1515
Annons

Skyll inte spelrestriktioner på corona

När andra bolag erbjuds lättnader flaggas för ytterligare restriktioner för spelbolagen. Är covid-19 bara en ursäkt för att införa ytterligare restriktioner för en bransch som fortsätter att väcka känslor, frågar sig Jenny Nilzon, Spelbranschens Riksorganisation, Sper.

Foto:Janerik Henriksson

Det är tråkigt när den politik som förväntas värna om både medborgare och näringsliv låter sin ensidiga bild av spelbranschen få slagsida.

Tvärtemot vad socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi säger sig veta, är nämligen många spelbolag i ett ansträngt läge, och flera funderar på att kasta in handduken.

Sper är en av flera aktörer som bjudits in att komma med synpunkter på promemorian ”Ett stärkt spelarskydd till följd av spridningen av sjukdomen covid-19”. Och visst ser vi områden för förbättring, problemet är att dessa förbättringsområden inte återfinns i detta förslag.

Spers medlemmar, precis som många andra företag och organisationer, vittnar om pandemins negativa effekter på sina verksamheter. Situationen är ansträngd och osäkerheten stor. Vissa bolag har permitterat personal och andra planerar för det.

Ingen unik situation i dagsläget, men likafullt tråkigt.

Regeringens förslag delar dock inte problembilden. Där görs i stället antagandet att ökad social isolering och ekonomisk utsatthet i samhället kommer att innebära att konsumenter spelar mer och söker sig till riskfyllda spelformer. Regeringen har också inspirerats av länder som, till följd av coronapandemin, vidtagit tillfälliga regulativa åtgärder för att begränsa riskerna på spelmarknaden. I promemorian föreslås att Sverige gör samma sak.

Här vill vi sätta två frågetecken.

Dels undrar vi på vilka premisser regeringen gör antaganden om individers spelbeteende under en pandemi som världen aldrig förr skådat? Vem kan med säkerhet säga att ett eventuellt ökat spelande under en begränsad tid (lagändringen är tänkt att gälla året ut) korrelerar med ökad spelproblematik?

Dels undrar vi varför regeringen fäster så stor vikt vid vad andra länder gör, till synes utan att ta hänsyn till olikheter i dessa länders regleringar, ej heller vilka konsekvenser som regleringarna fått. Sverige har de senaste månaderna visat prov på ett exemplariskt gott självförtroende genom att gå sin egen väg, varför överge det modet nu?

Sper företräder många typer av spelaktörer med olika produkter. Från statligt ägda och kontrollerade företag till privata aktörer och ideella lotterier. För några veckor sedan kunde Sper välkomna nya partners, aktörer som på olika sätt arbetar med spelansvar utan att själva erbjuda spel. Att vissa typer av spel ökar risken att utveckla ett osunt spelande kan de flesta skriva under på.

Samtidigt kan vi konstatera att alla inte lever upp till omsorgsplikten, det står klart när vi intervjuar våra nya partners. Nuvarande lagstiftning är tuff och omsorgsplikten omfattande. Men det rings fortfarande säljsamtal som inte borde ringas, lockas med bonusar som inte borde lockas med och så vidare. Inte så omfattande som kritiker vill hävda, inte alltid så fläckfritt som branschen vill låta påskina.

Här finns förbättringsområden som med relativt små insatser kan få stora effekter. Bolagen måste agera omsorgsfullt hela vägen, och regeringen måste via sina tillsynsmyndigheter se till att så sker. Staten har ett tungt vägande ansvar i vägen till sund konkurrens, alternativet vill nämligen ingen ha.

Hotet från den olicensierade spelmarknaden är reellt inte bara för våra medlemmar, även konsumentskyddet är hotat när mindre nogräknade, olicensierade aktörer söker kundkontakt. Trots att Spelinspektionen har tillgång till verktyg som ska förhindra dessa aktörer från att agera här, står verktygen oanvända. Oklart varför. I stället ser vi att såväl kunder som bolag tenderar att söka sig bort från den reglerade marknaden. Till en mer ljusskygg spelvärld.

Osolidariskt och moraliskt förkastligt, absolut. Men kan man egentligen klandra den som väljer en väg ut när den befintliga marknaden blir oförklarligt rigid och omöjlig att förutse?

Vi är därför övertygade om att hårdare tag inte är vägen framåt för konsumentskyddet. Tvärtom känner vi oss rätt säkra på att lösningen finns i att få den befintliga, redan hårt reglerade och av licenstagarna en gång accepterade, spelmarknaden att flyga.

Möjligheten att stänga av sig i Spelpaus.se är ett väldigt bra initiativ. Får vi önska skulle initiativet utvecklas och även inkludera allmän information om spel och spelande. Ett folkbildande anslag där spelandets för- och nackdelar lyfts fram och vägleder. Sverige har en god tradition av folkbildning sedan kampanjer som Håll Sverige Rent och Spola Kröken. Och återigen, vi lyssnar på våra myndigheter.

Ta också ett hårdare grepp om snabblåneinstituten. Spelbolagens ansvar för kundens spelande ska vara långtgående, men hur spelet finansieras har vi begränsad insyn i. Överskuldsättning är förödande både för individen och samhället och ett nationellt skuldregister skulle kunna vara en lösning.

Jenny Nilzon, vd, Spelbranschens Riksorganisation, Sper

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debatt: Invånare och företag riskerar att bli de stora förlorarna i omställningen i norr

Den regering som tillträder efter valet behöver ta sig en allvarlig funderare gällande huruvida megaprojekten i norr är förenliga med Sveriges långsiktiga elförsörjning och en hållbar utveckling för landet, skriver professorerna Magnus Henrekson och 

Christian Sandström.

Foto:Jack Mikrut

Den 11:e augusti publicerade Dagens Industri intressanta siffror om de svenska storbolagens elanvändning. Stora Enso sticker ut med sina 11 TWh, följt av SSAB (4,7 TWh), Boliden (4,6 TWh) och Essity (4,3 TWh). Volvo använder 1,1 TWh och ABB 1 TWh.

DI:s siffror ger perspektiv på de formidabla mängderna elektricitet som de mestadels statliga satsningarna på vätgasbaserat (”grönt”) stål och järnsvamp i Norrbotten ska ta i anspråk. Totalt beräknas dessa projekt förbruka 80 TWh, vilket motsvarar hela Finlands elanvändning. 

Enbart H2 Green Steel med sina planer på att göra vätgasstål utanför Boden har för avsikt att ta 12 TWh i anspråk för att totalt skapa 1 500 arbetstillfällen. Hur kan det vara bra för miljön och Sveriges ekonomi att ett så litet bolag tar tio gånger mer elektricitet i anspråk än hela Volvo? Eller lika mycket som hela Region Skåne med 1,3 miljoner invånare och 600 tusen jobb? 12 TWh är också den mängd elektricitet som skulle behövas för att elektrifiera hela Sveriges fordonsflotta.

I tider av nedlagd kärnkraft, skenande elpriser och allt fler varningstecken gällande elmarknadens tillförlitlighet framöver är det svårt att inte ställa sig frågande till dessa megaprojekt i norr. Det sägs att de ska använda ett påstått ”överskott” av fossilfri el i norr som inte kan transporteras söderut. Men den totala vattenkraftsproduktionen i Norrbottens län är bara 14 TWh, det vill säga H2GS tänker att ensamt lägga beslag på motsvarande nästan hela länets produktion av vattenkraft. När en allt större andel av den lokalt producerade elen dras bort från Nordpool är det stor risk att elpriset för länets hushåll, övriga företag och offentliga verksamheter blir lika högt som i dagens Skåne. De som i dag bor och verkar i Norrbotten blir i så fall de stora förlorarna, medan vinnarna blir ett fåtal riskkapitalister. 

Varken sittande regering, andra politiker eller företagen som påstår sig göra så gott för miljön och Norrlands ekonomi har svarat på varifrån elen ska komma. Det talas om land- och/eller havsbaserad vindkraft och vätgaslagring, men de konkreta planerna lyser med sin frånvaro. 

Den regering som tillträder efter valet behöver ta sig en allvarlig funderare gällande huruvida megaprojekten i norr är förenliga med Sveriges långsiktiga elförsörjning och en hållbar utveckling för landet. 

Magnus Henrekson

Professor i nationalekonomi, IFN

Christian Sandström

Biträdande professor vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping och Ratio

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera