1515
Annons

”Så ska elledningar få byggas utan tillstånd”

DEBATT. I dag överlämnar Nätkoncessionsutredningen sitt betänkande till energiminister Anders Ygeman (S). Det bör bli lättare att göra undantag från de nuvarande tillståndsreglerna och kommunernas möjligheter att förbjuda elledningar bör begränsas, skriver särskilda utredaren Elisabet Falemo.

LAGKROCK. Enligt nuvarande praxis kan kommuner besluta om flyttning av redan byggda ledningar till mångmiljonkostnader för nätföretag och nätkunderna. Det är en märklig effekt av att miljöbalken gäller parallellt med ellagen, skriver Elisabet Falemo.
LAGKROCK. Enligt nuvarande praxis kan kommuner besluta om flyttning av redan byggda ledningar till mångmiljonkostnader för nätföretag och nätkunderna. Det är en märklig effekt av att miljöbalken gäller parallellt med ellagen, skriver Elisabet Falemo.Foto:Martina Huber

Branschorganisationer, elnätsföretag, myndigheter och politiker på olika nivåer har det senaste året slagit larm om risken för allvarliga konsekvenser för samhället om elnätskapaciteten inte byggs ut i snabb takt.

Många har pekat på behovet av snabbare tillståndsprocesser.

I dag överlämnas betänkandet Moderna tillståndsprocesser för elnät (SOU 2019:30) till energi- och digitaliseringsminister Anders Ygeman.

Det åtgärdspaket som vi föreslår kommer sammantaget att effektivisera och modernisera tillståndsprocesser för elnät genom ett modernt, tydligt och ändamålsenligt regelverk, som kan hantera förändringar när det gäller alltifrån stora högspänningsledningar till interna nät för nya behov.

En snabbt växande befolkning i storstadsområdena och en ökad elektrifiering av samhället, bland annat inom transportsektor och industri, gör att Svenska kraftnäts transmissionsnät och vissa regionnät slår i kapacitetstaket eller riskerar att göra det inom några år.

Energiomställningen med en ökad produktion av väderberoende el och en ökad småskalig elproduktion kommer också att påverka elnätet, och ställa ökade krav på överföringsförmåga på andra platser än tidigare.

Jag vill samtidigt understryka att det krävs insatser på flera plan för att elnäten ska räcka till de framtida behoven. Energiinfrastrukturen måste bli en naturlig del av samhällsplaneringen hos kommuner och regioner.

Det är positivt att till exempel Stockholms stad har sagt sig vilja ta helhetsansvar och bistå med expertis, planering och samordning för komplexa projekt.

Elnätsföretagen måste avdela tillräckliga resurser för projektförberedelser, samarbeta med varandra och ha goda kontakter med kommuner, regioner och näringsliv för att fånga upp ökade behov i god tid.

I synnerhet stora ledningar, ledningar genom tätbebyggda områden och långsträckta ledningar kommer även fortsättningsvis att ta flera år att granska och hantera om de innebär betydande miljöpåverkan och med normala krav på rättssäkerhet för berörda markägare.

Alternativa sätt att möta effektbehoven såsom energilagring, flexibla prismekanismer och lokal produktion kommer också att behövas.

Den generella koncessionsplikten för starkströmsledningar bör behållas. Både miljökonsekvenser och samhällsekonomiska bedömningar är viktiga för att avgöra ett projekts lämplighet när det gäller stora kraftledningar.

Ledtiderna för att få bygga elledningar ska med vårt förslag kortas med upp till två år genom en bättre samordnad tillståndsprocess med ökad koordinering mellan tillståndsgivande myndigheter, tidigare marktillträde för detaljprojektering och undanröjande av processuella hinder.

Vi föreslår att utbyggnad av regionnät på lägre spänningsnivåer i ökad utsträckning skulle kunna ske med stöd av nätkoncession för område.

En mindre formell process när det gäller miljökonsekvensbedömningen ger elnätsföretagen större ansvar att i samråd med berörda markägare hitta lämpliga sträckningar utan att skada miljön.

Jag tror att företagen är mogna att ta detta ansvar. Detta förslag kan halvera tiden från projektstart till färdig ledning eller station, när det kan användas.

För att minska onödiga hinder föreslår vi även ett antal administrativa förändringar. Det bör bli enklare att ändra, justera och ompröva hela eller delar av en befintlig nätkoncession för linje. Alla elledningar behöver inte tillstånd. Vi bedömer att dagens undantag, som finns i en förordning beslutad av regeringen, behöver förändras.

Vi tänker oss bland annat ett utökat undantag inom vindkraftparker, ett nytt undantag för överföring av förnybar elproduktion inom och mellan fastigheter, samt ett utökat och förenklat undantag för fordons eller en trafikleds elbehov.

Regler om undantag från koncessionsplikt måste kunna utvecklas och förtydligas allteftersom förutsättningarna ändras. Det är därför lämpligt att flytta ansvaret till Energimarknadsinspektionen, som bör ta fram föreskrifter om undantag från kravet på nätkoncession.

Dessa förslag kan sammantaget frigöra resurser hos både myndigheter och nätföretag, som i stället kan användas för projekt som har stor påverkan och betydelse för miljö och samhälle.

Förslagen kommer att underlätta anslutning och innehav av stora och små elproduktionsanläggningar, underlätta elektrifieringen av transportsektorn och ta bort administrativa hinder för att uppgradera och modifiera befintliga ledningar.

Elnätets har stor betydelse som grundläggande infrastruktur. Nuvarande praxis medger att kommuner kan besluta om krav på flyttning av redan byggda ledningar till mångmiljonkostnader för nätföretag och i slutändan nätkunderna, utan att detta vägts mot samhällsnyttan och möjligheten att hitta bättre alternativ.

Detta är en märklig effekt av att miljöbalken gäller parallellt med ellagen. Vi föreslår helt enkelt att större kraftledningar inte ska få förbjudas i den sträckning eller i det huvudsakliga utförande som anges i koncessionsbeslutet.

Om inte detta förslag genomförs riskerar vi att nätföretagens och myndigheternas resurser binds upp i långdragna och kostsamma processer som inte ger någon egentlig miljönytta. I de fall en ledning bedöms olämplig till exempel ur miljösynpunkt finns det ändå möjlighet att ompröva koncessionen när ledningen är 40 år.

Det är dags att reformera ellagens regler som har drygt 60 år på nacken. Regering och riksdag får här en rad konstruktiva förslag som är viktiga steg på vägen mot ett tryggt och hållbart energisystem.

Elisabet Falemo, särskild utredare, Nätkoncessionsutredningen

Debatt: Den generösa flyktingpolitiken

HÄLLEFORSNÄS. I Sveriges övergivna bruksorter kan man följa vårt lands ekonomiska utveckling. Ekonomhistorikern och författaren Jan Jörnmark har rest till det djupaste Bergslagen. Detta är den tredje delen av Di Debatts sommarföljetong.

Foto:Jan Jörnmark
Foto:Jan Jörnmark
Foto:Jan Jörnmark
Foto:Jan Jörnmark

På golvet inne i det stängda kommunhuset i Hällefors står en lång målad fresk. När den gjordes i slutet av femtiotalet var den en tidsresa från de gamla hammarsmedjorna fram till rekordårens sagolika triumf. På de sista bilderna går de självmedvetna och välbetalda arbetarna till fabriken, samtidigt som deras barn tränar för nästa fotbolls VM. Det är en bild av gränslös framtidstro, gjord exakt i det ögonblick när efterkrigstidens svenska självbild av landet som inte kunde göra något fel kulminerade. Hur verkligheten skulle se ut kunde ingen föreställa sig. 

En bild av den obegränsade framtidsoptimismen.
En bild av den obegränsade framtidsoptimismen.Foto:Jan Jörnmark

Drömmen om framtiden gick mot sitt slut redan ett decennium efter att målningen sattes upp första gången. Sysselsättningen i Bergslagen kulminerade, och befolkningen började minska och åldras i ännu högre takt. Överallt i de svenska bruksbygderna, stod de nybildade storkommunerna uppenbart med en större kostym än de behövde. Till en början var överkapaciteten mest synlig i bostadshusen. Där fanns det larm om tomma lägenheter redan under sjuttiotalet, men trots det fortsatte subventionerna till nyproduktionen. Under åren efter 1985 intensifierades till och med byggandet, vilket skapade stora problem när nybyggena kom ut på marknaden. Under nittiotalet ledde det till att flera stödprogram för att klara kommunernas och de allmännyttiga bostadsbolagens problem skapades. Stödprogrammen gick under begreppen ”bostadsakuten” och ”kommunakuten”.  De bidrog till att cirka 20 000 lägenheter försvann, men det fanns absolut ingen övergripande planering av processen för att krympa bruksorterna.

Nu återstår bara rivningarna. Den här bilden från Säffle.
Nu återstår bara rivningarna. Den här bilden från Säffle.Foto:Jan Jörnmark

Men det fanns också ett annat sätt att lösa efterfrågeproblematiken på lägenheterna och redan 1992 skrev DN att… ”Det stora behovet av flyktingförläggningar, som nu gör att invandrarverket hyr över 1 000 tomma lägenheter av allmännyttan runt om i landet, förbättrar uthyrningssiffrorna väsentligt…” Fenomenet som DN tog upp var det som skulle bli början på en lång utveckling av flyktingmottagande. Den generösa migrationspolitiken blev ett strukturellt drag, där stora mängder tomma allmännyttiga lägenheter blev en starkt bidragande orsak till föreställningen om att det fanns gott om plats i landet. Mängder av politiker tog chansen att göra affär av dom tomma lägenheterna genom att hyra ut till migrationsverket samtidigt som man fick statliga etableringsstöd för flyktingarna.

Lägenheterna har slutat att vara tillgångar i flyktingpolitiken.
Lägenheterna har slutat att vara tillgångar i flyktingpolitiken.Foto:Jan Jörnmark

Den situationen var åtminstone kortsiktigt hållbar så länge antalet migranter till Sverige höll sig på en någorlunda stabil nivå, vilket den gjorde fram till den stora flyktingkrisen 2015-16. Då tredubblades på kort tid mängden människor som ansökte om asyl och som vanligt fanns möjligheterna att skaffa fram någon form av bostäder i de överdimensionerade bostadsbestånden i bruksbygderna. Som syns i figuren ledde det till att andelen av befolkningen med utländsk bakgrund ökade kontinuerligt i kommuner som Filipstad och Hällefors. Eftersom den svenskfödda befolkningen dessutom sedan länge åldrats var utvecklingen ännu starkare bland det yngre. I skolåldrarna sex till femton år gick andelen med utländsk bakgrund från cirka 5 procent år 2000 till en dryg tredjedel 2015-2016. 

Kombinationen av ett hårt tryck mot skolorna och en mycket stark ökning av försörjningsstöden gjorde slutligen situationen ohållbar i glesbygdskommunerna. Till sist hade de tomma bostäderna tagit slut och det som återstod var närmast olösbara integrationsproblem och jättelika kostnader. För att lätta på trycket i glesbygden genomfördes bosättningslagen och kommunkvoterna under 2016. I grunden var det en typisk svensk ”sopa under mattan lösning”. Genom att tvinga fram en fördelning av asylsökande och bostäder minskade de synliga svårigheterna. Men när de två åren som bosättningsgarantin gällde gick ut återkom problemen med ännu större kraft. 

På andra håll står hela skolor tomma och förfaller.
På andra håll står hela skolor tomma och förfaller.Foto:Jan Jörnmark

Det nya fenomen som snabbt växt fram under de tre senaste åren har fått namnet social dumpning. Det innebär att de starkare kommunerna i framför allt Stockholmsregionen aktivt letat efter tomma bostäder i glesbygden som man sedan försöker förmå sina ekonomiskt svagaste invånare att flytta till. Bland glesbygdskommunerna är bitterheten stark, men det som pågår är bara den logiska slutliga kollapsen för både den bostads- och migrationspolitik som bedrivits i Sverige alltsedan de tomma lägenheterna i glesbygden blev drivande för att ta emot tiotusentals nya invånare.

Det är en bild av hur drömmen från femtiotalet tog slut.
Det är en bild av hur drömmen från femtiotalet tog slut.Foto:Jan Jörnmark

I en rapport till kommunfullmäktige i Hällefors beskriver förvaltningen hur den sociala dumpningen slår, både ekonomiskt och genom att göra arbetssituationen ohanterlig:

”Det blev en stor skillnad efter flyktingvågen 2015. Det är inte ovanligt att nyinflyttade individer aktualiseras vid socialtjänsten kort efter inflyttning och att situationen då redan är så allvarlig att frågan om heldygnsvård aktualiseras kort därefter. Skulle inte inflyttningen ske på det sätt som sker i dag skulle kostnaderna för placeringar med största sannolikhet mer än halveras…. en inflyttad familj bestående av föräldrar och fem barn rendera kostnader för förvaltningen upp till 4,5 miljoner årligen... så kallad social dumping genererar hög arbetsbelastning och höga kostnader i förvaltningen. Den centrala konsekvensen för förvaltningen är dock att ökade vårdkostnader inom socialtjänsten i nuläget dels bedöms vara en utveckling som accelererar och dels att förutsägbarheten och förebyggande av dessa kostnader är i stort sett obefintlig.”

Vandaliseringarna är bruksbygdens egen variant av Broken Windows teorin.
Vandaliseringarna är bruksbygdens egen variant av Broken Windows teorin.Foto:Jan Jörnmark

Situationen har blivit ohållbar, och inflyttningen av socialt och ekonomiskt utarmade medborgare har det senaste året återigen fått fart på rivningarna runt om i landet. I kommuner som Hällefors, Filipstad, Säffle, Bengtsfors, Östra Göinge och många fler planeras det nu åter för att ta bort betydande mängder lägenheter. Den utvecklingen kommer att påskyndas av att många hyreshus som byggdes mellan 1955-1975 nu nått slutet på sin tekniska livslängd. Det var de lägenheterna som utgjorde motorn i det stora flyktingpolitiska experimentet, men nu räcker det ofta med att gå in i trappuppgångarna för att inse att de är stenhårt slitna och att bara rivning återstår. Glesbygdens allmännyttiga företag har inte ekonomiska resurser att genomföra renoveringar och alternativet att sälja till privata aktörer framstår som omöjligt på grund av risken för social dumpning. Det enda alternativ som återstår i de svenska småkommunerna är i dag uppenbart en planerad krympning av deras bostadsbestånd, vilket i bästa fall också kan göra dem attraktiva för både nya företag och resursstarkare medborgare.

Jan Jörnmark

Ekonomhistoriker och författare

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera