1515
Annons

Så ska en ny borgerlig regering leda EU

Säkerhet, klimat, handel och migration bör vara EU:s och därmed en kommande svensk borgerlig regerings fokus, skriver Nyamko Sabuni, partiledare för Liberalerna.

KÄRNFULLT. Där den nuvarande regeringen alltför ofta framstår som motvilliga européer måste en borgerlig ny regering åter placera Sverige i Europasamarbetets kärna, skriver Nyamko Sabuni.
KÄRNFULLT. Där den nuvarande regeringen alltför ofta framstår som motvilliga européer måste en borgerlig ny regering åter placera Sverige i Europasamarbetets kärna, skriver Nyamko Sabuni.Foto:Henrik Montgomery/TT

En ny borgerlig regering måste stå redo att med kraft ta sig an det svenska ordförandeskapet i EU:s ministerråd 2023. EU behöver stärkas mot inre och yttre hot, kraftsamla för klimatet, utveckla handeln och göra upp om migrationen. Därför vill Liberalerna göra detta till ordförandeskapets huvudprioriteringar.

Sverige, Europa och världen måste hantera såväl yttre som inre hot, klimatkrisen, flyktingströmmar och en global ekonomi som stängts ned under den långdragna covid-pandemin. 

Liberalerna anser att dessa problem bäst kan lösas tillsammans – och att EU är Sveriges bästa möjlighet till sådant samarbete. Redan det första halvåret 2023 är Sverige ordförande för EU:s ministerråd. Detta utgör en viktig möjlighet att sätta svensk prägel på EU:s lösning av problem som aggressiva stormakter, populismens frammarsch, klimathotet och en globalisering i gungning. Därför måste ordförandeskapet ägnas tillräcklig förberedelse och ges högsta prioritet från start av en borgerlig ny regering. Liberalerna vill vara garanten för att så sker. Där den nuvarande regeringen alltför ofta framstår som motvilliga européer måste en borgerlig ny regering åter placera Sverige i Europasamarbetets kärna.

Därför krävs en ny start för Sverige i EU, precis som vid ordförandeskapet 2009 måste svensk borgerlighet stå för ny energi efter en reformtrött S-regering. Då som nu skedde ordförandeskapet i en trio tillsammans med Frankrike och Tjeckien. Ska Europa gemensamt resa sig efter coronakrisen kan Sverige varken nu eller senare stå oförberedd inför detta.

Detta är Liberalernas prioriteringar för det svenska EU-ordförandeskapet 2023.

Tryggare tillsammans: stärk Europa mot yttre och inre hot

EU bör agera kraftfullare mot Kina och Rysslands aggressiva politik mot Europas länder. EU bör pressa Kina och Ryssland att respektera folkrätten, mänskliga rättigheter och regelverk för internationell handel. Därtill bör Sverige tillsammans med likasinnade länder driva på för att minska Europas beroende av energiimport från Ryssland. 

Det svenska ordförandeskapet bör även ta initiativ till ett särskilt toppmöte om rättigheter, demokrati och rättstatlighet inom unionen. Detta bör syfta till sådant som att få på plats en snabb och effektiv MR-mekanism inom unionen, att värna medias oberoende, att stärka EU:s byrå för grundläggande rättigheter, förbättra situationen för Europas romer och stärka skyddet för HBTQ-personer.

Kraftsamling för klimatet: En skjuts för grön energi, teknik och forskning

Subventioner till fossila drivmedel behöver fasas ut samtidigt som ny fossilfri energi tar vid. Därtill behöver bland annat arbetet med koldioxidinfångning och lagring (CCS-teknik) runtom i Europa skyndas på. Ett livskraftigt utbildnings- och forskningssamarbete behöver säkras med Storbritannien efter Brexit. Och en snabb elektrifiering av fordonsflottan rullas ut. 

Globalt ledarskap mot globala problem: utveckla handeln och gör upp om migrationen

Först Donald Trumps presidentskap och sedan coronapandemin har skakat om den globaliserade värld många kommit att ta för given. Ett liberalt kärnuppdrag för kommande år kommer därför att vara att återbygga en världsordning som bygger på regler, samarbete och tillit. En geopolitisk prioritering för ett svenskt ordförandeskap bör vara att intensifiera arbetet för friare handel med Sydostasiatiska nationers förbund (Asean-länderna). EU bör under det svenska ordförandeskapet även göra framsteg i arbetet för ett system där alla medlemsländer delar på ansvaret för asylsökande som söker skydd i EU.

Liberalernas besked är tydligt: en borgerlig ny regering måste stå redo att med kraft ta sig an det svenska ordförandeskapet i EU:s ministerråd 2023. Därför vill Liberalerna göra detta till huvudprioriteringar för den nya borgerliga regeringen. Detta kommer att kräva förberedelse och hårt arbete både under denna och den kommande mandatperioden. Därför vill Liberalerna redan nu, och inför Europadagen på söndag, meddela en ny start för Sverige i EU.

Nyamko Sabuni,

Partiledare (L)

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debatt: Den generösa flyktingpolitiken

HÄLLEFORSNÄS. I Sveriges övergivna bruksorter kan man följa vårt lands ekonomiska utveckling. Ekonomhistorikern och författaren Jan Jörnmark har rest till det djupaste Bergslagen. Detta är den tredje delen av Di Debatts sommarföljetong.

Foto:Jan Jörnmark
Foto:Jan Jörnmark
Foto:Jan Jörnmark
Foto:Jan Jörnmark

På golvet inne i det stängda kommunhuset i Hällefors står en lång målad fresk. När den gjordes i slutet av femtiotalet var den en tidsresa från de gamla hammarsmedjorna fram till rekordårens sagolika triumf. På de sista bilderna går de självmedvetna och välbetalda arbetarna till fabriken, samtidigt som deras barn tränar för nästa fotbolls VM. Det är en bild av gränslös framtidstro, gjord exakt i det ögonblick när efterkrigstidens svenska självbild av landet som inte kunde göra något fel kulminerade. Hur verkligheten skulle se ut kunde ingen föreställa sig. 

En bild av den obegränsade framtidsoptimismen.
En bild av den obegränsade framtidsoptimismen.Foto:Jan Jörnmark

Drömmen om framtiden gick mot sitt slut redan ett decennium efter att målningen sattes upp första gången. Sysselsättningen i Bergslagen kulminerade, och befolkningen började minska och åldras i ännu högre takt. Överallt i de svenska bruksbygderna, stod de nybildade storkommunerna uppenbart med en större kostym än de behövde. Till en början var överkapaciteten mest synlig i bostadshusen. Där fanns det larm om tomma lägenheter redan under sjuttiotalet, men trots det fortsatte subventionerna till nyproduktionen. Under åren efter 1985 intensifierades till och med byggandet, vilket skapade stora problem när nybyggena kom ut på marknaden. Under nittiotalet ledde det till att flera stödprogram för att klara kommunernas och de allmännyttiga bostadsbolagens problem skapades. Stödprogrammen gick under begreppen ”bostadsakuten” och ”kommunakuten”.  De bidrog till att cirka 20 000 lägenheter försvann, men det fanns absolut ingen övergripande planering av processen för att krympa bruksorterna.

Nu återstår bara rivningarna. Den här bilden från Säffle.
Nu återstår bara rivningarna. Den här bilden från Säffle.Foto:Jan Jörnmark

Men det fanns också ett annat sätt att lösa efterfrågeproblematiken på lägenheterna och redan 1992 skrev DN att… ”Det stora behovet av flyktingförläggningar, som nu gör att invandrarverket hyr över 1 000 tomma lägenheter av allmännyttan runt om i landet, förbättrar uthyrningssiffrorna väsentligt…” Fenomenet som DN tog upp var det som skulle bli början på en lång utveckling av flyktingmottagande. Den generösa migrationspolitiken blev ett strukturellt drag, där stora mängder tomma allmännyttiga lägenheter blev en starkt bidragande orsak till föreställningen om att det fanns gott om plats i landet. Mängder av politiker tog chansen att göra affär av dom tomma lägenheterna genom att hyra ut till migrationsverket samtidigt som man fick statliga etableringsstöd för flyktingarna.

Lägenheterna har slutat att vara tillgångar i flyktingpolitiken.
Lägenheterna har slutat att vara tillgångar i flyktingpolitiken.Foto:Jan Jörnmark

Den situationen var åtminstone kortsiktigt hållbar så länge antalet migranter till Sverige höll sig på en någorlunda stabil nivå, vilket den gjorde fram till den stora flyktingkrisen 2015-16. Då tredubblades på kort tid mängden människor som ansökte om asyl och som vanligt fanns möjligheterna att skaffa fram någon form av bostäder i de överdimensionerade bostadsbestånden i bruksbygderna. Som syns i figuren ledde det till att andelen av befolkningen med utländsk bakgrund ökade kontinuerligt i kommuner som Filipstad och Hällefors. Eftersom den svenskfödda befolkningen dessutom sedan länge åldrats var utvecklingen ännu starkare bland det yngre. I skolåldrarna sex till femton år gick andelen med utländsk bakgrund från cirka 5 procent år 2000 till en dryg tredjedel 2015-2016. 

Kombinationen av ett hårt tryck mot skolorna och en mycket stark ökning av försörjningsstöden gjorde slutligen situationen ohållbar i glesbygdskommunerna. Till sist hade de tomma bostäderna tagit slut och det som återstod var närmast olösbara integrationsproblem och jättelika kostnader. För att lätta på trycket i glesbygden genomfördes bosättningslagen och kommunkvoterna under 2016. I grunden var det en typisk svensk ”sopa under mattan lösning”. Genom att tvinga fram en fördelning av asylsökande och bostäder minskade de synliga svårigheterna. Men när de två åren som bosättningsgarantin gällde gick ut återkom problemen med ännu större kraft. 

På andra håll står hela skolor tomma och förfaller.
På andra håll står hela skolor tomma och förfaller.Foto:Jan Jörnmark

Det nya fenomen som snabbt växt fram under de tre senaste åren har fått namnet social dumpning. Det innebär att de starkare kommunerna i framför allt Stockholmsregionen aktivt letat efter tomma bostäder i glesbygden som man sedan försöker förmå sina ekonomiskt svagaste invånare att flytta till. Bland glesbygdskommunerna är bitterheten stark, men det som pågår är bara den logiska slutliga kollapsen för både den bostads- och migrationspolitik som bedrivits i Sverige alltsedan de tomma lägenheterna i glesbygden blev drivande för att ta emot tiotusentals nya invånare.

Det är en bild av hur drömmen från femtiotalet tog slut.
Det är en bild av hur drömmen från femtiotalet tog slut.Foto:Jan Jörnmark

I en rapport till kommunfullmäktige i Hällefors beskriver förvaltningen hur den sociala dumpningen slår, både ekonomiskt och genom att göra arbetssituationen ohanterlig:

”Det blev en stor skillnad efter flyktingvågen 2015. Det är inte ovanligt att nyinflyttade individer aktualiseras vid socialtjänsten kort efter inflyttning och att situationen då redan är så allvarlig att frågan om heldygnsvård aktualiseras kort därefter. Skulle inte inflyttningen ske på det sätt som sker i dag skulle kostnaderna för placeringar med största sannolikhet mer än halveras…. en inflyttad familj bestående av föräldrar och fem barn rendera kostnader för förvaltningen upp till 4,5 miljoner årligen... så kallad social dumping genererar hög arbetsbelastning och höga kostnader i förvaltningen. Den centrala konsekvensen för förvaltningen är dock att ökade vårdkostnader inom socialtjänsten i nuläget dels bedöms vara en utveckling som accelererar och dels att förutsägbarheten och förebyggande av dessa kostnader är i stort sett obefintlig.”

Vandaliseringarna är bruksbygdens egen variant av Broken Windows teorin.
Vandaliseringarna är bruksbygdens egen variant av Broken Windows teorin.Foto:Jan Jörnmark

Situationen har blivit ohållbar, och inflyttningen av socialt och ekonomiskt utarmade medborgare har det senaste året återigen fått fart på rivningarna runt om i landet. I kommuner som Hällefors, Filipstad, Säffle, Bengtsfors, Östra Göinge och många fler planeras det nu åter för att ta bort betydande mängder lägenheter. Den utvecklingen kommer att påskyndas av att många hyreshus som byggdes mellan 1955-1975 nu nått slutet på sin tekniska livslängd. Det var de lägenheterna som utgjorde motorn i det stora flyktingpolitiska experimentet, men nu räcker det ofta med att gå in i trappuppgångarna för att inse att de är stenhårt slitna och att bara rivning återstår. Glesbygdens allmännyttiga företag har inte ekonomiska resurser att genomföra renoveringar och alternativet att sälja till privata aktörer framstår som omöjligt på grund av risken för social dumpning. Det enda alternativ som återstår i de svenska småkommunerna är i dag uppenbart en planerad krympning av deras bostadsbestånd, vilket i bästa fall också kan göra dem attraktiva för både nya företag och resursstarkare medborgare.

Jan Jörnmark

Ekonomhistoriker och författare

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera