1515
Annons

Så framtidssäkrar vi gruv- och stålnationen Sverige

DEBATT. Efterfrågan på svenska metaller, mineral och stålprodukter ökar hela tiden, men bristen på arbetskraft hotar på allvar gruv- och stålbranschens konkurrenskraft. Därför lanserar vi i dag 15 insatser för gruv- och stålnationen Sverige, skriver Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten med flera. 

Trots hård internationell konkurrens står sig svensk basindustri stark. Samhällsutvecklingen ställer hela tiden nya krav på infrastruktur, kommunikationsutrustning och hållbara energisystem. Solceller, vindkraft, uppladdningsbara batterier och elektronik kräver alla tillgång till metaller och mineral. 

För att den svenska gruv- och stålindustrin ska kunna möta ökad efterfrågan, fortsatt vara globalt konkurrenskraftig och samtidigt bidra till en grön omställning, sysselsättning och välstånd, finns det en avgörande utmaning som måste hanteras. Eftersom det inte bara är malmen och elen utan framför allt människorna som har gjort den svenska gruv- och stålindustrin framgångsrik, är kompetensförsörjning en av de viktigaste framtidsfrågorna för oss.

Gruv- och stålbranscherna sysselsätter i dag omkring 70 000 personer men bristen på arbetskraft med rätt kompetens är stor, vi har svårt att rekrytera. 

Rekryteringarna tar för lång tid, företagen behöver kompromissa om kvalifikationskraven och ofta fortbilda nyanställda. Problemen med minskat söktryck såväl till gymnasieskolans yrkesprogram som till relevanta högskoleutbildningar, samt svårigheter att locka rätt kompetens till branschen, är de största hindren för att anställa. 

För att möta gruv- och stålindustrins utmaningar och för att kunna växa måste hindren angripas från flera olika håll. Vi – branschen – måste ta vårt ansvar, politiken behöver bidra liksom utbildningsväsendet. Därför lanserar vi nu ett kraftfullt åtgärdspaket* för den framtida kompetensförsörjningen i gruv- och stålnationen Sverige. 

För det första måste vi i gruv- och stålindustrin bli bättre på att visa upp och bjuda in till våra spännande arbetsplatser och yrken, bland annat genom att ta ett större ansvar och ge fler unga möjligheter att genomföra praktik och examensarbete i våra företag. För att stärka attraktionskraften ytterligare behövs ökade ekonomiska medel till stödverksamheter inom exempelvis Tekniksprånget och Teknikcollege. Politikerna måste samtidigt svara upp med att stärka attraktiviteten på industrirelevanta yrkesutbildningar där ett första rimligt steg är att återinföra högskolebehörigheten på gymnasieskolans yrkesprogram.

För det andra måste vi se till att göra det möjligt och attraktivt att bo i hela landet. Våra industrier finns där råvaran och energin finns. Därför måste det bli attraktivt och möjligt att bo i de regioner och på de orter där våra industrier verkar. För det krävs en fungerande infrastruktur liksom vård, skola och service, det vill säga en aktiv regionalpolitik. Bara då kan vi rekrytera och behålla våra anställda. 

För det tredje måste utbildningarnas relevans öka och svara upp mot näringslivets behov. Vi, tillsammans med andra inom industrirådet, är stolta ägare av Teknikcollege - vårt verktyg för att stärka relevansen på utbildningarna. Vi behöver fler skolor som samverkar med näringslivet för att säkerställa relevans och kvalitet på relevanta utbildningar. Att bedriva utbildningar i landsorten kostar, och industrirelevanta utbildningar är ofta dyra. Vissa av våra nyckelkompetenser är dessutom en liten grupp till antalet och att ställa krav på stora, fulla klasser för att göra utbildningarna ekonomiskt genomförbara är i praktiken en dödsdom. Vi behöver se till så att små, men kritiska, utbildningar överlever. Samhället får tillbaka de pengarna med råge.

Sammanfattningsvis, att vi har en väl fungerande kompetensförsörjning till gruv- och stålindustrin är lika viktigt för våra företag som för närliggande branscher. Det är dessutom en förutsättning för att exempelvis företag som Northvolt ska kunna framställa närproducerade batterier. Tillsammans kan vi, akademin och politiken stärka gruv- och stålnationen Sverige genom att säkra branschernas framtida kompetensförsörjning. Det är något som hela landet tjänar på.

Per Hidesten, vd Industriarbetsgivarna

Maria Sunér Fleming, vd Svemin

Bo-Erik Pers, vd Jernkontoret

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debatt: Värna den svenska modellen, låt friskolorna ta ut vinst

Socialdemokraterna borde värna den svenska modellen med en skola som är tillgänglig och kostnadsfri för alla , skriver entreprenören Dan Olofsson, appropå Socialdemokraternas hållning i frågan om att ta ut vinst i skolan. 

Foto:Jenny Leyman

Statsminister Magdalena Andersson sa nyligen följande till ombuden på Lärarnas riksförbunds årsmöte: ”Målet för aktiebolag är att skapa vinst. Det står inget där om elevers lärande och likvärdighet och att svenska barn har rätt till en bra utbildning”.

Med detta tycks Magdalena Andersson mena att det enda som styr privata aktiebolag är att prioritera vinst på bekostnad av allt annat. Men är det verkligen så?

Betyder det inget att en privat skola behöver nöjda elever och föräldrar för att kunna fortsätta att driva sin skola? I annat fall får de ju inga elever.

Betyder det inget att lärare under många år tycker att skolledningens fokus på kvalitet och pedagogisk utveckling är större hos privata skolor än hos kommunala?

Betyder det inget att också privata skolor har att följa skollagen, skolmyndigheternas direktiv och läroplaner? Det är ju här samhället formulerar kraven på skolor, inte i aktiebolagslagen.

Med sitt uttalande tycks Magdalena Andersson vilja skapa en bild av att privata skolor som drivs i aktiebolagsform inte omfattas av samhällets krav på skolor och inte heller har ett intresse av nöjda elever och föräldrar. Enda intresset är vinsten.

Så är det självfallet inte. Vinst över tid är ett resultat av att man skött verksamheten bra och genom att den stora merparten av vinsterna i privata skolor stannar kvar i verksamheten fås resurser till utvecklingen framåt.

Vidare ställde Magdalena Andersson frågan:

”Varför ska vi betala utländska riskkapitalister som driver svenska skolor och ger dem ersättning för uppgifter som de inte har, det är ju helt orimligt.”

Denna frågeställning rymmer en rad felaktiga utgångspunkter. Fristående skolor får i dag en lägre skolpeng än kommunala skolor och denna skolpeng går till den enskilda skolan.

Vi betalar inte utländska riskkapitalister någon särskild ersättning för uppgifter de inte har. Magdalena Andersson försöker få folk att tro att stora belopp av skattebetalarnas medel försvinner till utländska riskkapitalister. Detta ska uppenbarligen vara det stora problemet i skolan. Det är inte sant.

I grova drag är det så att vi skattebetalare tillför ca 300 miljarder kronor per år till skolan. Av detta går 0,1 procent, dvs ca 300 - 400 Mkr, i utdelning till ägarna för att de tillhandahållit kapital för skolornas utbyggnad, huvudmannaskap och ofta också pedagogiska koncept för verksamheten. Också staten vill ha avkastning från de investeringar staten gör i sina bolag, så detta är inga konstigheter och nivåerna är inte på något sätt anmärkningsvärda för de privata skolorna.

Av dessa 0,1 procent i utdelning är det endast en liten bråkdel, vi talar om storleksordningen en tiondels promille av den summa vi skattebetalare tillför skolan, som går till utländska riskkapitalbolag i utdelning. Vi vet också att det ofta är pensionsförvaltare som investerar i riskkapitalbolagens fonder, och vi kan inte begära att pensionsspararna inte ska ha rätt till någon avkastning.

Så det är denna tiondels promille som enligt Magdalena Andersson är det stora problemet i svensk skola.

Alla som värderar dessa storleksordningar inser att det är nonsens. I stället är det så att de ständiga attackerna på de privata skolorna är till för att Socialdemokraterna inte vill ha valfrihet och att föräldrar inte ska ha ett inflytande över vilka skolor deras barn ska gå i. Alltså en klassisk konflikt mellan en frihetlig och en kollektivistisk politik.

Socialdemokraterna tillämpar sin gängse taktik att skylla på någon annan i stället för att inse sina egna misslyckanden i skolan under de senaste åtta år de regerat. Exempelvis är det för mig obegripligt att vi inte verkställt att den genomsnittliga betygsättningen i en klass direkt ska styras av externt rättade nationella prov. Det skulle ju ta udden av frågan om betygsinflation.

Den frihetliga politiken brukar ibland kritiseras för att plånboken styr. Det fina med den svenska skolpolitiken är att just detta inte är fallet. Flickan från ett förortsområde präglat av gängkriminalitet har samma möjligheter och rättigheter, som pojken från välbärgat område, att välja skola. Det är viktigt att alla får fullödig information om dessa möjligheter.

Friskolorna har varit det självklara valet och i många fall räddningen för de ca 300 000 elever som för närvarande går i en grund- eller gymnasieskola med denna driftsform.

Friskolor finns över hela världen men för att gå i dessa får föräldrarna betala dyrt.

Ett statligt beslut om vinst- eller utdelningsförbud för friskolor är likartat med statlig konfiskation av privat ägande. Som rättsstat har vi ett skydd för äganderätten, och ett sådant beslut torde leda till skadestånd på tiotals miljarder kronor och att många av våra bästa och mest uppskattade skolor avvecklas.

I stället för detta resursslöseri borde Socialdemokraterna tillsammans med andra partier värna den svenska modellen som är tillgänglig för alla utan kostnad för föräldrarna, och bidra till att den utvecklas för att kunna fortsätta hjälpa elever till en bättre skola.

Ibland kan man få höra en trosviss Socialdemokrat säga att vi ändå kan ha valfrihet även om vi får bort de privata skolorna. Det påminner mig om massproducenten av bilar Henry Ford, som en gång sa att Du får vilken färg du vill på bilen, bara den är svart.

Dan Olofsson

Entreprenör

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera