effektreserv inom ramen för nuvarande lagstiftning.

Eftersträva flexibilitet som är ekonomiskt effektiv. Initiativ behöver tas för att starta en diskussion med elanvändare inom industrin om hur ytterligare flexibilitet bäst kan realiseras. Påtvingad flexibilitet, det vill säga elransonering, kan inte vara vägen framåt.

Klarlägg det långsiktiga effektansvaret. Svenska kraftnät har ansvaret för effektbalansen i stunden, men det är oklart vem som har det långsiktiga effektansvaret. Det behövs en utredning av vilken aktör som långsiktigt bör ansvara för att det svenska elsystemet levererar nog med effekt och vad detta ansvar bör omfatta.

Säkerställ snabbare och enklare tillståndsprocesser. Behovet av att transportera el från Norrland till Mellansverige är välkänt, men regionnäten behöver också byggas ut i takt med att behoven ökar från industrin, elektrifierade transporter och nya bostadsområden.

I dag tar det omkring tio–tolv år att bygga en kraftledning varav den största tiden går åt till långdragna tillståndsprocesser. Det behövs en skyndsam utredning om hur dagens långa tillståndsprocesser kan förenklas.

Det råder inget tvivel om att det behövs kraftfulla åtgärder för att säkerställa tillgången på konkurrenskraftigt prissatt el, dygnet runt årets alla dagar. Nu vill vi se handlingskraft från politiken sida.

Henrik Sjölund, ordförande SKGS 

Per Ahl, vd SveMin 

Magnus Huss, förbundsdirektör IKEM 

Carina Håkansson, vd Skogsindustrierna 

Bo-Erik Pers, vd Jernkontoret

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Replik: Med Hyresgästföreningens förslag är vi tillbaka på ruta ett

Foto:Hasse Holmberg/TT

I en replikvår artikel om behovet av hyreshöjningar i Stockholm, skriver Susanne Sjöblom och Sofia Kloo på Hyresgästföreningen att Fastighetsägarna vill chockhöja hyrorna i Stockholm. Därefter slår de fast att de aldrig kommer att ”gå med på att låta Sveriges hyresgäster stå för hela notan när hyresvärdarnas kostnader ökar i samhällskrisen”. På den senare punkten är vi överens. Om Hyresgästerna skulle stå för den kostnadsökning som förvaltningen av hyresrätter nu drabbas av, skulle hyrorna behöva höjas med cirka 25 procent. 

Den förhandlingsmodell som vi, tillsammans med Hyresgästföreningen och Sveriges Allmännytta, enats om säkerställer nämligen att så inte blir fallet. En höjning med 9,5 procent innebär att kostnaderna delas på ett sätt som är entydigt till hyresgästernas fördel. Hyresvärdarna står för mer än 60 procent av notan. För den majoritet av landets hushåll som äger sitt boende finns det ingen motsvarande krockkudde när stora kostnadsökningar slår mot samhällsekonomin. 

Det innebär att modellen fungerar precis som det var tänkt; att hyresutvecklingen långsiktigt ska bli mer stabil genom att jämna ut kostnadssvängningarna. Sjöblom och Kloo gör dock en annan tolkning. Av deras resonemang att döma ska hyresvärdarna ta mer eller mindre hela notan när kostnaderna ökar. Men det räcker inte med det. De föreslår dessutom att hyrorna ska sänkas när dagens höga inflation minskar. Det skulle möjligen kunna diskuteras i en situation med långvarig deflation, men Sjöblom och Kloo anser att en minskad kostnadsökningstakt i sig kan motivera en hyressänkning. 

Den tolkning som Sjöblom och Kloo gör av den nya förhandlingsmodellen skulle få allvarliga konsekvenser för hyresrättens framtid. Det är svårt att hitta några argument för att äga och förvalta hyresrätter i en värld där kostnadsökningar inte kan delas med hyresgästerna och kostnadsminskningar kan leda till en hyressänkning. 

Vi hoppas att detta inte är Hyresgästföreningens verkliga uppfattning, utan räknar med att organisationen ska hedra den överenskommelse som de själva har kallat för ett nytt Saltsjöbadsavtal. I annat fall är vi tillbaka på ruta ett, där det råder fullständig oklarhet om vad förhandlingarna syftar till. Det är en situation som varken gynnar hyresgäster eller hyresvärdar.

Oskar Öholm, vd Fastighetsägarna Stockholm

Nathalie Brard, förhandlingschef Fastighetsägarna Stockholm

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera