1515
Annons

SJ: Snabbtågen billigare än kritikerna påstår

DEBATT. Stockholm Handelskammare är den enda i södra Sverige som motsätter sig snabbtåg. Men Handelskammarens resonemang är fulla av felslut och man bortser från rapporter som räknar med en återbetalningstid på tio år eller mindre, skriver SJ:s vd Crister Fritzson.

Behovet av nya stambanor är ett ofrånkomligt faktum. Landets järnväg har passerat kapacitetstaket. Snabba tåg behöver separeras från långsamma, lite mötesspår här och där räcker inte. 

Den växande befolkningens ökande resande gör att vi behöver tillföra rejält med klimatsmart kapacitet snabbt. Att bortse från järnvägen som redan är elektrifierad och alltid kommer vara det mest yt- och energieffektiva transportslaget är ett misstag. Fakta är att: 

- Höghastighetsbanor kan byggas på 10 år. Estland, Lettland och Litauen bygger 87 mil nytt dubbelspår på sex år. Det är därför oklart varför Sverige inte kan. Med landskapsbroar skulle det gå ännu snabbare, och med mindre inverkan i landskapet.

- Klimatnyttan är omfattande. Inom ett spann biter sig Stockholms Handelskammare (Di Debatt 25/10) fast vid Trafikverkets mest pessimistiska siffra för när utsläppen för byggtiden beräknas vara intjänade. Handelskammaren lägger åt sidan åtminstone tre rapporter som alla pekar på cirka tio års återbetalningstid, om inte ännu kortare. 

Man bortser från också från utvecklingen av klimatvänlig grön betong. Och, med en mer realistisk resandeprognos närmar vi oss snabbt Trafikverkets lägsta siffra att klimatneutralitet har uppnåtts redan efter fyra år.

- Fördelarna är mycket stora – både för personresor och godstrafik. Som KTH visat blandar Handelskammaren äpplen med päron och toppar med egna, bräckliga bedömningar och uträkningar. 

Fakta är att restidsvinsten mellan Stockholm och Göteborg jämfört med i dag är en timme. Tar vi hänsyn till Trafikverkets bedömning att utan höghastighetsbanorna så ökar restiden på de gamla banorna blir tidsvinsten ännu större. På flera delsträckor reduceras restiden med 50-80 procent jämfört med i dag. 

När de snabba persontågen flyttar till nya banor skapas också utrymme för en tredubbling av godstrafiken på de gamla. En mycket stor del av den långväga lastbilstrafiken skulle då kunna ske på järnväg. Järnvägsgods förbrukar bara en tredjedel så mycket energi som en eldriven lastbil gör och en sjättedel mot en dieseldriven.

- Nyttorna är omfattande. Det är välkänt att dagens, svenska samhällsekonomiska kalkyler inte fångar hela effekten av stora infrastrukturinvesteringar – särskilt i järnväg. 

Stockholms Handelskammare lyfter fram att investeringen i höghastighetsbanor är negativ med nuvarande sätt att räkna. Om de vore konsekventa skulle de i så fall också kritisera investeringarna i Stockholms tunnelbana. De kalkylerna är ännu sämre än den för höghastighetsbanorna. 

Men i tunnelbanefallet ser man riktigt att det finns andra och självklara nyttor utöver de kalkylmässiga. Investeringar i ett nätverk med höghastighetsjärnvägar lägger grunden för framtida ekonomisk tillväxt och ökad internationell konkurrenskraft för hela landet. 

- Det kan bli billigare. Om de nya stambanorna renodlas för de snabbaste tågen så kan vi bygga billigare. Höghastighetståg klarar både betydligt brantare backar och smalare tunnlar. Samtidigt blir både kapacitet och punktlighet i hela järnvägssystemet högre. Lägre kostnader och högre effekter ger också en betydligt bättre ekonomisk kalkyl.

Bland de fem handelskamrar som är berörda av frågan i södra delen av Sverige är Stockholms handelskammare undantaget. De andra är tydligt för ett snabbt byggande av nya stambanor. Vi efterlyser en mer seriös och faktabaserad debatt också i Stockholm om dessa viktiga framtidsfrågor för hela Sverige. 

Crister Fritzson, vd SJ


Stora frågetecken kring snabbtågen kvarstår

I skenet av att lyssna in vad stora delar av Sverige behöver i den kommande mångmiljardplanen för infrastruktur, samlar regeringen på sig stöd för planens stora knäckfråga: snabbtågen.

Infrastrukturminister Tomas Eneroth.
Infrastrukturminister Tomas Eneroth.Foto:Nils Petter Nilsson/TT

”Hållbarhet”

”Transporteffektivitet”

”Konkurrenskraft”

Värdeorden duggar tätt när infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) i förra veckan bjöd in regioner, kommuner, handelskammare och intressegrupper till remissmöte om den kommande infrastrukturpropositionen.

Under våren ska regeringen och samarbetspartierna komma överens om hur hundratals miljarder kronor ska fördelas på svensk infrastruktur.

Men innan dess ska alla få komma till tals, sägs det.

”Hela landet ska leva”, framför en region som är orolig för att glömmas bort.

Men Tomas Eneroth försäkrar att han minsann innan pandemin slog till rest land och rike runt och ”lyssnat in stämningarna, förväntningarna och önskemålen”.

Infrastrukturministern vet alltså redan vad alla tycker och vill ha när mångmiljardplanen ska läggas fram.

Frågan som väcks blir således för vem mötet hålls.

”Framför allt vill jag höra hur sampratade regionerna är. Hur kan vi bidra till det som har nationell nytta?”, svarar Tomas Eneroth på frågan om vad han ser fram emot att höra om under mötet.

Vad ministern vill veta är vilka som är med på tåget, om ordvalet ursäktas.

Det stora frågetecknet för svensk infrastruktur just nu är finansieringen av snabbtågen.

Med en prislapp på mellan 205 och 230 miljarder kronor måste projektet finansieras utanför planen, som sannolikt landar på drygt 620 miljarder kronor fördelat över de kommande 12 åren.

Liberalerna är skeptiska till prislappen på snabbtågen och har krävt att fler partier än de inom januariavtalet måste stå bakom projektet.

Men Moderaterna och Kristdemokraterna säger nej.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centern har varit tydliga med att höghastighetsbanorna ska genomföras, om så med den svaga majoritet i riksdagen som januariavtalet innebär.

Men även L måste trycka på grön knapp när det väl är dags. Annars blir det inga snabbtåg.

Tomas Eneroth behöver alltså ammunition i förhandlingarna med januaripartierna för att häva igenom det enorma projektet. Bra då att hålla sig väl med makten ute i landets regioner och kommuner.

L hänger just nu på en skör tråd i opinionen. Ett svek mot överenskommelsen kan stå partiet dyrt och stödet för projektet hos en del regioner, kommuner och delar av näringslivet kan vara en påtryckning för L.

Men frågetecknen är fortfarande många och remissmötet, trots sina två dagar och många PowerPoint presentationer, gav inga klara besked.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?