1515
Annons

SBAB: Negativa erfarenheter av tidigare stora bostadsstöd

REPLIK. Erfarenheten av tidigare stora bostadsstöd förskräcker. De var ineffektiva och bidrog till ökande produktionskostnader och stora statliga kostnader. Att återinföra liknande stöd i ett läge där dessutom utmaningarna på den offentliga sektorns utgiftssida redan är enorma är ingen samhällsekonomiskt god idé, skriver Robert Boije, chefsekonom på SBAB.

Bild:Anders Wiklund/TT

I en artikel på Di Debatt påtalade jag att bostadspolitiken inte verkar bli någon prioriterad valfråga trots att problemen på bostadsmarknaden kanske är större än någonsin. Då det inte finns en enskild åtgärd som löser problemen efterlyste jag ett politiskt helhetsperspektiv där man tittar på bland annat de skatter som minskar rörligheten på bostadsmarknaden, ränteavdrag, makrotillsynsåtgärder och hyresregleringen.

I en replik skriver Hyresgästföreningens chefsekonom Martin Hofverberg att han håller med om flera saker som jag tar upp men att jag missar att ta upp finansieringen av byggnation av hyresrätter. Han menar att borttagandet av de förmånliga lån, räntebidrag och riktade stöd som fanns innan de avvecklades i samband med den offentlig-finansiella krisen på 1990-talet är den enskilt viktigaste förklaringen till varför det byggs så få hyresrätter. Han skriver vidare att staten efter avvecklingen av de olika stöden har ett unikt lågt risktagande i bostadsbyggandet. 

Jag välkomnar att Martin Hofverberg delar min oro för problemen på bostadsmarknaden och att han bidrar till den viktiga debatten om dessa frågor. Men det finns en rad argument för varför ett återinförande av stora stöd för produktion av hyresrätter inte är en samhällsekonomiskt god idé.

Hyresregleringen gör det mer lönsamt att bygga andra upplåtelseformer och skapar en överefterfrågan av hyresrätter i förhållande till utbudet. Hyresregleringen skapar ett system som först bidrar till att subventionera de som efter år i kö har fått förmånen att få en hyresrätt i ett attraktivt område och sedan kräver statliga subventioner för att det ska byggas tillräckligt många hyresrätter. Problemet bör istället lösas där det uppstått.

Regeringen införde 2015 ett riktat stöd till byggnation av vissa hyresrätter. Det har bara byggts ett fåtal hyresrätter med detta stöd. Ett införande av förmånliga statliga topplån för bostadsföretag som Martin Hofverberg föreslår skulle heller knappast räcka särskilt långt. En slutsats man kan dra av detta är att det när det råder fri prissättning vid produktion av bostadsrätter och småhus måste det till väldigt stora byggnationsstöd för produktion av hyresrätter för att det ska bli någon mängd att tala om. Företrädare för byggbranschen har också påtalat att de flesta av de fåtal hyresrätter som ändå byggts med hjälp av det stöd som infördes 2015 troligen hade byggts ändå. Flera av dem var redan planerade när stödet trädde ikraft.

Erfarenheterna av tidigare stora stödsystem förskräcker, vilket även min företrädare och andra experter tidigare framhållit i artiklar här i Dagens industri. I ESO-rapporten ”Staten fick Svarte Petter” gjordes också en utvärdering av de tidigare generösa systemen för bostadsfinansiering. Där konstaterades att stödsystemen bidrog till att öka produktionskostnaden och minska produktiviteten. En annan slutsats som drogs var att då staten stod för stöden medan kommunerna och privata aktörer byggde och fattade besluten om vart och hur mycket det skulle byggas, uppstod moral hazard där staten i princip blev sittande med hela risken (därav namnet på rapporten). Ytterligare en slutsats var att det inte alltid byggdes där det behövde byggas.

Det är också viktigt att sätta in frågan om bostadsstöd i ett större offentlig-finansiellt perspektiv. Bostadsstöden uppgick till hela 2,5 procent av BNP när de avvecklades på 1990-talet. Mätt utifrån dagens BNP motsvarar det över 100 miljarder kronor. Med tanke på de andra mycket stora utgiftsökningar den offentliga sektorn nu står inför och de offentlig-finansiella risker det medför (se min artikel i SvD den 5 mars) kan väl inte ett återinförande av stora bostadsstöd – som dessutom visat sig vara ineffektiva – vara prioriterat? 

Robert Boije, chefsekonom, SBAB 


Läs Robert Boijes första artikel här.

Läs svaret från Hyresgästföreningen här.


Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.


Debatt: Strukturreformer krävs för att undvika långvarig ekonomisk kris

Sveriges möjligheter att ta sig igenom ekonomiska kriser är beroende av politikernas förmåga att genomföra reformer som stärker företagens konkurrenskraft och omställningsförmåga, skriver Karin Johansson och Sven-Olov Daunfeldt vid Svenskt Näringsliv

Foto:Sören Andersson

Nittiotalskrisen drabbade Sverige hårt eftersom omvärlden saknade förtroende för våra offentliga finanser efter årtionden av kortsiktig och expansiv finanspolitik. 

Finanskrisen kunde den dåvarande svenska regeringen däremot hantera utifrån en styrkeposition. Saneringen av statsfinanserna och de strukturreformer som genomfördes under 1990-talet hade stärkt vår konkurrenskraft.

”Inledningen av valrörelsen har mest handlat om att med riktade insatser lösa specifika problem för specifika grupper. Men det fungerar inte i en bred ekonomisk kris. Staten kan inte kompensera alla för allt.”

Nu befinner sig Sverige i ett osäkert ekonomiskt läge, samtidigt som vi har stora och växande problem. Bakom oss ligger tre mandatperioder utan långsiktiga strukturreformer.

Inledningen av valrörelsen har mest handlat om att med riktade insatser lösa specifika problem för specifika grupper. Men det fungerar inte i en bred ekonomisk kris. Staten kan inte kompensera alla för allt.  

Lyckligtvis finns det ett starkt folkligt stöd för en politik som prioriterar långsiktiga strukturreformer. 

I en ny opinionsundersökning, genomförd av Demoskop på uppdrag av Svenskt Näringsliv, anger sju av tio att politiska beslut ofta är för kortsiktiga och bortser från underliggande problem i samhället. Tre av fyra menar att långsiktiga reformer nu behövs för att stärka tillväxten och få fler i arbete.

Politiken behöver samla sig och prioritera långsiktighet. Låt oss peka på tre avgörande områden. 

För det första krävs reformer för att få fler i arbete och mer investeringar. Samtidigt som många är arbetslösa eller inte kan försörja sig på sin egen lön, så visar Svenskt Näringslivs rekryteringsenkät att fler rekryteringsförsök än någonsin misslyckas. 

Det handlar både om högteknologiska företag som inte får tag på högutbildad arbetskraft och om arbetskraftsintensiva tjänsteföretag som inte får tag på personal till arbeten som inte kräver någon högre utbildning. 

Därför behövs en utbildningspolitik som prioriterar företagens kompetensbehov och ger ett tydligare yrkesfokus i både gymnasie- och högskoleutbildningen. Utbildningarna ska dimensioneras och riktas mot sektorer där det finns efterfrågan. Näringslivet behöver få ett tydligare inflytande över utbildningens innehåll. 

Samtidigt måste arbetslinjen förstärkas. Det ska löna sig mer att arbeta. Ett skäl till att rekryteringsförsök misslyckas är att skillnaden mellan att gå från bidragsförsörjning till arbete är för liten. Skatter och bidrag måste stärka drivkrafterna till arbete.

Det är också helt avgörande att fler instegsjobb skapas genom att företagen får möjlighet att anställa medarbetare till en betydligt lägre arbetskraftskostnad. Etableringsjobben som lanserades av parterna för nästan fem år sedan skulle kunna spela en viktig roll. Problemet är att de fortfarande inte har införts.

Skattesystemet behöver anpassas till omvärldens förändringar för att stärka näringslivets konkurrenskraft och öka investeringstakten. De mest skadliga skatterna bör åtgärdas först. Här kan nämnas regelverket kring bolagsskatten, ägarskatternas utformning och nivå, samt de mycket höga marginalskatterna. 

I jämförelse med våra konkurrentländer betalar företag i Sverige betydligt högre arbetsgivaravgifter. Det som framför allt skiljer ut Sverige är att en tredjedel av arbetsgivaravgiften är en dold skatt som inte är kopplad till någon förmån för arbetstagarna. 

För det andra behöver Sverige säkra energiförsörjningen och låta företagen leda omställningen till ett hållbart samhälle. Vi håller i dag på att avveckla en av Sveriges stora konkurrensfördelar. 

Tillgången på fossilfri och tillförlitlig el är helt avgörande för om vi ska klara den gröna omställningen. Under nästa mandatperiod krävs reformer för en kraftigt ökad och leveranssäker el. Vi behöver investera i ny kärnkraft. 

Trots bristen på reformer lyckas svenska företag ligga i framkant. De rullar ut innovationer och lösningar som har en global potential som inte sällan är mångfaldigt större än Sveriges egna utsläpp. Ska de kunna fortsätta att göra det krävs investeringar i industrin, gruvnäringen och infrastrukturen. Idag bromsas eller helt stoppas sådana investeringar av långdragna, osäkra och dyra miljöprövningar. Vi måste släppa loss den konstruktiva kraft som näringslivet bidrar med i klimatomställningen.

För det tredje behöver vi framtidssäkra transportinfrastrukturen och accelerera digitaliseringen i samhället. Den svenska transportinfrastrukturen är i dag eftersatt, har otillräcklig kapacitet och är känslig för störningar. Trafikverket har uppskattat storleken på det eftersatta underhållet till 70 miljarder kronor. Trots detta prioriterar den nationella planen för infrastruktur ned underhållet. Det innebär att underhållsskulden kan komma att fördubblas de kommande tolv åren.  

Under nästa mandatperiod måste denna negativa trend brytas. En förbättrad tillgänglighet till marknader och kompetens är en grundförutsättning för fler växande företag.   

Den digitala infrastrukturen behöver utvecklas för att ta tillvara potentialen med digitaliseringen. Reformer som underlättar för näringslivet att ta nya steg i användningen av data och artificiell intelligens är nödvändiga för att företag i Sverige ska stå sig i den internationella konkurrensen. 

Regeringen måste driva på för att lagar och regelverk stödjer dataanvändning och frigör potentialen i den tekniska utvecklingen. Det behövs också en fortsatt utbyggnad av snabba och säkra elektroniska kommunikationsnät i hela landet.  

I ekonomiska kriser är ett konkurrenskraftigt näringsliv vårt viktigaste sociala och ekonomiska skyddsnät. Att stärka näringslivets konkurrenskraft och omställningsförmåga måste därför vara en helt central fråga under nästa mandatperiod. 

Karin Johansson, vice vd Svenskt Näringsliv

Sven-Olov Daunfeldt, chefsekonom Svenskt Näringsliv 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?