Annons

Så vill vi stärka den liberala demokratin

Det pågår för närvarande en livlig debatt om den liberala demokratin och hur den kan värnas. Det innebär stora möjligheter för en borgerlighet med självförtroende att lägga fram en konkret reformagenda. För låt det inte råda några tvivel: det är borgerligheten som måste göra jobbet, skriver Gunnar Strömmer (M).

KONSTITUTIONELLT ARBETE. Ett av de allra viktigaste skälen att byta regering är att få verklig reformkraft i arbetet med att stärka den liberala demokratin, skriver Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer.
KONSTITUTIONELLT ARBETE. Ett av de allra viktigaste skälen att byta regering är att få verklig reformkraft i arbetet med att stärka den liberala demokratin, skriver Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer.Foto:Fredrik Sandberg

Under de senaste decennierna har Socialdemokraterna fått släpas till acceptans av varje förstärkning av den svenska liberala demokratin. Detta oavsett om det handlat om att stärka fri- och rättigheter, att öka domstolarnas oberoende eller att säkra demokratisk kontroll av regeringens beslut under pandemin.

Detta manifesterades inte minst i den stora grundlagsreform som genomfördes 2011. Då avskaffades bland annat kravet på att övertramp mot grundlagen behövde vara ”uppenbara” för att stoppas. Domstolarnas självständiga ställning markerades, och riksdagens kontroll över regeringen stärktes. Reformen drevs i hög grad fram i samspel mellan de fyra borgerliga partierna och Miljöpartiet. Socialdemokraterna satte stopp för de mest långtgående liberala reformförslagen, och anpassade sig motvilligt till resten.

Och så har det fortsatt. Efter valet 2018 har Socialdemokraterna bara varit riktigt konkreta i en enda konstitutionell fråga: Stefan Löfven föreslog direkt efter förra regeringsbildningen att grundlagen bör ändras så att det ska bli svårare för riksdagen att i framtiden avsätta statsministrar och regeringar. Därmed utmanade han en av de centrala förändringarna i 2011 års grundlagsreform, nämligen att förtroendet för regeringen automatiskt ska prövas i riksdagen efter ett val och att regeringsbildningsprocessen tydligt ska föras i riksdagen.

Nu har ju maktdelning – en hörnsten i den liberala demokratin – aldrig haft en varm anhängare i socialdemokratin. Det märks även i andra frågor. Borgerliga partier har återkommande fört fram förslag om hur Lagrådets granskning av regeringens lagförslag ska stärkas. Men något sådant uppdrag ville regeringen inte ge den nya grundlagsutredning som tillsattes 2020. Mönstret känns igen: Det var en S-regering som en gång i tiden avskaffade den obligatoriska lagrådsgranskningen av regeringens lagförslag – och de borgerliga som återställde den.

De svaga konstitutionella instinkterna märks även på andra områden. Socialdemokraterna talar mycket om värdet av en fri press. Samtidigt har regeringen under den här mandatperioden klivit över röda linjer genom att i stödet till dagspressen införa en statlig prövning av god etik, som alltså går utöver rättsliga krav och mediernas etiska självreglering. Kritiken från branschen och publicister har varit massiv, där riskerna med att göra staten till smakdomare har lyfts fram.

Samma tendens till subtil statlig styrning äventyrar nu även den akademiska friheten. I regeringens aktuella forskningsproposition slår man fast att forskning och utbildning inte bara måste utövas inom de rättsliga ramar som finns, utan även ”utifrån den värdegrund som gäller”. Vem som ska definiera värdegrunden, och vad som ska hända med de forskare och lärare som anses bryta mot den, verkar vara en fråga att avgöra för varje tids majoritet.

Under denna mandatperiod har regeringen tillsatt en utredning för att förstärka domstolarnas oberoende. Detta sedan ett enigt konstitutionsutskott i riksdagen krävt det. Samtidigt har regeringen i praktisk handling inte dragit sig för att i sena skeden kliva in i domstolsprövningar och fördröja tillståndsprocesser i politiskt känsliga fall, exempelvis prövningen av Preems verksamhet i Lysekil. Detta på tvärs med de principer som ligger till grund för rätten till en opartisk rättslig prövning inom skälig tid.

Och den bristande känslan för den enskildes rätt märks om möjligt ännu tydligare på andra områden. Inför valet 2018 föreslog de borgerliga partierna att en ny grundlagsutredning, utöver frågor om bland annat domstolarnas oberoende skulle få i uppdrag att stärka individens fri- och rättighetsskydd, inte minst äganderätten. Förslaget fanns även med i det politiska bud som Moderaterna lämnade under regeringsförhandlingarna efter valet, som Centerpartiet och Liberalerna sa nej till.

Detta har alls inte varit aktuellt för S/MP-regeringen, som i stället har utmärkt sig genom återkommande attacker på det enskilda ägandet. Inte minst har landets över 300 000 enskilda skogsägare varit i skottgluggen. Regeringens skogsutredare har ifrågasatt om det över huvud taget är lämpligt med privat ägande av skog. Och när den senaste utredningen kom i mål i höstas odlade den friskt den falska motsättningen mellan enskilt ägande och god naturvård. Miljöpartiet har därefter lanserat nya förslag ägnade att undergräva det enskilda skogsägandet. Och när nu Vänsterpartiet – som vill avskaffa äganderätten – har gjort klart att de inte släpper fram en ny S-regering efter nästa val utan att få minst lika mycket inflytande som andra samarbetspartier bör alla varningsklockor ringa.

Vår liberala demokrati förutsätter att både regering och opposition är lojala med systemet. Exempelvis på det sätt som manifesterats i breda grundlagsöverenskommelser och i flera mandatperioders enighet i konstitutionsutskottet. Detta måste värnas långsiktigt – inte undergrävas genom retoriska övertramp motiverade av snäva partipolitiska syften.

Det är i det ljuset djupt ansvarslöst – om än inte överraskande – att Socialdemokraterna i maktpolitiska syften ifrågasätter andra partiers demokratiska pålitlighet.

Det finns många skäl att byta regering i valet 2022. Men ett av de allra viktigaste är att få verklig reformkraft i arbetet med att stärka den liberala demokratin. En ny borgerlig regering bör bland annat:

* Fullfölja arbetet med att stärka domstolarnas oberoende och göra det trögare att ändra våra grundlagar.

* Fullt ut omfamna maktdelningsfrågorna, och se hur även lagrådets och riksdagens ställning kan värnas och utvecklas.

* Initiera ett reformprogram för att stärka enskildas fri- och rättigheter, inte minst äganderätten.

* Rulla tillbaka statlig klåfingrighet i fråga om den fria pressen och den fria forskningen.

* Förstärka den offentliga förvaltningens integritet, med fokus på transparens, opartiskt beslutfattande, utnämningar efter förtjänst med mera.

* Återupprätta ett tydligt ansvarsperspektiv, alltifrån skilda valdagar för kommun och riksdag för politiskt ansvarsutkrävande, till offentliga tjänstemäns ansvar för myndighetsbeslut som rör enskilda.

En borgerlig regering kommer konsekvent att stå upp för den enskilde medborgarens perspektiv i reformarbetet. För ytterst är det medborgarnas tillit till varandra och tilltro till våra offentliga institutioner som avgör den liberala demokratins hållfasthet.

Gunnar Strömmer, Moderaternas partisekreterare

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera