1515
Annons

Staten bedriver korståg mot svenska skogsägare

DEBATT. Staten överklagade förra veckan mark- och miljödomstolens beslut att tilldöma fem markägare ersättning för nekad skogsavverkning. En vinst för staten skulle innebära ett konkret hot mot äganderätten och skaka om den svenska skogs-näringen i grunden, skriver Helena Lindahl och Peter Helander (C).

GODTYCKLIGT. I praktiken har Skogsstyrelsens linje inneburit att skogsägare som lånat miljonbelopp till investeringar, helt plötsligt och utan ersättning står med en skog som staten tagit över beslutanderätten över, skriver Helena Lindahl och Peter Helander.
GODTYCKLIGT. I praktiken har Skogsstyrelsens linje inneburit att skogsägare som lånat miljonbelopp till investeringar, helt plötsligt och utan ersättning står med en skog som staten tagit över beslutanderätten över, skriver Helena Lindahl och Peter Helander.Foto:Ronny Karlsson

I början av året vann ägare av fjällnära skog en principiellt viktig dom mot staten. Beklagligt nog valde berörda myndigheter, på sista dagen för överklagande, att överklaga och förlänga processen.

Utöver stor oro och mycket lidande för de drabbade skogsägarna innebär det även att äganderätten fortsatt utmanas av statliga myndigheter och osäkerheten runt skogsägande kvarstår.

Det är en skam att den här ovärdiga processen inte fick ett slut i mitten av januari när domen föll i målet om utebliven ersättning för nekad avverkning i fjällnära skog i mark- och miljödomstolen i Umeå. I det aktuella målet hade en handfull skogsägare stämt staten eftersom de inte fick avverka skogen, men inte heller – enligt tidigare praxis – fått ersättning från staten för ekonomisk förlust. Nu överklagas alltså domen av staten via Kammarkollegiet.

Det mest upprörande är att initiativet till att urholka äganderätten tagits av skattefinansierade myndigheter – i fallet med fjällnära skog, Skogsstyrelsen och Kammarkollegiet. I stället för att värna den grundlagsskyddade äganderätten, stabilitet i stora finansieringar och svensk export, har man tagit sig friheten att utmana den redan hårt kritiserade urholkningen av äganderätten.

I riksdagen finns det en stor majoritet för att stärka äganderätten och det är då mycket märkligt att statens egna myndigheter går i en annan riktning. Att man fortsätter driva den här sortens processer för att skapa utrymme för att ta över rätten att bestämma om enskildas egendom är tondövt och skadar hela den viktiga skogsnäringen.

Det Skogsstyrelsen kortfattat gjort är att försöka etablera en ny praxis. I stället för att antingen ge avslag och ekonomiska ersättning – så kallad intrångsersättning för ett förlorat ekonomiskt värde – eller ge rätt till avverkning, har man hittat en tredje väg: att ge avslag men inte ekonomisk ersättning.

Man menar att stora delar av den fjällnära skogen inte är att betrakta som ”pågående markanvändning” och att statens ersättningsskyldighet vid avslag för avverkning inte behöver tillämpas.

I praktiken har Skogsstyrelsens linje inneburit att skogsägare som lånat miljonbelopp till att köpa skog – som vid köp ansågs vara avverkningsbar – helt plötsligt och helt utan ersättning står med en skog som staten tagit över beslutanderätten över.

Skogsstyrelsen har försökt skapa sig en omväg till att tvinga fram skogsreservat utan att betala för skogen. Det var därför mycket glädjande att domen från mark- och miljö- domstolen som föll i januari i år gav myndigheterna bakläxa, men den glädjen blev som nämnt väldigt kortvarig nu när berörda myndigheter valt att överklaga domen och kasta in skogsägarna i osäkerhet igen.

För oss är det uppenbart att stabila förutsättningar för skogsbruket behöver prioriteras högre och därför borde följande åtgärder genomföras:

Värna och stärka äganderätten genom att, bland annat, i regleringsbrev och instruktioner till Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och Länsstyrelserna förtydliga att de ska beakta äganderätten.

Om brukanderätten inskränks ska den drabbade alltid ha rätt till ersättning. Om budgeten inte räcker till får myndigheterna prioritera, precis som inom andra politikområden.

Beslutade och lagakraftvunna intrång och avsättningar ska ersättas innan nya skyddade områden inrättas.

Rättsosäkerheten kring tillämpningen av art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet har fått olyckliga konsekvenser för svenska skogsägare. Flera rättsfall har fått stor uppmärksamhet och Centerpartiet anser att den svenska tillämpningen av EU-direktiven måste ses över.

Sverige måste ta fram ett nytt och enhetligt sätt att räkna skyddad mark.

Den utökade nyckelbiotopsinventeringen bör inte återupptas.

Myndigheternas korståg mot berörda människor som i många fall skött sin skog i generationer leder till klyftor i samhället där misstron mot dem som är satta att värna folket blir avgrundsdjup. Myndigheternas agerande orsakar mycket psykiskt lidande och en långvarig ekonomisk osäkerhet. Detta är inte värdigt en rättsstat.

Tryggheten i investeringar och ägande är en grundförutsättning för stabilitet i det samlade värdet på skogen, som i dag uppgår till omkring en femtedel av Sveriges BNP – drygt 900 miljarder kronor – och årligen levererar drygt 10 procent av värdena från hela landets varuexport. Många tiotusentals är anställda inom skogsbruket, massa- och pappersindustrin och andra näringar som är direkt beroende av skogsråvara och var femte investerad krona inom svensk industri kommer från skogsindustrin.

Det råder alltså inget som helst tvivel om skogens tunga betydelse för befolkningens välstånd. Utan skogsbruket skulle vi vara fattigare. Till det ska läggas klimatnyttan som ett aktivt skogsbruk står för. Siffror från Naturvårdsverket och SCB som Skogsindustrierna sammanställt visar att den ekonomiskt mycket produktiva skogsindustrin svarar för runt 0,9 procent av de totala utsläppen av CO2-ekvivalenter.

När Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, illustrerar skogens upptag och utsläpp av kol över en livscykel framgår det tydligt att kolupptaget är betydligt större under den långa tillväxttiden från ungskog till avverkningen än kolavgivningen vid plantering och avverkning. Den växande svenska skogen är onekligen en grön lunga.

I dag planteras tre nya träd för varje som avverkas och därmed växer det upp mer ny skog än vad som avverkas. Utöver det finns givetvis en enorm outnyttjad potential som skogen har för produktion av bioprodukter, exempelvis drivmedel.

Med tanke på skogens enorma betydelse för svensk ekonomi, jobben på landsbygden och den gröna omställningen är det oroande att äganderätten – som är själva grundfundamentet för den svenska skogen – fortsätter att utmanas.

Den fortsatta domstolsprocessen kommer att få en enorm betydelse för tusentals skogsägare och i förlängningen för den grundlagsskyddade äganderätten för skogs- och mark-ägare. I värsta fall skulle en vinst för staten skaka om hela skogsnäringens grundfundament och då finns risken att myndigheternas konfiskeringsagenda utökas till ytterligare områden och den svenska äganderätten eroderas än mer.

Myndigheternas agerande är inte acceptabelt och nu är det dags för riksdag och regering att sätta ner foten och stoppa myndighetsaktivismen.

Helena Lindahl, näringspolitisk talesperson (C)

Peter Helander, regionalpolitisk talesperson (C)

Replik: Skamlöst låta hyresgästerna stå för notan

Hyreshöjningar i Stockholm om 9,5 procent som Fastighetsägarna kräver i förhandlingarna är orimliga, skriver företrädare för Hyresgästföreningen. 

Foto:Hasse Holmberg / TT

Fastighetsägarna i Stockholm gick ut i DI debatt med beskedet att de vill chockhöja hyrorna i Stockholm med 9,5 procent. Inför de stundande årliga hyresförhandlingarna gick Fastighetsägarna Stockholm ut på DI debatt med beskedet att de vill chockhöja hyrorna i Stockholm med 9,5 procent. 

Vi på Hyresgästföreningen vill vara tydliga – utspelet från Fastighetsägarna kommer inte från en bransch som kämpar för sin överlevnad. Fastighetsbranschen är en av de mest lönsamma och har länge varit gynnad av lågräntemiljö och låga energipriser. Över tid har dessutom hyresökningarna varit betydligt högre än inflationstakten. Här borde finnas tillräckligt stora marginaler att ta av. Vilken annan bransch menar att de ska kunna gå ur en omfattande samhällskris med orubbade vinstmarginaler?  

Hyresgästföreningen kommer aldrig gå med på att låta Sveriges hyresgäster stå för hela notan när hyresvärdarnas kostnader ökar i samhällskrisen. En chockhöjning av hyrorna med 9,5 procent som dessutom är permanent. Om det nu handlar om att täcka upp för tillfälliga kostnadsökningar, varför kommer då inga förslag och löften om att sänka hyrorna när inflationen minskar?

Hyresgäster lägger redan en orimligt stor andel av sin disponibla inkomst på sitt boende. Enligt SCB lägger kvinnor över 65 år som bor i hyresrätt närmare 40 procent av sin inkomst på boendet. För ensamstående med barn är siffran 34 procent. Med så kraftiga höjningar som Fastighetsägarna yrkar på kommer konsumtionsutrymmet minska ytterligare. Det vore oansvarigt då det riskerar att spä på den ekonomiska krisen ännu mer.  

Fastighetsägarna påstår att Hyresgästkollektivet till skillnad från dem som äger sitt boende är bättre skyddade mot kostnadsökningar. Det stämmer inte. Till att börja med är det en grupp som redan har lägre inkomster, dessutom lägger de redan en större andel av sin disponibla inkomst på sitt boende jämfört med de som äger sin villa eller lägenhet. Hyresgästerna har heller inte heller gynnats av skattesubventioner som de med ägt boende har. Lägg till det skenande mat- och elpriser och vi ser en väldigt oroande utveckling för våra medlemmar. 

Hyresgästföreningen får redan mängder av samtal varje dag från oroliga hyresgäster med ansträngd ekonomi och vi ser att allt fler kommer få det svårt att få ihop det i slutet av månaden om Fastighetsägarna får igenom sina hyreskrav. Det riskerar en situation där allt fler vräks från sina bostäder, när de inte har råd att betala hyran. Med en hyreshöjning på 9,5 procent börjar det bli kämpigt även för yrkesgrupper som poliser och undersköterskor att bo i Stockholm, där hyrorna är landets högsta och med högst antal ensamhushåll, nära 40 procent. 

Vi har ett väl fungerande förhandlingssystem i Sverige, som gett både hyresvärdar och hyresgäster trygghet och stabilitet över tid. Hyresgästerna får en rimlig, hållbar och förutsägbar hyresutveckling. Ett stabilt system gynnar också hyresvärdarna och fastighetsägarna eftersom det ökar deras möjlighet att upprätthålla god kvalitet i förvaltningen och bra underhåll av sina fastigheter. Ska det gå till så som Fastighetsägarna föreslår, med kraftiga hyreshöjningar vid varje samhällsförändring får vi det omvända: ett svajigt system med stora hyressvängningar - helt fel riktning att gå när världen är i gungning.

Fastighetsägarna säger att de avser hedra den överenskommelse som träffats mellan hyresmarknadens parter. Det är positivt. Men nu är det upp till bevis. Vi behöver ansvarsfulla parter som skapar stabilitet istället för oro. 

 

Susanne Sjöblom, ordförande Hyresgästföreningen region Stockholm

Sofia Kloo, förhandlingschef på Hyresgästföreningen region Stockholm

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera