1515
Annons

Satsa på begåvade barn för välfärdens skull

DEBATT. En rapport som Svenskt Näringsliv publicerar i dag visar att Sverige hade kunnat ha betydligt högre tillväxt om landets elever presterat bättre på internationella prov. Att öka andelen friskoleelever och den lärarledda undervisningen skulle höja tillväxten betydligt, skriver rapportförfattarna Gabriel Heller Sahlgren och Henrik Jordahl.

Sverige har under långa perioder haft en god ekonomisk tillväxt. Med tillväxt lämnade vi 1800-talets fattigdom och svält bakom oss och uppnådde en hög levnadsstandard under ”rekordåren” på 1950- och 1960-talet.

Om man rankar OECD-ländernas köpkraftsjusterade BNP per capita – ett rimligt och vanligt välståndsmått – låg Sverige i början av 1970-talet på en fjärdeplats.

Men sedan dess har vi halkat efter. År 2017 intog Sverige tolfte plats efter länder som Norge, Island, Danmark och Tyskland.

I dagsläget är utsikterna för den svenska ekonomin också rätt mörka. Sett till tillväxten i BNP per capita befann sig Sverige förra året i EU:s bottenskikt, samtidigt som Internationella valutafonden bedömer att vår tillväxt kommer att falla under 2019 – och därmed vara lägst bland alla nordiska länder.

Likaså pekar flertalet prognoser på en fortsatt dyster utveckling för svensk BNP per capita-tillväxt de närmaste åren.

I en ny rapport som i dag publiceras av Svenskt Näringsliv kopplar vi samman Sveriges ekonomiska tillväxt med vårt skolsystem. Rapporten motiveras av att länders välstånd till stor del beror på befolkningens kunskaper och färdigheter.

Studier har nämligen funnit att länders resultat i internationella elevundersökningar som PISA ger en viktig förklaring till skillnaderna i deras ekonomiska tillväxt. Genom utbildning kan man alltså höja den ekonomiska tillväxten så att alla får det bättre.

Vi vill speciellt betona att tillväxt genom utbildning är en attraktiv form av tillväxt. Det handlar inte om att arbeta fler timmar och ”springa fortare” utan om att höja det värde som skapas under varje arbetad timme.

I rapporten går vi igenom forskningen om internationella kunskapsmätningar och hur dessa sammanhänger med länders utbildningspolitik och ekonomiska tillväxt.

Med tanke på att svenska elever inte har rosat marknaden i PISA och liknande undersökningar framstår en prestationshöjning som ekonomiskt angelägen. Det östasiatiska tillväxtmiraklet i länder som Sydkorea och Singapore har inte uppstått av en slump, utan kommer sig av att eleverna i dessa länder har tillägnat sig kunskaper som ger utslag i internationella prov.

Rapportens resultat är slående. Sverige hade kunnat ha betydligt högre tillväxt om landets elever till exempel hade presterat lika bra som eleverna i Singapore på internationella prov. I detta räkneexempel skulle Sveriges årliga tillväxt i BNP per capita höjas med 0,4 procentenheter.

En sådan tillväxthöjning skulle med tiden göra stora avtryck. Om vi låter den kontrafaktiska ökningen i tillväxten sätta in i början av 1960-talet, då de första internationella elevundersökningarna genomfördes, skulle varje svensk i genomsnitt kunna ha omkring 103 000 kronor mer i årsinkomst än vad vi hade år 2016. Så mycket högre inkomster skulle både ge utrymme för mer privat konsumtion och för utbyggda välfärdstjänster.

Vi visar också på betydelsen av att både säkerställa en grundläggande kunskapsnivå och att maximera andelen högpresterande elever. Faktum är att andelen högpresterande elever verkar ha cirka fem gånger så stor påverkan på tillväxten som andelen elever som når gränsen för grundläggande färdigheter.

Eftersom andelen högpresterande elever tycks vara så viktig för tillväxten bör skolpolitiken ta sikte på att begåvade barn når sin fulla potential, och inte bara fokusera på att alla når de grundläggande målen.

Givet dessa samband är den utbildningspolitiskt relevanta frågan hur vi kan höja svenska elevers resultat. I rapporten undersöker och beräknar vi därför tillväxteffekten av fem specifika skolpolitiskt relevanta åtgärder: friskolekonkurrens, centrala avgångsprov, undervisningstid, läxor och pedagogiska metoder.

För att behålla tillväxtkopplingen begränsar vi oss till faktorer som har visats påverka resultaten i internationella undersökningar, såsom PISA och TIMSS, och som är relevanta för diskussioner om svensk utbildningspolitik.

Resultaten är hoppingivande så till vida att det går att reformera skolan på ett sätt som skulle öka Sveriges tillväxt. Att öka andelen friskoleelever, införa centrala avgångsprov och ha mer lärarledd undervisning skulle höja tillväxten betydligt utan att fördyra elevernas skolgång.

Att ge mer läxor skulle däremot ha ytterst marginella tillväxteffekter. Utökad undervisningstid skulle visserligen ha en betydande effekt på tillväxten, men skulle samtidigt vara den klart dyraste reformen. Detta eftersom varje undervisningstimme har en kostnad i form av lärarnas löner.

Mer lärarledd undervisning leder däremot inte nödvändigtvis till högre kostnader eftersom det handlar om hur läraren använder sin tid med eleverna.

Utbildning har förstås flera mål utöver de ekonomiska, som demokratisk fostran, personlig utveckling och respekt för olikheter. Men våra beräkningar visar att de ekonomiska konsekvenserna är så stora att de inte får glömmas bort när utbildningspolitiken utformas.

Ur ett ekonomiskt perspektiv rekommenderar vi därför en utbildningspolitik som tar sikte på elevernas kunskapsutfall genom att slå vakt om och utveckla friskolesystemet, införa centrala avgångsprov i slutet av grund- och gymnasieskolan, samt förändra läroplanen och lärarutbildningen så att lärarledd undervisning uppmuntras.

Förändringarna behöver naturligtvis tid för att slå igenom på ett sätt som höjer elevers prestationer och i förlängningen tillväxten. Men det finns inga genvägar. Om politikerna ignorerar det långsiktiga perspektivet riskerar vår ställning som ett rikt, kunskapsintensivt land att gå förlorad.

Vi måste därför sjösätta en tillväxtorienterad skolpolitik som lägger mycket större fokus på elevernas kunskaper än vad som länge har varit fallet. Kunskap är inte bara makt, utan ger också välstånd. I tider när mörka moln hopar sig över den svenska ekonomin har vi inte råd att blunda för detta.

Gabriel Heller Sahlgren, London School of Economics och Institutet för Näringslivsforskning

Henrik Jordahl, Institutet för Näringslivsforskning och Örebro universitet

Debatt: Den generösa flyktingpolitiken

HÄLLEFORSNÄS. I Sveriges övergivna bruksorter kan man följa vårt lands ekonomiska utveckling. Ekonomhistorikern och författaren Jan Jörnmark har rest till det djupaste Bergslagen. Detta är den tredje delen av Di Debatts sommarföljetong.

Foto:Jan Jörnmark
Foto:Jan Jörnmark
Foto:Jan Jörnmark
Foto:Jan Jörnmark

På golvet inne i det stängda kommunhuset i Hällefors står en lång målad fresk. När den gjordes i slutet av femtiotalet var den en tidsresa från de gamla hammarsmedjorna fram till rekordårens sagolika triumf. På de sista bilderna går de självmedvetna och välbetalda arbetarna till fabriken, samtidigt som deras barn tränar för nästa fotbolls VM. Det är en bild av gränslös framtidstro, gjord exakt i det ögonblick när efterkrigstidens svenska självbild av landet som inte kunde göra något fel kulminerade. Hur verkligheten skulle se ut kunde ingen föreställa sig. 

En bild av den obegränsade framtidsoptimismen.
En bild av den obegränsade framtidsoptimismen.Foto:Jan Jörnmark

Drömmen om framtiden gick mot sitt slut redan ett decennium efter att målningen sattes upp första gången. Sysselsättningen i Bergslagen kulminerade, och befolkningen började minska och åldras i ännu högre takt. Överallt i de svenska bruksbygderna, stod de nybildade storkommunerna uppenbart med en större kostym än de behövde. Till en början var överkapaciteten mest synlig i bostadshusen. Där fanns det larm om tomma lägenheter redan under sjuttiotalet, men trots det fortsatte subventionerna till nyproduktionen. Under åren efter 1985 intensifierades till och med byggandet, vilket skapade stora problem när nybyggena kom ut på marknaden. Under nittiotalet ledde det till att flera stödprogram för att klara kommunernas och de allmännyttiga bostadsbolagens problem skapades. Stödprogrammen gick under begreppen ”bostadsakuten” och ”kommunakuten”.  De bidrog till att cirka 20 000 lägenheter försvann, men det fanns absolut ingen övergripande planering av processen för att krympa bruksorterna.

Nu återstår bara rivningarna. Den här bilden från Säffle.
Nu återstår bara rivningarna. Den här bilden från Säffle.Foto:Jan Jörnmark

Men det fanns också ett annat sätt att lösa efterfrågeproblematiken på lägenheterna och redan 1992 skrev DN att… ”Det stora behovet av flyktingförläggningar, som nu gör att invandrarverket hyr över 1 000 tomma lägenheter av allmännyttan runt om i landet, förbättrar uthyrningssiffrorna väsentligt…” Fenomenet som DN tog upp var det som skulle bli början på en lång utveckling av flyktingmottagande. Den generösa migrationspolitiken blev ett strukturellt drag, där stora mängder tomma allmännyttiga lägenheter blev en starkt bidragande orsak till föreställningen om att det fanns gott om plats i landet. Mängder av politiker tog chansen att göra affär av dom tomma lägenheterna genom att hyra ut till migrationsverket samtidigt som man fick statliga etableringsstöd för flyktingarna.

Lägenheterna har slutat att vara tillgångar i flyktingpolitiken.
Lägenheterna har slutat att vara tillgångar i flyktingpolitiken.Foto:Jan Jörnmark

Den situationen var åtminstone kortsiktigt hållbar så länge antalet migranter till Sverige höll sig på en någorlunda stabil nivå, vilket den gjorde fram till den stora flyktingkrisen 2015-16. Då tredubblades på kort tid mängden människor som ansökte om asyl och som vanligt fanns möjligheterna att skaffa fram någon form av bostäder i de överdimensionerade bostadsbestånden i bruksbygderna. Som syns i figuren ledde det till att andelen av befolkningen med utländsk bakgrund ökade kontinuerligt i kommuner som Filipstad och Hällefors. Eftersom den svenskfödda befolkningen dessutom sedan länge åldrats var utvecklingen ännu starkare bland det yngre. I skolåldrarna sex till femton år gick andelen med utländsk bakgrund från cirka 5 procent år 2000 till en dryg tredjedel 2015-2016. 

Kombinationen av ett hårt tryck mot skolorna och en mycket stark ökning av försörjningsstöden gjorde slutligen situationen ohållbar i glesbygdskommunerna. Till sist hade de tomma bostäderna tagit slut och det som återstod var närmast olösbara integrationsproblem och jättelika kostnader. För att lätta på trycket i glesbygden genomfördes bosättningslagen och kommunkvoterna under 2016. I grunden var det en typisk svensk ”sopa under mattan lösning”. Genom att tvinga fram en fördelning av asylsökande och bostäder minskade de synliga svårigheterna. Men när de två åren som bosättningsgarantin gällde gick ut återkom problemen med ännu större kraft. 

På andra håll står hela skolor tomma och förfaller.
På andra håll står hela skolor tomma och förfaller.Foto:Jan Jörnmark

Det nya fenomen som snabbt växt fram under de tre senaste åren har fått namnet social dumpning. Det innebär att de starkare kommunerna i framför allt Stockholmsregionen aktivt letat efter tomma bostäder i glesbygden som man sedan försöker förmå sina ekonomiskt svagaste invånare att flytta till. Bland glesbygdskommunerna är bitterheten stark, men det som pågår är bara den logiska slutliga kollapsen för både den bostads- och migrationspolitik som bedrivits i Sverige alltsedan de tomma lägenheterna i glesbygden blev drivande för att ta emot tiotusentals nya invånare.

Det är en bild av hur drömmen från femtiotalet tog slut.
Det är en bild av hur drömmen från femtiotalet tog slut.Foto:Jan Jörnmark

I en rapport till kommunfullmäktige i Hällefors beskriver förvaltningen hur den sociala dumpningen slår, både ekonomiskt och genom att göra arbetssituationen ohanterlig:

”Det blev en stor skillnad efter flyktingvågen 2015. Det är inte ovanligt att nyinflyttade individer aktualiseras vid socialtjänsten kort efter inflyttning och att situationen då redan är så allvarlig att frågan om heldygnsvård aktualiseras kort därefter. Skulle inte inflyttningen ske på det sätt som sker i dag skulle kostnaderna för placeringar med största sannolikhet mer än halveras…. en inflyttad familj bestående av föräldrar och fem barn rendera kostnader för förvaltningen upp till 4,5 miljoner årligen... så kallad social dumping genererar hög arbetsbelastning och höga kostnader i förvaltningen. Den centrala konsekvensen för förvaltningen är dock att ökade vårdkostnader inom socialtjänsten i nuläget dels bedöms vara en utveckling som accelererar och dels att förutsägbarheten och förebyggande av dessa kostnader är i stort sett obefintlig.”

Vandaliseringarna är bruksbygdens egen variant av Broken Windows teorin.
Vandaliseringarna är bruksbygdens egen variant av Broken Windows teorin.Foto:Jan Jörnmark

Situationen har blivit ohållbar, och inflyttningen av socialt och ekonomiskt utarmade medborgare har det senaste året återigen fått fart på rivningarna runt om i landet. I kommuner som Hällefors, Filipstad, Säffle, Bengtsfors, Östra Göinge och många fler planeras det nu åter för att ta bort betydande mängder lägenheter. Den utvecklingen kommer att påskyndas av att många hyreshus som byggdes mellan 1955-1975 nu nått slutet på sin tekniska livslängd. Det var de lägenheterna som utgjorde motorn i det stora flyktingpolitiska experimentet, men nu räcker det ofta med att gå in i trappuppgångarna för att inse att de är stenhårt slitna och att bara rivning återstår. Glesbygdens allmännyttiga företag har inte ekonomiska resurser att genomföra renoveringar och alternativet att sälja till privata aktörer framstår som omöjligt på grund av risken för social dumpning. Det enda alternativ som återstår i de svenska småkommunerna är i dag uppenbart en planerad krympning av deras bostadsbestånd, vilket i bästa fall också kan göra dem attraktiva för både nya företag och resursstarkare medborgare.

Jan Jörnmark

Ekonomhistoriker och författare

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera