ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Infrastruktur

Starta statligt investeringsbolag – och låt pensionsfonderna investera

  • DUBBELLÖSNING. I dag tillåts inte pensionsfonder direktinvestera i svensk infrastruktur, trots att intresset för långsiktiga investeringar med positiv inverkan på framtida pensionsutbetalningar är stort, skriver Bennet och Trouvé. På bilden: elväg utanför Sandviken. Foto: Pontus Lundahl/TT
  • DUBBELLÖSNING. I dag tillåts inte pensionsfonder direktinvestera i svensk infrastruktur, trots att intresset för långsiktiga investeringar med positiv inverkan på framtida pensionsutbetalningar är stort, skriver Carl Bennet och Johan Trouvé.

DEBATT. Lösningen på Sveriges infrastrukturunderskott är ett oberoende statligt bolag som finansierar investeringar. Genom att ge ut obligationer kan bolaget vända sig till pensionsfonder som vill investera i svensk infrastruktur och samtidigt få en trygg placering, skriver Carl Bennet tillsammans med Västsvenska Handelskammarens vd Johan Trouvé.

I dag tillåts inte pensionsfonder direktinvestera i svensk infrastruktur. Rätt organiserat vet vi att intresset från pensionsbolagen för denna typ av långsiktiga investeringar med positiv inverkan på framtida pensionsutbetalningar är stort.

Investeringarna i svensk infrastruktur måste öka för att möta transportbehoven och långsiktigt trygga vårt välstånd. En eftersatt och ineffektiv infrastruktur innebär försämrad konkurrenskraft för svenska företag med lägre tillväxt och mindre pengar till välfärd som följd. 

Samtidigt söker svenska och utländska pensionsfonder efter långsiktiga och säkra investeringar med rimlig avkastning – kriterier som investeringar i svensk infrastruktur skulle uppfylla. 

Genom att ändra regelverket och tillåta pensionskapital att investera i svensk infrastruktur kan Sverige få mer och bättre infrastruktur samtidigt som våra gemensamma pensionspengar ges en attraktiv och trygg placering.  

Statens årliga investeringar i transportinfrastruktur uppgår till ungefär 1,1 procent av BNP. Det är i nivå med snittet för de senaste 30 åren, men lägre än föregående decennier då stora delar av den infrastruktur vi använder i dag anlades. 

Samtidigt får vi allt mindre infrastruktur för pengarna på grund av snabbt stigande anläggningspriser. 

Exempelvis har kostnaden för att anlägga ny järnväg stigit tre gånger mer än konsumentpriserna de senaste tio åren. I reala termer innebär det att staten under lång tid minskat investeringarna i infrastruktur. 

Transporterna har däremot inte minskat. Sedan 90-talet har persontransporterna på järnväg fördubblats och på väg är ökningen 20 procent. Även godstransporterna har ökat stort, varav merparten på väg.  

Konsekvenserna av att infrastrukturinvesteringarna inte hängt med är välkända. Trafikinfarkter i och runt storstäderna, tjälskadade vägar i norr, ett järnvägsnät som lider av kapacitetsbrist, växelfel och nedrivna kontaktledningar och så vidare. Resenärer påverkas direkt. 

Indirekt påverkas Sveriges konkurrenskraft när person- och godstransporter försenas och fördyras. Transportsystemet måste smörjas genom bättre underhåll och nyinvesteringar i effektiv och klimatsmart infrastruktur. 

Det gäller inte minst järnvägskapaciteten som måste byggas ut och i vars spår vi får större arbetsmarknadsregioner med bättre förutsättningar för företag att hitta rätt kompetens och för arbetstagare att hitta ett attraktivt och utvecklande arbete. Stora arbetsmarknadsregioner innebär i sin tur högre tillväxt och lägre arbetslöshet.   

Samtidigt finns stora behov inom andra samhällssektorer och ett finanspolitiskt ramverk som begränsar möjligheten att genomföra investeringar utöver vad som vanligtvis ryms inom den årliga budgeten. 

Utan en nedprioritering av andra områden eller ändring av det finanspolitiska ramverket är det svårt att med dagens medel komma tillrätta med behoven inom infrastrukturområdet.  

För den som söker kortsiktiga investeringar är utbudet enormt, men det gör inte pensionsfonderna. De söker långsiktiga, säkra investeringar med rimlig avkastning. 

Då är utbudet mer begränsat, men infrastrukturinvesteringar erbjuder det som pensionskapitalet söker. Det är en attraktiv investering. Riskerna varierar och kan därmed styras, ett färdigt projekt med stabilt kassaflöde har låg risk, ett nystartat projekt har högre risk. 

I dag tillåts inte pensionsfonder direktinvestera i svensk infrastruktur. Rätt organiserat vet vi att intresset från pensionsbolagen för denna typ av långsiktiga investeringar med positiv inverkan på framtida pensionsutbetalningar är stort.   

Lösningen, enligt oss, är att bilda ett oberoende statligt bolag med uppgift att finansiera infrastrukturinvesteringar. 

Genom att ge ut obligationer, riktade mot specifika objekt eller en diversifierad infrastrukturportfölj, kan bolaget vända sig till pensionsfonder som vill investera i svensk infrastruktur. 

Med staten i ryggen minskar riskpremien, insyn i bolaget garanteras samtidigt som bolaget fritt från riksdag och regering kan fatta beslut om investeringar. 

Upplägget innebär att statens utgifter endast påverkas på marginalen. Det innebär också att det offentliga företräds av en expertorganisation vid upphandlingar och förhandlingar. Risken att det offentliga ska ingå ofördelaktiga avtal minskar därmed.  

Det vi föreslår är en traditionell svensk modell där det privata samarbetar med det offentliga. 

Lösningen innebär att enskilda projekt sannolikt blir något dyrare än om staten själv, utan inblandning av pensionsfonder, hade finansierat projektet. 

Fördelen är att lönsamma investeringar som bidrar till ekonomisk tillväxt och klimatomställning genomförs i närtid istället för att hamna längst bak i den långa kön av framtida statliga investeringar.   

Sverige har inte längre råd att underinvestera i transportinfrastrukturen. Låt pensionskapitalet bidra till en infrastruktur som binder samman städer, möjliggör pendling, ökar tillgång till kompetens, utvidgar arbetsmarknaden och ökar kapaciteten för godstransporter.   

Carl Bennet, industriledare

Johan Trouvé, vd Västsvenska Handelskammaren 

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer