ANNONS:
Till Di.se

Svante Nycander: Nyliberaler som splittrar

  • Svante Nycander.

REPLIK. Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt protesterar mot att jag använt ordet infiltration om det nyliberala inflytandet på borgerliga ungdomsförbund. De tror att infiltration betyder ”intrång i bedrägligt syfte”, men enligt ordboken betyder det ”gradvis inträngande av främmande element”. Exakt det menade jag.

I sin bok ”Den svenska liberalismens historia” ogiltigförklarade Norberg den liberala rörelsen i Sverige sedan 1880- talet. Personer som Adolf Hedin, Karl Staaff och Bertil Ohlin uteslöts ur liberalismens historia tillsammans med den folkrörelse de tillhörde. Genuin liberalism bygger enligt Norberg på tanken att ”en laglydig person ska slippa ha att göra med myndigheterna”. Nyliberalism handlar om en minimal stat, social nedrustning och avveckling av fackliga rättigheter.

Infiltrationen av de borgerliga ungdoms- och studentförbunden är ett etiskt problem. Tankesmedjor som Timbro behöver inte bevisa sin relevans i val eller i konkurrens på en fri marknad. Finansieringen är tryggad genom Svenskt Näringsliv. Det vore mer demokratiskt om nyliberalerna bildade ett eget parti och ett eget ungdomsförbund i stället för att parasitera på vad andra byggt upp.

Nyliberalismen har splittrat särskilt Moderaterna, där de flesta i en äldre generation är främmande för fri migration, medan många yngre länge har tyckt som Norberg och Segerfeldt.

Svenska nyliberaler verkar för fri migration, för avveckling av välfärdsstaten och den svenska modellen. Norberg och Segerfeldt inser att öppna gränser är en utopi, eftersom Sverige inte radikalt kan avvika från resten av världen, oavsett vad ”liberalismens fader Anders Chydenius” tyckte för 250 år sedan. Vi har visumkrav för inresande från mer än hundra länder. Sådan är den värld vi lever i. Men om välfärdsstaten och arbetsrätten bestämmer vi själva, och visionen av en gränslös värld kan inspirera ungdomars politiska fantasi även om den är orealistisk.

Norberg och Segerfeldt är emot ”fackliga privilegier”. Men den kollektiva arbetsrätten i Sverige växte fram i ett samspel mellan fria företag och fria organisationer med minimal inblandning från lagstiftare. SAF bidrog mer än LO till den utveckling som ledde fram till Saltsjöbadsavtalet 1938. SAF drev igenom rätten till sympatiåtgärder. Fackets största bidrag var organiseringen av arbetarklassen. Liberalerna var tungan på vågen och lyckades förhindra antifacklig lagstiftning. Det kollektiva system som växte fram var exempel på vad Friedrich Hayek kallade ”spontan ordning”.

Vi fick en tid av turbulens och efter vänstervågen kring 1970, men i dag är den fackliga sektorn åter en tillgång för vårt land. Lönebildningen har aldrig fungerat så bra som de senaste 20 åren. Öppna konflikter är sällsynta. Räknat i antalet arbetade timmar ligger Sverige i världstoppen i fråga om sysselsättning. Att lagstifta bort bindande kollektivavtal för anställda med enkla jobb skulle beröva det kollektiva systemet all legitimitet.

Allianspartierna i sitt oförstånd vill nu lagstifta i samma riktning som nyliberalerna.

Svante Nycander, tidigare politisk chefredaktör för Dagens Nyheter


Läs Svante Nycanders första artikel här.

Läs Johan Norbergs och Fredrik Segerfeldts replik här.


Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies