Som tydligast blir ett svek när du sviker någon som litar på dig. Någon står i beroendeställning till dig. Synonymer är falskhet och bedrägeri. Motsatsord är trohet och ärlighet. Att svika någon är ur ett svenskt kulturellt perspektiv något fult. Något man ska skämmas över. När någon sviker är det inte ovanligt att denna någon försöker skylla på något.
Svensk socialdemokrati, mitt parti, har stått sig stark historiskt genom att leverera vad man lovat. Att vara ett fundament och en bas för svensk välfärd, som byggare, förvaltare och försvarare av det svenska folkhemmet. Att svensk socialdemokrati stått höjd över andra socialdemokratiska partier i Europa och världen har berott på en konceptualisering av politisk trygghet. När annat svajat så har man vetat var man har socialdemokraterna. Lagt kort har legat. Det sagda ordet har levererat. Löftet har stått sig.
Mitt parti var på väg tillbaka dit. S insåg efter de första katastrofala åren i regeringsställning tillsammans med MP att de svek sina kärnväljare med den politik MP tvingat S till, extremistisk migrationspolitik och brist på trygghetssatsningar i välfärden. S gick till val 2018 på en socialdemokratisk agenda. Vi skulle gå vänsterut i frågor om välfärd, privatiseringar och fördelningspolitik. Vi skulle återgå till en restriktiv socialdemokratisk invandringspolitik. Vi skulle bli hårdare gällande lag och ordning.
S skulle hem till en trygg och klassisk socialdemokrati. Partiet utlovade väljarna kamp mot privatiseringen av svensk skola, varnade för att M och SD ville införa marknadshyror och hotade arbetarna med att de nyliberala mittenpartierna skulle försämra vanligt folks trygghet på arbetsmarknaden. Samtidigt erkände S äntligen att Sverige var tvunget att ta itu med segregationen. Nu skulle vi rätta till världens mest liberala invandringspolitik och vi skulle föra en kompromisslös kamp mot brottsligheten.
Efter valet gjorde S precis tvärtom. Vi slutade åter vara socialdemokrater och tog återfall i makthunger. Skatterna sänktes för rika som jag. Högerradikala förslag som inte ens Reinfeldt gick med på gällande marknadshyror och försämrad arbetsrätt är på väg att genomföras. (Sanningen är att det är mitt parti som aktualiserat frågan om försämrad arbetsrätt. Hade vi inte öppnat för det hade frågan aldrig varit där den är i dag.) Det kanske mest påtagliga sveket mot våra kärnväljare är migrationspolitiken. Tvärtemot tidigare löften låter S ånyo extremisterna i MP diktera invandringen och bromsa kampen mot en alltmer systemhotande brottslighet.
Dessa svek springer ur en genomusel förhandling som S gick med på för att maktens lockelse var starkare än lojaliteten mot sina egna väljare.
Att svika är fult. Något man skäms över. Det krävs något att skylla på.
För att legitimera sveket (eller bedrägeriet om man vill vara hård) låter S påskina att denna politik är oundviklig. Alternativet är ju att SD skulle komma till makten! SD som är nazismens arvtagare, vilket gör alla SD väljare till om inte nazister, så åtminstone rasister. Egentligen begriper vi såklart att praktiskt taget alla som röstar på SD gör det av rent rationella skäl. SD-väljaren vill helt enkelt inte ha mer invandring. De är inte rasister. De är helt vanliga människor, väldigt ofta socialdemokrater som inte längre känner igen sig i S.
Givetvis finns det alternativ till att i förväg skriva fast all politik för en hel mandatperiod i januariavtalets stentavlor. Jag blev politiskt aktiv under Ingvar Carlssons partiledarskap och satt i riksdagen under Göran Persson. Då drev S sin politik med hjälp av en hoppande majoritet i riksdagen. Det gick utmärkt. Då var det i stället vi socialdemokrater som opponerade oss mot Carl Bildts ”den enda vägens politik”. Nu driver S Carl Bilds politik. Bara lite radikalare.
Frågan är hur länge socialdemokratiska väljare kommer acceptera ett socialdemokratiskt parti som slutat vara socialdemokrater? Jag tror att svaret ligger i att det inte finns något politiskt alternativ. Det finns ett hål som gapar tomt i svensk politik. När en konservativ vänster träder fram som förenar fördelningspolitik med hårdare tag, trygghet och ordning, och som delar vanligt folks värderingar, så kommer det hålet att fyllas. Då kommer vi på allvar se vad det politiska sveket kostat socialdemokratin.
Jan Emanuel Johansson
Socialdemokrat och riskkapitalist
