1515
Annons

Stoppa den storskaliga trålningen i Östersjön

DEBATT. Torskens kollaps i Östersjön är ett faktum. Det är det industriella fisket som är problemet. I Öresund, däremot, finns ingen trålning och det vanliga yrkesfisket blomstrar,skriver investerarnestorn Björn Carlson tillsammans med Ragnar Elmgren, Per Larsson och Conrad Stralka, Baltic Sea 2020.

Julen 2016 skrev vi en uppmärksammad artikel om torskens utsatta situation i Östersjön. Frågan då var om det var möjligt att rädda denna unika fiskart. Nu, tre år senare, är situationen så kritisk att det i princip är förbjudet att fiska torsk i Östersjön.

Vår historia börjar i mitten av 1980-talet. Torskfisket i Östersjön blomstrade – ett normalår fångades flera hundratusen ton torsk. Under några år såg allt bra ut, men sedan gick det utför. Under 1990-talet började fångsterna av torsk i Östersjön svaja och från 2000-talet och framåt har de fallit dramatiskt. I dag är allt riktat fiske efter torsk i Östersjön förbjudet, fiskekvoten är noll.

Det är många faktorer som påverkar fisken i Östersjön, men ingen har så stor betydelse som hur vi fiskar. När trålkassen släpas genom vattnet samlas fisken i trålen och pressas ihop. Eftersom fisket pågår länge dör nästan all fisk av trycket. Trålen tas upp och fisken sorteras – den fisk som inte kan säljas och de arter som man inte har tillstånd att ta upp, slängs tillbaka döda – så kallat utkast. Den selektiva torsktrålen tar också bort alla de stora fiskarna som är så viktiga för aveln samtidigt som sill- och skarpsillstrålarna dammsuger bort maten för de större individerna.

Idag är torskens kollaps ett faktum. De torskar som finns kvar är så små och klena att de inte kan säljas som matfisk. Och nu är att det inte längre bara torsken som är hotad, även bestånden av sill och skarpsill är på tillbakagång och har inte längre så många stora individer som förr, samma mönster vi först såg hos torsken.

Det paradoxala är att denna utveckling pågår samtidigt som fler förståsigpåare än någonsin sitter och grubblar på hur dessa frågor ska lösas. Trots all denna mentala kapacitet har vi sett få konkreta åtgärder till stöd för fisken. Havs- och vattenmyndigheten vet inte vad som landas i de stora pelagiska sill- och skarpsillstrålarna (Kaliber, 2019) och forskarna verkar oförmögna att peka ut en riktning åt våra politiker, tiden går i stället till att snärja in sig i ändlösa resonemang om orsak och verkan. Lagstiftare och förvaltare verkar också helt oförmögna att tillse ett minimum av etik och ekologisk hållbarhet inom yrkesfisket. Internationella havsforskningsrådets (ICES) siffror om utkast (10–12 procent per år) betyder att från 2015 och fram till i dag har nästan 50 miljoner torskar kastats döda över bord, bara i östra Östersjön. Resursslöseriet har tillåtits pågå i en massiv omfattning trots att utkast är förbjudet sedan 2015!

Samtidigt har vi faktiskt ett blomstrande yrkes- och sportfiske på torsk i Öresund, där det råder trålförbud. Vi måste vakna upp – ett exempel på fungerande torskförvaltning finns – varför inte följa exemplet Öresund?

Varför försvinner fisken, trots att alla tycker sig göra rätt?

En av de främsta orsakerna är att varken den vetenskapliga rådgivningen, eller förvaltande myndighet, har sett havet som ett sammansatt ekosystem där allt hänger ihop. I stället har fisken förvaltats ”art för art”, som om fiskarna levde skilda från andra fiskarter och isolerade från all form av samhörighet med havet. I dag ser vi effekterna av denna enartsförvaltning.

En annan orsak är doktrinen att vi ska maximera uttaget av naturresursen (fisken) vid varje givet tillfälle (Maximum Sustainable Yield). Denna omoderna modell kanske fungerar om den tillämpas med försiktighet i ett hav där det finns livskraftiga fiskbestånd. I vårt hav – härjat av överfiske och bottendöd – har den blinda tillämpningen av MSY lett till utarmning av fiskbestånden.

Kan ett nytt årtionde bli starten för en ny fiskedoktrin?

EU-kommissionen påpekar, med stöd av ICES, att det kommer att ta många år innan torsken kommer visa tecken på återhämtning. Med andra ord kan vi inte fortsätta som vi gjort, historien kan inte få bli framtiden.

Ett första steg är att lämna enartsförvaltningen. Vi måste börja se fisk och fiske ur ett ekosystemperspektiv. Hänsyn måste tas till samband mellan arter och den miljö de lever i – fisken ska endast fiskas om den klassas med god ekologisk status (GES). Det senare betyder att det ska finnas allt från små till stora fiskar, i alla åldrar.

Vi måste också sluta med det storskaliga industrifisket i Östersjön. Överallt i världen finns rapporter som pekar på hur negativt den industriella trålningen påverkar fiskbestånd både i utsjön och vid kusterna. Det går att hävda att industrifisket är mer lönsamt än ett småskaligt kustfiske, men det är ett kortsiktigt synsätt. Att låta de största trålarna fånga all fisk bidrar mycket lite till levande kustsamhällen och skapar ytterst få arbetstillfällen. Marin turism längs den svenska östersjökusten har ett förädlingsvärde på 15 miljarder kronor och sysselsätter 32 000 människor, det svenska yrkesfiskets förädlingsvärde i Östersjön är knappt 0,3 miljarder kronor och berör 380 årsverken (HaV).

Merparten av dessa årsverken utgörs av småskaliga fiskare vars arbete har liten påverkan på Östersjöns miljö och fiskbestånd. Tvärtom så bidrar de till att hålla våra kustsamhällen levande. Med andra ord: de ytterst få industritrålarna vållar stor skada.

I dag, tre år senare, måste vi ändra hela vårt synsätt på hur vi ska nyttja havets resurser:

* Freda Östersjön från all trålning.
* Sluta förvalta fisken ett år i taget utan tänk långsiktigt, låt ekosystemperspektivet styra.
* Fisk ska bara fiskas om den klassats med god ekologisk status.

Bokslutet för de senaste årens fiskeförvaltning kan bara summeras som ett totalt misslyckande. Ska vi i framtiden kunna äta lokalt fångad fisk måste vi ändra hela vårt synsätt på hur havets resurser ska förvaltas och fiskas. Kortsiktiga vinstintressen, rovfiske och resursslöseri måste ersättas av långsiktighet, god resurshushållning och en förvaltning som baseras på god ekologisk status. Ska torsken räddas kommer det kräva politiskt mod och verklig handlingskraft.

 

Björn Carlson, styrelseordförande, Baltic Sea 2020
Ragnar Elmgren, professor, styrelseledamot, Baltic Sea 2020
Per Larsson, professor, styrelseledamot, Baltic Sea 2020
Conrad Stralka, verksamhetschef, Baltic Sea 2020

 

 

Referenser:
* Fisheries Overviews Baltic Sea ecoregion Published 2 September 2019 (ICES Advice 2019).
* The 2018 annual economic report on the EU fishing fleet (STECF 18-07).
Marin strategi för Nordsjön och Östersjön 2018-2023 (HaV)
Sveriges Radio,
Kaliber, 2019.

 


Debatt: Vi är skyldiga ukrainska familjer en trygg start i Sverige

Det engagemang svenskarna visat för ukrainska flyktingar är enormt. Nu måste vi som samhälle på rätt sätt förvalta detta breda engagemang. Sverige ska, som i alla tider, erbjuda ett bra och värdigt mottagande, skriver företrädare för flera hjälporganisationer. 

Foto:Valerio Muscella

Tyvärr är inte allt engagemang positivt. Vi vet att flyktingsituationer där många människor är i rörelse attraherar kriminella. Bland de tusentals svenskar som nu osjälviskt erbjuder hjälp till människor på flykt, finns personer som har andra syften. Trafficking, där framför allt kvinnor utnyttjas för exempelvis prostitution, förekommer, liksom utnyttjande av flyktingar som billig arbetskraft. Stockholmspolisens operation mot prostitution ”Operation torsk” genomförde ett tillslag i slutet på mars, där de gripna männen utnyttjat ukrainska kvinnor för prostitution - kvinnor som inte tidigare varit prostituerade. Många uppgav att kriget i Ukraina och den påföljande flyktingsituationen varit det som tvingat in dem i detta (DN 11/4)

Internationella samarbetspartners som erbjuder bussresor från bland annat Polen berättar om personer i närheten av bussar och stationer som har ett avvikande och misstänkt beteende. Rädda Barnens personal vittnar om kvinnor och barn som klivit in i okända mäns bilar utanför ankomsthallarna i Skurup och Skavsta.  Vi hör också om personer som erbjuder jobb med motkravet att man först behöver betala 15 000 kronor för att få jobbet.

Det fantastiska engagemanget och omedelbara responsen på kriget i Ukraina hos privatpersoner och näringslivet ska inte underskattas. Men vi hör också om svårigheterna att möta traumatiserade människor på flykt och om privata boendematchningar som av olika anledningar inte fungerar.

Vi organisationer i civilsamhället har lång erfarenhet av att stötta människor i utsatta situationer och känner till komplexiteten. Vi är ofta snabbfotade men vet också att det ibland krävs säkerhetsåtgärder och stöd runtomkring, för att kunna vara ett långsiktigt stöd för människor i utsatthet. Engagemang är fantastiskt men också de som är engagerade behöver support.

Under 2015-2016 sov människor på en bit kartong utanför Migrationsverket. Det vill vi inte se igen. Kort efter att kriget inleddes i Ukraina, startade därför vi tre aktörer, tillsammans med airbnb.org, den ideella boendematchningsplattformen En trygg start i Sverige.

Här matchas privatpersoner som vill upplåta boenden utan betalning under 2-4 veckor, med boendebehov hos ukrainska familjer. Initiativet är startat i samråd med Unicef, UNHCR, Childhood och Plan Sverige. Denna boendematchning är unik med de säkerhets- och trygghetsskapande åtgärder som arbetats fram, såsom bakgrundskontroller, digital utbildning av volontärer som agerar kontaktpersoner för flyktingarna och volontärstöd från våra respektive organisationer. Dessutom kan kontaktpersonen hjälpa till att navigera i det svenska samhället, ge svar på frågor om rättigheter och skyldigheter samt lotsa till sysselsättning och övrigt stöd.

Vi i civilsamhället ska inte ta över de offentliga myndigheternas roll och ansvar. Men i samhällskriser behöver alla hjälpas åt, och i nuvarande krigssituation behöver vi tillsammans möta de flyende med medmänsklighet och trygghet.

Ett annat sätt att öka tryggheten för de flyende är förbättrad information. Riskerna för att flyende kommer i kläm skulle minska om svenska myndigheter skulle möta dem i ett tidigare skede under flykten. Idag delas information om det svenska samhället ut först när man anlänt till Sverige. Om informationen hade delats ut av svenska myndigheter och frivilliga redan i Polen och grannländerna runt Ukraina, så skulle de borga för en tryggare start i Sverige. Då skulle vi undvika en del av den osäkerhet och de risker som kvinnor och barn nu utsätts för.

Vi vet inte hur situationen med ukrainska flyktingar kommer att se ut framöver. Kommer vi se en upptrappning av konflikten eller kommer människor kunna återvända mer varaktigt till delar av Ukraina?

Det vi vet är att många människor på flykt kommit till Sverige under våren, från Ukraina och från andra konflikter. Vi får rapporter om sysslolöshet och att flyktingar ägnar mycket av sin tid åt att bevaka nyheter från hemlandet och med oro för vad som händer där. Det är naturligt och måste på ett sätt få vara så. Samtidigt behöver flyktingarna få en normal tillvaro där boende, relationer och sysselsättning möjliggör en andhämtning och paus från krigets fasor. Särskilt barn behöver en normal barndom och eventuell traumabehandling kräver en trygg tillvaro för att ge resultat.

Därför är det särskilt viktigt att civilsamhällesaktörer som arbetar med människor på flykt, nya organisationer som tillkommer och frivilliga engagerar sig i att ge människor möjlighet till ett mer aktivt deltagande i svenska samhället. Kontaktpersonerna i vårt initiativ En trygg start i Sverige kan hjälpa till att vägleda till aktiviteter av olika slag. Ett exempel är aktivitetscentret för ukrainska barn i regi av Beredskapslyftet på Nordiska museet i Stockholm, där barn 6-10 år får undervisning, i väntan på skolgång i Sverige eller tillbaka i Ukraina igen.

Med säkrare boendematchning, vägledning in i samhället och aktiviteter som skola, jobb och fritidsaktiviteter, kan vi bidra till en mer normal tillvaro för de ukrainare som sökt sin tillflykt från kriget här i Sverige. Vi har hundratals volontärer som vi nu börjar utbilda, till att bli trygga kontaktpersoner för de som får boende genom En trygg start i Sverige. Vi märker dock att fler boenden efterfrågas som har plats för familjer med fler är tre, något vi inte har tillräckligt av. Här behöver vi hitta fler sätt att få fram boenden. 

Oron för de som finns kvar, engagemanget för sitt land – allt det kan vi inte göra så mycket åt. Det vi kan göra är att finnas till som medmänniskor, lyssna och ge stöd. Genom våra noga utvalda samarbetspartners kan vi vara med och frigöra det fantastiska och varma engagemanget från medmänniskor över hela Sverige.

Vi vet också att näringsliv, idrottsrörelse, organisationer och det lokala föreningslivet är igång eller mobiliserar. Låt detta bli en sommar då vi gör vad vi kan för att barn, unga och äldre som nyss kommit hit, ska få en chans att bli aktiva i det svenska samhället.

 

Jonas Wihlstrand, generalsekreterare Sveriges Stadsmissioner

Helena Thybell, generalsekreterare Rädda Barnen

Oscar Stege Unger, initiativtagare En trygg start i Sverige och medgrundare Beredskapslyftet


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?