1515
Annons

Subventionerad kärnkraft minskar inte utsläppen

DEBATT. På onsdagen röstar Riksdagen om att senarelägga stängningen av Ringhals 1 och 2. Att som M, KD, L och SD hävda att klimatutmaningen princip bara kan lösas genom kärnkraft är felaktigt och minskar förutsägbarheten på marknaden som har lett till rekordstora investeringar i vindkraft, skriver Johanna Sandahl och Kristina Östman på Naturskyddsföreningen.

MINDRE EL MED ELEKTRIFIERING. Elektrifierad vägtrafik minskar energianvändningen eftersom eldrift kräver ungefär en fjärdedel av energin som krävs i förbränningsmotorer, skriver Johanna Sandahl och Kristina Östman.
MINDRE EL MED ELEKTRIFIERING. Elektrifierad vägtrafik minskar energianvändningen eftersom eldrift kräver ungefär en fjärdedel av energin som krävs i förbränningsmotorer, skriver Johanna Sandahl och Kristina Östman.Foto:Pontus Lundahl/TT
Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen.
Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen.Foto:Christian Aslund

Kärnkraften har åter tagit plats i energipolitikens centrum. Flera partier anstränger sig för att kärnkraft och ökad elproduktion ska framstå som de enda lösningarna på klimatutmaningen. 

Men den stora utmaningen borde inte vara att driva kärnkraften vidare utan att befria transport- och industrisektorn från fossila bränslen. 

Att fler partier vill överge det blocköverskridande målet om ett förnybart elsystem till 2040 och tvinga fram en fortsatt drift av Ringhals 1 och 2 tar fokus från den nödvändiga klimatomställningen och raserar de långsiktiga förutsättningarna på elmarknaden. 

För att minska klimatutsläppen tillräckligt snabbt krävs omställning inom alla samhällssektorer. Subventionerad kärnkraft är inte lösningen. Det räcker inte heller att elektrifiera enskilda processer eller gå över till biobränslen. 

Energianvändningen måste minska och bli smartare, samtidigt som el-, värmeproduktion och drivmedel måste bli hållbara. För att det ska vara möjligt måste klimatet genomsyra alla politikområden – energi, bostäder, transporter, näringsliv och hela finanspolitiken. 

Klimatfrågan isoleras ofta till elområdet. Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna får det att låta som att klimatutmaningen endast kan lösas genom kärnkraft. 

Det stämmer att elanvändningen kommer att öka, men inte mer än den pågående utbyggnaden av vindkraft. Mer kärnkraft i Sverige skulle inte påverka de svenska utsläppen i nämnvärd utsträckning. 

Redan i dag har Sverige ett nästan fossilfritt elsystem. När krav ställs på ett mål om fossilfri elproduktion blir effekten ingen annan än att just behålla kärnkraften – en gammal teknik som trots decennier i drift fortfarande brottas med allvarliga miljö-, avfalls- och säkerhetsutmaningar.

För att klara klimatomställningen måste alla fossila bränslen fasas ut ur transport- och industrisektorerna. Det innebär att Sveriges elanvändning kommer att öka. Hur stor ökningen blir skiljer sig kraftigt mellan olika prognoser och beror inte minst på politiska beslut. Elanvändningen var lika hög för 30 år sedan som den är i dag, trots att befolkningen har ökat med 17 procent. 

Tack vare vindkraftens snabba utbyggnad är utmaningen inte att öka elproduktionen, utan att elektrifiera transport- och industrisektorn. Där saknas tillräckliga politiska förslag från såväl regeringen som oppositionen. Att riva upp energiöverenskommelsen eller tvångsförlänga driften av Ringhals 1 och Ringhals 2 tar inte energipolitiken närmare det målet.

Att Sverige inte klarar av ett helt förnybart elsystem utan kärnkraft är felaktigt. Motsatsen har visats otaliga gånger, bland annat av Energimyndigheten, Sweco i en rapport för Skellefteå Kraft och senast av Naturskyddsföreningen i rapporten ”Fossilfritt, förnybart, flexibelt – Framtidens hållbara energisystem”. I den visar vi hur Sveriges energisystem kan bli fossilfritt till 2030 och förnybart till 2040.

Ett leveranssäkert elsystem helt drivet med förnybar produktion går att kombinera med en industri- och transportsektor som inte längre är beroende av fossila bränslen. 

Det som skiljer vår rapport från andra som publicerats det senaste året – av KVA, Svenskt Näringsliv och det samlade arbetet i Fossilfritt Sverige – är att de utgår från status quo eller industrins önskemål. Vi utgår istället från långsiktig hållbarhet och anpassar användningen av energi efter tillgången, i stället för tvärtom. 

Utgångspunkten är energi- och transporteffektivisering. Energieffektivisering inkluderar mer effektiv uppvärmning, mindre boyta, effektivare drift av industrier och ett mer cirkulärt samhälle. 

Transporteffektivisering omfattar bättre stadsplanering, omstyrning till cykel och kollektivtrafik samt sänkta hastighetsgränser. Genom att elektrifiera majoriteten av vägtrafiken minskar energianvändningen ytterligare, eftersom eldrift kräver ungefär en fjärdedel av energin som krävs i förbränningsmotorer.

Hur går siffrorna ihop till 2040 i stort? Energianvändningen minskar med nära 40 procent. Elanvändningen ökar med 8 procent. Och vindkraften byggs ut till 90 TWh och solel till 15 TWh, medan vattenkraften fortsätter att leverera på dagens nivå. 

Med mer variabel elproduktion krävs flexibilitetsresurser för att hålla systemet i konstant balans, även kalla, vindstilla vinterdagar. De finns, och den sammanlagda potentialen är nästan 30 gånger högre än behovet. De möjliga flexibilitetsresurserna utgörs av efterfrågeflexibilitet, vätgasproduktion, elbilsladdning, batterier i hushåll och import och export.

En framåtsyftande och ansvarstagande klimatpolitik borde fokusera på den nödvändiga elektrifieringen av transport- och industrisektorn, inte på att rädda ett enskilt kraftslag. Att riva upp energiöverenskommelsen och tvinga fram en livstidsförlängning av Ringhals 1 och 2 tar inte bara fokus från klimatomställningen, utan raserar också den efterfrågade förutsägbarheten på marknaden som har lett till rekordstora investeringar i vindkraft.

Sveriges klimat- och energipolitik har en god utgångspunkt i energiöverenskommelsen, klimatlagen och klimathandlingsplanen. Sju av åtta riksdagspartier har antagit ett mål om att Sverige till 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser. 

För att vi ska nå målet måste de svenska utsläppen minska nästan lika mycket under den här mandatperioden som de har gjort de senaste 30 åren. 

För fortsatt drift av Ringhals 2, som stängde vid årsskiftet, skulle dessutom en helt ny bottenplatta krävas eftersom den nuvarande drabbats av korrosion. För fortsatt drift av både Ringhals 1 och 2 krävs oberoende härdkylning för att möta de nya säkerhetskrav som ställdes efter katastrofen i Fukushima. 

Sammantaget skulle fortsatt drift kräva såväl miljardinvesteringar som år av driftstopp under ombyggnationen. Det finns billigare, snabbare och mer hållbara sätt att rädda klimatet.

Johanna Sandahl, ordförande, Naturskyddsföreningen
Kristina Östman, sakkunnig energi, Naturskyddsföreningen

 

Läs svar från Kristdemokraterna här. 

Läs replik från Naturskyddsföreningen här. 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?