1515
Annons

Sätt brottsligheten i fokus

DEBATT. I efterdyningarna av onsdagens dödsskjutning av en polis och den senaste tidens uppmärksammade gängkriminalitet och otrygghet ställer sig allt fler frågan hur den negativa utvecklingen kan brytas. 

Nu krävs friska, konkreta och omedelbara åtgärder för att vända situationen, skriver Magnus Lindgren, generalsekreterare Stiftelsen Tryggare Sverige och före detta polis.

TYST MINUT. På torsdagen hölls en tyst minut för den polis som sköts ihjäl i Göteborg på onsdagskvällen. För att komma till bukt med gängkriminaliteten behöver bland annat polisens förmåga att ta tillbaka Sveriges 60 utsatta områden stärkas, skriver Magnus Lindgren.
TYST MINUT. På torsdagen hölls en tyst minut för den polis som sköts ihjäl i Göteborg på onsdagskvällen. För att komma till bukt med gängkriminaliteten behöver bland annat polisens förmåga att ta tillbaka Sveriges 60 utsatta områden stärkas, skriver Magnus Lindgren.

Under de senaste åren har möjligheterna att skapa och upprätthålla säkra och trygga miljöer för medborgare och näringsliv ställts på stora prov. 

En omfattande organiserad brottslighet med tillhörande utmaningar i form av otillåten påverkan, brott mot välfärdssystemen och narkotikabrottslighet är några problem.

Mycket av problematiken kan kopplas till situationen i de cirka 60 områden som polisen kategoriserar som utsatta eller särskilt utsatta. 

Områdena kännetecknas av en låg socioekonomisk status och öppen narkotikahandel, där kriminella har stor inverkan på lokalsamhället genom påtryckningar som hot och utpressning och utåtagerande missnöje mot samhället. 

I vissa av områdena har polisen svårt eller nästan omöjligt att fullfölja sina uppdrag på grund av en hög koncentration av kriminella och parallella samhällsstrukturer.

Det är emellertid inte enbart själva brottsligheten som är ett problem. Enligt Brottsförebyggande rådet har oron för brottslighet kontinuerligt ökat de senaste åren. 

Nästan hälften av befolkningen oroar sig över brottsligheten i samhället, vilket är en kraftig ökning jämfört med 2014 då andelen var 28 procent.

Även näringslivet ställs inför allt större prövningar. Vid sidan av covid-19 och dess negativa effekter har brottsligheten kommit att bli ett av de största hoten mot näringsfriheten i Sverige. 

En kartläggning från Svenskt Näringsliv visar att 27 procent av företagen upplever att de påverkas negativt av brott och otrygghet och hela 40 procent uppger att minskad brottslighet och ökad trygghet är den mest prioriterade frågan för att förbättra det lokala näringslivsklimatet.

Situationen kompliceras ytterligare av att många kommuner saknar ett strukturerat och kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete, ett förhållande som bland annat beror på att kommunerna i dagsläget inte har något lagstadgat ansvar att förebygga brott. 

Dessutom saknas på många platser i landet fortfarande, trots stora resursförstärkningar, en lokalt närvarande och förankrad polis som arbetar långsiktigt och fredat med kontaktskapande, brottsförebyggande och trygghetsskapande verksamhet.

Konsekvensen av att polisen inte är tillräckligt lokalt närvarande har blivit att staten lagt mer och mer ansvar på kommuner, regioner och näringsliv för att upprätthålla ordningen och öka tryggheten. 

Dessa aktörer tvingas därför avsätta mycket stora summor på väktare och ordningsvakter och andra former av säkerhetslösningar för att bekosta sådant som tidigare gjordes av polisen och hantera det maktvakuum som uppstått. 

Det har alltså under lång tid, utan någon riktig debatt, skett en maktförskjutning där polisens våldsmonopol i allt större utsträckning överlåtits åt privata vinstdrivande företag. 

Som exempel kan nämnas att säkerhetsbranschen i dag omsätter cirka 57 miljarder kronor, vilket kan jämföras med polismyndighetens anslag som år 2020 uppgick till knappt 30 miljarder kronor. 

Det innebär att säkerhet kan bli något som vissa har råd att köpa, medan andra får förlita sig på befintliga resurser.

Brottsligheten och otryggheten är alltså i många avseenden mycket allvarlig. Det gäller särskilt för boende och verksamma i socialt utsatta områden, eftersom människor som befinner sig där har svårt att bryta sig ur dessa miljöer. 

Det som nu inträffat i Biskopsgården där en ung polis fått betala det yttersta priset för brottsligheten, även om vi ännu inte fullt ut vet vad som hänt, kommer alltså på inget sätt som en blixt från klar himmel.

För att vända situationen krävs nu friska, konkreta och omedelbara åtgärder. Som oberoende tankesmedja har vi under årens lopp upprepade gånger, till både politiker, rikspolischefer och andra beslutsfattare, redovisat sådana konkreta åtgärder. 

Åtgärder som bygger på våra egna erfarenheter efter att ha arbetat i många av Sveriges utsatta områden, men också på den samlade forskningen samt på våra internationella kontakter med forskar- och polischefskollegor. Tyvärr har vi inte sett många av dessa konkreta förslag genomföras.

För att komma till rätta med situationen ser vi tre åtgärder som omgående måste genomföras.

• Stärk polisens förmåga att ta tillbaka de 60 utsatta områdena genom att placera ut ytterligare 3 000 poliser i dessa områden. På så sätt säkerställs att det finns en lokalt förankrad polis som känner och blir kända av invånarna. Detta är i själva verket en grundförutsättning för att skapa legitimitet och tillit och därmed kunna ta tillbaka de utsatta områdena.

• Stärk kommunernas förmåga att förebygga brott. Till följd av polisens förstatligande 1965 tappade kommunerna allt intresse för säkerhetsfrågorna. I samband med polisens centralisering 2015 blev det ännu tydligare för kommunerna att de själva måste ta ett större ansvar för säkerheten. 

Genom den utredning som nu föreslår att kommunerna ska få ett lagstadgat ansvar att förebygga brott och genom den ordningsvaktsutredning som just färdigställts finns nu helt nya förutsättningar att på allvar ta tag i säkerhetsfrågorna i kommunerna.

• Stärk brottsoffers rättigheter och se till att alla brottsdrabbade får hjälp, stöd och skydd; allt för att motverka att medborgarna tappar förtroendet för samhället i allmänhet och för rättsväsendet i synnerhet. 

Här måste staten genom sin Brottsoffermyndighet ta ett mycket större ansvar redan på kommunnivå för hela brottsofferhanteringen eftersom kommunerna så tydligt under de senaste 20 åren visat att de inte klarar av att leva upp till sina skyldigheter. 

I detta ligger också ett utbyggt vittnesskydd samt snabba och effektiva rättsprocesser.

Magnus Lindgren

Generalsekreterare Stiftelsen Tryggare Sverige, före detta polis/chef inom polisen samt ledamot i den parlamentariska Trygghetsberedningnen som regeringen har inrättat.

Läs replik från Säkerhetsföretagen här.


Debatt: Vi är skyldiga ukrainska familjer en trygg start i Sverige

Det engagemang svenskarna visat för ukrainska flyktingar är enormt. Nu måste vi som samhälle på rätt sätt förvalta detta breda engagemang. Sverige ska, som i alla tider, erbjuda ett bra och värdigt mottagande, skriver företrädare för flera hjälporganisationer. 

Foto:Valerio Muscella

Tyvärr är inte allt engagemang positivt. Vi vet att flyktingsituationer där många människor är i rörelse attraherar kriminella. Bland de tusentals svenskar som nu osjälviskt erbjuder hjälp till människor på flykt, finns personer som har andra syften. Trafficking, där framför allt kvinnor utnyttjas för exempelvis prostitution, förekommer, liksom utnyttjande av flyktingar som billig arbetskraft. Stockholmspolisens operation mot prostitution ”Operation torsk” genomförde ett tillslag i slutet på mars, där de gripna männen utnyttjat ukrainska kvinnor för prostitution - kvinnor som inte tidigare varit prostituerade. Många uppgav att kriget i Ukraina och den påföljande flyktingsituationen varit det som tvingat in dem i detta (DN 11/4)

Internationella samarbetspartners som erbjuder bussresor från bland annat Polen berättar om personer i närheten av bussar och stationer som har ett avvikande och misstänkt beteende. Rädda Barnens personal vittnar om kvinnor och barn som klivit in i okända mäns bilar utanför ankomsthallarna i Skurup och Skavsta.  Vi hör också om personer som erbjuder jobb med motkravet att man först behöver betala 15 000 kronor för att få jobbet.

Det fantastiska engagemanget och omedelbara responsen på kriget i Ukraina hos privatpersoner och näringslivet ska inte underskattas. Men vi hör också om svårigheterna att möta traumatiserade människor på flykt och om privata boendematchningar som av olika anledningar inte fungerar.

Vi organisationer i civilsamhället har lång erfarenhet av att stötta människor i utsatta situationer och känner till komplexiteten. Vi är ofta snabbfotade men vet också att det ibland krävs säkerhetsåtgärder och stöd runtomkring, för att kunna vara ett långsiktigt stöd för människor i utsatthet. Engagemang är fantastiskt men också de som är engagerade behöver support.

Under 2015-2016 sov människor på en bit kartong utanför Migrationsverket. Det vill vi inte se igen. Kort efter att kriget inleddes i Ukraina, startade därför vi tre aktörer, tillsammans med airbnb.org, den ideella boendematchningsplattformen En trygg start i Sverige.

Här matchas privatpersoner som vill upplåta boenden utan betalning under 2-4 veckor, med boendebehov hos ukrainska familjer. Initiativet är startat i samråd med Unicef, UNHCR, Childhood och Plan Sverige. Denna boendematchning är unik med de säkerhets- och trygghetsskapande åtgärder som arbetats fram, såsom bakgrundskontroller, digital utbildning av volontärer som agerar kontaktpersoner för flyktingarna och volontärstöd från våra respektive organisationer. Dessutom kan kontaktpersonen hjälpa till att navigera i det svenska samhället, ge svar på frågor om rättigheter och skyldigheter samt lotsa till sysselsättning och övrigt stöd.

Vi i civilsamhället ska inte ta över de offentliga myndigheternas roll och ansvar. Men i samhällskriser behöver alla hjälpas åt, och i nuvarande krigssituation behöver vi tillsammans möta de flyende med medmänsklighet och trygghet.

Ett annat sätt att öka tryggheten för de flyende är förbättrad information. Riskerna för att flyende kommer i kläm skulle minska om svenska myndigheter skulle möta dem i ett tidigare skede under flykten. Idag delas information om det svenska samhället ut först när man anlänt till Sverige. Om informationen hade delats ut av svenska myndigheter och frivilliga redan i Polen och grannländerna runt Ukraina, så skulle de borga för en tryggare start i Sverige. Då skulle vi undvika en del av den osäkerhet och de risker som kvinnor och barn nu utsätts för.

Vi vet inte hur situationen med ukrainska flyktingar kommer att se ut framöver. Kommer vi se en upptrappning av konflikten eller kommer människor kunna återvända mer varaktigt till delar av Ukraina?

Det vi vet är att många människor på flykt kommit till Sverige under våren, från Ukraina och från andra konflikter. Vi får rapporter om sysslolöshet och att flyktingar ägnar mycket av sin tid åt att bevaka nyheter från hemlandet och med oro för vad som händer där. Det är naturligt och måste på ett sätt få vara så. Samtidigt behöver flyktingarna få en normal tillvaro där boende, relationer och sysselsättning möjliggör en andhämtning och paus från krigets fasor. Särskilt barn behöver en normal barndom och eventuell traumabehandling kräver en trygg tillvaro för att ge resultat.

Därför är det särskilt viktigt att civilsamhällesaktörer som arbetar med människor på flykt, nya organisationer som tillkommer och frivilliga engagerar sig i att ge människor möjlighet till ett mer aktivt deltagande i svenska samhället. Kontaktpersonerna i vårt initiativ En trygg start i Sverige kan hjälpa till att vägleda till aktiviteter av olika slag. Ett exempel är aktivitetscentret för ukrainska barn i regi av Beredskapslyftet på Nordiska museet i Stockholm, där barn 6-10 år får undervisning, i väntan på skolgång i Sverige eller tillbaka i Ukraina igen.

Med säkrare boendematchning, vägledning in i samhället och aktiviteter som skola, jobb och fritidsaktiviteter, kan vi bidra till en mer normal tillvaro för de ukrainare som sökt sin tillflykt från kriget här i Sverige. Vi har hundratals volontärer som vi nu börjar utbilda, till att bli trygga kontaktpersoner för de som får boende genom En trygg start i Sverige. Vi märker dock att fler boenden efterfrågas som har plats för familjer med fler är tre, något vi inte har tillräckligt av. Här behöver vi hitta fler sätt att få fram boenden. 

Oron för de som finns kvar, engagemanget för sitt land – allt det kan vi inte göra så mycket åt. Det vi kan göra är att finnas till som medmänniskor, lyssna och ge stöd. Genom våra noga utvalda samarbetspartners kan vi vara med och frigöra det fantastiska och varma engagemanget från medmänniskor över hela Sverige.

Vi vet också att näringsliv, idrottsrörelse, organisationer och det lokala föreningslivet är igång eller mobiliserar. Låt detta bli en sommar då vi gör vad vi kan för att barn, unga och äldre som nyss kommit hit, ska få en chans att bli aktiva i det svenska samhället.

 

Jonas Wihlstrand, generalsekreterare Sveriges Stadsmissioner

Helena Thybell, generalsekreterare Rädda Barnen

Oscar Stege Unger, initiativtagare En trygg start i Sverige och medgrundare Beredskapslyftet


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?