ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Staten bedriver korståg mot svenska skogsägare

  • GODTYCKLIGT. I praktiken har Skogsstyrelsens linje inneburit att skogsägare som lånat miljonbelopp till investeringar, helt plötsligt och utan ersättning står med en skog som staten tagit över beslutanderätten över, skriver Helena Lindahl och Peter Helander. Foto: Ronny Karlsson

DEBATT. Staten överklagade förra veckan mark- och miljödomstolens beslut att tilldöma fem markägare ersättning för nekad skogsavverkning. En vinst för staten skulle innebära ett konkret hot mot äganderätten och skaka om den svenska skogs-näringen i grunden, skriver Helena Lindahl och Peter Helander (C).

I början av året vann ägare av fjällnära skog en principiellt viktig dom mot staten. Beklagligt nog valde berörda myndigheter, på sista dagen för överklagande, att överklaga och förlänga processen.

Utöver stor oro och mycket lidande för de drabbade skogsägarna innebär det även att äganderätten fortsatt utmanas av statliga myndigheter och osäkerheten runt skogsägande kvarstår.

Det är en skam att den här ovärdiga processen inte fick ett slut i mitten av januari när domen föll i målet om utebliven ersättning för nekad avverkning i fjällnära skog i mark- och miljödomstolen i Umeå. I det aktuella målet hade en handfull skogsägare stämt staten eftersom de inte fick avverka skogen, men inte heller – enligt tidigare praxis – fått ersättning från staten för ekonomisk förlust. Nu överklagas alltså domen av staten via Kammarkollegiet.

Det mest upprörande är att initiativet till att urholka äganderätten tagits av skattefinansierade myndigheter – i fallet med fjällnära skog, Skogsstyrelsen och Kammarkollegiet. I stället för att värna den grundlagsskyddade äganderätten, stabilitet i stora finansieringar och svensk export, har man tagit sig friheten att utmana den redan hårt kritiserade urholkningen av äganderätten.

I riksdagen finns det en stor majoritet för att stärka äganderätten och det är då mycket märkligt att statens egna myndigheter går i en annan riktning. Att man fortsätter driva den här sortens processer för att skapa utrymme för att ta över rätten att bestämma om enskildas egendom är tondövt och skadar hela den viktiga skogsnäringen.

Det Skogsstyrelsen kortfattat gjort är att försöka etablera en ny praxis. I stället för att antingen ge avslag och ekonomiska ersättning – så kallad intrångsersättning för ett förlorat ekonomiskt värde – eller ge rätt till avverkning, har man hittat en tredje väg: att ge avslag men inte ekonomisk ersättning.

Man menar att stora delar av den fjällnära skogen inte är att betrakta som ”pågående markanvändning” och att statens ersättningsskyldighet vid avslag för avverkning inte behöver tillämpas.

I praktiken har Skogsstyrelsens linje inneburit att skogsägare som lånat miljonbelopp till att köpa skog – som vid köp ansågs vara avverkningsbar – helt plötsligt och helt utan ersättning står med en skog som staten tagit över beslutanderätten över.

Skogsstyrelsen har försökt skapa sig en omväg till att tvinga fram skogsreservat utan att betala för skogen. Det var därför mycket glädjande att domen från mark- och miljö- domstolen som föll i januari i år gav myndigheterna bakläxa, men den glädjen blev som nämnt väldigt kortvarig nu när berörda myndigheter valt att överklaga domen och kasta in skogsägarna i osäkerhet igen.

För oss är det uppenbart att stabila förutsättningar för skogsbruket behöver prioriteras högre och därför borde följande åtgärder genomföras:

Värna och stärka äganderätten genom att, bland annat, i regleringsbrev och instruktioner till Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och Länsstyrelserna förtydliga att de ska beakta äganderätten.

Om brukanderätten inskränks ska den drabbade alltid ha rätt till ersättning. Om budgeten inte räcker till får myndigheterna prioritera, precis som inom andra politikområden.

Beslutade och lagakraftvunna intrång och avsättningar ska ersättas innan nya skyddade områden inrättas.

Rättsosäkerheten kring tillämpningen av art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet har fått olyckliga konsekvenser för svenska skogsägare. Flera rättsfall har fått stor uppmärksamhet och Centerpartiet anser att den svenska tillämpningen av EU-direktiven måste ses över.

Sverige måste ta fram ett nytt och enhetligt sätt att räkna skyddad mark.

Den utökade nyckelbiotopsinventeringen bör inte återupptas.

Myndigheternas korståg mot berörda människor som i många fall skött sin skog i generationer leder till klyftor i samhället där misstron mot dem som är satta att värna folket blir avgrundsdjup. Myndigheternas agerande orsakar mycket psykiskt lidande och en långvarig ekonomisk osäkerhet. Detta är inte värdigt en rättsstat.

Tryggheten i investeringar och ägande är en grundförutsättning för stabilitet i det samlade värdet på skogen, som i dag uppgår till omkring en femtedel av Sveriges BNP – drygt 900 miljarder kronor – och årligen levererar drygt 10 procent av värdena från hela landets varuexport. Många tiotusentals är anställda inom skogsbruket, massa- och pappersindustrin och andra näringar som är direkt beroende av skogsråvara och var femte investerad krona inom svensk industri kommer från skogsindustrin.

Det råder alltså inget som helst tvivel om skogens tunga betydelse för befolkningens välstånd. Utan skogsbruket skulle vi vara fattigare. Till det ska läggas klimatnyttan som ett aktivt skogsbruk står för. Siffror från Naturvårdsverket och SCB som Skogsindustrierna sammanställt visar att den ekonomiskt mycket produktiva skogsindustrin svarar för runt 0,9 procent av de totala utsläppen av CO2-ekvivalenter.

När Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, illustrerar skogens upptag och utsläpp av kol över en livscykel framgår det tydligt att kolupptaget är betydligt större under den långa tillväxttiden från ungskog till avverkningen än kolavgivningen vid plantering och avverkning. Den växande svenska skogen är onekligen en grön lunga.

I dag planteras tre nya träd för varje som avverkas och därmed växer det upp mer ny skog än vad som avverkas. Utöver det finns givetvis en enorm outnyttjad potential som skogen har för produktion av bioprodukter, exempelvis drivmedel.

Med tanke på skogens enorma betydelse för svensk ekonomi, jobben på landsbygden och den gröna omställningen är det oroande att äganderätten – som är själva grundfundamentet för den svenska skogen – fortsätter att utmanas.

Den fortsatta domstolsprocessen kommer att få en enorm betydelse för tusentals skogsägare och i förlängningen för den grundlagsskyddade äganderätten för skogs- och mark-ägare. I värsta fall skulle en vinst för staten skaka om hela skogsnäringens grundfundament och då finns risken att myndigheternas konfiskeringsagenda utökas till ytterligare områden och den svenska äganderätten eroderas än mer.

Myndigheternas agerande är inte acceptabelt och nu är det dags för riksdag och regering att sätta ner foten och stoppa myndighetsaktivismen.

Helena Lindahl, näringspolitisk talesperson (C)

Peter Helander, regionalpolitisk talesperson (C)

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies