1515
Annons

Rockström: Klimatskeptikerna blundar för glasklara forskningsresultat

DEBATT. Att den globala uppvärmningen orsakas främst av människor är alla seriösa aktörer överens om. Det är därför ytterst anmärkningsvärt att etablerade forskare och framför allt ekonomer fortsätter att vifta bort breda och väletablerade riskbedömningar, skriver Johan Rockström, professor i jordsystemforskning.

VÄRRE ÄN BEFARAT. Grönlands glaciärer, som vi fram tills nyligen trodde var stabila upp till 4–5 graders uppvärmning, visar nu tecken på att vara instabila redan vid 2 grader, skriver Johan Rockström.
VÄRRE ÄN BEFARAT. Grönlands glaciärer, som vi fram tills nyligen trodde var stabila upp till 4–5 graders uppvärmning, visar nu tecken på att vara instabila redan vid 2 grader, skriver Johan Rockström.Foto:Evelina Carborn
VÄRRE ÄN BEFARAT. Grönlands glaciärer, som vi fram tills nyligen trodde var stabila upp till 4–5 graders uppvärmning, visar nu tecken på att vara instabila redan vid 2 grader, skriver Johan Rockström.
VÄRRE ÄN BEFARAT. Grönlands glaciärer, som vi fram tills nyligen trodde var stabila upp till 4–5 graders uppvärmning, visar nu tecken på att vara instabila redan vid 2 grader, skriver Johan Rockström.Foto:Hanna Wemmenhag

Stödet i världen för att lösa klimatkrisen är starkare än någonsin, med den nya EU- kommissionären Ursula von der Leyens löfte om en Europeisk klimatlag för nollutsläpp till 2050 som ett i raden av utryck för detta.

Om några veckor samlar António Guterres, FN:s generalsekreterare, världens stats- och regeringschefer till ett klimattoppmöte i New York. Detta engagemang eldas på av de allt allvarligare extrema väderhändelserna vi upplever världen över.

Mitt i denna omställning tonar vissa forskare, däribland Lennart Bengtsson, konsekvent ned riskerna. Andra representanter för denna hållning är ekonomipristagaren Bill Nordhaus liksom den danske statistikern Björn Lomborg. Vetenskaplig debatt är väsentlig, men ovederlagda åsikter leder bara till förvirring. Här är den senaste forskningen avgörande.

Ökningen av medeltemperaturen på jorden har, enligt de senaste publicerade studierna, inte överskridit två grader de senaste tre miljoner åren, trots stora naturliga svängningar mellan istid och varmare mellanistider.

Vi har nu genom utsläpp av växthusgaser höjt temperaturen med 1,1 grader – troligen den varmaste medeltemperaturen sedan den förra istiden, för 12.000 år sedan.

Vi är, enligt alla publicerade analyser, på väg mot en uppvärmning som överskrider 3 grader i slutet av detta århundrade. En sådan temperaturnivå har jorden inte upplevt på 5 miljoner år. Det finns inga belägg för att en modern värld kan fungera på en sådan planet. Efter Parismötet har få framsteg gjorts för att möta målen och undvika en alltmer riskabel situation. Enligt IPCC har vi bara 10 år på oss att halvera de globala utsläppen, en förutsättning för att ha en chans att nå ”väl under 2 grader med sikte på 1,5 grader”.

Det är läget i dag. Att den globala uppvärmningen pågår och orsakas i huvudsak av människan är alla seriösa aktörer överens om. Sedan råder det fortfarande en debatt om hur stora riskerna är. Personer som Bengtsson, Nordhaus och Lomborg medger att vi har ett problem.

De hävdar dock att det är marginellt, då förändringarna sker långsamt, är förutsägbara och med begränsade effekter – även vid 2–3 graders uppvärmning – och inträffar så långt in i framtiden att vi inte behöver ta något större ansvar i dag, varken i moraliska eller i ekonomiska termer.

Jag vill med bestämdhet hävda att dessa antaganden inte är i linje med dagens kunskapsläge.

En betydande del av klimatforskningen har hittills underskattat allvaret i extrema väderhändelser, som nu sker redan vid en grads uppvärmning. Det är i dag bekräftat att värmeböljorna i Europa 2018 och 2019 enbart kan förklaras om man inkluderar den globala uppvärmningen. Juli 2019 är världens hittills varmast uppmätta månad någonsin, och 50 grader har uppmätts på flera platser i världen, vilket slår direkt mot hälsa och ekonomi.

Men dessa underskattade effekter, som slår snabbare än vad vi förutsett, är en västanfläkt jämfört med vad vi kan förvänta oss framöver.

Med stor sannolikhet kan vi redan i dag utnämna två planetära offer för våra utsläpp av växthusgaser. Världens tropiska korallrev kommer sannolikt kollapsa redan vid 1,5 graders uppvärmning, en temperatur som vi väntas passera om 20–30 år.

Ett isfritt hav under somrarna i Arktis verkar svårt att undvika. Detta är mycket allvarligt, då ett isfritt mörkt ishav absorberar inkommande solinstrålning vilket förstärker uppvärmningen. Forskning pekar i dag på att den snabba uppvärmningen i Arktis bidragit till de extrema vädersvängningarna i Norden och Europa de senaste åren, genom att destabilisera jetströmmen som cirklar över norra halvklotet.

Ovanpå detta har värmeflödet i Nordatlanten bromsat in med 15 procent, vilket påverkar golfströmmen och säkerligen också regionala vädermönster.

Mycket tyder nu också på att delar av det västantarktiska istäcket redan har passerat en tröskel, och ofrånkomligen kommer att glida ut i havet. I så fall har vi redan intecknat framtida generationer för åtminstone tre meters havsyteökning. Det kan ta århundraden innan det slår fullt ut, men det finns ingen återvändo.

Grönlands glaciärer, som vi fram tills nyligen trodde var stabila upp till 4-5 graders uppvärmning, uppvisar tecken på att vara instabila redan vid 2 grader. Det skulle addera ytterligare 7 meters havsytehöjning.

IPCC kan i princip bara kritiseras för en sak: att de under lång tid underskattat riskerna. Faktum är att allt sedan 2001 har IPCC själva, i takt med ny forskning, steg för steg ändrat sin riskanalys. År 2001 antogs risken för storskaliga katastrofer inte ske förrän vid 4-5 graders uppvärmning. 2013 sänkte IPCC denna risknivå till 2-3 grader. I dag anses risken för storskaliga förändringar öka markant vid 1-2 graders uppvärmning. Slutsats? Ju mer vi lär oss, desto mer akut ter sig läget.

Det är i denna kontext ytterst anmärkningsvärt och oansvarigt att etablerade forskare, framför allt ekonomer, tillåter sig att helt negligera dessa breda och nu väletablerade riskbedömningar.

Och det oansvariga skär djupt. Även om man intar en konservativ hållning och antar att klimatkänsligheten är låg, är det omöjligt att dra någon annan slutsats än att vi med nuvarande utveckling kommer att nå 2 graders uppvärmning om 30–40 år. Och vi kan inte dra någon annan slutsats i dag än att 2 graders uppvärmning skulle innebära betydande problem för alla människor i världen.

En uppvärmning på 2 grader riskerar dessutom att vara den utlösande faktorn för stora förändringar, som förlusten av istäcken i Arktis och Antarktis med havsyteökning och negativa effekter för jordbruksproduktionen i många regioner som följd.

Frågan måste ställas om det verkligen är rimligt att kortsiktigt ekonomiskt tänkande – där kommande kostnader för klimatförändringen bagatelliseras och framställs som för stora och dyra för att motivera omställning – tillåts ligga till grund för fortsatt passivitet.

Ansvaret är betydande. Världen måste vända utvecklingen under de kommande åren, annars blir det svårt att klara de enorma utmaningar vi står inför. Som Albert Einstein sa: ”Världen kommer inte förstöras av onda aktörer, utan av dom som står vid sidan av och tittar på.”

Johan Rockström, professor i jordsystemforskning och chef för Potsdaminstitutet för Klimatforskning


Debatt: Sänk momsen på hållbar mat för att öka takten i den gröna omställningen

Sänk eller avskaffa momsen på hållbar mat. Det föreslår Axfood, med kedjor som Willys och Hemköp, som menar att politiken behöver ta ett större ansvar och ta till mer kraftfulla åtgärder för att öka tempot i den gröna omställningen. 

Foto:Anders Wiklund/TT

Maten har en enorm påverkan på miljön. Omkring 30 procent av utsläppen av klimatpåverkande växthusgaser beräknas komma från den globala matproduktionen. Maten bidrar även i hög utsträckning till att de planetära gränserna överskrids för klimat, biologisk mångfald, kemikalier, markanvändning samt övergödning.

Om mänskligheten ska klara den stora utmaning som det innebär att vända utvecklingen krävs ett mer hållbart matsystem, med förändringar både vad gäller hur maten produceras och vad som konsumeras. Förutom miljö och klimat måste också sociala frågor om hälsa, levnadsvillkor för de som arbetar i jordbruket samt djurvälfärd få en tyngre roll när framtidens matsystem formas. De senaste rapporterna från FN:s klimatråd IPCC och Klimatpolitiska rådet är tydliga i sina slutsatser. Vi måste agera nu för att vända utvecklingen.

En vanlig frågeställning när hållbarhetsfrågor diskuteras är var ansvaret ligger och vilka som ska se till att den nödvändiga omställningen blir av. Är det livsmedelskedjan med bönder, livsmedelsindustri och dagligvaruhandel som ska se till att det som erbjuds konsumenterna tar större hänsyn till hållbarhetsfrågorna?  Är det konsumenter som ska göra bättre och mer hållbara val och på så sätt bidra till ett förändrat matsystem?  Eller är det politikerna, som med politiska beslut ska se till att förändringarna kommer tillräckligt snabbt? Svaret är att de förändringar som krävs är så stora att alla måste hjälpas åt. Ingen del av samhället kan bära hela ansvaret, men ingen kan heller förvänta sig att andra ska driva förändringen utan att själv bidra.

Dagligvaruhandeln tar betydande steg inom flera viktiga hållbarhetsområden. Inom Axfood minskar de klimatpåverkande utsläppen inom egen verksamhet genom fossilfria lastbilstransporter mellan lager och butiker, byte till köldmedia som inte läcker klimatpåverkande gaser i butikers kylar och frysar och minskat matsvinn, för att nämna några områden. Trots det finns mycket kvar att göra. Många konsumenter bidrar och vill gärna bidra i än större utsträckning genom att äta mer hållbart. Ett betydande ansvar ligger på politiken eftersom ett tydligt och modigt klimatpolitiskt ledarskap utan ryckighet är centralt för en snabb och omfattande grön omställning.

EU-kommissionen har presenterat strategin Farm to Fork med målet att ställa om matsystemet i en mer hållbar riktning. Strategin har ett brett synsätt på hållbarhet som adresserar både miljö- och klimatfrågor, sociala frågor, hälsa och djurvälfärd. Inriktningen är att ansvaret behöver delas mellan alla som kan påverka produktion och konsumtion av livsmedel. Näringsliv och konsumenter behöver ta sitt ansvar, men politiken behöver också våga fatta nödvändiga beslut.

Kommissionen lyfter fram hur viktiga ekonomiska incitament för ett mer hållbart matsystem kan skapas med hjälp av skatter, och då särskilt moms. Priserna till konsument bör också bidra till att uppmuntra till mer hållbara val. Ekologisk mat lyfts särskilt fram som något som borde gynnas av skatteincitament. Detta är något som redan genomförts i vissa EU-länder och som diskuteras flitigt i andra – däremot inte i Sverige.

Idag uppmuntras inte svenska konsumenter som vill äta mer hållbart av några prisincitament. Tvärtom är det ofta dyrare att köpa hållbarhetsmärkt mat. Vår uppfattning är att ett alldeles för stort ansvar läggs på jordbruk, handel och konsumenter när det gäller att ställa om till mer hållbar matproduktion och -konsumtion. För att få till en omfattande förändring som snabbt får effekt krävs nu ett större politiskt ansvar och kraftfulla åtgärder.

Vi föreslår en sänkning av matmomsen för hållbarhetsmärkta varor. En sänkning från tolv till sex procent skulle gynna såväl produktion som försäljning och konsumtion, och att ta bort den helt skulle givetvis ge ännu större effekt. Det skulle ge konsumenter möjlighet att handla hållbar mat till lägre priser, samtidigt som det motiverar fler livsmedelsföretag att genomföra förändringar för att deras varor ska uppfylla kraven för olika hållbarhetsmärkningar för att öka varornas konkurrenskraft på marknaden. Eftersom många svenska bönder och livsmedelsproducenter redan ligger väl framme inom hållbarhet, skulle en sänkt matmoms sannolikt kunna bidra till att stärka deras position ytterligare.

Att konsumenter ibland väljer bort hållbarhetsmärkt mat på grund av det högre priset är känt sedan tidigare. När matpriserna nu stiger kraftigt efter två år av pandemi och det pågående kriget i Ukraina, är risken stor att hållbarhetsmärkt mat prioriteras bort i än större utsträckning. Den stigande matprisinflationen och EU-kommissionens tydliga ställningstagande att genom differentierad skatt skapa prisincitament för hållbara matvaror, gör det angeläget att så snart som möjligt förändra den svenska matmomsen så att den gynnar hållbar mat genom prissänkningar för konsumenter.

Med undantag av nedsatt moms på kollektivtrafik har differentierad moms inte använts som ett sätt att styra mot mer hållbar konsumtion i Sverige tidigare. Momsen på mat sänktes på 1990-talet, dock utan koppling till hållbarhet. I en tid då hållbarhetsutmaningarna är större och mer akuta än någonsin är det hög tid att svenska politiker visar handlingskraft och prioriterar åtgärder som gynnar miljön utan att drabba hushållens plånböcker. En lägre momssats för hållbarhetsmärkta livsmedel är idag det mest effektiva sättet att styra produktionen och konsumtionen mot att bli mer hållbar, både på kort och lång sikt. 

Klas Balkow, vd och koncernchef Axfood

Åsa Domeij, hållbarhetschef Axfood


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?