Arbetslösheten ökar, tillväxten minskar. Det är stor osäkerhet i världsekonomin och krigsmuller vid Persiska viken. Negativa räntor gör penningpolitiken tandlös. Inte på många år har Sverige haft ett så stort behov av en aktiv och effektiv arbetsmarknadspolitik.
Vi välkomnar därför den planerade omläggningen av hela arbetsmarknadspolitiken. I stället för trögrörliga byråkratiska system ska matchningsföretag i hela landet ges möjligheten att överta Arbetsförmedlingens roll att förmedla jobb.
Idén är enkel. Staten ska stå för myndighetsutövandet, medan experterna rustar och matchar arbetssökande för arbetsmarknaden. Genom att de arbetssökande får möjlighet att själva välja aktör kommer drivkrafterna för god service och tillgänglighet att vara starka. När konkurrensen baseras på kvalitet och resultat uppstår dessutom en effektivare arbetsmarknad.
Om aktörerna även får ett väl tilltaget utrymme för innovation och utveckling kan nya lösningar snabbt komma på plats. Det är en modell som ytterst kommer att gynna de arbetslösa som är i stort behov av bättre stöd och hjälp.
Rätt utformad kan reformen minska arbetslösheten, förbättra matchningen på arbetsmarknaden och minska kostnaderna – inte bara de direkta utgifterna för Arbetsförmedlingen, utan också de mänskliga och samhällsekonomiska kostnaderna av att människor år efter år tvingas leva i passivitet och bidragsberoende.
Vi har identifierat sju grundläggande förutsättningar för en lyckad reform.
Hög tröskel för matchningsaktörer som vill etablera sig. Reglerna för kvalificering måste vara hårda, men inte utformade så att mindre aktörer inte kan etablera sig. Vi anser att aktörerna ska ha goda förutsättningar att verka långsiktigt och ha förmåga att leverera tjänster med hög kvalitet. Den nya arbetsmarknadsmyndigheten måste därför kontrollera ägarnas och ledningens skötsamhet, samt se till att aktörerna har en stabil ekonomisk bas och är kreditvärdiga. Det bör finnas krav på erfarenhet, kompetens och ett systematiskt kvalitetsarbete.
Aktörernas resultat ska redovisas enkelt och lättbegripligt. Konkurrens och valfrihet förutsätter att de arbetssökande kan göra välgrundade val. Aktörernas kvalitet och resultat måste därför följas upp och synliggöras i ett ratingsystem. För att minska byråkratin i systemet bör den arbetsmarknadspolitiska bedömningen digitaliseras så att arbetssökande snabbt kan skrivas in och ges möjlighet att välja aktör.
Samma rätt att välja för alla – också personer med funktionsnedsättning. Det är obegripligt varför vissa grupper har ställts utanför reformen. Även nyanlända och personer med funktionsnedsättning är förmögna att själva, eller tillsammans med anhöriga, kunna fatta välgrundade val. Rätten att välja måste därför gälla även dem. Många aktörer arbetar redan med dessa målgrupper och levererar välfungerande tjänster anpassade just till dem. Arbetssökande ska ha rätt till likvärdig hjälp till arbete oavsett förutsättningar.
En välavvägd resultatersättning. Ersättningen måste gynna de aktörer som förmedlar jobb, men samtidigt garantera etablering i hela landet. Därför krävs balans, 50/50, mellan grund- och resultatersättningen. Grundersättningen underlättar etablering och lokal närvaro, resultatersättningen uppmuntrar ett starkt fokus på matchning mot arbete och utbildning. Både grund- och resultatersättningen ska vara högre för att hjälpa personer som står längst från arbetsmarknaden till arbete.
Adressen ska inte avgöra din rätt till matchning. Ersättningsmodellen måste utformas för att säkerställa god etablering av aktörer i hela landet. En särskild komponent i ersättningsmodellen bör därför vara en glesbygdspeng, som kompenserar för högre kostnader för etablering i glesbygden. Om det etableras för få aktörer i ett leveransområde kan den centrala arbetsmarknadsmyndigheten dessutom göra upphandlingar för att säkerställa etablering.
Låt experterna utforma matchningen. Leveranskraven på de tjänster som aktörerna ska utföra måste vara flexibla och lämna utrymme för innovation och kreativitet. Beslut om insatser ska tas i nära dialog mellan aktör och arbetssökande. Aktörerna ska konkurrera med varandra om det bästa erbjudandet vad gäller till- gänglighet, service, kvalitet och resultat. Det innebär en stor skillnad mot dagens stelbenta regelverk där valfriheten är låg och administrationen tung.
Nära samarbete mellan matchningsaktörerna och kommunerna. En central ambition med reformen bör vara att minska kommunernas kostnader för arbetsmarknadsinsatser och för ekonomiskt bistånd till arbetslösa, de fristående aktörerna ska ha starka incitament att avlasta kommunerna. Kommunernas roll bör vara att agera som partners till aktörerna, inte som konkurrenter.
Den största risken är att arbetsmarknadspolitiken smygkommunaliseras genom att kommunerna går in som aktörer i LOV-systemet för att finansiera sina arbetsmarknadspolitiska insatser. Det skulle snedvrida konkurrensen allvarligt och försvåra för de fristående aktörernas möjligheter att erbjuda tjänster på lika villkor. Arbetsmarknadspolitikens betydelse har ökat kraftigt. Reformen måste landa rätt. Det är dags att vi förbättrar företagens kompetensförsörjning, för att välfärden ska kunna rekrytera kompetenta medarbetare och för att alla arbetslösa i vårt land ska få ett riktigt jobb och egenmakt.
Andreas Åström, chef, näringspolitik och kommunikation Almega
Patrik Eidfelt, förbundsdirektör, Kompetensföretagen
Fredric Skälstad, branschchef, Utbildningsföretagen
