Annons

Stoppa den storskaliga trålningen i Östersjön

DEBATT. Torskens kollaps i Östersjön är ett faktum. Det är det industriella fisket som är problemet. I Öresund, däremot, finns ingen trålning och det vanliga yrkesfisket blomstrar,skriver investerarnestorn Björn Carlson tillsammans med Ragnar Elmgren, Per Larsson och Conrad Stralka, Baltic Sea 2020.

Julen 2016 skrev vi en uppmärksammad artikel om torskens utsatta situation i Östersjön. Frågan då var om det var möjligt att rädda denna unika fiskart. Nu, tre år senare, är situationen så kritisk att det i princip är förbjudet att fiska torsk i Östersjön.

Vår historia börjar i mitten av 1980-talet. Torskfisket i Östersjön blomstrade – ett normalår fångades flera hundratusen ton torsk. Under några år såg allt bra ut, men sedan gick det utför. Under 1990-talet började fångsterna av torsk i Östersjön svaja och från 2000-talet och framåt har de fallit dramatiskt. I dag är allt riktat fiske efter torsk i Östersjön förbjudet, fiskekvoten är noll.

Det är många faktorer som påverkar fisken i Östersjön, men ingen har så stor betydelse som hur vi fiskar. När trålkassen släpas genom vattnet samlas fisken i trålen och pressas ihop. Eftersom fisket pågår länge dör nästan all fisk av trycket. Trålen tas upp och fisken sorteras – den fisk som inte kan säljas och de arter som man inte har tillstånd att ta upp, slängs tillbaka döda – så kallat utkast. Den selektiva torsktrålen tar också bort alla de stora fiskarna som är så viktiga för aveln samtidigt som sill- och skarpsillstrålarna dammsuger bort maten för de större individerna.

Idag är torskens kollaps ett faktum. De torskar som finns kvar är så små och klena att de inte kan säljas som matfisk. Och nu är att det inte längre bara torsken som är hotad, även bestånden av sill och skarpsill är på tillbakagång och har inte längre så många stora individer som förr, samma mönster vi först såg hos torsken.

Det paradoxala är att denna utveckling pågår samtidigt som fler förståsigpåare än någonsin sitter och grubblar på hur dessa frågor ska lösas. Trots all denna mentala kapacitet har vi sett få konkreta åtgärder till stöd för fisken. Havs- och vattenmyndigheten vet inte vad som landas i de stora pelagiska sill- och skarpsillstrålarna (Kaliber, 2019) och forskarna verkar oförmögna att peka ut en riktning åt våra politiker, tiden går i stället till att snärja in sig i ändlösa resonemang om orsak och verkan. Lagstiftare och förvaltare verkar också helt oförmögna att tillse ett minimum av etik och ekologisk hållbarhet inom yrkesfisket. Internationella havsforskningsrådets (ICES) siffror om utkast (10–12 procent per år) betyder att från 2015 och fram till i dag har nästan 50 miljoner torskar kastats döda över bord, bara i östra Östersjön. Resursslöseriet har tillåtits pågå i en massiv omfattning trots att utkast är förbjudet sedan 2015!

Samtidigt har vi faktiskt ett blomstrande yrkes- och sportfiske på torsk i Öresund, där det råder trålförbud. Vi måste vakna upp – ett exempel på fungerande torskförvaltning finns – varför inte följa exemplet Öresund?

Varför försvinner fisken, trots att alla tycker sig göra rätt?

En av de främsta orsakerna är att varken den vetenskapliga rådgivningen, eller förvaltande myndighet, har sett havet som ett sammansatt ekosystem där allt hänger ihop. I stället har fisken förvaltats ”art för art”, som om fiskarna levde skilda från andra fiskarter och isolerade från all form av samhörighet med havet. I dag ser vi effekterna av denna enartsförvaltning.

En annan orsak är doktrinen att vi ska maximera uttaget av naturresursen (fisken) vid varje givet tillfälle (Maximum Sustainable Yield). Denna omoderna modell kanske fungerar om den tillämpas med försiktighet i ett hav där det finns livskraftiga fiskbestånd. I vårt hav – härjat av överfiske och bottendöd – har den blinda tillämpningen av MSY lett till utarmning av fiskbestånden.

Kan ett nytt årtionde bli starten för en ny fiskedoktrin?

EU-kommissionen påpekar, med stöd av ICES, att det kommer att ta många år innan torsken kommer visa tecken på återhämtning. Med andra ord kan vi inte fortsätta som vi gjort, historien kan inte få bli framtiden.

Ett första steg är att lämna enartsförvaltningen. Vi måste börja se fisk och fiske ur ett ekosystemperspektiv. Hänsyn måste tas till samband mellan arter och den miljö de lever i – fisken ska endast fiskas om den klassas med god ekologisk status (GES). Det senare betyder att det ska finnas allt från små till stora fiskar, i alla åldrar.

Vi måste också sluta med det storskaliga industrifisket i Östersjön. Överallt i världen finns rapporter som pekar på hur negativt den industriella trålningen påverkar fiskbestånd både i utsjön och vid kusterna. Det går att hävda att industrifisket är mer lönsamt än ett småskaligt kustfiske, men det är ett kortsiktigt synsätt. Att låta de största trålarna fånga all fisk bidrar mycket lite till levande kustsamhällen och skapar ytterst få arbetstillfällen. Marin turism längs den svenska östersjökusten har ett förädlingsvärde på 15 miljarder kronor och sysselsätter 32 000 människor, det svenska yrkesfiskets förädlingsvärde i Östersjön är knappt 0,3 miljarder kronor och berör 380 årsverken (HaV).

Merparten av dessa årsverken utgörs av småskaliga fiskare vars arbete har liten påverkan på Östersjöns miljö och fiskbestånd. Tvärtom så bidrar de till att hålla våra kustsamhällen levande. Med andra ord: de ytterst få industritrålarna vållar stor skada.

I dag, tre år senare, måste vi ändra hela vårt synsätt på hur vi ska nyttja havets resurser:

* Freda Östersjön från all trålning.
* Sluta förvalta fisken ett år i taget utan tänk långsiktigt, låt ekosystemperspektivet styra.
* Fisk ska bara fiskas om den klassats med god ekologisk status.

Bokslutet för de senaste årens fiskeförvaltning kan bara summeras som ett totalt misslyckande. Ska vi i framtiden kunna äta lokalt fångad fisk måste vi ändra hela vårt synsätt på hur havets resurser ska förvaltas och fiskas. Kortsiktiga vinstintressen, rovfiske och resursslöseri måste ersättas av långsiktighet, god resurshushållning och en förvaltning som baseras på god ekologisk status. Ska torsken räddas kommer det kräva politiskt mod och verklig handlingskraft.

 

Björn Carlson, styrelseordförande, Baltic Sea 2020
Ragnar Elmgren, professor, styrelseledamot, Baltic Sea 2020
Per Larsson, professor, styrelseledamot, Baltic Sea 2020
Conrad Stralka, verksamhetschef, Baltic Sea 2020

 

 

Referenser:
* Fisheries Overviews Baltic Sea ecoregion Published 2 September 2019 (ICES Advice 2019).
* The 2018 annual economic report on the EU fishing fleet (STECF 18-07).
Marin strategi för Nordsjön och Östersjön 2018-2023 (HaV)
Sveriges Radio,
Kaliber, 2019.

 


Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Innehåll från ForenaAnnons

Forena vill göra privat pensionssparande förmånligt – för alla

Bildtext: Anders Johansson, förbundsordförande Forena
Bildtext: Anders Johansson, förbundsordförande Forena

Pensionsnivåerna sjunker för varje årskull som går i pension. Tjänstepensionen har blivit en nödvändighet snarare än en guldkant på ålderns höst, men detta till trots saknas stimulansåtgärder som uppmuntrar och underlättar för privat pensionssparande. Det vill försäkringsbranschens fackförbund Forena ändra på. 

Pensionerna är en kärnfråga för det svenska samhället, oavsett politisk hemmahörighet. I takt med att befolkningen åldras och att pensionssystemet inte täcker upp i den mån som var avsett, riskerar vi att hamna i en framtid där våra äldre tvingas förlita sig på bidrag för att ens överleva.

– Hela 450 000 anställda saknar tjänstepension. Samtidigt arbetar runt 500 000 kvinnor deltid, 120 000 personer är småföretagare och vi har stor inflyttning. Vi pratar om över en miljon människor som behöver få chansen att spara ikapp, säger Forenas förbundsordförande, Anders Johansson.

Ett ointresse kring förändring

Det är dock en komplex fråga. I dag premieras till exempel företagare med förmånliga skatteregler för att avdrag vad gäller avsättning till tjänstepensionen. Yrkesverksamma som tjänar över 45 000 i månaden kan löneväxla förmånligt, men för 90 procent av dem som jobbar ges inga förmåner. 

– Det är överraskande att politikerna är så ointresserade av att förändra situationen. Istället gömmer de sig bakom Pensionsgruppens oantastlighet och ser en konflikt mellan subventionerat pensionssparande och konsumtion för tillväxt. Därtill finns en missuppfattning om att subventioner bara skulle leda till ökat pensionssparande hos höginkomsttagare, något som inte alls stämmer.

Tre reformförslag

Anders, som själv har lång erfarenhet från försäkringsbranschen, konstaterar att det i realiteten finns ett stort intresse från svenskarna att pensionsspara, men att de reducerade avdragsmöjligheterna har satt käppar i hjulet för andra.

– Därför presenterar vi tre reformförslag; till att börja med borde det införas matchat sparande, där staten matchar en viss procent av allt man månadssparar. Det är enkelt och man kan delta på den nivå man väljer själv.

Det andra förslaget är att öppna möjligheter för att man själv ska kunna göra insättningar till premie- och tjänstepension. Infrastrukturen för en sådan här modell finns redan i många andra länder och fungerar väl.

 – Det tredje förslaget är att låta äldre som säljer sina bostäder få omvandla reavinsten till livränta. Då får pensionärer pengar som förstärker pensionen samtidigt som vi ökar rörligheten på bostadsmarknaden.

Mycket på agendan

Medan pensionerna är en central fokuspunkt för Forena arbetar fackförbundet hårt även med en mängd andra sakfrågor. Högaktuellt just nu är exempelvis förhandlingarna mellan Svenskt näringsliv, LO och PTK kring LAS, omställningsfrågor och A-kassefrågor. 

– Förhandlingarna beräknas vara klara i slutet av september och det är mycket spännande. Vi berörs förvisso inte direkt av diskussionerna, men kommer ändå att påverkas av resultatet. Nu i oktober påbörjar vi också våra löneförhandlingar, så det finns mycket på agendan, avslutar Anders.

FAKTA OM FORENA

Forena är försäkringsbranschens fackförbund. Vi jobbar för ett tryggt och utvecklande arbetsliv för anställda inom försäkring och finans. Våra medlemmar finns inom alla yrkesroller på försäkringsbolag, banker som ägs av försäkringsbolag och hos försäkringsförmedlare. Forena är det största facket bland akademiker och chefer i försäkringsbranschen och vi ansluter studenter, yrkesverksamma och chefer. 

Läs mer om Forena

Mer från Forena

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Forena och ej en artikel av Dagens industri

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?