Kring många av Sveriges utmaningar förs en infekterad debatt långt ifrån de lösningar som finns hos de bästa i världen. Växande sjukvårdsköer och patienter i korridoren är ett exempel. Få av förslagen i valdebatten kan väntas ge någon större effekt, enligt forskningslitteraturen. Varken vinstförbud, ovillkorade anslagsökningar eller så kallad tillitsbaserad styrning har visats leda till bättre sjukvård.
Däremot skulle väntetider helt kunna förpassas till historien om svensk sjukvård tog till sig innovationer i något snabbare takt. Här är några exempel. På John Hopkins sjukhuset i Baltimore kunde antal väntande patienter minskas med en tredjedel genom att ta hjälp av en dator som bevakar patientflödet i realtid och analyserar hur flaskhalsar kan förebyggas innan de uppstår.
På Intermountain i Utah kunde man korta patienters vistelse på intensivvården rejält och samtidigt minska dödligheten genom att övervaka patienter på intensiven vid 27 sjukhus från ett gemensamt kontrolltorn med en dator som larmar tidigt när mätvärden försämras, och möjlighet att koppla in de bästa experterna i landet vid behov.
En svensk sjukhusläkare ägnar mindre än en tredjedel av sin tid direkt åt patienter. I sjukhusen hos Kaiser Permanente i Kalifornien kan läkarna ägna dubbelt så stor andel av sin tid åt patienterna genom att ligga före i sina IT-investeringar, och samtidigt satsa på genomtänkt organisation som är effektiv, men samtidigt mindre stressfylld och uppmuntrande.
Banner Health i Phoenix erbjuder kroniskt sjuka digital direktkontakt med sjukhuset och bevakning av olika mätvärden. En dator följer dess värden och larmar redan innan läget blir akut. Dessa patienter stod tidigare för en stor del av sjukhusets kostnader, men inläggningar kunde nu minskas med hälften. Sjukvårdskostnader för denna patientgrupp föll med en tredjedel. Sjukhusinfektioner minskade också.
Inget av dessa exempel på innovationer finns på svenska sjukhus. Varje gång man ser bilder på patienter i korridoren bör man komma ihåg att det är helt onödiga problem.
Den största förbättringspotentialen finns i primärvården och hur den samarbetar med sjukhusen. Framtidens vårdcentral skall ha möjlighet att koppla in specialister per länk, ha vissa labbresurser, ha ett digitalt remissystem och kunna följa att de patienter man har ansvar för också får rätt sjukhusvård i tid.
Dessutom skall framtidens vårdcentral använda sig av smarta diagnosstöd. Poängen med dessa kan illustreras med en multisjuk 90-åring som idag har svårt att ta sig till vårdcentralen, och väl där inte lätt kan förklara eller ens komma ihåg sina symptom. Med ett smart diagnosstöd kan anhöriga och vårdpersonal anteckna 90-åringens hälsotillstånd löpande i en digital läsplatta, ungefär som hos Banner Health. Diagnosstödet kan föreslå när en förfrågan bör skickas till vårdcentralen. Om patienten tillåter, skickas all hälsoinformation med. Läkaren får då en god bild av läget och kan ibland ge råd eller ordinera behandling genom videolänk, ibland kalla till ett fysiskt besök och ibland remittera. Sammanlagt blir det vård med betydligt färre läkarbesök men bättre kvalitet.
En sådan modern vårdcentral kräver inte några nya forskningsinnovationer. All teknik för att få den att fungera är uppfunnen. Den kräver bara att politiken fokuserar och ställer krav på snabbare innovationstakt och att landstingen implementerar och utvärderar mer målinriktad. Dessvärre fastnar mycket nytt i organisatorisk tröghet och inte sällan i motstånd från olika personalgrupper.
Verksamheter som lyckas med en snabbare innovationstakt har ofta en kompetent och kraftfull innovationsavdelning med starkt stöd av ledningen som kan testa och driva igenom innovationer. Ett särskilt användbart verktyg är utmaningsdrivna innovationstävlingar som visat sig vara framgångsrika internationellt. Tanken är att staten eller en annan aktör definierar funktionskrav för framtidens vårdcentral och utlovar pris eller höjd ersättning till de som först klarar dessa krav.
Mer kan läsas i Reformbanken där Reforminstitutet samlar nya förslag på lösningar på viktiga utmaningar i dagens samhälle.
Stefan Fölster, chef reforminstitutet
